Amplified Bible

Genesis 1

The Creation

1In the beginning God ([a]Elohim) [b]created [by forming from nothing] the heavens and the earth. The earth was [c]formless and void or a waste and emptiness, and darkness was upon the face of the deep [primeval ocean that covered the unformed earth]. The Spirit of God was moving (hovering, brooding) over the face of the waters. And God said, [d]“Let there be light”; and there was light. God saw that the light was good (pleasing, useful) and [e]He affirmed and sustained it; and God separated the light [distinguishing it] from the darkness. And God called the light day, and the darkness He called night. And there was [f]evening and there was [g]morning, one day.

And God said, “Let there be an [h]expanse [of the sky] in the midst of the waters, and let it separate the waters [below the expanse] from the waters [above the expanse].” And God made the expanse [of sky] and separated the waters which were under the expanse from the waters which were above the expanse; and it was so [just as He commanded]. God called the expanse [of sky] heaven. And there was evening and there was morning, a second day.

Then God said, “Let the waters below the heavens be gathered into one place [of standing, pooling together], and let the dry land appear”; and it was so. 10 God called the dry land earth, and the gathering of the waters He called seas; and God saw that this was good (pleasing, useful) and He affirmed and sustained it. 11 So God said, “Let the earth sprout [tender] [i]vegetation, [j]plants yielding seed, and fruit trees bearing fruit according to (limited to, consistent with) their kind, whose seed is in them upon the earth”; and it was so. 12 The earth sprouted and abundantly produced vegetation, plants yielding seed according to their kind, and trees bearing fruit with seed in them, according to their kind; and God saw that it was good and He affirmed and sustained it. 13 And there was evening and there was morning, a third day.

14 Then God said, “Let there be light-bearers (sun, moon, stars) in the expanse of the heavens to separate the day from the night, and let them be useful for signs (tokens) [of God’s provident care], and for marking seasons, days, and years; 15 and let them be useful as lights in the expanse of the heavens to provide light on the earth”; and it was so, [just as He commanded]. 16 God made the two great lights—the greater light (the sun) to rule the day, and the lesser light (the moon) to rule the night; He made the [galaxies of] stars also [that is, all the amazing wonders in the heavens]. 17 God placed them in the expanse of the heavens to provide light upon the earth, 18 to rule over the day and the night, and to separate the light from the darkness; and God saw that it was good and He affirmed and sustained it. 19 And there was evening and there was morning, a fourth day.

20 Then God said, “Let the waters swarm and abundantly produce living creatures, and let birds soar above the earth [k]in the open expanse of the heavens.” 21 God created the great sea monsters and every living creature that moves, with which the waters swarmed according to their kind, and every winged bird according to its kind; and God saw that it was good and He affirmed and sustained it. 22 And God blessed them, saying, “Be fruitful, multiply, and fill the waters in the seas, and let birds multiply on the earth.” 23 And there was evening and there was morning, a fifth day.

24 Then God said, “Let the earth bring forth living creatures according to (limited to, consistent with) their kind: livestock, crawling things, and wild animals of the earth according to their kinds”; and it was so [because He had spoken them into creation]. 25 So God made the wild animals of the earth according to their kind, and the cattle according to their kind, and everything that creeps and crawls on the earth according to its kind; and God saw that it was good (pleasing, useful) and He affirmed and sustained it.

26 Then God said, “Let Us (Father, Son, Holy Spirit) make man in Our image, according to Our likeness [not physical, but a spiritual personality and moral likeness]; and let them have complete authority over the fish of the sea, the birds of the air, the cattle, and over the entire earth, and over everything that creeps and crawls on the earth.” 27 So God created man in His own image, in the image and likeness of God He created him; male and female He created them. 28 And God blessed them [granting them certain authority] and said to them, “Be fruitful, multiply, and fill the earth, and subjugate it [putting it under your power]; and rule over (dominate) the fish of the sea, the birds of the air, and every living thing that moves upon the earth.” 29 So God said, “Behold, I have given you every plant yielding seed that is on the surface of the entire earth, and every tree which has fruit yielding seed; it shall be food for you; 30 and to all the animals on the earth and to every bird of the air and to everything that moves on the ground—to everything in which there is the breath of life—I have given every green plant for food”; and it was so [because He commanded it]. 31 God saw everything that He had made, and behold, it was very good and He validated it completely. And there was evening and there was morning, a sixth day.

Notas al pie

  1. Genesis 1:1 This is originally a plural form based on el (root meaning: strength), which itself is used to refer to God in compounds like El Shaddai (Almighty God). The word el is also used to refer to false gods, so the context determines whether Elohim means “God” or is better understood as “gods” (elohim).
  2. Genesis 1:1 Heb bara. Here and in 1:21, God created from nothing which is something only He can do. In 1:27, God used preexisting materials (man from the dust of the ground; Eve from Adam’s rib); each use of the word bara (“create”) must be considered in its specific context.
  3. Genesis 1:2 The Hebrew text here has two rhyming words, tohu and bohu, which have similar meanings of “wasteness” and “emptiness.” The construction is a figure of speech called hendiadys, in which two words are used together to express the same idea. The meaning is that the earth had no clearly discernible features at this point in creation but essentially was a mass of raw materials. This proves to be very important from philosophical and scientific viewpoints, because it documents the fact that the raw matter of the earth—and by extension, of the universe—did not coexist eternally with God, but was created by Him ex nihilo (Latin “out of nothing”).
  4. Genesis 1:3 This is not in the imperative mood (the ordinary grammatical form for a command), but God willed these creative events into existence. It is the voluntative mood in Hebrew. This translates, “It is My will that this happen.” English does not have the voluntative mood, which includes the jussive and cohortative forms. When “let” is used in this way, it represents a command not in the imperative mood, but rather an expression of God’s will, the jussive form. God literally commanded (willed) the world into existence.
  5. Genesis 1:4 “He affirmed and sustained it” is understood (deduced) from the context. The italic “and” alerts the reader or student of Hebrew that the word or words that follow are amplifications not found in the Hebrew text itself, but implied by it or by contextual factors.
  6. Genesis 1:5 The Hebrew word translated “evening” indicates dusk or sunset.
  7. Genesis 1:5 The Hebrew word translated “morning” indicates the time when it is getting light (dawn).
  8. Genesis 1:6 Or a firmament.
  9. Genesis 1:11 Or grass.
  10. Genesis 1:11 Or herbs.
  11. Genesis 1:20 Lit over the face of.

