1 Samuel 25 – APSD-CEB & BDS

Ang Pulong Sa Dios

1 Samuel 25:1-44

Si David, si Nabal, ug si Abigail

1Unya namatay si Samuel, ug ang tanang mga Israelinhon nagtigom ug nagsubo alang kaniya. Gilubong nila siya sa iyang dapit sa Rama.

Human niadto, milugsong si David sa kamingawan sa Maon.25:1 Maon: Mao kini sa ubang mga kopya sa Septuagint; apan sa Hebreo, Paran. 2Didto sa Maon may usa ka tawo nga adunahan kaayo, nga may yuta25:2 yuta: o, mga kabtangan. sa Carmel. May 1,000 siya ka kanding, ug 3,000 ka karnero nga iyang gipatupihan didto sa Carmel. 3Si Nabal ang iyang ngalan. Gikan siya sa kaliwat ni Caleb, ug ang iyang asawa mao si Abigail. Maalam ug matahom si Abigail, apan si Nabal daling masuko ug ngil-ad ug batasan.

4Samtang didto si David sa kamingawan, nabalitaan niya nga nagpatupi si Nabal sa iyang mga karnero. 5-6Busa nagpadala siyag napulo ka batan-ong lalaki sa Carmel. Gisugo niya sila nga isulti kini nga mensahe kang Nabal: “Kumusta! Hinaut nga maangkon mo ang taas nga kinabuhi. Ug hinaut nga maayo ang imong kahimtang ug ang kahimtang sa imong tibuok panimalay, ug ang tanan nga anaa uban kanimo. 7Nakabalita ako nga nagpatupi ka sa imong mga karnero. Sa dihang nakauban namo ang imong mga magbalantay sa karnero sa Carmel, wala namo sila unsaa ug walay nawala kanila. 8Pangutan-a sila, ug sultihan ka nila. Karon, nagahangyo ako nga ipakita mo ang imong kaayo sa akong mga tawo, kay pista man karon. Isipa ako nga imong anak ug ang akong mga sulugoon imo usab nga mga sulugoon; hatagi kamig bisan unsa nga imong ikahatag kanamo.”

9Busa sa pag-abot sa mga tawo ni David, gisulti nila kang Nabal ang mensahe ni David. Unya naghulat sila sa iyang tubag. 10Miingon si Nabal sa mga tawo ni David, “Si kinsa ba kini si David nga anak ni Jesse? Karong mga panahona daghang mga sulugoon nga manglayas gikan sa ilang mga agalon. 11Nganong ihatag ko man kaninyo ang akong pan, tubig, ug ang karne sa mananap nga akong gipaihaw alang sa mga tigtupi sa akong mga karnero? Wala gani ako masayod kon asa kamo gikan!”

12Mibalik ang mga tawo ni David ug gisugilon nila kaniya ang giingon ni Nabal. 13Unya miingon si David sa iyang mga tawo, “Itakin ang inyong mga espada!” Busa gitakin nila ang ilang mga espada, ug mao usab ang gihimo ni David. Mga 400 ka mga tawo ang nanguban kang David. Nagpabilin ang 200 aron sa pagbantay sa mga kargamento.

14Usa sa mga sulugoon ni Nabal miingon kang Abigail nga asawa ni Nabal, “Nagpadala dinhi si David ug mga mensahero gikan sa kamingawan, ug nangumusta pa sila kang Nabal nga among agalon, apan giinsulto lang niya sila. 15Maayo kaayo kining mga tawhana kanamo; wala nila kami pasipad-i. Ug sa tibuok nga panahon nga didto kami sa uma duol kanila, wala gayoy nawala kanamo. 16Gipanalipdan nila kami adlaw ug gabii sa dihang nagabantay kami sa mga karnero. 17Karon, hunahunaa kon unsay maayo nimong buhaton, tungod kay moabot ang katalagman sa imong bana ug sa iyang tibuok panimalay. Daotan kaayo siya ug batasan ug dili siya masultihan.”

18Wala na mag-usik ug panahon si Abigail. Nagpakuha siyag 200 ka buok pan, duha ka sudlanan nga panit nga puno ug bino, lima ka inihaw nga karnero, usa ka sako nga sinanlag nga lugas, 100 ka hakop nga pasas, ug 200 ka hakop binulad nga igos. Unya gipakarga niya kini sa mga asno, 19ug giingnan ang mga sulugoon, “Pag-una kamo! Mosunod lang ako kaninyo.” Apan wala niya sultihi ang iyang bana nga si Nabal.

