Amplified Bible

Psalm 95

Praise to the Lord, and Warning against Unbelief.

1O come, let us sing joyfully to the Lord;
Let us shout joyfully to the rock of our salvation.

Let us come before His presence with a song of thanksgiving;
Let us shout joyfully to Him with songs.

For the Lord is a great God
And a great King above all gods,

In whose hand are the depths of the earth;
The peaks of the mountains are His also.

The sea is His, for He made it [by His command];
And His hands formed the dry land.


O come, let us worship and bow down,
Let us kneel before the Lord our Maker [in reverent praise and prayer].

For He is our God
And we are the people of His pasture and the sheep of His hand.
Today, if you will hear His voice,

Do not harden your hearts and become spiritually dull as at Meribah [the place of strife],
And as at Massah [the place of testing] in the wilderness,

“When your fathers tested Me,
They tried Me, even though they had seen My work [of miracles].
10 
“For forty years I was grieved and disgusted with that generation,
And I said, ‘They are a people who err in their heart,
And they do not acknowledge or regard My ways.’
11 
“Therefore I swore [an oath] in My wrath,
‘They absolutely shall not enter My rest [the land of promise].’”

Swedish Contemporary Bible

Psalms 95

Psalm 95

En uppmaning att hylla och lyda Herren

1Kom, låt oss sjunga till Herrens ära,

jubla inför vår frälsnings klippa!

2Kom till honom med tacksamhet!

Låt oss sjunga lovsånger till honom,

3för Herren är en stor Gud,

en stor kung över alla gudar.

4I hans hand är jordens djup,

och honom tillhör bergstopparna.

5Hans är havet, för han har gjort det,

och det torra landet, som hans händer har format.

6Kom, låt oss tillbe, falla ner och böja knä

inför Herren, vår skapare,

7för han är vår Gud! Vi är hans folk,

fåren i hans hjord och i hans omsorg.

Om ni idag hör hans röst:

8”Förhärda inte era hjärtan,

som vid Meriva, som den där dagen i Massa i öknen,

9där era fäder satte mig på prov,

de prövade mig, fastän de hade sett mina gärningar.

10I fyrtio år var jag förbittrad på detta släkte,

och jag sa:

’Detta folk far vilse i sina hjärtan.

De känner inte mina vägar.’

11Därför svor jag i min vrede:

’De ska aldrig komma in i min vila.’ ”