Gidala sa Templo ang sudlanan sa Kasabotan
(2 Cro. 5:2–6:2)
1Gipatawag ni Haring Solomon sa Jerusalem ang mga tigdumala sa Israel ug ang tanang pangulo sa mga tribo ug sa mga pamilya sa Israel, aron sa pagkuha sa sudlanan sa Kasabotan sa Ginoo gikan sa Zion, ang Lungsod ni David. 2Nangadto silang tanan kang Haring Solomon sa panahon sa Pista sa Pagpatindog sa mga Payag, sa bulan sa Etanim, nga mao ang ikapito nga bulan. 3-4Sa dihang nagkatigom na ang tanang tigdumala sa Israel, gikuha sa mga pari ug sa mga Levita8:3-4 Levita: Tan-awa ang Lista sa mga Pulong sa luyo. ang Kahon sa Ginoo, apil ang Tolda nga Tagboanan ug ang sagrado nga mga kagamitan niini, ug gidala kining tanan patungas sa templo. 5Naghalad si Haring Solomon ug ang tibuok katilingban sa Israel sa atubangan sa Kahon sa Kasabotan. Labihan kadaghan sa mga karnero ug mga baka nga ilang gihalad; dili kini maihap.
6Unya gidala sa mga pari ang sudlanan sa Kasabotan sa Ginoo sa butanganan niini didto sa kinasuloran nga bahin sa templo, sa Labing Balaang Dapit, didto ilalom sa mga pako sa mga kerubin. 7Nagdupa ang mga pako sa mga kerubin, busa natabonan ang Kahon ug ang mga tukon niini. 8Kini nga mga tukon labihan ka tag-as, nga ang mga tumoy niini makita gikan sa sulod sa Balaang Dapit, kon mag-atubang sa kinasuloran nga bahin sa templo, apan dili kini makita sa gawas sa Balaang Dapit. Ug anaa pa kini hangtod karon. 9Walay laing sulod ang Kahon gawas sa duha ka lagpad nga mga bato nga gibutang ni Moises sa didto pa siya sa Horeb, diin naghimo ang Ginoo ug kasabotan sa mga Israelinhon sa dihang migawas sila gikan sa Ehipto.
10Sa paggawas sa mga pari sa Balaang Dapit, may panganod nga milukop sa templo sa Ginoo. 11Wala na makapadayon paghimo ang mga pari sa ilang buluhaton sa templo tungod sa panganod, kay ang gamhanang presensya sa Ginoo milukop sa iyang templo. 12Unya nagaampo si Solomon, “Ginoo nagaingon ka nga mopuyo ka sa mabagang panganod. 13Karon nakapatukod na akog labihan katahom nga templo alang kanimo, nga imong mapuy-an hangtod sa kahangtoran.”
14Unya miatubang si Haring Solomon sa tibuok katilingban sa Israel nga nagtindog didto, ug gipanalanginan niya sila. 15Miingon siya, “Dalaygon ang Ginoo, ang Dios sa Israel. Gituman niya ang iyang gisaad sa akong amahan nga si David. Miingon siya kaniadto, 16‘Sukad sa panahon nga gipagawas ko ang akong katawhan nga mga Israelinhon gikan sa Ehipto, wala ako magpili ug siyudad sa bisan unsa nga tribo sa Israel aron patukoran ug templo alang sa akong kadungganan. Apan gipili ko si David nga maoy magdumala sa akong katawhan nga mga Israelinhon.’
17“Gusto gayod ang akong amahan nga si David nga magpatukod sa templo alang sa kadungganan sa Ginoo, ang Dios sa Israel. 18Apan miingon ang Ginoo kaniya, ‘Maayo man nga nagahandom ka gayod sa pagpatukod sa templo aron pasidunggan ako. 19Apan dili ikaw ang magpatukod niini kondili ang imong kaugalingong anak. Siya ang magpatukod sa templo aron pasidunggan ako.’
20“Gituman sa Ginoo ang iyang gisaad. Ako ang mipuli sa akong amahan nga si David ingon nga hari sa Israel, sumala sa gisaad sa Ginoo. Ug gipatukod ko ang templo alang sa kadungganan sa Ginoo, ang Dios sa Israel. 21Nagpahimo gayod ako ug dapit didto sa templo alang sa Kahon diin gibutang ang kasabotan nga gihimo sa Ginoo sa atong mga katigulangan sa dihang gipagawas niya sila gikan sa Ehipto.”
