2 Cronica 20 – APSD-CEB & NUB

Ang Pulong Sa Dios

2 Cronica 20:1-37

Gipildi ni Jehoshafat ang Moab ug Ammon

1Human niini, nakiggira kang Jehoshafat ang mga Moabihanon, ang mga Amonihanon, ug ang uban sa mga Meunhon.20:1 Meunhon: Mao kini sa ubang mga kopya sa Septuagint. Sa Hebreo, Amonihanon. 2May mga tawo nga miadto kang Jehoshafat ug miingon, “May daghan kaayong mga sundalo nga nagapadulong sa pagsulong kanimo. Gikan kini sila sa Edom20:2 Edom: Mao kini sa usa ka kopya sa Hebreo. Sa kadaghanan nga kopya sa Hebreo ug sa Septuagint, Aram. sa pikas nga bahin sa Patay nga Dagat. Anaa na sila sa Hazazon Tamar” (nga mao ang En Gedi). 3Nahadlok si Jehoshafat, ug midangop siya sa Ginoo. Unya nagmando siya nga magpuasa ang tanang taga-Juda. 4Busa nagtigom ang mga tawo gikan sa tanang mga lungsod sa Juda sa pagpangayo ug tabang sa Ginoo. 5Mitindog si Jehoshafat atubangan sa katawhan sa Juda ug sa Jerusalem didto sa atubangan sa bag-ong hawanan sa templo sa Ginoo 6ug miingon, “Ginoo, Dios sa among mga katigulangan, ikaw ang Dios nga anaa sa langit. Ikaw ang nagagahom sa tanan nga gingharian sa kalibotan. Gamhanan ka gayod ug walay makasukol kanimo. 7O among Dios, dili ba nga gipang-abog mo man ang mga lumulupyo niini nga yuta sa dihang miabot ang imong katawhan? Ug dili ba nga gihatag mo kini sa mga kaliwat ni Abraham nga imong higala aron ilang panag-iyahon, hangtod sa kahangtoran? 8Gipuy-an kini nila ug gitukoran ug templo sa pagpasidungog kanimo. Miingon sila, 9‘Kon adunay kalamidad nga moabot kanamo sama sa gira, baha,20:9 baha: Mao kini sa usa ka kopya sa Griego. Sa Hebreo, paghukom. katalagman, o kagutom, motindog kami sa imong presensya atubangan niini nga templo diin ginapasidunggan ikaw. Magpakitabang kami kanimo ug patalinghogan mo kami ug luwason.’

10“Karon ginasulong kami sa mga tawo nga gikan sa Ammon, Moab, ug sa Bukid sa Seir. Kaniadto wala ka motugot nga sakopon ang ilang mga teritoryo sa mga Israelinhon nga migawas gikan sa Ehipto. Busa milikay ang mga Israelinhon kanila ug wala sila laglaga. 11Apan karon, tan-awa kon unsa ang ilang gibalos kanamo. Gisulong nila kami aron abugon sa yuta nga imong gihatag kanamo ingon nga panulondon. 12O among Dios, dili mo ba sila silotan? Wala kamiy ikasukol niining daghang mga sundalo nga nagasulong kanamo. Dili kami kahibalo kon unsay among buhaton, apan nagasalig kami kanimo.”

13Samtang nagtindog didto ang tanang kalalakin-an sa Juda uban sa ilang mga asawa ug mga anak, apil ang ilang gagmayng kabataan, 14gigamhan sa Espiritu sa Ginoo si Jahaziel nga nagatindog didto uban kanila. Si Jahaziel anak ni Zacarias. Si Zacarias anak ni Benaya. Si Benaya anak ni Jeil. Ug si Jeil anak ni Matania nga Levita ug kaliwat ni Asaf.

