Gisulong ni Jonatan ang mga Filistihanon
1Usa ka adlaw, miingon si Jonatan sa batan-ong lalaki nga tigdala sa iyang armas, “Dali, moadto kita sa bantayanan sa mga Filistihanon aron sa pagpaniid.” Apan wala siya mananghid sa iyang amahan.
2Niadtong higayona si Saul didto sa ilalom sa kahoy nga pomegranata sa Migron, nga dili halayo sa Gibea. Kauban niya ang 600 niya ka mga tawo. 3Didto usab si Ahia nga pari, ug nagsul-ob kini ug efod. Si Ahia anak ni Ahitub, nga igsoon ni Icabod. Si Ahitub anak ni Finehas. Si Finehas anak ni Eli nga pari sa Ginoo sa Shilo kaniadto. Walay nasayod nga milakaw si Jonatan.
4Sa isigka-kilid sa agianan nga maagian ni Jonatan paingon sa bantayanan sa mga Filistihanon, may duha ka pangpang; ang usa gitawag ug Boses ug ang usa gitawag ug Sene. 5Ang usa nga anaa sa amihan nagaatubang sa Mikmas, ug ang usa nga anaa sa habagatan nagaatubang sa Geba.
6Miingon si Jonatan ngadto sa tigdala sa iyang armas, “Dali, adtoon na nato ang bantayanan sa mga tawong wala nakaila sa Dios.14:6 mga tawong wala nakaila sa Dios: sa literal, mga wala matuli. Basig tabangan kita sa Ginoo, kay walay makababag kaniya sa pagpadaog kanato, bisan daghan man kita o gamay lang.” 7Miingon ang tigdala sa iyang armas, “Himoa ang imong gusto; kauban mo ako bisan unsa ang mahitabo.”
8Miingon si Jonatan, “Dali, moadto na kita kanila ug magpakita. 9Kon moingon sila nga sila ang molugsong dinhi kanato aron makig-away, dili na kita motungas, hulaton na lang nato sila. 10Apan kon moingon sila nga kita ang motungas, motungas kita, kay mao kana ang timailhan nga ipapildi gayod sila sa Ginoo kanato.”
11Busa nagpakita silang duha didto sa bantayanan sa mga Filistihanon. Gibiaybiay sila sa mga Filistihanon nga nagkanayon, “Tan-awa ninyo ang mga Hebreo! Nanggawas na sila gikan sa ilang gitagoan nga mga bangag.” 12Unya gisinggitan nila si Jonatan ug ang tigdala sa iyang armas, “Tungas kamo dinhi kanamo, kay tudloan namo kamo ug leksyon!” Busa miingon si Jonatan sa tigdala sa iyang armas, “Sunod kanako! Kay gitugyan na sila sa Ginoo ngadto sa Israel.”
13Mitungas si Jonatan, ug misunod ang tigdala sa iyang armas. Gipamatay ni Jonatan ang mga Filistihanon, ug mao usab ang gihimo sa iyang tigdala ug armas. 14Niining ilang unang pagsulong, nakapatay silag 20 ka mga Filistihanon sa dapit nga mga tunga sa ektarya ang gidak-on. 15Nahadlok pag-ayo ang mga Filistihanon—kadtong anaa sa kampo, sa uma, sa bantayanan, ug apil na ang mga nanulong. Unya milinog, ug misamot pa gayod ang ilang kahadlok.14:15 misamot pa gayod ang ilang kahadlok: o, gipahadlok sila sa Dios.
16Didto sa Gibea, nga sakop sa Benjamin, nakita sa mga bantay ni Saul nga ang mga sundalong Filistihanon nagkaguliyang ug nagaiyahay pagpanagan. 17Miingon si Saul sa iyang mga tawo, “Tigoma ninyo ang mga sundalo ug tan-awa kon kinsa ang wala dinhi.” Ug nadiskobrehan nila nga wala si Jonatan ug ang tigdala sa iyang armas.