Ang Pag-ampo ni Solomon alang sa Katawhan sa Israel
(2 Cro. 6:12-42)
22Sa presensya sa tibuok katilingban sa Israel, mibarog si Solomon atubangan sa halaran sa Ginoo ug gibayaw niya ang iyang mga kamot 23ug nagaampo, “Ginoo, Dios sa Israel, walay Dios nga sama kanimo sa langit o sa yuta. Ginatuman mo ang imong kasabotan, ug ginapakita mo ang imong gugma sa imong mga alagad nga nagasunod kanimo sa tibuok nilang kasingkasing. 24Gituman mo ang imong gisaad sa imong alagad nga si David nga akong amahan. Ikaw mismo ang nagsaad niana, ug ikaw usab mismo ang nagtuman niana karong adlawa. 25Ug karon, Ginoo, Dios sa Israel, tumana usab ang imong gisaad sa imong alagad nga si David nga akong amahan sa dihang miingon ka kaniya, ‘Dili ka mawad-an ug kaliwat nga mopuli kanimo ingon nga hari sa Israel kon magmatinumanon ang imong mga kaliwat sa pagsunod kanako, sama sa imong gihimo.’ 26Busa karon, O Dios sa Israel, tumana ang imong gisaad sa imong alagad nga si David nga akong amahan.
27“Apan mopuyo ka ba gayod, O Dios, dinhi sa kalibotan? Bisan pa ang kinatas-ang langit dili paman gani igo nga imong kapuy-an, unsa pa kaha dinhi sa templo nga akong gipatukod? 28Apan pamatia ako nga imong alagad sa akong pag-ampo ug pagpakilooy, O Ginoo nga akong Dios. Pamatia ang akong pagpanawag ug pag-ampo sa imong presensya karong adlawa. 29Hinaut nga bantayan mo kining templo adlaw ug gabii, kining lugar diin ikaw pasidunggan sumala sa imong giingon. Hinaut nga pamation mo ako nga imong alagad sa akong pag-ampo nga nagaatubang niining lugara. 30Pamatia ang akong mga hangyo ug ang mga hangyo sa imong katawhan samtang nagaampo kami nga nagaatubang niining lugara. Pamatia kami diha sa imong puloy-anan sa langit. Dungga ug pasayloa kami.
31“Kon ang usa ka tawo giakusaran nga nakasala sa iyang isigka-tawo ug papanumpaon, ug unya moanhi siya sa imong halaran niini nga templo sa pagpanumpa nga inosente siya, 32pamatia kini diha sa langit ug hukmi ang imong mga alagad. Siloti ang nakasala sumala sa iyang binuhatan, ug hatagi ug hustisya ang walay sala, aron mapamatud-an nga inosente siya.
33“Kon ang imong katawhan nga mga Israelinhon mapildi sa ilang mga kaaway tungod kay nakasala sila kanimo, ug unya mobalik sila kanimo, modayeg kanimo ug mag-ampo niini nga templo, 34pamatia sila diha sa langit. Pasayloa sila sa ilang mga sala ug dad-a sila pagbalik sa yuta nga gihatag mo sa ilang mga katigulangan.
35“Kon dili mo paulanon tungod kay nakasala kanimo ang imong katawhan, ug unya mag-ampo sila nga nagaatubang niini nga templo ug modayeg kanimo, ug maghinulsol sila sa ilang mga sala tungod kay gisilotan mo sila, 36pamatia sila diha sa langit. Pasayloa sila nga imong mga alagad, ang imong katawhan nga mga Israelinhon. Tudloi sila sa matarong nga pagkinabuhi, ug padad-i ug ulan ang yuta nga imong gihatag kanila ingon nga ilang panulondon.
37“Kon may moabot nga kagutom sa yuta sa imong katawhan, o kaha katalagman, init nga hangin, dangan sa mga tanom sama sa mga dulon ug mga ulod, o kon libotan sa mga kaaway ang ilang mga lungsod, o moabot kanila ang bisan unsa nga balatian, 38ug kon aduna kanilay mag-ampo o magpakitabang kanimo, pamatia sila. Kon moila sila nga tungod sa ilang mga sala miabot kining mga katalagman kanila, ug kon mag-ampo sila nga nagabayaw sa ilang mga kamot, nga nagaatubang niini nga templo, 39pamatia sila diha sa imong puloy-anan sa langit. Pasayloa sila, ug himoa sa matag usa kanila ang angay sa ilang mga binuhatan, kay ikaw lamang gayod ang nasayod kon unsay anaa sa kasingkasing sa tanang mga tawo. 40Unya motahod sila kanimo sa tibuok kinabuhi samtang nagapuyo sila sa yuta nga gihatag mo sa among mga katigulangan.