15Miingon si Jahaziel, “Pamati Haring Jehoshafat, ug kamong tanan nga nagapuyo sa Jerusalem ug sa ubang bahin sa Juda! Mao kini ang gisulti sa Ginoo kaninyo, ‘Ayaw kamo kahadlok o kawad-ig kadasig tungod niining daghang mga sundalo, kay ang away dili inyo kondili iya sa Dios. 16Ugma, lugsong kamo ngadto kanila. Makita ninyo sila nga nagatungas sa tungasanan sa Ziz, sa tumoy sa lugut nga nagapaingon sa kamingawan sa Jeruel. 17Dili na kinahanglan nga makig-away pa kamo. Ipahimutang ang inyong kaugalingon, ug tan-awa ninyo ang buhaton sa Ginoo sa pagluwas kaninyo. Ayaw kamo kahadlok o kawad-ig kadasig, mga taga-Juda ug taga-Jerusalem. Atubanga ninyo sila ugma ug ang Ginoo magauban kaninyo.’ ” 18Mihapa si Jehoshafat ug ang tanang taga-Juda ug taga-Jerusalem sa pagsimba sa Ginoo. 19Unya nanindog ang mga Levita nga gikan sa mga pamilya ni Kohat ug ni Kora ug midayeg sa Ginoo, ang Dios sa Israel, sa makusog kaayo nga tingog.

20Sayo pa kaayo pagkasunod adlaw, nangadto sila si Jehoshafat sa kamingawan sa Tekoa. Samtang naglakaw sila, mihunong si Jehoshafat ug miingon, “Pamatia ninyo ako, mga taga-Juda ug taga-Jerusalem! Tuo kamo sa Ginoo nga inyong Dios, ug malig-on kamo. Tuo kamo sa iyang mga propeta, ug magmadaogon kamo.” 21Pagkahuman niyag pangayo ug tambag sa mga tawo, nagpili siyag mga mag-aawit nga mag-una kanila ug mag-awit ug mga pagdayeg sa Ginoo tungod sa iyang balaan ug halangdon nga presensya. Mao kini ang ilang giawit, “Pasalamati ang Ginoo kay ang iyang gugma walay kataposan.” 22Ug sa pagsugod nilag awit sa mga pagdayeg, gipaunay ug away sa Ginoo ang mga Amonihanon, mga Moabihanon, ug mga taga-Bukid sa Seir nga nagasulong sa Juda. Nangalaglag sila 23kay gisulong sa mga Amonihanon ug Moabihanon ang mga sundalo sa mga taga-Bukid sa Seir ug gilaglag sila sa hingpit.20:23 gilaglag sila sa hingpit: Ang Hebreo nga pulong nga gigamit dinhi nagkahulogan sa mga butang nga gihalad sa Ginoo pinaagi sa paghalad o paglaglag niini. Pagkahuman, sila na usab ang nagpinatyanay. 24Pag-abot sa mga sundalo sa Juda sa ibabaw nga bahin sa kamingawan, nakita nila ang mga patayng lawas sa ilang mga kaaway nga nanagbuy-od sa yuta. Walay bisan usa nga nakaikyas. 25Busa miadto si Jehoshafat ug ang iyang mga tawo sa pagpanguha sa mga kabtangan sa ilang mga kaaway. Daghan ang ilang nakuha nga mga kagamitan, mga bisti,20:25 mga bisti: Mao kini sa uban nga mga kopya sa Hebreo. Apan sa kadaghanan nga kopya, mga patayng lawas. ug uban pang mahalong mga butang. Tulo gayod ka adlaw silang naghakot tungod sa hilabihan nga kadaghan sa mga kabtangan. 26Sa ikaupat ka adlaw, nagtigom sila sa Kapatagan sa Beraca ug didto nagdayeg sila sa Ginoo. Mao kana ang hinungdan nga gitawag kini nga Kapatagan sa Beraca20:26 Beraca: Ang buot ipasabot, pagdayeg. hangtod karon.

27Unya namalik silang tanan sa Jerusalem pinangulohan ni Jehoshafat. Malipayon kaayo sila tungod kay gipadaog sila sa Ginoo sa ilang mga kaaway. 28Pag-abot nila sa Jerusalem, midiretso sila sa templo sa Ginoo, ug nagtukar sila ug mga harpa, lira, ug mga trumpeta.

29Sa dihang nadungog sa tanang mga gingharian sa palibot nga ang Ginoo mismo ang nakiggira sa mga kaaway sa Israel, nangahadlok sila sa Dios.20:29 nangahadlok sila sa Dios: o, nangahadlok sila pag-ayo. 30Busa nakasinati ug kalinaw ang gingharian ni Jehoshafat kay gihatagan siya sa iyang Dios ug kalinaw sa iyang palibot.