18Miingon si Saul kang Ahia, “Dad-a dinhi ang Kahon sa Dios.” (Niadtong higayona ang Kahon sa Dios didto sa mga Israelinhon.)14:18 Dad-a dinhi ang Kahon… sa mga Israelinhon: Mao kini sa Hebreo. Sa ubang mga kopya sa Septuagint, Dad-a dinhi ang panapton nga ginagamit sa pagpangutana sa Ginoo. (Niadtong panahona ginasul-ob ni Ahia kini nga panapton sa atubangan sa mga Israelinhon.) 19Samtang nakigsulti si Saul sa pari, misamot pa gayod ang kasaba didto sa kampo sa mga Filistihanon. Busa miingon si Saul sa pari, “Ayaw na lang pagpangutana sa Dios.” 20Unya nagtigom si Saul ug ang iyang mga tawo ug nanglakaw aron sa pagpakiggira. Nakita nila ang mga Filistihanon nga nagkaguliyang ug nagaunay pagpinatyanay. 21Ang mga Hebreo nga midapig ug miuban sa mga Filistihanon midapig na kang Saul ug kang Jonatan ug sa uban pang mga Israelinhon. 22Sa dihang nabalitaan niadtong mga Israelinhon nga nanago sa kabungtoran sa Efraim nga nangikyas ang mga Filistihanon, midasdas usab sila sa paggukod sa mga Filistihanon. 23Milapas pa sa Bet Aven ang gira. Ug niadtong higayona, gipadaog sa Ginoo ang mga Israelinhon.
Gipanghimaraot ni Saul ang mga Sundalo nga Mikaon
24Niadtong adlawa, naluya ang mga Israelinhon sa kagutom kay nanumpa si Saul nga nagaingon, “Tinunglo ang si bisan kinsa nga mokaon sa dili pa mogabii, sa dili pa ako makapanimalos batok sa akong mga kaaway.” Busa wala gayoy mikaon kanila. 25-26Karon miadto ang tanang mga sundalo sa kakahoyan, ug may nakita silang dugos nga nagatulo sa yuta. Apan wala gayoy mikaon kanila tungod kay nahadlok sila sa tunglo.
27Apan wala makadungog si Jonatan sa gipanumpa sa iyang amahan nga angay tumanon sa mga tawo. Busa gituslob niya ang tumoy sa iyang baston sa dugos ug mikaon siya, ug miarang-arang ang iyang pamati. 28Gisultihan siya sa usa sa mga sundalo, “Dili kita mahimong mokaon kay nanumpa ang imong amahan nga tunglohon si bisan kinsa nga mokaon karong adlawa. Mao gani nga naluya ang mga tawo.” 29Miingon si Jonatan, “Dili maayo ang gihimo sa akong amahan sa atong nasod. Tan-awa, dili ba maayo kaayo ang akong pamati sa dihang nakatilaw ako sa bisan gamay lang nga dugos? 30Kon mikaon pa kita sa atong nakuha gikan sa atong mga kaaway, mas daghan pa gayod tingali nga mga Filistihanon ang atong napatay.”
31Niadtong adlawa, human mapildi sa mga Israelinhon ang mga Filistihanon gikan sa Mikmas hangtod sa Ayalon, gikapoy ug gigutom kaayo sila. 32Busa nanggiilog sila sa ilang nailog nga mga karnero ug mga baka, ug giihaw nila kini didto mismo, ug gikaon ang karne nga may dugo pa. 33May usa nga nakasulti kang Saul, “Tan-awa, nagpakasala ang mga tawo sa Ginoo pinaagi sa pagkaon sa karne nga may dugo pa.” Miingon si Saul, “Mga traidor! Pagligid ug dakong bato dinhi kanako. 34Unya pangadto kamo sa mga tawo ug ingna silang tanan nga magdala ug mga baka, karnero, ug kanding, ug dinhi nila ihawon ug kaonon. Ingna usab sila nga dili sila magpakasala sa Ginoo pinaagi sa pagkaon sa karne nga may dugo pa.” Busa niadtong gabhiona nagdala ang matag usa ug baka didto kang Saul ug giihaw kini. 35Unya naghimo si Saul ug halaran alang sa Ginoo. Mao kadto ang unang halaran nga iyang gihimo.