20Samtang gapalugsong si Abigail agi sa kilid sa bukid sakay sa iyang asno, nakita niya nga nagpadulong si David ug ang iyang mga tawo paingon kaniya. 21Dili pa lang dugay nga miingon si David, “Walay kapuslanan ang pagbantay ko sa mga kabtangan ni Nabal sa kamingawan aron walay mawala. Gibalosan niyag daotan ang akong kaayo kaniya. 22Hinaut nga silotan ako sa Dios ug labihan gayod kon dili ko mahurot pagpatay hangtod sa buntag ang tanang mga lalaki nga iyang sakop.”

23-24Sa dihang nagaabot na sila, midali-dali si Abigail ug kanaog sa iyang asno ug miluhod sa atubangan ni David agig pagtahod kaniya. Miingon siya, “Palihog, sir, pamatia ako. Ako na lang ang pakasad-a. 25Hinaut nga dili mo tagdon ang daotan nga si Nabal. Angay gayod kaniya ang iyang ngalan nga Nabal, nga ang buot ipasabot, ‘buang-buang.’ Sir, wala gayod ako makakita sa mga tawo nga imong gipadala. 26Karon, gipugngan ka sa Ginoo sa pagpanimalos ug sa pagpatay. Ipanumpa ko sa buhi nga Ginoo ug kanimo, nga hinaut pa nga ang imong mga kaaway ug ang tanan nga buot mopasipala kanimo silotan sa Dios sama nga silotan niya si Nabal. 27Kon mahimo, sir, dawata kining mga gasa nga akong gidala alang kanimo, ug ihatag sa imong mga tawo. 28Palihog pasayloa ako sa akong mga kakulangon. Sigurado gayod nga ang Ginoo maghimo kanimong hari ingon man ang imong mga kaliwat, tungod kay nagapakiggira ka alang kaniya. Hinaut pa nga walay daotang mahitabo kanimo samtang buhi ka pa. 29Bisan pa ug may mogukod kanimo aron sa pagpatay kanimo, tipigan ka gihapon sa Ginoo nga imong Dios sama sa tawo nga nagatipig sa mahalong butang. Apan ang imong mga kaaway mahisama sa bato nga gibala sa lambayog. 30Kon matuman na ang tanan nga maayong mga butang nga gisaad sa Ginoo kanimo, ug mahimo ka nang hari sa Israel, 31dili ka hasolon sa imong konsensya tungod kay wala ka manimalos ug mopatay sa walay igong hinungdan. Ug kon hatagan ka na sa Ginoo ug kalamposan, palihog ayaw ako kalimti.”

32Miingon si David kang Abigail, “Dalaygon ang Ginoo, ang Dios sa Israel, nga nagpadala kanimo karong adlawa sa pagpakigkita kanako. 33Salamat sa Dios sa imong maayong panghunahuna ug sa pagpugong mo kanako sa pagpanimalos ug pagpamatay niining adlawa. 34Kon wala ka magdali-dali sa pagpakigkita kanako, wala untay mahibiling buhi sa mga tawo ni Nabal pagkabuntag. Kay mao kana ang akong gipanumpa sa buhi nga Ginoo, ang Dios sa Israel, nga nagpugong kanako sa paghimo ug daotan kanimo.” 35Gidawat ni David ang mga gasa ni Abigail ug miingon, “Pauli ug ayaw na kabalaka. Tumanon ko ang imong gihangyo.”

36Sa pag-abot ni Abigail sa ilang balay, naabtan niyang nagpakombira si Nabal nga daw usa ka hari. Malipayon kaayo siya ug labihan ka hubog. Busa wala lang una siya sultihi ni Abigail mahitungod sa iyang pagpakigkita kang David hangtod nianang pagkabuntag. 37Sa dihang nahuwasan na siya pagkabuntag, gisuginlan siya ni Abigail sa nahitabo. Giataki siya sa sakit sa kasingkasing ug wala na siya makalihok. 38Paglabay sa napulo ka adlaw, gisilotan siya sa Ginoo ug namatay.

39Sa dihang nadunggan ni David nga namatay si Nabal, miingon siya, “Dalaygon ang Ginoo! Siya ang nanimalos ngadto kang Nabal sa pag-insulto niini kanako, ug gilikay niya ako sa pagpanimalos. Gisilotan niya si Nabal sa daotan niyang gihimo kanako.”

Unya nagpadala si David ug mga mensahero sa pagsulti kang Abigail nga buot niya kining pangasaw-on. 40Pag-abot sa mga mensahero ni David sa Carmel, miingon sila kang Abigail, “Gipaanhi kami ni David kanimo aron pagdala kanimo ngadto kaniya aron mahimo niyang asawa.” 41Miluhod si Abigail agig pagtahod kanila ug miingon, “Oo, mosugot ako. Andam ako sa pag-alagad kaniya bisan sa iyang mga sulugoon.25:41 bisan sa iyang mga sulugoon: sa literal, ug sa paghugas sa mga tiil sa iyang mga sulugoon.42Unya midali-dali si Abigail sa pagsakay sa asno ug miuban sa mga mensahero ni David. Gidala niya ang lima niya ka mga sulugoong babaye ug nahimo siyang asawa ni David. 43Gipangasawa usab ni David si Ahinoam nga taga-Jezreel, ug silang duha nahimo niyang asawa. 44Ang iyang asawa nga si Mical gipaminyo ni Saul kang Paltiel nga taga-Galim, nga anak ni Laish.