Ang Kataposan sa Paghari ni Jehoshafat

(1 Hari 22:41-50)

31Mao kadto ang kasaysayan sa paghari ni Jehoshafat sa Juda. Nagaedad siya ug 35 ka tuig sa dihang nahimo siyang hari. Sa Jerusalem siya nagpuyo, ug naghari siya sulod sa 25 ka tuig. Ang iyang inahan mao si Azuba nga anak ni Shilhi. 32Gisunod ni Jehoshafat ang pagkinabuhi sa iyang amahan nga si Asa. Gihimo niya ang matarong atubangan sa Ginoo. 33Apan wala niya panguhaa ang mga simbahanan diha sa habog nga mga dapit, ug ang mga tawo wala magmatinud-anon sa pagsunod sa Dios sa ilang mga katigulangan.

34Ang uban pang sugilanon mahitungod sa paghari ni Jehoshafat, gikan sa sinugdan hangtod sa kataposan, nahisulat sa mga sugilanon ni Jehu nga Anak ni Hanani, nga nalakip sa libro sa mga sugilanon bahin sa mga hari sa Juda.

35Apan sa kaulahiang panahon sa paghari ni Jehoshafat sa Juda, nakig-abin siya kang Ahazia nga hari sa Israel, nga usa ka daotang tawo. 36Nagkasabot sila nga magpahimog mga barko nga pangnegosyo20:36 mga barko nga pangnegosyo: sa Hebreo, mga barko paingon sa Tarshish. didto sa Ezion Geber. 37Unya miingon si Eliezer nga anak ni Dodavahu nga taga-Maresha kang Jehoshafat, “Tungod kay nakig-abin ka kang Ahazia, gub-on sa Ginoo ang inyong gipahimo nga mga barko.” Busa naguba ang mga barko ug wala na kini makabiyahe.

Swedish Contemporary Bible

2 Krönikeboken 20:1-37

Joshafat besegrar Moab och Ammon

1Sedan kom moabiterna och ammoniterna och en del av meuniterna för att strida mot Joshafat. 2Joshafat fick följande rapport: ”En enorm armé marscherar mot dig från landet på andra sidan Döda havet, från Edom. Den befinner sig redan vid Haseson Tamar, dvs. En-Gedi.”

3Joshafat blev rädd och bestämde sig för att rådfråga Herren. Han utlyste en fasta i hela Juda. 4Folket från Juda samlades för att söka hjälp hos Herren, ja, de kom från alla städer i Juda för att söka Herrens hjälp. 5Joshafat ställde sig mitt ibland dem, där de var samlade från Juda och Jerusalem i Herrens hus, framför den nya förgården. 6Han sa:

Herre, våra fäders Gud, är inte du Gud i himlen, härskaren över alla folkens riken? I din hand är makt och styrka, och ingen kan stå emot dig. 7Var det inte du, vår Gud, som drev ut invånarna här i landet för ditt folk Israel? Gav inte du det här landet åt din vän Abrahams ättlingar för evigt? 8De bosatte sig där och byggde en helgedom åt ditt namn och sa: 9’Om olycka, krig, pest eller hungersnöd drabbar oss, kan vi stå här framför detta tempel och inför dig, vars namn templet bär, och ropa till dig i vår förtvivlan. Då ska du höra oss och rädda oss.’

10Se nu, folk från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd, genom vilkas land du inte lät israeliterna gå när de kom från Egypten, så de gick runt och utrotade dem inte, 11se nu hur de lönar oss! De har kommit för att driva ut oss ur den egendom som du har gett oss. 12O vår Gud, tänker du inte döma dem? Vi står maktlösa mot denna väldiga armé som har kommit emot oss. Vi vet inte vad vi ska göra, men vi har våra ögon riktade på dig.”

13Alla judéer stod där inför Herren med hela sina familjer, sina hustrur och barn. 14Då kom Herrens Ande över Jachasiel, son till Sakarja, son till Benaja, son till Jeiel, son till leviten Mattanja, en ättling till Asaf, där han stod mitt i församlingen.