36Miingon si Saul, “Sulongon nato karong gabhiona ang mga Filistihanon. Kuhaon nato ang ilang mga kabtangan ug pamatyon nato silang tanan hangtod sa buntag.” Mitubag ang mga tawo, “Himoa kon unsa ang maayo alang kanimo.” Apan miingon ang pari, “Pangutan-on una nato ang Dios mahitungod niini.” 37Busa nangutana si Saul sa Dios, “Sulongon ba namo ang mga Filistihanon? Ipapildi mo ba sila kanamo?” Apan wala motubag ang Dios niadtong adlawa. 38Busa miingon si Saul sa mga pangulo sa katawhan sa Israel, “Dali kamo dinhi, ug magpakisayod kita kon unsa ang sala nga atong nahimo niining adlawa. 39Ipanumpa ko sa buhi nga Ginoo nga nagaluwas sa mga Israelinhon, nga ang nakasala patyon gayod, bisan ug si Jonatan pa nga akong anak.” Apan wala gayoy mitubag.
40Unya miingon si Saul sa tanang mga Israelinhon, “Tindog kamo diha, ug ako ug ang akong anak nga si Jonatan motindog dinhi.” Ug misugot ang mga tawo. 41Unya nagaampo si Saul, “Ginoo, Dios sa Israel, ipahibalo kanamo kon kinsa ang nakasala.” Ug pinaagi sa pagripa, si Jonatan ug si Saul ang naripahan ug dili ang mga tawo. 42Unya miingon si Saul, “Ripaha kon kinsa kanamo ni Jonatan ang nakasala.” Ug ang naripahan mao si Jonatan. 43Unya nangutana si Saul kang Jonatan, “Unsa ang imong gihimo?” Mitubag si Jonatan, “Gituslob ko ang tumoy sa akong baston sa dugos ug mikaon ako ug gamay. Angay ba gayod ako nga patyon?” 44Mitubag si Saul, “Oo! Ug kon dili ko ikaw ipapatay, hinaut pa nga silotan ako sa Dios sa hilabihan.” 45Apan miingon ang mga tawo kang Saul, “Si Jonatan ang nagpadaog kanato, ug karon ato siyang patyon? Dili mahimo! Manaad kami sa buhi nga Ginoo nga dili gayod siya maunsa,14:45 dili gayod siya maunsa: sa literal, walay bisan usa sa iyang buhok nga mahulog sa yuta. kay ang Dios ang nagtabang kaniya sa gihimo niya karong adlawa.” Busa wala patya si Jonatan, kay giluwas siya sa mga tawo. 46Unya giundangan ni Saul ang paggukod sa mga Filistihanon, ug mibalik ang mga Filistihanon sa ilang dapit.
47Sa panahon nga naghari si Saul sa Israel, nakiggira siya sa ilang mga kaaway sa palibot. Ang iyang mga kaaway mao ang mga taga-Moab, mga taga-Ammon, mga taga-Edom, ang mga hari sa Zoba, ug ang mga Filistihanon. Bisag kinsa ang iyang ikaaway mapildi niya. 48Nakig-away siya nga maisogon, ug napildi niya ang mga Amalekanhon. Niining paagiha giluwas niya ang mga Israelinhon sa tanang misulong kanila ug miilog sa ilang mga kabtangan.
Ang Pamilya ni Saul
49Ang mga anak nga lalaki ni Saul mao si Jonatan, si Ishvi, ug si Malkishua. Ang iyang mga anak nga babaye mao si Merab, ang magulang, ug si Mical, ang manghod. 50Ang asawa ni Saul mao si Ahinoam, nga anak ni Ahimaaz. Ang komander sa iyang mga sundalo mao ang iyang ig-agaw nga si Abner, nga anak sa iyang uyoan nga si Ner. 51Ang amahan ni Saul nga si Kish ug ang amahan ni Abner nga si Ner mga anak ni Abiel.
52Grabe ang gira sa mga Israelinhon tali sa mga Filistihanon sa tibuok kinabuhi ni Saul. Kon may makita si Saul nga maisog ug kusgan nga tawo, himuon dayon niya kining sundalo.
1Någon dag senare sa Jonatan, Sauls son till sin väpnare: ”Kom så går vi över till filistéernas förläggning på andra sidan passet!” Men han berättade inte för sin far om sina planer. 2Saul hade slagit läger runt granatäppelträdet i Migron vid gränsen till Giva med sina 600 män. 3Bland dem fanns Achia som bar efoden. Han var barnbarnsbarn till Eli, Herrens präst i Shilo. Hans far var Achituv, I-Kavods bror, och hans farfar hette Pinechas.
