Amplified Bible

Psalm 22

A Cry of Anguish and a Song of Praise.

To the Chief Musician; set to [the tune of] Aijeleth Hashshahar (The Doe of the Dawn). A Psalm of David.

1[a]My God, my God, why have You forsaken me?
Why are You so far from helping me, and from the words of my groaning?

O my God, I call out by day, but You do not answer;
And by night, but I find no rest nor quiet.

But You are holy,
O You who are enthroned in [the holy place where] the praises of Israel [are offered].

In You our fathers trusted [leaned on, relied on, and were confident];
They trusted and You rescued them.

They cried out to You and were delivered;
They trusted in You and were not disappointed or ashamed.


But I am [treated as] a worm [insignificant and powerless] and not a man;
I am the scorn of men and despised by the people.

All who see me laugh at me and mock me;
They [insultingly] open their lips, they shake their head, saying,

“He trusted and committed himself to the Lord, let Him save him.
Let Him rescue him, because He delights in him.”


Yet You are He who pulled me out of the womb;
You made me trust when on my mother’s breasts.
10 
I was cast upon You from birth;
From my mother’s womb You have been my God.

11 
Do not be far from me, for trouble is near;
And there is no one to help.
12 
Many [enemies like] bulls have surrounded me;
Strong bulls of Bashan have encircled me.
13 
They open wide their mouths against me,
Like a ravening and a roaring lion.
14 
I am poured out like water,
And all my bones are out of joint.
My heart is like wax;
It is melted [by anguish] within me.
15 
My strength is dried up like a fragment of clay pottery;
And my [dry] tongue clings to my jaws;
And You have laid me in the dust of death.
16 
For [a pack of] dogs have surrounded me;
A gang of evildoers has encircled me,
They pierced my hands and my feet.
17 
I can count all my bones;
They look, they stare at me.
18 
They divide my clothing among them
And cast lots for my [b]garment.

19 
But You, O Lord, do not be far from me;
O You my help, come quickly to my assistance.
20 
Rescue my life from the sword,
My only life from the paw of the dog (the executioner).
21 
Save me from the lion’s mouth;
From the horns of the wild oxen You answer me.

22 
I will tell of Your name to my countrymen;
In the midst of the congregation I will praise You.
23 
You who fear the Lord [with awe-inspired reverence], praise Him!
All you descendants of Jacob, honor Him.
Fear Him [with submissive wonder], all you descendants of Israel.
24 
For He has not despised nor detested the suffering of the afflicted;
Nor has He hidden His face from him;
But when he cried to Him for help, He listened.

25 
My praise will be of You in the great assembly.
I will pay my vows [made in the time of trouble] before those who [reverently] fear Him.
26 
The afflicted will eat and be satisfied;
Those who [diligently] seek Him and require Him [as their greatest need] will praise the Lord.
May your hearts live forever!
27 
All the ends of the earth will remember and turn to the Lord,
And all the families of the nations will bow down and worship before You,
28 
For the kingship and the kingdom are the Lord’s
And He rules over the nations.
29 
All the prosperous of the earth will eat and worship;
All those who go down to the dust (the dead) will bow before Him,
Even he who cannot keep his soul alive.
30 
Posterity will serve Him;
They will tell of the Lord to the next generation.
31 
They will come and declare His righteousness
To a people yet to be born—that He has done it [and that it is finished].

Notas al pie

  1. Psalm 22:1 This psalm may have been prayed by Jesus when He was on the cross. It begins with, “My God, my God, why have You forsaken me?” and ends with a thought of finality. The psalm is quoted in Matt 27:46; Mark 15:34; and alluded to in Matt 27:35, 39, 43 and John 19:23, 24, 28 as being fulfilled at Christ’s crucifixion.
  2. Psalm 22:18 A prophetic reference to the long, seamless shirt-like tunic worn by Jesus as an undergarment.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 22

Psalm 22

En lidandepsalm som börjar i djupaste förtvivlan men övergår i glädje och jubel.[a]

1För körledaren, efter ”Morgonrodnadens hind”[b]. En psalm av David.

2Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?

Min räddning förblir långt borta,

hur förtvivlat jag än ropar.

