1Unya nagaampo si Solomon, “Ginoo nagaingon ka nga mopuyo ka sa mabagang dag-om. 2Karon nakapatukod na akog labihan katahom nga templo alang kanimo, nga imong mapuy-an hangtod sa kahangtoran.”
Ang Mensahe ni Solomon sa Katawhan sa Israel
(1 Hari 8:14-21)
3Unya miatubang si Haring Solomon sa tibuok katilingban sa Israel nga nagtindog didto, ug gipanalanginan niya sila. 4Miingon siya, “Dalaygon ang Ginoo, ang Dios sa Israel. Gituman niya ang iyang gisaad sa akong amahan nga si David. Miingon siya kaniadto, 5‘Sukad sa panahon nga gipagawas ko ang akong katawhan nga mga Israelinhon gikan sa Ehipto, wala ako magpili ug siyudad gikan sa bisan unsa nga tribo sa Israel aron patukoran ug templo sa pagpasidungog kanako, ug wala usab ako magpili ug hari nga modumala sa akong katawhan nga mga Israelinhon. 6Apan karon gipili ko ang Jerusalem ingon nga dapit diin pasidunggan ako, ug gipili ko si David nga modumala sa akong katawhan nga mga Israelinhon.’
7“Gusto gayod ang akong amahan nga si David nga magpatukod sa templo alang sa kadungganan sa Ginoo, ang Dios sa Israel. 8Apan miingon ang Ginoo kaniya, ‘Maayo man nga nagahandom ka gayod sa pagpatukod sa templo aron pasidunggan ako. 9Apan dili ikaw ang magpatukod niini kondili ang imong kaugalingong anak. Siya ang magpatukod sa templo aron pasidunggan ako.’
10“Gituman sa Ginoo ang iyang gisaad. Ako ang mipuli sa akong amahan nga si David ingon nga hari sa Israel, sumala sa gisaad sa Ginoo. Ug gipatukod ko ang templo alang sa kadungganan sa Ginoo, ang Dios sa Israel. 11Ug didto gipahimutang ko ang Kahon nga gibutangan sa Kasabotan nga gihimo sa Ginoo sa katawhan sa Israel.”
Ang Pag-ampo ni Solomon alang sa Katawhan sa Israel
(1 Hari 8:22-53)
12Sa presensya sa tibuok katilingban sa Israel, mibarog si Solomon atubangan sa halaran sa Ginoo ug gibayaw niya ang iyang mga kamot. 13Sa wala pa kini mahitabo, nagpahimo si Haring Solomon ug usa ka bronsi nga entablado nga may gitas-on ug gilapdon nga tag-pito ka piye ug tunga, ug may gihabugon nga upat ka piye ug tunga. Gibutang niya kini sa taliwala sa hawanan sa gawas sa templo. Mitindog si Solomon sa maong entablado, ug unya miluhod atubangan sa katawhan sa Israel nga nagabayaw sa iyang mga kamot. 14Nagaampo siya:
“Ginoo, Dios sa Israel, walay Dios nga sama kanimo sa langit o sa yuta. Ginatuman mo ang imong kasabotan, ug ginapakita mo ang imong gugma sa imong mga alagad nga nagasunod kanimo sa tibuok nilang kasingkasing. 15Gituman mo ang imong gisaad sa imong alagad nga si David, nga akong amahan. Ikaw mismo ang nagsaad niana, ug ikaw usab mismo ang nagtuman niana karong adlawa. 16Ug karon, Ginoo, Dios sa Israel, tumana usab ang imong gisaad sa imong alagad nga si David, nga akong amahan, sa dihang miingon ka kaniya, ‘Dili ka mawad-an ug kaliwat nga mopuli kanimo ingon nga hari sa Israel kon magmatinumanon ang imong mga kaliwat sa pagsunod sa akong kasugoan sama sa imong gihimo.’ 17Busa karon, O Ginoo, Dios sa Israel, tumana ang imong gisaad sa imong alagad nga si David.
