1 Samuel 3 – APSD-CEB & NIRV

Ang Pulong Sa Dios

1 Samuel 3:1-21

Ang Pagtawag sa Ginoo kang Samuel

1Niadtong panahon nga nagaalagad si Samuel sa Ginoo, ubos sa pag-atiman ni Eli, talagsa na lang makigsulti ang Ginoo, ug talagsa na lang ang mga panan-awon. 2Usa ka gabii niana, natulog si Eli sa iyang kuwarto. Dili na kaayo makakita si Eli. 3Si Samuel didto nagatulog sa balay3:3 balay: sa Hebreo, templo. sa Ginoo diin nahimutang ang sudlanan sa Kasabotan. Ug samtang nagsiga pa ang suga sa Dios, 4gitawag sa Ginoo si Samuel. Mitubag si Samuel, “Unsa man, sir!” 5Unya midagan siya ngadto kang Eli ug miingon, “Ania na ako, sir! Nganong gitawag mo man ako?” Miingon si Eli, “Wala ako magtawag kanimo. Balik ug higda.” Busa mibalik siya ug higda.

6Gitawag siya pag-usab sa Ginoo, “Samuel!” Mibangon si Samuel ug miadto kang Eli, ug miingon, “Ania na ako, sir! Nganong gitawag mo man ako?” Mitubag si Eli, “Anak, wala ako magtawag kanimo. Balik ug higda.” 7Niadtong panahona wala pa makaila si Samuel sa Ginoo, kay wala pa makigsulti ang Ginoo kaniya.

8Gitawag pag-usab sa Ginoo si Samuel. Ikatulo na niya kining pagtawag. Mibangon si Samuel ug miadto kang Eli ug miingon, “Ania na ako, sir! Nganong gitawag mo man ako?” Unya nasabtan ni Eli nga ang Ginoo mao ang nagtawag kang Samuel. 9Busa giingnan niya si Samuel, “Balik ug higda, ug kon motawag siya pag-usab, ingna siya, ‘Sulti, Ginoo, kay ako nga imong alagad nagapamati.’ ” Busa mibalik si Samuel ug higda.

10Miadto ang Ginoo kang Samuel, ug sama sa iyang gihimo, gitawag niya kini, “Samuel! Samuel!” Unya mitubag si Samuel, “Sulti, Ginoo, kay ako nga imong alagad nagapamati.” 11Miingon ang Ginoo, “Hinumdomi kini, sa dili madugay may himuon ako sa Israel. Ang tanang makadungog niini mahadlok gayod. 12Pag-abot nianang panahona, himuon ko gayod ang tanan kong giingon batok sa pamilya ni Eli. 13Kay giingnan ko siya nga silotan ko ang iyang pamilya hangtod sa kahangtoran tungod kay gipasagdan niya ang iyang mga anak sa ilang gipanghimo nga pagpakasala, bisan ug nahibaloan niya kini. 14Busa gipanumpa ko nga ang sala sa pamilya ni Eli dili gayod mapasaylo hangtod sa kahangtoran pinaagi sa bisan unsa nga halad.”

15Natulog si Samuel hangtod sa buntag, ug unya giablihan niya ang pultahan sa balay sa Ginoo. Nahadlok siyang mosulti kang Eli mahitungod sa gisulti sa Ginoo. 16Apan gitawag siya ni Eli, “Samuel, anak.” Mitubag si Samuel, “Unsa man.” 17Nangutana si Eli, “Unsa ang gisulti sa Ginoo kanimo? Ayaw paglimod kanako. Silotan ka sa Dios ug labihan gayod kon dili mo isulti kanako ang tanan niyang giingon kanimo.” 18Busa gisulti ni Samuel kaniya ang tanan. Wala gayod siyay gilimod. Miingon si Eli, “Siya ang Ginoo; himuon niya kon unsay maayo sumala sa iyang kabubut-on.”

19Nagtubo si Samuel nga giniyahan sa Ginoo; ug natuman ang tanang gisulti ni Samuel. 20Busa giila siya nga usa ka propeta sa Ginoo gikan sa Dan hangtod sa Beersheba.3:20 gikan sa Dan hangtod sa Beersheba: Ang buot ipasabot, sa tibuok nasod sa Israel. 21Padayon nga nagapakita ang Ginoo kang Samuel sa Shilo, ug didto ginapadayag niya ang iyang kaugalingon kang Samuel pinaagi sa pagpakigsulti kaniya.

New International Reader’s Version

1 Samuel 3:1-21

The Lord Calls Out to Samuel

1The boy Samuel served the Lord under the direction of Eli. In those days the Lord didn’t give many messages to his people. He didn’t give them many visions.

2One night Eli was lying down in his usual place. His eyes were becoming so weak he couldn’t see very well. 3Samuel was lying down in the Lord’s house. That’s where the ark of God was kept. The lamp of God was still burning. 4The Lord called out to Samuel.

Samuel answered, “Here I am.” 5He ran over to Eli and said, “Here I am. You called out to me.”

But Eli said, “I didn’t call you. Go back and lie down.” So he went and lay down.

6Again the Lord called out, “Samuel!” Samuel got up and went to Eli. He said, “Here I am. You called out to me.”

“My son,” Eli said, “I didn’t call you. Go back and lie down.”

7Samuel didn’t know the Lord yet. That’s because the Lord still hadn’t given him a message.

8The Lord called out for the third time. He said, “Samuel!” Samuel got up and went to Eli. He said, “Here I am. You called out to me.”

Then Eli realized that the Lord was calling the boy. 9So Eli told Samuel, “Go and lie down. If someone calls out to you again, say, ‘Speak, Lord. I’m listening.’ ” So Samuel went and lay down in his place.

10The Lord came and stood there. He called out, just as he had done the other times. He said, “Samuel! Samuel!”

Then Samuel replied, “Speak. I’m listening.”

11The Lord said to Samuel, “Pay attention! I am about to do something terrible in Israel. It will make the ears of everyone who hears about it tingle. 12At that time I will do everything to Eli and his family that I said I would. I will finish what I have started. 13I told Eli I would punish his family forever. He knew his sons were sinning. He knew they were saying bad things about me. In spite of that, he did not stop them. 14So I made a promise to the family of Eli. I said, ‘The sins of Eli’s family will never be paid for by bringing sacrifices or offerings.’ ”

15Samuel lay down until morning. Then he opened the doors of the Lord’s house. He was afraid to tell Eli about the vision he had received. 16But Eli called out to him. He said, “Samuel, my son.”

Samuel answered, “Here I am.”

17“What did the Lord say to you?” Eli asked. “Don’t hide from me anything he told you. If you do, may God punish you greatly.” 18So Samuel told him everything. He didn’t hide anything from him. Then Eli said, “He is the Lord. Let him do what he thinks is best.”

19As Samuel grew up, the Lord was with him. He made everything Samuel said come true. 20So all the Israelites recognized that Samuel really was a prophet of the Lord. Everyone from Dan all the way to Beersheba knew it. 21The Lord continued to appear at Shiloh. There he made himself known to Samuel through the messages he gave him.