La Bible du Semeur

1 Samuel 25:1-44

La mort de Samuel

1A cette époque, Samuel mourut, et tout Israël se rassembla pour célébrer son deuil. On l’enterra chez lui à Rama.

Nabal ne veut rien donner à David

David se mit en route et se retira au désert de Parân. 2A Maôn vivait un homme très riche qui avait des propriétés dans le village de Karmel25.2 Dans les monts de Judée (15.12).. Il possédait trois mille moutons et mille chèvres. A cette époque, il se trouvait à Karmel pour la tonte de ses moutons. 3Cet homme, un descendant de Caleb, s’appelait Nabal. Sa femme, Abigaïl, était très intelligente et belle, tandis que son mari était dur et méchant. 4David apprit au désert que Nabal tondait ses moutons. 5Il chargea dix de ses hommes d’aller le trouver à Karmel et de le saluer de sa part.

6– Voici comment vous lui parlerez, leur dit-il : « Longue vie à toi ! Que la paix soit avec toi et avec ta maison ! Que toutes tes affaires prospèrent ! 7J’apprends qu’on fait la tonte de tes moutons. Tant que tes bergers ont été avec nous, nous ne leur avons fait aucun tort. Rien n’a été dérobé de leur troupeau pendant tout leur séjour à Karmel. 8Interroge tes serviteurs, ils te le confirmeront. Puissent donc mes serviteurs trouver également bon accueil auprès de toi, puisque nous arrivons en ce jour de fête ! Donne-leur donc, je te prie, ce que tu auras sous la main pour tes serviteurs et ton fils David. »

9Les jeunes compagnons de David allèrent et répétèrent à Nabal toutes ces paroles au nom de David, puis ils attendirent.

10Nabal leur répondit : Qui est David, et qui est le fils d’Isaï ? De nos jours il y a trop de serviteurs qui s’enfuient de chez leurs maîtres. 11Et vous croyez que je vais prendre de mon pain, de mon eau et de ma viande, que j’ai fait débiter pour mes tondeurs, pour les donner à des gens venus de je ne sais où ?

12Les serviteurs de David repartirent et rentrèrent. Ils rapportèrent intégralement à David la réponse de Nabal. 13Alors David ordonna à ses hommes : Que chacun prenne son épée !

Et chacun mit son épée à sa ceinture. David aussi ceignit la sienne et partit avec environ quatre cents hommes, laissant les deux cents autres pour garder leurs affaires.

L’intervention d’Abigaïl auprès de David

14L’un des serviteurs de Nabal alla informer Abigaïl de ce qui s’était passé. Il lui dit : Voici que David a envoyé des messagers depuis le désert pour saluer notre maître, mais celui-ci les a mal reçus. 15Pourtant ces gens ont été très bons pour nous, ils ne nous ont jamais fait aucun mal et rien n’a disparu pendant tout le temps que nous étions auprès d’eux dans la campagne. 16Ils nous ont protégés comme un rempart, nuit et jour, pendant tout le temps que nous avons passé avec eux auprès des moutons. 17Maintenant, réfléchis bien et vois ce que tu peux faire. Car si tu ne fais rien, certainement il arrivera malheur à notre maître et à toute sa famille. Quant à lui, il a si mauvais caractère qu’on ne peut rien lui dire.

18Abigaïl prit en toute hâte deux cents pains, deux outres de vin et cinq moutons déjà préparés, cinq mesures de blé grillé, cent paquets de raisins secs et deux cents gâteaux de figues sèches. Elle chargea le tout sur des ânes 19et elle ordonna à ses serviteurs : « Passez devant, je vous suis. » Son mari Nabal ne savait rien de tout cela. 20Installée sur son âne, elle descendait, cachée par la montagne. En même temps, David et ses hommes descendaient le versant opposé dans sa direction, et elle se trouva bientôt face à eux. 21David venait justement de se dire : C’est donc en vain que j’ai protégé tous les biens de cet homme dans la steppe pour qu’il ne perde rien de ce qu’il possède ! Il me rend le mal pour le bien ! 22Que Dieu fortifie tous mes ennemis25.22 L’ancienne version grecque a : que Dieu inflige à David un châtiment sévère. et même qu’il les bénisse si d’ici demain matin au lever du jour, je laisse subsister un seul homme dans sa famille !