18“Apan mopuyo ka ba gayod, O Dios, sa kalibotan uban sa mga tawo? Dili ka man gani maigo sa langit, bisan pa sa labing habog nga kalangitan, unsa pa kaha dinhi sa templo nga akong gipatukod? 19Pamatia hinuon ako nga imong alagad sa akong pag-ampo ug pagpakilooy. O Ginoo nga akong Dios, pamatia ang akong pagpanawag ug pag-ampo sa imong presensya. 20Hinaut nga bantayan mo kining templo adlaw ug gabii, kining lugar diin ikaw pasidunggan sumala sa imong giingon. Hinaut nga pamation mo ako nga imong alagad sa akong pag-ampo nga nagaatubang niining lugara. 21Pamatia ang akong mga hangyo ug ang mga hangyo sa imong katawhan samtang nagaampo kami nga nagaatubang niining dapita. Pamatia kami diha sa imong puloy-anan sa langit. Ug kon madungog mo kami, pasayloa kami.
22“Kon ang usa ka tawo giakusaran nga nakasala sa iyang isigka-tawo ug papanumpaon, ug unya moanhi siya sa imong halaran niini nga templo sa pagpanumpa nga inosente siya, 23pamatia kini diha sa langit ug hukmi ang imong mga alagad. Siloti ang nakasala sumala sa iyang binuhatan, ug hatagi ug hustisya ang walay sala, aron mapamatud-an nga inosente siya.
24“Kon ang imong katawhan nga mga Israelinhon mapildi sa ilang mga kaaway tungod kay nakasala sila kanimo, ug unya mobalik sila kanimo, modayeg kanimo ug mag-ampo niini nga templo, 25pamatia sila diha sa langit. Pasayloa sila sa ilang mga sala ug dad-a sila pagbalik sa yuta nga gihatag mo sa ilang mga katigulangan.
26“Kon dili mo paulanon tungod kay nakasala kanimo ang imong katawhan, ug unya mag-ampo sila nga nagaatubang niini nga templo ug modayeg kanimo, ug maghinulsol sila sa ilang mga sala tungod kay gisilotan mo sila, 27pamatia sila diha sa langit. Pasayloa sila nga imong mga alagad, ang imong katawhan nga mga Israelinhon. Tudloi sila sa matarong nga pagkinabuhi, ug padad-i ug ulan ang yuta nga imong gihatag kanila ingon nga ilang panulondon.
28“Kon may moabot nga kagutom sa yuta sa imong katawhan, o kaha katalagman, init nga hangin, peste sa mga tanom sama sa mga dulon ug mga ulod, o kon libotan sa mga kaaway ang ilang mga lungsod, o moabot kanila ang bisan unsa nga balatian; 29kon aduna kanilay mag-ampo o magpakilooy kanimo, pamatia sila. Kon giila nila nga tungod sa ilang mga sala miabot kining mga pag-antos ug kasakit kanila, ug mag-ampo sila nga nagabayaw sa ilang mga kamot, ug nagaatubang niini nga templo, 30pamatia sila diha sa imong puloy-anan sa langit. Pasayloa sila, ug himoa sa matag usa kanila ang angay sa ilang mga binuhatan, kay ikaw lamang gayod ang nasayod kon unsay anaa sa kasingkasing sa tawo. 31Unya motahod sila kanimo ug mosunod sa imong mga pamaagi samtang nagapuyo sila sa yuta nga imong gihatag sa among mga katigulangan.
32“Kon ang mga langyaw nga nagapuyo sa layong dapit makadungog sa imong kabantog ug pagkagamhanan, ug moanhi sila dinhi sa pagsimba kanimo ug mag-ampo sila nga nagaatubang niini nga templo, 33pamatia sila diha sa imong puloy-anan sa langit. Ug buhata ang tanan nilang gihangyo, aron ang tanang mga tawo sa kalibotan makaila kanimo ug motahod kanimo sama sa imong katawhan nga mga Israelinhon, ug aron mahibalo sila nga gipasidunggan ka dinhi sa templo nga akong gipatukod.
34“Kon ang imong katawhan molakaw sa pagpakiggira sumala sa imong mando, ug kon mag-ampo sila kanimo nga nagaatubang niining siyudad nga imong gipili ug sa templo nga akong gipatukod sa pagpasidungog kanimo, 35pamatia diha sa langit ang ilang mga pag-ampo ug mga hangyo, ug hatagi sila sa kadaogan.6:35 hatagi sila sa kadaogan: o, ihatag ang husto alang kanila. Mao usab sa bersikulo 39.