41-42“Kon ang mga langyaw nga nagapuyo sa layong dapit makadungog sa imong kabantog ug pagkagamhanan, ug moanhi sila dinhi sa pagsimba kanimo ug mag-ampo sila nga nagaatubang niini nga templo, 43pamatia sila diha sa imong puloy-anan sa langit. Ug buhata ang tanan nilang gihangyo, aron ang tanang mga tawo sa kalibotan makaila kanimo ug motahod kanimo sama sa imong katawhan nga mga Israelinhon, ug aron mahibalo sila nga gipasidunggan ka dinhi sa templo nga akong gipatukod.
44“Kon ang imong katawhan molakaw sa pagpakiggira sumala sa imong mando, ug kon mag-ampo sila kanimo nga nagaatubang niining siyudad nga imong gipili ug sa templo nga akong gipatukod sa pagpasidungog kanimo, 45pamatia diha sa langit ang ilang mga pag-ampo ug mga hangyo, ug hatagi sila sa kadaogan. 46Kon makasala sila kanimo—kay wala may bisan usa nga dili makasala—ug masuko ka ug itugyan mo sila sa ilang mga kaaway ug bihagon sila sa halayo o sa duol nga dapit, 47ug kon sa kaulahian makaamgo sila, maghinulsol, ug magpakilooy kanimo nga nagaingon, ‘Nakasala kami, ug daotan ang among gihimo,’ 48pamatia ang ilang pag-ampo. Kon didto sa dapit sa mga kaaway nga nagbihag kanila mobalik sila kanimo sa tibuok nilang kasingkasing ug hunahuna, ug mag-ampo sila kanimo nga nagaatubang niining yuta nga imong gihatag sa ilang mga katigulangan, niining lungsod nga imong gipili, ug niining templo nga akong gipatukod sa pagpasidungog kanimo, 49pamatia ang ilang mga pag-ampo ug mga hangyo diha sa imong puloy-anan sa langit, ug hatagi silag hustisya. 50Pasayloa sila sa ilang mga sala ug mga kalapasan kanimo, ug tugoti nga malooy kanila ang nagbihag kanila. 51Kay katawhan mo sila; gipagawas mo sila gikan sa Ehipto, ang lugar nga sama sa nagadilaab nga hurnohan.
52“Hinaut nga hatagan mo ug pagtagad ang akong mga hangyo ug ang mga hangyo sa imong katawhan nga mga Israelinhon, ug hinaut nga pamation mo sila kon mangayo sila ug tabang kanimo. 53Kay gipili mo sila, Ginoong Dios, gikan sa tanang nasod sa kalibotan aron nga mahimong imong katawhan, sumala sa giingon mo pinaagi kang Moises nga imong alagad, sa dihang gipagawas mo ang among mga katigulangan gikan sa Ehipto.”
54Sa dihang nahuman ni Solomon ang iyang mga pag-ampo ug paghangyo sa Ginoo, mitindog siya atubangan sa halaran diin nagluhod siya nga gibayaw ang iyang mga kamot sa langit. 55Sa makusog nga tingog, gipanalanginan niya ang tibuok katilingban sa Israel. Matod niya, 56“Dalaygon ang Ginoo nga naghatag ug kapahulayan sa iyang katawhan nga mga Israelinhon sumala sa iyang gisaad. Gituman gayod niya ang tanang gisaad niya kang Moises nga iyang alagad. 57Hinaut nga ubanan kita sa Ginoo nga atong Dios sama sa iyang pag-uban sa atong mga katigulangan. Hinaut nga dili niya kita pasagdan o biyaan. 58Hinaut nga himuon niya kitang matinumanon ngadto kaniya ug magkinabuhi kita sumala sa iyang mga pamaagi, ug magtuman sa iyang mga sugo, mga tulumanon, ug mga lagda, nga iyang gihatag sa atong mga katigulangan. 59Ug hinaut nga adlaw ug gabii hinumdoman sa Ginoo nga atong Dios kining akong mga pag-ampo. Hinaut nga tabangan niya ako ug ang iyang katawhan nga mga Israelinhon, sa adlaw-adlaw nato nga mga kinahanglanon, 60aron mahibaloan sa tanang katawhan sa tibuok kalibotan nga ang Ginoo mao ang Dios ug wala nay lain. 61Ug hinaut nga kamo nga mga Israelinhon magmatinumanon gayod sa Ginoo nga atong Dios. Tumana ninyo ang iyang mga tulumanon ug mga sugo sama sa inyong ginahimo karon.”
