Amplified Bible

Psalm 35

Prayer for Rescue from Enemies.

A Psalm of David.

1Contend, O Lord, with those who contend with me;
Fight against those who fight against me.

Take hold of shield and buckler ([a]small shield),
And stand up for my help.

Draw also the spear and javelin to meet those who pursue me.
Say to my soul, “I am your salvation.”

Let those be ashamed and dishonored who seek my life;
Let those be turned back [in defeat] and humiliated who plot evil against me.

Let them be [blown away] like chaff before the wind [worthless, without substance],
With the angel of the Lord driving them on.

Let their way be dark and slippery,
With the angel of the Lord pursuing and harassing them.

For without cause they hid their net for me;
Without cause they dug a pit [of destruction] for my life.

Let destruction come upon my enemy by surprise;
Let the net he hid for me catch him;
Into that very destruction let him fall.


Then my soul shall rejoice in the Lord;
It shall rejoice in His salvation.
10 
All my bones will say, “Lord, who is like You,
Who rescues the afflicted from him who is too strong for him [to resist alone],
And the afflicted and the needy from him who robs him?”
11 
Malicious witnesses rise up;
They ask me of things that I do not know.
12 
They repay me evil for good,
To the sorrow of my soul.
13 
But as for me, when they were sick, my clothing was sackcloth (mourning garment);
I humbled my soul with fasting,
And I prayed with my head bowed on my chest.
14 
I behaved as if grieving for my friend or my brother;
I bowed down in mourning, as one who sorrows for his mother.
15 
But in my stumbling they rejoiced and gathered together [against me];
The slanderers whom I did not know gathered against me;
They slandered and reviled me without ceasing.
16 
Like godless jesters at a feast,
They gnashed at me with their teeth [in malice].

17 
Lord, how long will You look on [without action]?
Rescue my life from their destructions,
My only life from the young lions.
18 
I will give You thanks in the great congregation;
I will praise You among a mighty people.
19 
Do not let those who are wrongfully my enemies rejoice over me;
Nor let those who hate me without cause wink their eye [maliciously].
20 
For they do not speak peace,
But they devise deceitful words [half-truths and lies] against those who are quiet in the land.
21 
They open their mouths wide against me;
They say, “Aha, aha, our eyes have seen it!”

22 
You have seen this, O Lord; do not keep silent.
O Lord, do not be far from me.
23 
Wake Yourself up, and arise to my right
And to my cause, my God and my Lord.
24 
Judge me, O Lord my God, according to Your righteousness and justice;
And do not let them rejoice over me.
25 
Do not let them say in their heart, “Aha, that is what we wanted!”
Do not let them say, “We have swallowed him up and destroyed him.”
26 
Let those be ashamed and humiliated together who rejoice at my distress;
Let those be clothed with shame and dishonor who magnify themselves over me.

27 
Let them shout for joy and rejoice, who favor my vindication and want what is right for me;
Let them say continually, “Let the Lord be magnified, who delights and takes pleasure in the prosperity of His servant.”
28 
And my tongue shall declare Your righteousness (justice),
And Your praise all the day long.

Notas al pie

  1. Psalm 35:2 See note Jer 46:3.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 35

Psalm 35

En bön om räddning

1Av David.

Herre, bekämpa dem som bekämpar mig!

Strid mot dem som strider mot mig!

2Ta rustningen och skölden,

res dig och kom till min hjälp!

3Lyft spjutet och lansen mot mina förföljare!

Säg till mig: ”Jag är din räddning!”

4Låt dem som är ute efter mitt liv komma på skam och vanära!

Låt dem som planerar för min undergång få vända sig bort i skam!

5Låt dem blåsa bort som agnar för vinden,

när Herrens ängel jagar bort dem.

6Gör deras väg mörk och hal,

när Herrens ängel förföljer dem!

7Utan orsak har de lagt ut ett nät för mig

och grävt en fallgrop åt mig.

8Låt dem drabbas av undergång

utan att de vet om det,

fastna i sina egna nät som de lagt ut,

falla i sin egen grop, till sin undergång.

9Men jag ska jubla i Herren

och glädja mig över hans räddning.

10Med hela min kropp ropar jag:

Herre, vem är som du?

Du räddar den svage från den starke

och den fattige och den nödställde från dem som plundrar dem.”

11Falska vittnen kommer emot mig.

De frågar mig om sådant som jag inte vet något om.

12De lönar mig med ont för gott,

jag är övergiven.

13När de var sjuka, klädde jag mig i säcktyg,

jag ödmjukade mig själv med fasta,

men min bön återvände bara till mig.[a]

14Som om det varit min vän eller bror

eller som i sorg efter en mor

gick jag sorgklädd och nerböjd.

15Men nu när jag själv snubblade,

samlades de i skadeglädje.

De samlades mot mig för anfall

utan att jag visste något.

De hånar mig utan hejd.

16De mobbar mig hånfullt,

liksom de gudlösa,

och gnisslar tänder mot mig.[b]

17Herre, hur länge ska du se på?

Rädda mig från deras illgärningar,

mitt dyrbara liv från dessa lejon!

18Jag ska då tacka dig inför den stora församlingen,

prisa dig inför folkhopen.

19Låt inte dem glädjas

som utan orsak är mina fiender,

låt inte dem blinka med ögonen

som utan anledning har hatat mig.

20Det de säger leder inte till fred,

och de tänker ut svekfulla planer mot de stilla i landet.

21De gapar mot mig och säger:

”Haha, det var väl vad vi skulle se!”

22Herre, du har sett detta.

Tig inte! Var inte långt borta från mig!

23Vakna, stå upp till mitt försvar,

min Gud och Herre, skaffa mig rätt!

24Skaffa mig rätt, i din rättfärdighet, Herre, min Gud,

låt dem inte få glädjas över mig.

25Låt dem inte få säga: ”Ha, det gick som vi ville!”

Låt dem inte säga: ”Nu har vi slukat honom.”

26Låt dem skämmas och förödmjukas

som gläder sig över min olycka,

låt dem klä sig i skam och förödmjukelse

som förhäver sig över mig!

27Men låt alla dem få jubla av glädje

som gläder sig över min rätt,

låt dem ständigt säga:

”Stor är Herren, som vill sin tjänares välgång!”

28Då ska jag vittna om din rättfärdighet,

lovprisa dig dagen lång.

Notas al pie

  1. 35:13 Grundtextens innebörd är osäker; mer ordagrant: min bön återvände till mitt bröst. Tanken kan vara att psalmisten inte blev bönhörd, eller möjligen bad med nedsänkt huvud, som också är en vanlig tolkning (i så fall en parallellism till ”jag ödmjukade mig själv”).
  2. 35:16 Grundtextens innebörd är osäker.