1 Samuel 16 – APSD-CEB & BDS

Ang Pulong Sa Dios

1 Samuel 16:1-23

Gipili si David nga Mahimong Hari

1Usa niadto ka higayon, miingon ang Ginoo kang Samuel, “Hangtod kanus-a ka magsubo alang kang Saul? Gisalikway ko na siya isip hari sa Israel. Karon, pun-a ug lana ang imong sudlanan nga sungay sa mananap, kay paadtoon ko ikaw kang Jesse nga taga-Betlehem. Gipili ko na ang usa sa iyang mga anak nga mahimong hari.” 2Apan miingon si Samuel, “Unsaon ko pag-adto didto? Kon mahibaloan kini ni Saul, patyon niya ako.” Miingon ang Ginoo, “Pagdala ug dumalagang baka sa Betlehem, ug ingna ang mga tawo didto nga miadto ka aron maghalad sa Ginoo. 3Agdaha si Jesse nga mouban kanimo sa imong paghalad, ug tudloan ko ikaw kon unsa ang imong himuon. Itudlo ko kanimo ang tawo nga gipili ko nga mahimong hari. Unya dihogan mog lana ang iyang ulo.”

4Gituman ni Samuel ang giingon sa Ginoo. Pag-abot niya sa Betlehem, gitagbo siya sa mga tigdumala sa lungsod nga nagakurog sa kahadlok. Nangutana sila, “Maayo ba ang imong tuyo sa pag-anhi mo dinhi?” 5Mitubag si Samuel, “Oo! Mianhi ako dinhi aron maghalad sa Ginoo. Panghinlo kamo sa inyong kaugalingon16:5 Panghinlo kamo sa inyong kaugalingon: Ang buot ipasabot, buhaton nila ang seremonya sa pagpakahinlo. ug uban kanako sa paghalad.” Unya gihimo ni Samuel ang seremonya aron mahimong hinlo si Jesse ug ang iyang mga anak, ug giimbitar niya sila sa paghalad.

6Sa pag-abot nila sa halaranan, nakita ni Samuel ang usa sa mga anak ni Jesse nga si Eliab, ug miingon siya sa iyang kaugalingon, “Walay duhaduha, mao gayod kini siya ang gipili sa Ginoo nga mahimong hari.” 7Apan miingon ang Ginoo kang Samuel, “Ayaw basihi ang iyang hitsura o ang iyang gitas-on. Dili siya ang akong gipili. Dili ako sama sa tawo. Ang tawo nagtan-aw sa hitsura, apan ako nagtan-aw sa kasing-kasing.” 8Unya gitawag ni Jesse ang iyang anak nga si Abinadab ug gipaatubang kang Samuel. Apan miingon si Samuel, “Dili siya ang gipili sa Ginoo.” 9Unya gipaatubang ni Jesse si Shama kang Samuel, apan miingon si Samuel, “Dili usab siya ang gipili sa Ginoo.” 10Human gipaatubang ni Jesse ang iyang pito ka mga anak nga lalaki kang Samuel, miingon si Samuel kaniya, “Wala gayoy usa kanila nga gipili sa Ginoo.” 11Unya nangutana si Samuel kang Jesse, “Sila lang ba ang imong mga anak?” Mitubag si Jesse, “Anaa pa ang kamanghoran, apan nagabantay siya sa mga karnero.” Miingon si Samuel, “Paanhia siya dinhi, kay dili kita mopadayon hangtod dili siya moabot.” 12Busa gipatawag ni Jesse si David, ug gipaadto didto kanila. Guwapo siya, nindot ang iyang mga mata, ug pulahon ang iyang nawong. Unya miingon ang Ginoo kang Samuel, “Dihogi siya sa lana kay siya ang akong gipili.” 13Busa gikuha ni Samuel ang lana ug gidihogan niya si David atubangan sa iyang mga igsoon. Ug gikan niadtong adlawa gigamhan si David sa Espiritu sa Ginoo. Unya mipauli si Samuel sa Rama.

Nagaalagad si David kang Saul

14Unya mibiya ang Espiritu sa Ginoo kang Saul, ug gihasol siya sa daotang espiritu nga gipadala sa Ginoo. 15Miingon ang mga alagad ni Saul kaniya, “Gihasol ka sa daotang espiritu nga gipadala sa Dios. 16Busa, Mahal nga Hari, tugoti kami nga mangita ug makahibalong motukar ug harpa, kay kon hasolon ka na gani sa daotang espiritu nga gitugotan sa Dios, tukaron niya ang harpa ug mamaayo ang imong pamati.” 17Busa miingon si Saul sa iyang mga alagad, “Sige, pangita kamo ug tawo nga maayong motukar ug harpa ug dad-a ninyo siya dinhi kanako.” 18Mitubag ang usa sa iyang mga alagad, “Ang anak ni Jesse nga taga-Betlehem maayong motukar ug harpa, ug dili kay kana lang, isog siya ug maayong makig-away. Guwapo siya ug maayong manulti, ug nagauban kaniya ang Ginoo.”

19Busa nagpadala si Saul ug mga mensahero kang Jesse aron sa pagsulti nga paadtoon kaniya ang anak niini nga si David nga magbalantay sa mga karnero. 20Busa gipadala ni Jesse si David ngadto kang Saul nga may dalang mga gasa—usa ka asno nga kargado ug pan, usa ka sudlanan nga panit nga puno ug bino, ug usa ka batan-ong kanding.

