Amplified Bible

Psalm 55

Prayer for the Destruction of the Treacherous.

To the Chief Musician; with stringed instruments. A skillful song, or a didactic or reflective poem, of David.

1Listen to my prayer, O God,
And do not hide Yourself from my plea.

Listen to me and answer me;
I am restless and distraught in my complaint and distracted

Because of the voice of the enemy,
Because of the pressure of the wicked;
For they bring down trouble on me,
And in anger they persecute me.


My heart is in anguish within me,
And the terrors of death have fallen upon me.

Fear and trembling have come upon me;
Horror has overwhelmed me.

And I say, “Oh, that I had wings like a dove!
I would fly away and be at rest.

“I would wander far away,
I would lodge in the [peace of the] wilderness. Selah.

“I would hurry to my refuge [my tranquil shelter far away]
From the stormy wind and from the tempest.”


[a]Confuse [my enemies], O Lord, divide their tongues [destroying their schemes],
For I have seen violence and strife in the city.
10 
Day and night they go around her walls;
Wickedness and mischief are in her midst.
11 
Destruction is within her;
Oppression and deceit do not depart from her streets and market places.

12 
For it is not an enemy who taunts me—
Then I could bear it;
Nor is it one who has hated me who insolently exalts himself against me—
Then I could hide from him.
13 
But it is you, a man my equal and my counsel,
My companion and my familiar friend;
14 
We who had sweet [b]fellowship together,
Who walked to the house of God in company.
15 
Let death come deceitfully upon them;
Let them go down alive to Sheol (the nether world, the place of the dead),
For evil [of every kind] is in their dwelling and in their hearts, in their midst.

16 
As for me, I shall call upon God,
And the Lord will save me.
17 
Evening and morning and at noon I will complain and murmur,
And He will hear my voice.
18 
He has redeemed my life in peace from the battle that was against me,
For there were many against me.
19 
God will hear and humble them,
Even He who [c]sits enthroned from old— Selah.
Because in them there has been no change [of heart],
And they do not fear God [at all].
20 
He [my companion] has put out his hands against those who were at peace with him;
He has [d]broken his covenant [of friendship and loyalty].
21 
The words of his mouth were smoother than butter,
But his heart was hostile;
His words were softer than oil,
Yet they were drawn swords.

22 
Cast your burden on the Lord [release it] and He will sustain and uphold you;
He will never allow the righteous to be shaken (slip, fall, fail).
23 
But You, O God, will bring down the wicked to the pit of destruction;
Men of blood and treachery will not live out half their days.
But I will [boldly and unwaveringly] trust in You.

Notas al pie

  1. Psalm 55:9 Lit swallow up.
  2. Psalm 55:14 Lit counsel; or intimacy.
  3. Psalm 55:19 Or abides.
  4. Psalm 55:20 Lit profaned.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 55

Psalm 55

Besvikelse och förtvivlan över en väns svek

1För körledaren, till stränginstrument. Maskil. Av David.

2Lyssna till min bön, Gud!

Göm dig inte när jag vädjar till dig!

3Lyssna till mig och svara mig!

Mina tankar plågar mig,

jag har ingen ro,

4för fienden väsnas och de gudlösa pressar mig.

De drar olycka över mig,

och i vrede anfaller de mig.

5Mitt inre fylls av ångest,

dödsångesten griper mig.

6Fruktan och fasa gastkramar mig.

Jag darrar och är rädd,

skräcken överväldigar mig.

7Jag sa: ”Tänk om jag hade vingar som duvan,

så att jag kunde flyga bort och finna en viloplats.

8Jag skulle flyga långt bort

till öknen och stanna där.” Séla

9Jag skulle skynda mig att söka skydd

undan detta oväder och denna storm.

10Herre, förvirra de gudlösa,

låt dem gräla sinsemellan,

för jag ser våld och strid i staden.

11Dag och natt går de omkring den på dess murar.

Olycka och ofärd har förskansat sig därinne.

12Våldet har tagit överhanden,

och förtryck och svek lämnar aldrig dess torg.

13Om det hade varit en fiende som hånat mig,

hade jag kunnat stå ut med det.

Om det hade varit en ovän som satt sig upp mot mig,

kunde jag ha gömt mig för honom.

14Men det var du, min jämlike,

min vän, min förtrogne.

15Vi gick i underbar gemenskap

i folkskaran till Guds hus.

16Låt döden utan varning ta dem,

låt dem fara levande ner i dödsriket,

för ondskan bor i och mitt ibland dem.

17Men jag vill ropa till Gud,

och Herren ska rädda mig.

18Både morgon, middag och kväll suckar jag och klagar högt inför honom,

och han ska lyssna till mig.

19Han befriar mig och ger mig frid,

när fienderna anfaller mig,

hur många mina motståndare än är.

20Gud ska höra mig och förödmjuka dem,

han som har regerat i evigheter, séla,

dessa som aldrig ändrar sig

och som inte fruktar Gud.

21Han gav sig på dem som levde i fred med honom,

han våldförde sig på sitt förbund.[a]

22Hans ord var hala som smör,

men hans hjärta var fyllt av stridslust.

Hans tal var lenare än olja

och ändå ett draget svärd.

23Lämna din börda till Herren!

Han ska ta hand om dig.

Han låter aldrig den rättfärdige vackla.

24Men du, Gud, ska störta ner dem i fördärvets djup.

De blodtörstiga och svekfulla uppnår inte ens hälften av människans livslängd.

Men jag förtröstar på dig.

Notas al pie

  1. 55:21 Vem som åsyftas framkommer inte, men möjligen densamme som i v. 14. Det är också oklart huruvida det ska översättas hans förbund eller sitt förbund.