Ang Pagdedikar sa Templo
(2 Cro. 7:4-10)
62Unya naghalad si Haring Solomon ug ang tanang mga Israelinhon nga iyang kauban ngadto sa Ginoo. 63Naghalad si Solomon ug mga halad alang sa maayong relasyon ngadto sa Ginoo—22,000 ka baka ug 120,000 ka karnero ug kanding. Niining paagiha, gidedikar sa hari ug sa mga Israelinhon ang templo sa Ginoo. 64Sa mao usab nga adlaw, gidedikar sa hari ang tunga-tungang bahin sa hawanan nga anaa sa atubangan sa templo sa Ginoo. Ug didto siya naghalad sa mga halad nga sinunog, mga halad sa pagpasidungog sa Ginoo, ug mga tambok nga halad alang sa maayong relasyon, kay ang bronsi nga halaran nga atua atubangan sa Ginoo gamay ra kaayo alang niini nga mga halad.
65Gisaulog ni Solomon ug sa tanang mga Israelinhon ang Pista sa Pagpatindog sa mga Payag. Daghan kaayong mga katawhan ang nagtigom gikan sa Lebo Hamat sa amihan hangtod sa Lugut sa Ehipto sa habagatan. Ang ilang pagsaulog diha sa presensya sa Ginoo nga ilang8:65 ilang: sa Hebreo, atong. Dios miabot ug 14 ka adlaw—pito ka adlaw alang sa paghalad sa templo ug pito ka adlaw alang sa Pista sa Pagpatindog sa mga Payag. 66Pagkahuman sa Pista8:66 Pagkahuman sa Pista: sa Hebreo, Sa ikawalo nga adlaw. Tingali ang adlaw sunod sa ikapito nga adlaw sa Pagpatindog sa mga Payag. gipapauli ni Solomon ang mga tawo. Gipanalanginan sa mga tawo si Haring Solomon, ug namauli sila nga malipayon gayod tungod sa tanang kaayo nga gihimo sa Ginoo sa iyang alagad nga si David ug sa iyang katawhan nga mga Israelinhon.
Arken flyttas till templet
(2 Krön 5:2—6:2)
1Därefter kallade Salomo samman alla äldste i Israel, alla stamhövdingar och överhuvuden för de israelitiska familjerna. Han kallade dem till sig i Jerusalem för att hämta Herrens ark från Sion, Davids stad. 2Alla israeliterna samlades hos kung Salomo för högtiden i den sjunde månaden, etanim. 3När alla Israels äldste hade kommit lyfte prästerna arken. 4De bar upp Herrens ark och uppenbarelsetältet samt alla de heliga föremålen som fanns i det. Det var alltså prästerna och leviterna som hämtade dem dit upp. 5Kung Salomo och hela Israels menighet som var samlad hos honom stod framför arken. De offrade får och boskap i en sådan mängd att de inte kunde räknas.
6Prästerna bar in Herrens förbundsark till dess plats i det inre rummet av templet, det allra heligaste, under kerubernas vingar, 7som var utbredda över platsen där arken stod, så att den och dess bärstänger täcktes av keruberna. 8Stängerna var så långa att deras ändar kunde ses från det heliga, framför koret, men inte utifrån. De finns där än idag. 9Ingenting annat fanns i arken förutom de två stentavlorna, som Mose lade ner i den vid Horeb, när Herren hade ingått förbundet med Israels folk efter uttåget ur Egypten.
10När prästerna gick ut från helgedomen, fylldes Herrens hus av ett moln. 11Prästerna kunde inte fullgöra sin tjänst, därför att Herrens härlighet uppfyllde hans hus.
12Salomo sa då: ”Herren har sagt att han ska bo i dunklet, 13men jag har gjort ett magnifikt tempel åt dig, en plats, där du kan bo i evighet.”
