Amplified Bible

Psalm 39

The Vanity of Life.

To the Chief Musician; for Jeduthun. A Psalm of David.

1I said, “I will guard my ways
That I may not sin with my tongue;
I will muzzle my mouth
While the wicked are in my presence.”

I was mute and silent [before my enemies],
I refrained even from good,
And my [a]distress grew worse.

My heart was hot within me.
While I was musing the fire burned;
Then I spoke with my tongue:

Lord, let me know my [life’s] end
And [to appreciate] the extent of my days;
Let me know how frail I am [how transient is my stay here].

“Behold, You have made my days as [short as] hand widths,
And my lifetime is as nothing in Your sight.
Surely every man at his best is a mere breath [a wisp of smoke, a vapor that vanishes]! Selah.

“Surely every man walks around like a shadow [in a charade];
Surely they make an uproar for nothing;
Each one builds up riches, not knowing who will receive them.


“And now, Lord, for what do I expectantly wait?
My hope [my confident expectation] is in You.

“Save me from all my transgressions;
Do not make me the scorn and reproach of the [self-righteous, arrogant] fool.

“I am mute, I do not open my mouth,
Because it is You who has done it.
10 
“Remove Your plague from me;
I am wasting away because of the conflict and opposition of Your hand.
11 
“With rebukes You discipline man for sin;
You consume like a moth what is precious to him;
Surely every man is a mere breath [a wisp of smoke, a vapor that vanishes]. Selah.

12 
“Hear my prayer, O Lord, and listen to my cry;
Do not be silent at my tears;
For I am Your temporary guest,
A sojourner like all my fathers.
13 
“O look away from me, that I may smile and again know joy
Before I depart and am no more.”

Notas al pie

  1. Psalm 39:2 Lit pain.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 39

Psalm 39

En vädjan om Guds nåd – livet är så kort

1För körledaren, till Jedutun[a]. En psalm av David.

2Jag sa: ”Jag ska ta mig i akt

och hålla min tunga från synd,

sätta ett lås för min mun,

så länge de gudlösa finns i min närhet.”

3Men när jag blev tyst och stum

och inte ens kunde säga det som var gott,[b]

ökade ångesten bara inom mig.

4Mitt hjärta brände inom mig,

och ju mer jag grubblade,

desto mer brände elden.

Jag måste tala:

5Herre, hjälp mig att inse att mitt liv har ett slut

och hur få mina dagar är,

låt mig förstå min egen förgänglighet.

6Du har gett mig en handfull dagar,

hela min livstid är ingenting för dig.

En människas liv är bara en vindfläkt. Séla

7Som en skugga går människan omkring,

hastar hit och dit för ingenting,

samlar ihop rikedomar utan att veta vem som ska få dem.

8Herre, vad har jag då att hoppas på?

Mitt hopp står till dig.

9Befria mig från alla mina synder,

låt mig inte bli hånad av dårar![c]

10Jag ska hålla tyst och inte öppna munnen,

för det är du som gjort detta.

11Ta bort din plåga från mig,

för jag går under av slagen från din hand.

12När du tuktar en människa för hennes synd,

gör du likt malen slut på allt som är henne kärt.

Människan är ingenting mer än en vindfläkt. Séla

13Hör min bön, Herre, lyssna när jag ropar!

Var inte döv för min gråt.

Jag är en gäst hos dig

och en främling, som mina förfäder.

14Vänd bort din blick från mig,

så att jag får glädjas innan jag går bort

och inte längre finns till.”

Notas al pie

  1. 39:1 Jedutun var en av Davids musiker, se 1 Krön 16:41.
  2. 39:3 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 39:9 Eller: …låt mig inte bli hånad som en dåre.