36“Kon makasala sila kanimo—kay wala may bisan usa nga dili makasala—ug masuko ka ug itugyan mo sila sa ilang mga kaaway ug bihagon sila sa halayo o sa duol nga dapit, 37ug kon sa kaulahian makaamgo sila, maghinulsol, ug magpakilooy kanimo nga nagaingon, ‘Nakasala kami, ug daotan ang among gihimo,’ 38pamatia ang ilang pag-ampo. Kon didto sa dapit diin gibihag sila mobalik sila kanimo sa tibuok nilang kasingkasing ug hunahuna, ug mag-ampo nga nagaatubang niining yuta nga imong gihatag sa ilang mga katigulangan, niining siyudad nga imong gipili, ug niining templo nga akong gipatukod sa pagpasidungog kanimo, 39pamatia ang ilang mga pag-ampo ug mga hangyo diha sa imong puloy-anan sa langit, ug hatagi sila sa kadaogan. Pasayloa ang imong katawhan nga nakasala kanimo.
40“O Dios ko, hinaut nga imong tagdon ug pamation ang mga pag-ampo nga gihimo dinhi niining dapita.
41“Karon, Ginoong Dios, dali, anhi na sa imong templo, sa dapit nga imong pahulayanan, sa nahimutangan sa Kahon sa Kasabotan nga simbolo sa imong gahom. Hinaut nga masinati sa imong mga pari ang imong pagluwas kanila, ug magmalipayon ang imong matinumanong katawhan. 42O Ginoong Dios, ayaw isalikway ang imong pinili nga hari. Hinumdomi ang imong makanunayon nga gugma kang David nga imong alagad.”
Salomo välsignar folket
(1 Kung 8:14-21)
1Salomo sa då:
”Herren har sagt att han ska bo i dunklet,
2men jag har gjort ett magnifikt tempel åt dig,
och en plats, där du kan bo i evighet.”
3Sedan vände kungen sig till hela Israels församling och välsignade dem, medan de stod upp.
4Han sa:
”Välsignad vare Herren, Israels Gud, som nu med sina händer har fullbordat vad han med sin mun lovade min far David när han sa: 5’Jag har aldrig, sedan jag förde mitt folk ut ur Egypten, valt någon stad bland Israels stammar för att bygga ett hus för mitt namn. Jag har inte heller utvalt någon att vara furste över mitt folk Israel. 6Men nu har jag valt Jerusalem för att mitt namn ska vara där och David till att härska över mitt folk Israel.’
7Min far David tänkte bygga ett hus åt Herrens, Israels Guds namn, 8men Herren sa till honom: ’Din tanke att bygga ett hus åt mitt namn var god, 9men du är inte den som ska bygga det, utan din son, som föds åt dig, är den som ska bygga det huset åt mitt namn.’ 10Herren har gjort vad han lovade. Jag har efterträtt min far David och sitter nu på Israels tron, som Herren har lovat, och jag har byggt templet åt Herrens, Israels Guds, namn 11och gjort i ordning en plats där för arken med förbundet som Herren slutit med israeliterna.”
Salomos invigningsbön
(1 Kung 8:22-53)
12Och inför hela Israels församling stod sedan Salomo framför Herrens altare och sträckte ut sina händer. 13Han hade gjort en plattform av koppar och ställt den mitt på förgården; den var 2,5 meter lång, 2,5 meter bred och 1,5 meter hög. Salomo steg upp på plattformen, böjde knä inför de församlade israeliterna och sträckte ut sina händer mot himlen.
14Han sa:
”Herre, Israels Gud, det finns ingen annan Gud som du, vare sig i himlen eller på jorden! Du håller förbundet och visar nåd mot dina tjänare när de helhjärtat vandrar dina vägar. 15Du har hållit ditt löfte till din tjänare, min far David; vad du med din mun lovat har du idag med din hand fullbordat.
16Herre, Israels Gud, uppfyll nu också det löfte du gav din tjänare, min far David, när du sa: ’Det ska aldrig saknas en ättling till dig på Israels tron, om bara dina efterkommande är vaksamma och lever efter min lag så som du har gjort.’ 17Ja, Herre, Israels Gud, låt ditt löfte till din tjänare David gå i uppfyllelse!