14Sedan vände kungen sig till hela Israels församling och välsignade dem medan de stod upp.
15Han sa:
”Välsignad vare Herren, Israels Gud, som nu med sina händer har fullbordat vad han med sin mun lovade min far David när han sa: 16’Jag har aldrig, sedan jag förde mitt folk Israel ut ur Egypten, valt någon stad bland Israels stammar för att bygga ett hus för mitt namn. Men nu har jag valt David till att härska över mitt folk Israel.’
17Min far David tänkte bygga ett hus åt Herrens, Israels Guds namn, 18men Herren sa till honom: ’Din tanke att bygga ett hus åt mitt namn var god, 19men du är inte den som ska bygga det, utan din son, som föds åt dig, är den som ska bygga det huset åt mitt namn.’
20Herren har gjort vad han lovade. Jag har efterträtt min far David och sitter nu på Israels tron, som Herren har lovat, och jag har byggt templet åt Herrens, Israels Guds, namn. 21Jag har gjort i ordning en plats där för arken med förbundet som Herren slutit med våra förfäder när han förde dem ut ur Egypten.”
Salomo inviger templet
(2 Krön 6:12-40)
22Och inför hela Israels församling stod sedan Salomo framför Herrens altare och sträckte ut sina händer mot himlen.
23Han sa:
”Herre, Israels Gud, det finns ingen annan Gud som du, varken uppe i himlen eller nere på jorden. Du håller förbundet och visar nåd mot dina tjänare, när de helhjärtat vandrar dina vägar. 24Du har hållit ditt löfte till din tjänare, min far David; vad du med din mun lovat har du idag med din hand fullbordat.
25Herre, Israels Gud, uppfyll nu också det löfte du gav din tjänare, min far David, när du sa: ’Det ska aldrig saknas en ättling till dig på Israels tron, om bara dina efterkommande är vaksamma och lever inför mig som du har gjort.’ 26Ja, Israels Gud, låt ditt löfte till din tjänare David gå i uppfyllelse.
27Men skulle Gud vilja bo på jorden? Inte ens himlen, himlarnas himmel, kan rymma dig, så mycket mindre då templet som jag har byggt! 28Men vänd dig ändå till din tjänares bön och vädjan, Herre, min Gud! Lyssna på det rop och den bön jag, din tjänare, idag ber inför dig: 29Låt din blick vaka över detta tempel natt och dag, över denna plats där du har sagt att ditt namn ska vara. Hör den bön jag, din tjänare, ber till dig, vänd mot denna plats. 30Hör din tjänares och ditt folk Israels vädjan, när de ber vända mot denna plats. Ja, hör i himlen där du bor och när du hör, förlåt!
31När någon har begått ett brott mot en annan och blir ålagd en ed och kommer och svär den inför ditt altare i detta tempel, 32lyssna då från himlen och agera, skaffa rätt åt dina tjänare. Förklara den skyldige skyldig och låt honom få vad han förtjänar, men frikänn den oskyldige och återupprätta honom i rättfärdighet.
33Om ditt folk Israel blir slaget av en fiende, därför att det har syndat mot dig och om folket sedan vänder om och bekänner ditt namn och ber och vädjar till dig om nåd i detta tempel, 34lyssna då till dem från himlen och förlåt ditt folk Israel deras synder och för dem tillbaka till det land som du gav deras förfäder.
35När himlen stängs, så att det inte regnar på grund av att de har syndat mot dig och om de då ber, vända mot denna plats, och bekänner ditt namn och vänder om från sin synd när du har straffat dem, 36lyssna då i himlen och förlåt dina tjänares, ditt folk Israels, synd. Lär dem den rätta vägen som de ska vandra och sänd regn över det land som du har gett åt ditt folk.
37Om det blir hungersnöd eller epidemier i landet, om det är mjöldagg och mögel som härjar säden, eller gräshoppor och gräsmaskar, eller om fienden belägrar deras städer, eller vilken sjukdom eller plåga det än kommer, 38och vilken bön eller vädjan någon av ditt folk Israel än uppsänder – var och en känner bäst sin egen plåga i sitt hjärta – och sträcker ut sina händer mot detta hus, 39hör det då från himlen, där du bor. Förlåt och grip in! Ge var och en vad han förtjänar, för du känner hans innersta, ja endast du känner människornas innersta. 40Då ska de frukta dig så länge de lever i det land som du gav våra förfäder.