23Quand Abigaïl aperçut David, elle se hâta de descendre de son âne et, s’inclinant la face contre terre, se prosterna devant lui. 24Puis elle se jeta à ses pieds et lui dit : Mon seigneur, fais comme si tout cela était ma faute ! Permets à ta servante de t’adresser quelques mots d’explication, et daigne écouter ses paroles. 25Que mon seigneur ne fasse donc pas attention à ce bon à rien de Nabal, car vraiment, il porte bien son nom : il s’appelle Nabal (l’insensé), et c’est bien vrai qu’il est insensé ! Moi, ta servante, je n’ai pas vu les serviteurs que mon seigneur a envoyés. 26Mais maintenant, mon seigneur, aussi vrai que l’Eternel est vivant et que tu l’es toi-même, c’est l’Eternel qui t’a empêché de t’engager dans la voie du meurtre et de te venger toi-même. Que les ennemis de mon seigneur et ceux qui lui veulent du mal deviennent comme Nabal ! 27A présent, veuille accepter ces présents que moi, ta servante, j’apporte à mon seigneur, et les distribuer aux jeunes gens qui suivent mon seigneur. 28Veuille aussi pardonner la faute de ta servante. Certainement, l’Eternel ne manquera pas d’accorder à mon seigneur une dynastie stable, car mon seigneur livre les guerres de l’Eternel et, si l’on considère toute la durée de ta vie, on ne te trouve coupable d’aucun mal. 29Si quelqu’un s’avise de te poursuivre pour t’ôter la vie, l’Eternel ton Dieu gardera la vie de mon seigneur pour que tu restes au nombre des vivants. Mais il jettera la vie de tes ennemis au loin comme avec une fronde. 30Lorsque l’Eternel aura accompli pour mon seigneur tous les bienfaits qu’il t’a promis, et qu’il t’aura institué comme chef d’Israël, 31alors mon seigneur n’aura ni remords ni trouble de conscience pour avoir tué quelqu’un inutilement et s’être vengé lui-même. L’Eternel fera du bien à mon seigneur et tu te souviendras de ta servante.

32David répondit à Abigaïl : Béni soit l’Eternel, le Dieu d’Israël, de t’avoir envoyée aujourd’hui sur ma route. 33Bénie sois-tu pour ton bon sens. Bénie sois-tu de m’avoir préservé d’en venir au meurtre et de me venger moi-même. 34Vraiment, l’Eternel, le Dieu d’Israël, m’a empêché de vous faire du mal. Car je te le jure, aussi vrai qu’il est vivant, si tu n’étais pas venue me trouver si rapidement, il ne serait pas resté un seul homme à Nabal d’ici demain matin.

35David accepta les présents qu’elle lui avait apportés et lui dit : Rentre chez toi en paix. Je t’ai entendue et j’agirai comme tu me l’as demandé.

La mort de Nabal – David épouse Abigaïl

36Lorsque Abigaïl arriva à la maison, elle y trouva Nabal en train de festoyer comme un roi. Il était tout joyeux et complètement ivre. Aussi ne le mit-elle au courant de rien avant le lendemain matin. 37Alors, au matin, quand son ivresse fut dissipée, elle lui raconta ce qui s’était passé. Il en eut une attaque et resta paralysé. 38Environ dix jours plus tard, l’Eternel le frappa de nouveau, et il mourut.

39Quand David apprit que Nabal était mort, il s’écria : Béni soit l’Eternel qui a pris ma cause en main. Il a lui-même lavé l’affront que Nabal m’avait fait, et l’a puni pour sa méchanceté, tout en me préservant de commettre le mal.

Puis David envoya des messagers vers Abigaïl pour lui proposer de devenir sa femme.

40En arrivant chez elle à Karmel, ils lui parlèrent ainsi : David nous a envoyés vers toi parce qu’il désire que tu deviennes sa femme.

41Aussitôt, elle se prosterna le visage contre terre et dit : Je suis prête à être une esclave pour laver les pieds des serviteurs de mon seigneur.

42Puis elle se mit promptement en route à dos d’âne et suivit les messagers de David, accompagnée par cinq de ses servantes. C’est ainsi qu’elle devint la femme de David. 43Comme il avait déjà épousé Ahinoam25.43 Ahinoam: Première femme de David après Mikal, que Saül avait mariée à un autre homme après la fuite de David (27.3 ; 30.5 ; 2 S 2.2). Ahinoam a donné à David son fils aîné, Amnôn (2 S 3.2). de Jizréel25.43 Jizréel de Juda (Jos 15.56) près de Karmel (v. 2) et non de la ville de même nom au nord du pays (29.1, 11 ; 1 R 18.45)., il les eut toutes les deux pour femmes. 44Saül avait donné sa fille Mikal, femme de David, à Palti, fils de Laïsh de Gallim.