21Sa dihang didto na si David kang Saul, nagaalagad siya kaniya. Nagustohan kaayo siya ni Saul. Ug gihimo siya ni Saul nga tigdala sa iyang armas. 22Unya nagpadala ug mensahe si Saul kang Jesse nga nagaingon, “Tugoti si David nga magpabilin sa pag-alagad kanako, kay nagustohan ko siya.”

23Matag higayon nga hasolon si Saul sa espiritu nga gipadala sa Dios, kuhaon dayon ni David ang iyang harpa ug tukaron. Mahuwasan dayon si Saul ug mobiya kaniya ang daotang espiritu.

La Bible du Semeur

1 Samuel 16:1-23

L’Eternel fait oindre un nouveau roi et lui donne son Esprit

1L’Eternel dit à Samuel : Combien de temps encore vas-tu pleurer sur Saül, alors que moi, je l’ai rejeté pour lui retirer la royauté sur Israël ? Remplis ta corne d’huile et va à Bethléhem16.1 Ville de Juda à 7 kilomètres de Jérusalem, connue sous le nom d’Ephrata (Gn 48.7) et appelée plus tard la ville de David (Lc 2.4) où naîtra le Christ (Mi 5.1 ; Mt 2.1)., je t’envoie chez Isaï16.1 Appelé aussi Jessé dans certaines traductions de la Bible., car je me suis choisi pour moi un roi parmi ses fils.

2Samuel répondit : Comment puis-je faire cela ? Saül l’apprendra et il me fera mourir !

L’Eternel lui dit : Tu emmèneras une génisse et tu diras que tu vas m’offrir un sacrifice. 3Tu inviteras Isaï à y assister et je t’indiquerai alors ce que tu devras faire. Tu conféreras de ma part l’onction à celui que je te désignerai.

4Samuel fit ce que l’Eternel lui avait ordonné. Lorsqu’il arriva à Bethléhem, les responsables de la ville, inquiets, vinrent au-devant de lui et lui demandèrent : Ta venue annonce-t-elle quelque chose de bon ?

5– Oui, répondit-il, c’est quelque chose de bon : je suis venu offrir un sacrifice à l’Eternel. Purifiez-vous et venez ensuite avec moi au sacrifice.

Il demanda également à Isaï et ses fils de se purifier en les invitant à prendre part au repas du sacrifice.

6A leur arrivée, il remarqua Eliab et se dit : Certainement, c’est celui qui se tient maintenant devant l’Eternel qu’il a choisi pour lui donner l’onction.

7Mais l’Eternel lui dit : Ne te laisse pas impressionner par son apparence physique et sa taille imposante, car ce n’est pas lui que j’ai choisi. Je ne juge pas de la même manière que les hommes. L’homme ne voit que ce qui frappe les yeux, mais l’Eternel regarde au cœur.

8Ensuite Isaï appela Abinadab et le présenta à Samuel, mais il dit : L’Eternel n’a pas non plus choisi celui-ci.

9Puis Isaï fit avancer Shamma. Samuel dit à nouveau : L’Eternel n’a pas non plus choisi celui-ci.

10Isaï présenta ainsi sept fils à Samuel et celui-ci lui dit : L’Eternel n’a choisi aucun de ceux-là.

11Puis il lui demanda : Est-ce que ce sont là tous tes garçons ?

– Non, répondit Isaï. Il reste encore le plus jeune qui garde les moutons au pâturage.

– Envoie-le chercher ! ordonna Samuel, car nous ne nous installerons pas pour le repas du sacrifice avant qu’il ne soit arrivé ici.

12Isaï le fit donc venir. C’était un garçon aux cheveux roux, avec de beaux yeux et qui avait belle apparence. L’Eternel dit à Samuel : C’est lui. Vas-y, confère-lui l’onction.

13Samuel prit la corne pleine d’huile et il en oignit David en présence de sa famille. L’Esprit de l’Eternel tomba sur David et demeura sur lui à partir de ce jour-là et dans la suite. Après cela, Samuel se remit en route et retourna à Rama.

L’Eternel retire son Esprit à Saül

14L’Esprit de l’Eternel se retira de Saül, tandis qu’un mauvais esprit envoyé par l’Eternel se mit à le tourmenter. 15Les serviteurs de Saül lui dirent : Voilà qu’un mauvais esprit envoyé par Dieu te tourmente. 16Il te suffit, notre seigneur, de dire un mot et tes serviteurs ici présents te chercheront quelqu’un qui sache jouer de la lyre. Quand le mauvais esprit de Dieu t’assaillira, le musicien jouera de son instrument et cela te soulagera.

17Saül répondit : D’accord, cherchez-moi donc un bon musicien et amenez-le-moi !

18L’un des serviteurs dit alors : J’ai justement remarqué un fils d’Isaï de Bethléhem, qui sait jouer de la lyre. C’est aussi un brave guerrier. De plus, il s’exprime bien, il a belle apparence et l’Eternel est avec lui.

19Saül envoya alors des messagers à Isaï avec cet ordre : Envoie-moi ton fils David, celui qui garde les moutons.

20Isaï prit un âne qu’il chargea de pains, d’une outre de vin et d’un chevreau et il envoya ces présents à Saül par son fils David. 21Quand celui-ci arriva chez Saül, il entra à son service ; Saül le prit en affection et lui confia le soin de porter ses armes. 22Il envoya dire à Isaï : J’apprécie beaucoup David. Qu’il reste donc à mon service !

23Dès lors, chaque fois que le mauvais esprit venu de Dieu assaillait Saül, David prenait sa lyre et en jouait. Alors Saül se calmait et se sentait mieux, et le mauvais esprit le quittait.