41Om en främling som inte tillhör ditt folk Israel kommer från ett avlägset land för ditt namns skull, 42för även där ska man få höra om ditt stora namn och om din mäktiga hand och din utsträckta arm, och han kommer och ber vänd mot detta tempel, 43hör då i himlen där du bor och gör vad främlingen begär av dig. Då kommer alla folk på jorden att lära känna ditt namn och frukta dig så som ditt folk Israel gör och inse att detta tempel som jag har byggt är kallat efter ditt namn.
44Om ditt folk på din befallning drar ut för att strida mot sin fiende och de ber till dig, Herre, vända mot denna stad som du har utvalt och mot detta tempel som jag har byggt åt ditt namn, 45hör då i himlen deras böner och vädjan och skaffa dem rätt.
46Om de syndar mot dig, för det finns ingen människa som inte syndar, och du blir vred på dem och överlämnar dem åt fienden och de förs bort i fångenskap till fiendens land, nära eller fjärran, 47och om de där i sitt fångenskapsland vänder om, åter vädjar till dig om nåd i sitt fångenskapsland och säger: ’Vi har syndat och handlat fel, vi har gjort det onda: Vi har syndat och handlat fel, vi har gjort det onda,’ 48om de då där i sina fienders land vänder om till dig helhjärtat och med uppriktigt sinne och ber till dig, vända mot sitt land som du gav deras förfäder och mot den stad som du har utvalt och det tempel som jag har byggt åt ditt namn, 49hör då, i himlen där du bor, deras bön och vädjan och skaffa dem rätt.
50Förlåt ditt folk som har syndat mot dig, förlåt alla deras onda gärningar och låt deras erövrare vara barmhärtiga mot dem, 51för de är ditt folk, ditt arv, som du förde ut ur Egypten, den heta smältugnen. 52Låt din blick vara riktad mot din tjänare och ditt folk Israel när de vädjar till dig och låt dina öron höra när de ropar till dig! Lyssna till dem när de än ber till dig, 53för du har själv avskilt dem till arvedel åt dig bland alla jordens folk, så som du talade om för din tjänare Mose när du, Herre, Herre, förde våra förfäder ut ur Egypten.”
54När Salomo hade avslutat sin bön och vädjan till Herren, reste han sig upp framför Herrens altare där han hade böjt knä med händerna sträckta mot himlen. 55Han reste sig och välsignade med hög röst hela Israels församling:
56”Välsignad vare Herren, som har uppfyllt sitt löfte och låtit sitt folk Israel få ro! Ingenting har uteblivit av allt det goda som han lovade sin tjänare Mose. 57Herren, vår Gud, må vara med oss som han var med våra förfäder! Må han aldrig lämna eller överge oss! 58Må han vända våra hjärtan till sig så att vi vandrar på hans vägar och håller alla de bud, stadgar och befallningar som han gett våra förfäder. 59Orden i den bön som jag bett inför Herren, vår Gud, må alltid vara inför honom, både dag och natt, så att han dagligen skaffar rätt åt sin tjänare och hela Israel. 60Folk över hela jorden ska få veta att Herren är Gud och att det inte finns någon annan. 61Överlämna era hjärtan helt åt Herren, vår Gud, så att ni alltid följer hans lagar och befallningar precis som ni gör i dag!”
62Kungen och hela Israel frambar offer till Herren. 63Salomo offrade gemenskapsoffer till Herren, sammanlagt 22 000 tjurar och 120 000 får och getter. Så invigde kungen och hela Israels folk Herrens hus. 64Den dagen helgade kungen den mellersta delen av förgården framför Herrens hus och offrade där brännoffer, matoffer och fettstycken av gemenskapsoffer, eftersom kopparaltaret inför Herren var för litet för att rymma alla brännoffer, matoffer och fettstycken av gemenskapsoffren.
65Salomo firade högtiden tillsammans med hela Israel. Det var en stor församling, ända från Levo-Hamat till Egyptens bäck. De firade högtiden inför Herren, vår Gud, i sju dagar8:65 Enligt Septuaginta endast sju dagar. Jfr v. 8, åttonde dagen. och sedan i ytterligare sju dagar, sammanlagt fjorton dagar. 66Sedan sände Salomo hem dem på åttonde dagen. Folket välsignade kungen och gick hem glada och lyckliga över allt det goda Herren hade gjort mot sin tjänare David och mot sitt folk Israel.