15”Hör på mig, allt folk i Juda och ni som bor i Jerusalem och du, kung Joshafat!” sa han. ”Så säger Herren till er: ’Var inte rädda och bli inte förskräckta över denna väldiga armé! Striden är inte er utan Guds. 16Gå till anfall mot dem i morgon! De är på väg upp vid Sisbranten, och ni kommer att möta dem vid slutet av bäckravinen invid Jeruels öken. 17Men det är inte ni som ska strida. Inta era ställningar och stå stilla och se hur Herren räddar er, Juda och Jerusalem! Var inte rädda och missmodiga! Gå dit ut i morgon och möt dem, för Herren är med er!’ ”

18Då föll kung Joshafat ner på marken med ansiktet mot jorden, och allt folk i Juda och Jerusalem kastade sig ner och tillbad Herren. 19Sedan reste sig leviterna av Kehats och Korachs släkter upp och prisade och tackade Herren, Israels Gud, med hög röst.

20Tidigt följande morgon drog de ut i Tekoas öken. Inför uppbrottet steg Joshafat fram och talade till dem: ”Lyssna här till mig, Juda och ni som bor i Jerusalem! Tro på Herren, er Gud, så ska ni bestå! Tro på hans profeter, så ska det gå er väl.”

21Efter att ha rådgjort med folket, utsåg han sångare som i helig skrud skulle prisa Herren, medan de drog ut framför armén och sjunga:

”Tacka Herren,

för hans nåd varar för evigt.”

22När de började sjunga och lovprisa, lät Herren ett angrepp komma bakifrån på folket från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd, som dragit ut mot Juda, och de blev slagna. 23Ammoniterna och moabiterna vände sig mot män från Seirs bergsbygd för att förinta dem och utplåna dem allesammans, och när de gjort slut på dem, hjälptes de åt med att förgöra varandra.

24När judéerna kom fram till det vakttorn som vette mot öknen och blickade mot den stora armén, såg de bara döda kroppar ligga på marken; inte en enda hade undkommit.

25Joshafat och hans folk gick sedan ut för att ta byte, och de fann där mängder av gods, kläder20:25 Enligt den masoretiska texten döda kroppar. Översättningen följer här andra handskrifter och bl.a. Vulgatas översättning. och värdefulla föremål, mer än de kunde bära. Det var så mycket att det tog dem tre dagar att få med sig allt. 26Den fjärde dagen samlades de i Lovsångsdalen för att prisa Herren. Därför heter platsen än idag Lovsångsdalen.

27Sedan återvände alla män från Juda till Jerusalem, med Joshafat i spetsen, glada, eftersom Herren gett dem glädje över deras fiender. 28De kom till Jerusalem med harpor, lyror och trumpeter och gick fram till Herrens hus.

29Fruktan för Gud kom över alla riken när de hörde att Herren själv hade stridit mot Israels fiender. 30Och nu blev det lugn och ro i Joshafats rike, för Gud hade gett honom fred på alla sidor.

Joshafats regeringstid

(1 Kung 22:41-50)

31Joshafat var så kung över Juda. Han var trettiofem år gammal när han blev kung och regerade tjugofem år i Jerusalem. Hans mor var Asuva, dotter till Shilchi. 32Joshafat följde sin far Asa utan att vika av från den vägen och gjorde det som var rätt inför Herren. 33Dock avskaffade han inte offerplatserna, och folket hade inte vänt sina hjärtan till sina fäders Gud. 34Joshafats historia i övrigt, från början till slut, är nedtecknad i Jehus, Hananis sons, krönika, som ingår i boken om Israels kungar.

35Senare ingick Juda kung Joshafat en allians med Achasja, kungen i Israel, som gjorde mycket ont. 36Joshafat kom överens med honom att bygga fartyg som skulle segla till Tarshish. Dessa byggdes i Esjon-Gever. 37Då profeterade Elieser, Dodias son från Maresha, mot Joshafat och sa till honom: ”Eftersom du har allierat dig med Achasja, ska Herren låta det du gjort bli förstört.” Fartygen råkade ut för missöden och kunde aldrig segla till Tarshish.