3Min Gud, jag ropar på dagen, men du svarar inte,

på natten, men jag får ingen ro,

4och ändå är du den Helige,

till vars tron Israels lovsång stiger.

5Våra fäder satte sin tillit till dig,

de förtröstade på dig,

och du befriade dem.

6De ropade till dig och blev räddade.

De förtröstade på dig och blev aldrig besvikna.

7Men jag är en mask och inte en människa,

hånad av människor

och föraktad av folket.

8Alla som ser mig hånar mig,

de hånskrattar åt mig

och skakar på huvudet.

9”Han förlitar ju sig på Herren,

låt nu Herren gripa in och befria honom,

eftersom han älskar honom!”

10Herre, du hjälpte mig ut ur min mors liv,

du lät mig vila tryggt vid min mors bröst.

11Alltsedan min födelse är jag överlämnad åt dig,

sedan jag föddes har du varit min Gud.

12Var inte långt borta från mig

när jag är i nöd

och ingen finns som hjälper.

13Tjurar i mängd omger mig,

Bashans tjurar omringar mig.

14De kommer mot mig med öppna gap

som rovlystna, rytande lejon.

15Jag hälls ut som vatten,

och alla mina ben är ur led.

Mitt hjärta är som vax,

det smälter i mitt inre.

16Min styrka har torkat ihop som en lerskärva.

Min tunga klibbar fast i gommen,

och du lägger mig i dödens stoft.

17Hundar omger mig,

en hop onda män omringar mig.

De har genomborrat[c] mina händer och fötter,

18och jag kan räkna varje ben i min kropp.

De ser och stirrar på mig.

19De delar mina kläder mellan sig,

och kastar lott om min klädnad.

20Herre, var inte så långt borta,

du, min styrka, skynda dig och hjälp mig!

21Rädda mig från svärdet,

mitt dyrbara liv från hundarnas våld!

22Rädda mig från lejonens gap

och från vildoxarnas horn.

Du svarar mig.[d]

23Jag ska göra ditt namn känt för mina bröder.

Jag ska prisa dig mitt i församlingen.

24Ni som fruktar Herren, prisa honom,

ära honom, ni ättlingar till Jakob!

Bäva för honom, Israels ätt!

25Han har inte föraktat eller försmått den lidandes elände,

han har inte dolt sitt ansikte för honom,

utan hört hans rop om hjälp.

26Från dig kommer min lovsång

i den stora församlingen,

jag ska uppfylla mina löften

inför dem som fruktar dig.

27De ödmjuka ska äta och bli mätta.

De som söker Herren ska prisa honom.

Må ni få livsmod för evigt!

28Hela jorden ska minnas det och återvända till Herren,

alla folk och stammar ska tillbe honom.

29Herren tillhör riket

och han regerar över folken.

30Jordens alla rika ska tillbe honom,

böja knä inför honom,

alla de som sänks ner i stoftet,

de som inte kan hålla sig själva vid liv.[e]

31De efterkommande ska också tjäna honom,

och de ska få höra om Herren.

32De ska komma och förkunna hans rättfärdighet

för folk som ännu inte är födda,

för detta har han gjort.

Notas al pie

  1. 22:0 Psalmen har traditionellt setts som messiansk och innehåller många förutsägelser om Jesus lidande, Mark 15:34.
  2. 22:1 Kan ha varit en känd sång på psalmistens tid, men termen kan också utifrån Septuaginta tolkas som hjälp som kommer vid gryningen, en tanke som förekommer även på andra håll i Psaltaren (se t.ex. 46:6).
  3. 22:17 Det hebreiska ordets betydelse är osäker, och en mer ordagrann översättning skulle vara som ett lejon, och enligt andra handskrifter (både hebreiska och Septuaginta-handskrifter) de grävde. Det har traditionellt tolkats som ett verb som syftar på genomborrandet av Jesus händer och fötter. Versen citeras dock inte i Nya testamentet.
  4. 22:22 Den sista satsens innebörd i grundtexten är osäker. Septuaginta m.fl. har tolkat det som ett uttryck för den arma, bedjande människan: Rädda mig från lejonens gap, arma mig från…
  5. 22:30 Grundtextens innebörd är osäker.