Ingen lade märke till att Jonatan hade gett sig av. 4Men för att komma till filistéernas läger måste Jonatan gå genom ett trångt pass mellan två höga klippor som kallades Boses och Sene. 5Den ena klippan reste sig i norr mot Mikmas och den södra mot Geva. 6”Nu går vi över till dessa oomskurna hedningar”, hade Jonatan sagt till sin väpnare. ”Kanske kommer Herren att göra något för oss. Det spelar ju ingen roll för honom om vi är många eller få, för han kan ge seger!”
7”Gör det du tycker är bäst”, svarade hans väpnare. ”Jag stödjer dig helhjärtat, vad du än beslutar.”
8”Bra, låt oss då gå över till männen och göra så att de ser oss”, sa Jonatan. 9”Om de säger till oss: ’Stanna där ni är tills vi kommer till er’, så stannar vi och går inte upp till dem. 10Men om de säger: ’Kom hit upp!’, så gör vi det. Det ska vara tecknet på att Herren överlämnar dem åt oss.”
11När filistéerna såg dem, ropade de: ”Titta! Hebréerna kravlar sig upp ur sina hål!” 12Sedan ropade de ner från sin utpost till Jonatan och hans väpnare: ”Kom hit upp, så ska vi visa er!”
”Kom nu, följ mig”, sa Jonatan till sin väpnare, ”för Herren har överlämnat dem åt israeliterna!” 13Och med hjälp av både händer och fötter tog Jonatan sig uppför klippan med väpnaren strax efter sig. Filistéerna föll för Jonatan och hans väpnare kom efter och gav dem dödsstöten.
14Så dödade de cirka tjugo man på ett område ungefär lika stort som ett halvt plogland14:14 Den exakta innebörden är osäker.. 15Plötsligt utbröt panik i hela filistéernas armé, till och med bland dem som var ute och plundrade i omgivningarna, och samtidigt blev det jordbävning. Denna skräck sände Gud över dem.
16Sauls vaktposter i Giva fick nu se hur hela filistéernas armé upplöstes och soldaterna flydde åt alla håll. 17”Ta reda på vem som saknas bland oss”, befallde Saul. Och när männen mönstrades fann man att Jonatan och hans väpnare var borta.
18”Hämta Guds ark14:18 Enligt Septuaginta: efoden.”, ropade Saul till Achia. Den fanns bland Israels folk på den tiden. 19Men medan Saul talade med prästen, tilltog ropen och tumultet i filistéernas läger allt mer. ”Nej, låt det vara!” sa Saul till prästen. 20Sedan samlade Saul sina män och gick till stridsplatsen och fann att filistéerna höll på att döda varandra. Det rådde fullständig förvirring bland dem.
21De hebréer som tidigare lytt under filistéerna och som dragit ut tillsammans med den filistéiska armén, bytte nu sida: de gick över till israeliterna som var med Saul och Jonatan. 22Slutligen anslöt sig även de som hade gömt sig i bergen, när de nu hörde att filistéerna flydde och deltog i striden och förföljde dem. 23Så räddade Herren Israel den dagen och striden fortsatte bortom Bet Aven.
Saul ger en obetänksam order
24Israeliterna hade stridit mycket och var trötta. Saul hade bundit dem med en ed: ”En förbannelse vilar över den som äter något före kvällen innan jag har tagit full hämnd på mina fiender!” Därför åt ingen något under hela dagen, 25fastän det låg honung på marken i skogen dit folket kom. 26När de kom in i skogen och såg den utflutna honungen, vågade de inte ta för sig och föra något till munnen. Alla fruktade för eden.
27Men Jonatan hade inte hört sin fars ed som han bundit folket med. Han doppade en käpp i honungen och när han hade ätit av den, fick hans ögon ny glans. 28Då berättade någon för honom om hans fars ed, att den var förbannad som åt något den dagen och att resultatet hade blivit att alla var utmattade. 29”Min far drar olycka över landet!” sa Jonatan. ”Ser ni inte vilken glans mina ögon fick när jag åt lite honung? 30Tänk om folket hade fått äta av bytet de tagit från fienden! Hur mycket större skulle inte filistéernas nederlag ha blivit!”