18Men skulle Gud vilja bo på jorden tillsammans med människor? När inte ens himlen, himlarnas himmel, kan rymma dig, så mycket mindre då templet som jag har byggt! 19Men vänd dig ändå till din tjänares bön och vädjan, Herre, min Gud! Lyssna på det rop och den bön jag, din tjänare, ber inför dig! 20Låt din blick vaka över detta tempel dag och natt, över denna plats, där du har sagt att ditt namn ska vara! Hör den bön jag, din tjänare, ber till dig, vänd mot denna plats! 21Hör din tjänares och ditt folk Israels böner, när de ber vända mot denna plats! Ja, från den plats där du bor, från himlen, och när du hör, förlåt!
22När någon har begått ett brott mot en annan och blir ålagd en ed och kommer och svär den inför ditt altare i detta tempel, 23lyssna då från himlen och agera, skaffa rätt åt dina tjänare. Straffa den skyldige och låt honom få vad han förtjänar, men frikänn den oskyldige och återupprätta honom i rättfärdighet.
24Om ditt folk Israel blir slaget av en fiende, därför att det har syndat mot dig, och om folket sedan vänder om och bekänner ditt namn och ber och vädjar inför dig om nåd i detta tempel, 25lyssna då till dem från himlen och förlåt ditt folk Israel deras synder och för dem tillbaka till det land som du gav dem och deras förfäder.
26När himlen stängs, så att det inte regnar på grund av att de har syndat mot dig, och om de då ber, vända mot denna plats, och bekänner ditt namn och vänder om från sin synd när du har straffat dem, 27lyssna då i himlen och förlåt dina tjänares, ditt folk Israels synd. Lär dem den rätta vägen som de ska vandra, och sänd regn över det land som du har gett åt ditt folk.
28Om det blir hungersnöd eller epidemier i landet, om det är mjöldagg och mögel som härjar säden, eller gräshoppor och gräsmaskar, eller fiender belägrar deras städer, ja, vilken sjukdom eller plåga det än kommer, 29och vilken bön eller vädjan någon av ditt folk Israel än uppsänder – var och en känner bäst sin egen plåga och smärta – och sträcker ut sina händer mot detta hus, 30hör det då från himlen, där du bor. Förlåt, och ge var och en vad han förtjänar, för du känner hans innersta, ja, endast du känner människornas innersta. 31Då ska de frukta dig och vandra dina vägar så länge de lever i det land du gav våra förfäder.
32Om en främling, som inte tillhör ditt folk Israel, kommer från ett avlägset land, för ditt stora namns, din mäktiga hands och din utsträckta arms skull, och de kommer och ber vända mot detta tempel, 33hör då från himlen, där du bor, och gör vad främlingen begär av dig. Då kommer alla folk på jorden att lära känna ditt namn och frukta dig, så som ditt folk Israel gör, och inse att detta tempel, som jag har byggt, är kallat efter ditt namn.
34Om ditt folk på din befallning drar ut för att strida mot sina fiender och de ber till dig, vända mot denna stad, som du har utvalt, och mot detta tempel som jag har byggt åt ditt namn, 35hör då i himlen deras böner och vädjan och skaffa dem rätt.
36Om de syndar mot dig, för det finns ingen människa som inte syndar, och du blir vred på dem och överlämnar dem åt fienden och de förs bort i fångenskap till ett annat land, nära eller fjärran, 37och om de där i sitt fångenskapsland vänder om, åter vädjar till dig om nåd i sitt fångenskapsland och säger: Vi har syndat och handlat fel, vi har gjort det onda, 38och om de då, där i sitt fångenskapsland, vänder om till dig helhjärtat och med uppriktigt sinne och ber, vända mot sitt land som du gav deras förfäder och mot den stad som du har utvalt och det tempel som jag har byggt åt ditt namn, 39hör då från himlen, där du bor, deras bön och vädjan, och skaffa dem rätt! Förlåt ditt folk som har syndat mot dig!
40Min Gud, låt dina ögon se och dina öron höra alla böner som bes på denna plats!
41Herre, Gud, res dig och gå till din viloplats,
du och din makts ark!
Låt dina präster, Herre Gud, få vara klädda i räddning,
och låt dina fromma få glädjas över din godhet!
42Herre Gud, förkasta inte din smorde.
Tänk på din nåd gentemot din tjänare David!”
