Amplified Bible

Psalm 109

Vengeance Invoked upon Adversaries.

To the Chief Musician. A Psalm of David.

1O God of my praise!
Do not keep silent,

For the mouth of the wicked and the mouth of the deceitful are opened against me;
They have spoken against me with a lying tongue.

They have also surrounded me with words of hatred,
And have fought against me without a cause.

In return for my love, they attack me,
But I am in prayer.

They have repaid me evil for good,
And hatred for my love.


Appoint a wicked man against him,
And let an attacker stand at his right hand [to kill him].

When he enters into dispute, let wickedness come about.
Let his prayer [for help] result [only] in sin.

Let his days be few;
And let another take his office.

Let his children be fatherless
And his wife a widow.
10 
Let his children wander and beg;
Let them seek their food and be driven far from their ruined homes.
11 
Let the creditor seize all that he has,
And let strangers plunder the product of his labor.
12 
Let there be no one to extend kindness to him,
Nor let anyone be gracious to his fatherless children.
13 
Let his descendants be cut off,
And in the following generation let their name be blotted out.

14 
Let the wickedness of his fathers be remembered by the Lord;
And do not let the sin of his mother be blotted out.
15 
Let them be before the Lord continually,
That He may cut off their memory from the earth;
16 
Because the man did not remember to show kindness,
But persecuted the suffering and needy man,
And the brokenhearted, to put them to death.
17 
He also loved cursing, and it came [back] to him;
He did not delight in blessing, so it was far from him.
18 
He clothed himself with cursing as with his garment,
And it seeped into his inner self like water
And like [anointing] oil into his bones.
19 
Let it be to him as a robe with which he covers himself,
And as a sash with which he is constantly bound.
20 
Let this be the reward of my attackers from the Lord,
And of those who speak evil against my life.

21 
But You, O God, the Lord, show kindness to me, for Your name’s sake;
Because Your lovingkindness (faithfulness, compassion) is good, O rescue me;
22 
For I am suffering and needy,
And my heart is wounded within me.
23 
I am vanishing like a shadow when it lengthens and fades;
I am shaken off like the locust.
24 
My knees are unsteady from fasting;
And my flesh is gaunt and without fatness.
25 
I also have become a reproach and an object of taunting to others;
When they see me, they shake their heads [in derision].

26 
Help me, O Lord my God;
Save me according to Your lovingkindness—
27 
And let them know that this is Your hand;
You, Lord, have done it.
28 
Let them curse, but You bless.
When adversaries arise, let them be ashamed,
But let Your servant rejoice.
29 
Let my attackers be clothed with dishonor,
And let them cover themselves with their own shame as with a robe.

30 
I will give great praise and thanks to the Lord with my mouth;
And in the midst of many I will praise Him.
31 
For He will stand at the right hand of the needy,
To save him from those who judge his soul.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 109

Psalm 109

Gud, var inte tyst

1För körledaren. En psalm av David.

Min lovsångs Gud, var inte tyst!

2Gudlösa och falska människor har gått till attack mot mig.

De ljuger och talar illa om mig.

3De omger mig med hatfulla ord

och attackerar mig utan orsak.

4De bemöter min kärlek med anklagelser,

men jag ber.

5De betalar tillbaka gott med ont

och min kärlek med hat.

6Utse en gudlös anklagare[a] mot honom

och ställ honom på hans högra sida.

7Och när han ställs inför rätta, låt honom då finnas skyldig.

Till och med hans bön ska räknas som synd.

8Låt hans liv bli kort,

och låt en annan ta hans tjänst.

9Låt hans barn bli faderlösa

och hans hustru änka.

10Låt hans barn irra omkring som hemlösa tiggare,

fördrivna från sina hem i ruiner.

11Låt fordringsägarna överta all hans egendom

och främlingarna allt han har förtjänat.

12Ingen ska visa nåd mot honom,

och ingen förbarma sig mot hans faderlösa barn.

13Låt hans efterkommande utrotas

och deras namn utplånas av nästa generation.

14Herren ska komma ihåg hans fäders ondska

och inte utplåna hans mors synd.

15Låt dem alltid vara inför Herren

och utplåna deras minne från jorden,

16eftersom han inte ville visa nåd

utan förföljde de betryckta och fattiga och bedrövade

för att döda dem.

17Han älskade att förbanna,

och förbannelsen träffade honom själv.

Han ville inte välsigna,

och så förblir välsignelsen långt borta från honom.

18Han tog på sig förbannelse som en klädedräkt,

den gick in i hans inre som vatten

och som olja in i hans skelett.

19Låt den nu vara för honom som en klädnad han sveper om sig

och som ett bälte han för alltid spänner om sig.

20Låt detta vara mina anklagares lön från Herren,

deras, som talar ont mot mig.

21Men Herre, min Herre, hjälp mig för ditt namns skull,

och befria mig i din kärlek och godhet.

22Jag är fattig och hjälplös

och sårad i mitt innersta.

23Jag försvinner som en skugga om kvällen

jag skakas av som en gräshoppa.

24Mina knän är svaga av fasta,

och jag är bara skinn och ben.

25Jag har blivit till åtlöje för dem,

och när de ser mig skakar de på huvudet.

26Hjälp mig, Herre, min Gud!

Rädda mig i din nåd.

27Låt dem inse att det är du som handlar,

att du, Herre, har gjort detta.

28De kan förbanna, men du välsignar.

När de anfaller ska de komma på skam,

men din tjänare gläder sig.

29Låt mina anklagare kläs i vanära

och svepas i skam som i en klädnad.

30Jag vill storligen prisa Herren,

jag vill lovprisa honom i den stora skaran.

31Han står på den fattiges sida

för att rädda honom från dem som dömer honom.

Notas al pie

  1. 109:6 På hebreiska satan, här använt i betydelsen anklagare. Ordet används i både Gamla och Nya testamentet (grekiskans motsvarighet diabolos) ibland som egennamn och ibland i betydelsen anklagare.