Amplified Bible

Psalm 31

A Psalm of Complaint and of Praise.

To the Chief Musician. A Psalm of David.

1In You, O Lord, I have placed my trust and taken refuge;
Let me never be [a]ashamed;
In Your righteousness rescue me.

Incline Your ear to me, deliver me quickly;
Be my rock of refuge,
And a strong fortress to save me.

Yes, You are my rock and my fortress;
For Your name’s sake You will lead me and guide me.

You will draw me out of the net that they have secretly laid for me,
For You are my strength and my stronghold.

[b]Into Your hand I commit my spirit;
You have redeemed me, O Lord, the God of truth and faithfulness.


I hate those who pay regard to vain (empty, worthless) idols;
But I trust in the Lord [and rely on Him with unwavering confidence].

I will rejoice and be glad in Your steadfast love,
Because You have seen my affliction;
You have taken note of my life’s distresses,

And You have not given me into the hand of the enemy;
You have set my feet in a broad place.


Be gracious and compassionate to me, O Lord, for I am in trouble;
My eye is clouded and weakened by grief, my soul and my body also.
10 
For my life is spent with sorrow
And my years with sighing;
My strength has failed because of my iniquity,
And even my body has wasted away.
11 
Because of all my enemies I have become a reproach and disgrace,
Especially to my neighbors,
And an object of dread to my acquaintances;
Those who see me on the street run from me.
12 
I am forgotten like a dead man, out of mind;
I am like a broken vessel.
13 
For I have heard the slander and whispering of many,
Terror is on every side;
While they schemed together against me,
They plotted to take away my life.

14 
But as for me, I trust [confidently] in You and Your greatness, O Lord;
I said, “You are my God.”
15 
My times are in Your hands;
Rescue me from the hand of my enemies and from those who pursue and persecute me.
16 
Make Your face shine upon Your servant;
Save me in Your lovingkindness.
17 
Let me not be put to shame, O Lord, for I call on You;
Let the wicked (godless) be put to shame, let them be silent in Sheol (the nether world, the place of the dead).
18 
Let the lying lips be mute,
Which speak insolently and arrogantly against the [consistently] righteous
With pride and contempt.

19 
How great is Your goodness,
Which You have stored up for those who [reverently] fear You,
Which You have prepared for those who take refuge in You,
[c]Before the sons of man!
20 
In the secret place of Your presence You hide them from the plots and conspiracies of man;
You keep them secretly in a shelter (pavilion) from the strife of tongues.
21 
Blessed be the Lord,
For He has shown His marvelous favor and lovingkindness to me [when I was assailed] in a besieged city.
22 
As for me, I said in my alarm,
“I am cut off from Your eyes.”
Nevertheless You heard the voice of my supplications (specific requests)
When I cried to You [for help].

23 
O love the Lord, all you His godly ones!
The Lord preserves the faithful [those with moral and spiritual integrity]
And fully repays the [self-righteousness of the] arrogant.
24 
Be strong and let your hearts take courage,
All you who wait for and confidently expect the Lord.

Notas al pie

  1. Psalm 31:1 I.e. have my expectations in Your goodness be disappointed.
  2. Psalm 31:5 The ancient rabbis made this statement a bedtime prayer.
  3. Psalm 31:19 I.e. human beings.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 31

Psalm 31

Klagan, bön om räddning

(Ps 71:1-3)

1För körledaren. En psalm av David.

2Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,

låt mig aldrig komma på skam.

Befria mig i din rättfärdighet.

3Lyssna till mig,

skynda dig att rädda mig.

Var en klippa för mig, en fästning,

en borg där jag finner frälsning.

4Du är min klippa och min borg.

Led mig, vägled mig för ditt namns skull!

5Frigör mig ur nätet som har gillrats åt mig.

Du är min fästning.

6I dina händer överlämnar jag min ande,

för du befriar mig, Herre, du trofaste Gud.

7Jag hatar dem som tillber avgudar.

Jag förtröstar på Herren.

8Jag jublar av glädje för din nåd.

Du såg mitt lidande

och du såg min själs ångest.

9Du överlämnade mig inte åt min fiende.

Du ledde mig ut i frihet.

10Herre, var nådig mot mig, för jag är i nöd,

mina ögon är matta av sorg,

likaså min kropp och själ.

11Mitt liv försvinner i ångest och mina år i suckan,

min styrka och min kropp håller på

att tyna bort på grund av min skuld.

12För alla mina fienders skull hånas jag,

mina grannar förfärar sig[a] över mig,

och de som ser mig på gatan flyr från mig.

13Jag är lika bortglömd som en död,

jag har blivit som en krossad kruka.

14Jag hör mångas skvaller,

skräck finns på alla håll,

de går samman mot mig

för att röja mig ur vägen.

15Men jag förtröstar på dig, Herre!

Jag säger: ”Du är min Gud.”

16Mina tider ligger i dina händer,

rädda mig ur mina fienders hand,

från dem som förföljer mig.

17Låt ditt ansikte lysa över din tjänare!

Rädda mig i din nåd!

18Herre, låt mig inte komma på skam

när jag ropar till dig.

Låt i stället de gudlösa få skämmas

och lägga sig stilla i dödsriket,

19där deras lögnaktiga läppar till sist har tystnat,

dessa fräcka, som högmodigt och föraktfullt

talar mot de rättfärdiga.

20Stor är din godhet

som du har sparat åt dem som fruktar dig

och som du inför alla ger dem som tar sin tillflykt till dig.

21Du gömmer dem hos dig,

skyddade mot människors sammansvärjning,

du förvarar dem i din hydda

i trygghet mot elaka tungor.

22Välsignad vare Herren,

för han visade mig sin underbara nåd i en belägrad stad.

23Förskräckt tänkte jag: ”Jag är bortstött från dig.”

Men du hörde mina böner,

när jag ropade till dig om hjälp.

24Älska Herren, alla hans fromma.

Herren bevarar de trogna,

men dem som handlar i övermod straffar han strängt.

25Var starka, fatta mod,

alla ni som hoppas på Herren.

Notas al pie

  1. 31:12 Det hebreiska uttryckets innebörd är osäker.