Swedish Contemporary Bible

Genesis 1

Skapelsen

(1:1—2:25)

Hur allting började

1I början skapade Gud himlarna och jorden. [a]2Jorden var öde och tom, mörker låg över djupet, och Guds Ande[b] svävade över vattnen.

3Gud sa: ”Ljus, bli till!” Då blev det ljust. 4Gud såg att ljuset var gott och skilde det från mörkret. 5Han kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen[c].

6Gud sa: ”Vattnet ska dela sig för att forma himlavalvet där uppe och haven där nere.” 7Gud skapade på så sätt himlavalvet, och skilde vattnet ovanför från vattnet nedanför. Det blev så. 8Gud kallade valvet himmel. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den andra dagen.

9Sedan sa Gud: ”Vattnet under himlen ska samlas till en enda plats, så att torrt land kommer fram.” Det blev så, 10och Gud kallade det torra jord, och vattnet kallade han hav. Gud såg att det var gott. 11Gud sa: ”Jorden ska producera grönska: det ska växa fram alla slags fröbärande växter och fruktträd med kärnor i frukten.” Det blev så. 12Jorden grönskade: det växte fram fröbärande växter och träd, allt efter sina respektive sorter[d]. Gud såg att det var gott. 13Det blev kväll och det blev morgon. Det var den tredje dagen.

14Gud sa: ”Det ska bli ljus på himlen som ska skilja dagen från natten. De ska bestämma tiderna på jorden och utmärka dagarna och åren. 15De ska vara ljus på himlen som lyser över jorden.” Det blev så. 16Gud skapade två stora ljus[e], det större ljuset för att härska över dagen och det mindre ljuset för att härska över natten. Han skapade också stjärnorna. 17Gud placerade dem alla på himlen för att lysa upp jorden, 18härska över dagen och natten och skilja ljuset från mörkret. Gud såg att det var gott. 19Det blev kväll och det blev morgon. Det var den fjärde dagen.

20Gud sa: ”Vattnet ska vimla av levande varelser och fåglar flyga under himlavalvet över marken.” 21Gud skapade de stora havsdjuren efter sina sorter, likaså alla levande varelser som vattnen vimlar av och fåglar av alla slag. Gud såg att det var gott. 22Han välsignade dem och sa: ”Var fruktsamma och föröka er och fyll haven! Fåglarna ska också föröka sig och uppfylla jorden.” 23Det blev kväll och det blev morgon. Det var den femte dagen.

24Gud sa: ”Jorden ska bära fram djur av alla slag, boskap, kräldjur och vilda djur.” Det blev så. 25Gud skapade alla slags vilda djur och boskap och kräldjur, och Gud såg att det var gott.

26Sedan sa Gud: ”Vi ska göra människor till vår avbild, lika oss själva. De ska härska över fiskarna i havet och fåglarna i luften och boskapen, över hela jorden, och alla kräldjuren på jorden.”

27Och Gud skapade människan till sin egen avbild,

lik sig själv skapade Gud människan,

till man och kvinna skapade han dem.

28Gud välsignade dem och sa: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er! Härska över fiskarna, fåglarna och alla djur som rör sig på jorden!” 29Gud sa: ”Jag ger er de fröbärande växterna på hela jorden och alla fruktträden med frö i sin frukt. De ska vara er mat. 30Åt markens djur, himlens fåglar, alla kräldjur på marken, och åt allt som lever ger jag alla gröna växter som föda.” Det blev så. 31Sedan såg Gud att allt som han hade skapat var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.

Notas al pie

  1. 1:1 himlarna och jorden skulle också kunna översättas allting. I hebreiskan uttrycks totalitet vanligen med hjälp av motpoler.
  2. 1:2 Ande och vind är samma ord i hebreiskan; här är det dock tydligt att det är det förstnämnda som avses.
  3. 1:5 Eller en dag, ett dygn. Ordningstalet första används inte i hebreiskan när det inte funnits någon dag innan. Först efter denna ”proto-dag” börjar ordningstal användas (”den andra” osv.). Dag ett var tänkt som mått på alla kommande dagar/dygn. I skapelseberättelsen används dag och dygn synonymt här.
  4. 1:12 Sort, eller art som ordet ofta översätts, är ett mer omfattande ord i hebreiskan än i vårt språk. Ofta syftar det på djur/växter som kan föröka sig sinsemellan (t.ex. hunddjur), men ibland verkar det användas i ännu vidare betydelse (t.ex. kräldjur i v. 24).
  5. 1:16 Underförstått: solen och månen. I en forntida kultur där sol och måne och andra himlakroppar betraktades som gudar och användningen av deras namn kunde ha missförståtts som gudanamn, är det möjligt att författaren medvetet bara kallade dem ljus för att visa att de inte var någonting mer än så.