Amplified Bible

Psalm 139

God’s Omnipresence and Omniscience.

To the Chief Musician. A Psalm of David.

1O Lord, you have searched me [thoroughly] and have known me.

You know when I sit down and when I rise up [my entire life, everything I do];
You understand my thought from afar.

You scrutinize my path and my lying down,
And You are intimately acquainted with all my ways.

Even before there is a word on my tongue [still unspoken],
Behold, O Lord, You know it all.

You have enclosed me behind and before,
And [You have] placed Your hand upon me.

Such [infinite] knowledge is too wonderful for me;
It is too high [above me], I cannot reach it.


Where can I go from Your Spirit?
Or where can I flee from Your presence?

If I ascend to heaven, You are there;
If I make my bed in Sheol (the nether world, the place of the dead), behold, You are there.

If I take the wings of the dawn,
If I dwell in the remotest part of the sea,
10 
Even there Your hand will lead me,
And Your right hand will take hold of me.
11 
If I say, “Surely the darkness will cover me,
And the night will be the only light around me,”
12 
Even the darkness is not dark to You and conceals nothing from You,
But the night shines as bright as the day;
Darkness and light are alike to You.

13 
For You formed my innermost parts;
You knit me [together] in my mother’s womb.
14 
I will give thanks and praise to You, for I am fearfully and wonderfully made;
Wonderful are Your works,
And my soul knows it very well.
15 
My frame was not hidden from You,
When I was being formed in secret,
And intricately and skillfully formed [as if embroidered with many colors] in the depths of the earth.
16 
Your eyes have seen my unformed substance;
And in Your book were all written
The days that were appointed for me,
When as yet there was not one of them [even taking shape].

17 
How precious also are Your thoughts to me, O God!
How vast is the sum of them!
18 
If I could count them, they would outnumber the sand.
When I awake, I am still with You.

19 
[a]O that You would kill the wicked, O God;
Go away from me, therefore, men of bloodshed.
20 
For they speak against You wickedly,
Your enemies take Your name in vain.
21 
Do I not hate those who hate You, O Lord?
And do I not loathe those who rise up against You?
22 
I hate them with perfect and utmost hatred;
They have become my enemies.

23 
Search me [thoroughly], O God, and know my heart;
Test me and know my anxious thoughts;
24 
And see if there is any wicked or hurtful way in me,
And lead me in the everlasting way.

Notas al pie

  1. Psalm 139:19 In the first eighteen verses of this psalm, the psalmist acknowledges that God knows everything that the psalmist ever does, no matter when or where he does it. Although God’s vast knowledge of an individual’s deeds can be reassuring for the righteous, it should be frightening for the wicked. In verses 19-24, the psalmist distances himself from the wicked and asks God to help him live in such a way that pleases God.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 139

Psalm 139

Guds allvetande och allestädes närvaro

1För körledaren. En psalm av David.

Herre, du rannsakar mig och vet allt om mig.

2Du vet om jag sitter eller står.

Även om du är långt borta från mig

vet du vad jag tänker.

3Du granskar mig vare sig jag går eller ligger.

Du vet om allt som jag företar mig.

4Redan innan jag har ett ord på min tunga

vet du, Herre, vad jag tänker säga.

5Du omsluter mig på alla sidor,

och du håller din hand över mig.

6Att veta detta är förunderligt för mig,

mycket större än vad jag någonsin kan förstå.

7Vart skulle jag kunna gå för din Ande?

Vart skulle jag kunna fly för din närvaro?

8Om jag far upp till himlen är du där,

och om jag bäddar åt mig i dödsriket, är du där.

9Om jag kunde ta morgonrodnadens vingar,

eller gömma mig vid havets yttersta gräns,

10kommer din hand att leda mig,

din starka hand att gripa mig.

11Om jag bad mörkret att gömma mig

och ljuset omkring mig att bli natt,

12så är inte mörkret mörkt för dig,

utan natten lyser som dagen, och mörkret är ljus.

13Du skapade organen inne i min kropp,

du vävde samman mig i min mors livmoder.

14Jag prisar dig för det förunderliga,

att jag är så underbart skapad!

Dina verk är förunderliga, det vet jag väl.

15Mitt skelett var inte dolt för dig

när jag formades i det tysta,

när jag vävdes samman i jordens djup.

16Du såg mig innan jag föddes.

I din bok blev varje bestämd dag i mitt liv inskriven

innan någon av dem började.[a]

17Hur ofattbara är inte dina tankar för mig, Gud!

Hur enormt är inte deras antal!

18Om jag försökte räkna dem

skulle de vara fler än sandkornen.

När jag vaknar,

är jag fortfarande hos dig.

19Gud, om du ändå ville döda de gudlösa,

avlägsna de blodtörstiga från mig!

20De som talar svekfullt om dig,

de som har missbrukat dina städer.[b]

21Herre, skulle jag inte hata dem som hatar dig,

avsky dem som reser sig mot dig?

22Jag hatar dem starkt,

de är mina fiender.

23Granska mig, Gud!

Känn mitt innersta och pröva mig,

känn mina oroliga tankar!

24Se om min väg leder bort från dig,

och led mig på den eviga vägen.

Notas al pie

  1. 139:16 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 139:20 Eller: de som fåfängt höjer sin röst mot dig. Eller: de som svärjer falskt, dina fiender. Grundtextens innebörd är osäker.