Amplified Bible

Psalm 144

Prayer for Rescue and Prosperity.

A Psalm of David.

1Blessed be the Lord, my Rock and my great strength,
Who trains my hands for war
And my fingers for battle;

My [steadfast] lovingkindness and my fortress,
My high tower and my rescuer,
My shield and He in whom I take refuge,
Who subdues my people under me.

Lord, what is man that You take notice of him?
Or the son of man that You think of him?

Man is like a mere breath;
His days are like a shadow that passes away.


Bow Your heavens, O Lord, and come down;
Touch the mountains, and they will smoke.

Flash lightning and scatter my enemies;
Send out Your arrows and confuse and embarrass and frustrate them.

Stretch out Your hand from above;
Set me free and rescue me from great waters,
Out of the hands of [hostile] foreigners [who surround us]

Whose mouths speak deceit [without restraint],
And whose right hand is a right hand of falsehood.


I will sing a new song to You, O God;
Upon a harp of ten strings I will sing praises to You,
10 
Who gives salvation to kings,
Who sets David His servant free from the evil sword.
11 
Set me free and rescue me from the hand of [hostile] foreigners,
Whose mouth speaks deceit [without restraint],
And whose right hand is a right hand of falsehood.

12 
Let our sons in their youth be like plants full grown,
And our daughters like corner pillars fashioned for a palace;
13 
Let our barns be full, supplying every kind of produce,
And our flocks bring forth thousands and ten thousands in our fields;
14 
Let our cattle bear
Without mishap and without loss,
And let there be no outcry in our streets!
15 
How blessed and favored are the people in such circumstance;
How blessed [fortunate, prosperous, and favored] are the people whose God is the Lord!

Swedish Contemporary Bible

Psalms 144

Psalm 144

Glädje över Guds omsorg

1Av David.

Lovad vare Herren, min klippa,

han som lär mina händer att kriga

och mina fingrar att strida,

2han som är nådig mot mig,

min klippa, min borg,

min befriare och min sköld.

Hos honom söker jag tillflykt.

Han har lagt mitt folk under mig.

3Herre, vad är en människa, att du bryr dig om henne,

ett människobarn för din omtanke?

4Människan är som en vindfläkt,

hennes liv som en flyende skugga.

5Herre, dra undan himlen och stig ner!

Rör vid bergen, så att de ryker.

6Släpp loss blixtarna och skingra dem,

skjut iväg pilarna och driv bort dem.

7Sträck ner dina händer från höjden,

rädda mig, befria mig ur de djupa vattnen,

ur främlingarnas våld.

8Deras mun är full av lögn

och deras högra hand av bedrägeri.

9För dig, Gud, vill jag sjunga en ny sång

och spela på en tiosträngad harpa,

10för du räddar kungarna från nederlaget

och befriar din tjänare David från det onda svärdet.

11Rädda mig! Befria mig från främlingarnas våld!

De, vars munnar är fulla av lögner

och vilkas högra hand är redo till bedrägeri.

12Våra unga söner blir som välväxta plantor,

våra döttrar som pelare, uthuggna för palats.

13Våra lador blir fyllda till brädden

av livets förnödenheter av alla slag.

Ute på våra marker får fåren tusentals,

ja, tiotusentals med lamm,

14och oxarna är tungt lastade med spannmål.

I muren finns inte längre någon rämna,

ingen fördrivs,

på våra gator finns inte längre någon som klagar.

15Lyckligt är det folk som har det så.

Ja, lyckligt är det folk vars Gud är Herren!