31Den dagen fördrev israeliterna filistéerna från Mikmas ända till Ajalon, men de var helt utmattade. 32De kastade sig över krigsbytet och slaktade får, oxar och kalvar direkt på marken och åt köttet med blodet i. 33Man rapporterade till Saul att folket syndade mot Herren genom att äta kött som hade blodet i sig.14:33 Se 1 Mos 9:4.
”Ni har gjort något mycket ont”, sa Saul. ”Rulla fram en stor sten hit till mig 34och gå ut bland trupperna och se till att de för hit oxar och får, så att de kan slakta dem och låta blodet rinna av dem. Synda inte mot Herren genom att äta kött med blodet i!” När det blev natt kom alla dit med sina oxar och slaktade dem där. 35Och Saul byggde sitt första altare åt Herren.
36Därefter sa Saul: ”Nu förföljer vi filistéerna och plundrar dem hela natten ända tills det ljusnar. Vi låter ingen av dem slippa undan.” ”Det är bra”, sa hans män, ”gör det du tycker är bäst!” Men prästen sa: ”Det är säkrast att vi frågar Gud först.”
37Saul frågade då Gud: ”Ska jag förfölja filistéerna? Överlämnar du dem åt Israel?” Men den dagen gav Herren inget svar.
38Då sammankallade Saul folkets ledare och sa: ”Ta reda på vilken synd som har begåtts i dag. 39Så sant Herren lever, han som räddat Israel, att även om syndaren är min egen son Jonatan, så ska han dö!” Men ingen gav honom något svar. 40Sedan sa Saul till israeliterna: ”Ni ska stå på ena sidan och Jonatan och jag står här.” Och folket svarade: ”Gör vad du finner vara bäst.”
41Saul sa till Herren, Israels Gud: ”Varför har du inte svarat din tjänare i dag? Om skulden ligger hos mig eller min son Jonatan, Herre, Israels Gud, låt då urim komma upp, och om den ligger hos ditt folk Israel, låt då tummim14:41 urim och tummim. Se not till 2:18 komma upp.”14:41 Varför…komma upp. Vulgata och Septuaginta har denna lydelse. Däremot har den masoretiska texten endast: Ge hit tummim! Då utpekades Jonatan och Saul skyldiga, medan folket förklarades oskyldigt. 42Sedan sa Saul: ”Dra nu lott mellan mig och Jonatan!” Och då föll lotten på Jonatan.
43”Tala genast om för mig vad du har gjort!” sa Saul till Jonatan. ”Jag smakade lite honung från änden av min stav”, erkände Jonatan. ”Men nu måste jag alltså dö!” 44”Ja, Jonatan”, sa Saul. ”Du måste dö! Må Gud slå mig med döden om det inte blir så!” 45Men folket protesterade: ”Ska Jonatan dö, han som i dag så storslaget har räddat Israel? Nej, det kommer aldrig på fråga! Så sant Herren lever: inte ett hårstrå på hans huvud ska krökas, för Gud har hjälpt honom att utföra detta i dag!” Och på det sättet räddade Sauls män Jonatans liv, så att han inte behövde dö.
46Efter detta slutade Saul att förfölja filistéerna och de återvände till sitt land.
Saul lyckas militärt
47Sedan Saul blivit Israels kung, stred han mot sina fiender i alla riktningar: mot Moab, Ammon och Edom, mot kungarna i Sova och mot filistéerna och på alla fronter lyckades han bestraffa sina fiender. 48Han utförde stora bragder, besegrade amalekiterna och räddade Israel från dem som tidigare anfallit och plundrat dem.
49Saul hade tre söner, Jonatan, Jishjo14:49 Namnet varierar mellan Ishbaal (2 Sam 2:8,10,12,15), Ish-Boshet (2 Sam 3:8,14,15; 4:5,8a,12), och Eshbaal (1 Krön 8:33; 9:39). och Malki-Shua. Dessutom hade han två döttrar, den äldsta hette Merav och den yngsta Mikal. 50Sauls hustru hette Achinoam och var dotter till Achimaas. Överbefälhavaren för Sauls här hette Avner och var hans kusin, hans farbror Ners son. 51Sauls far Kish och Avners far Ner var bröder och båda var söner till Aviel.
52Israeliterna kämpade häftiga strider mot filistéerna under Sauls livstid och varje gång Saul fick syn på en modig och stridsduglig man, tog han honom i sin tjänst.
