Amplified Bible

Psalm 107

Book Five

The Lord Rescues People from Many Troubles.

1O give thanks to the Lord, for He is good;
For His compassion and lovingkindness endure forever!

Let the redeemed of the Lord say so,
Whom He has redeemed from the hand of the adversary,

And gathered them from the lands,
From the east and from the west,
From the north and from the [a]south.


They wandered in the wilderness in a [solitary] desert region;
And did not find a way to an inhabited city.

Hungry and thirsty,
They fainted.

Then they cried out to the Lord in their trouble,
And He rescued them from their distresses.

He led them by the straight way,
To an inhabited city [where they could establish their homes].

Let them give thanks to the Lord for His lovingkindness,
And for His wonderful acts to the children of men!

For He satisfies the parched throat,
And fills the hungry appetite with what is good.

10 
Some dwelt in darkness and in the deep (deathly) darkness,
Prisoners [bound] in misery and chains,
11 
Because they had rebelled against the precepts of God
And spurned the counsel of the Most High.
12 
Therefore He humbled their heart with hard labor;
They stumbled and there was no one to help.
13 
Then they cried out to the Lord in their trouble,
And He saved them from their distresses.
14 
He brought them out of darkness and the deep (deathly) darkness
And broke their bonds apart.
15 
Let them give thanks to the Lord for His lovingkindness,
And for His wonderful acts to the children of men!
16 
For He has shattered the gates of bronze
And cut the bars of iron apart.

17 
Fools, because of their rebellious way,
And because of their sins, were afflicted.
18 
They detested all kinds of food,
And they drew near to the gates of death.
19 
Then they cried out to the Lord in their trouble,
And He saved them from their distresses.
20 
He sent His word and healed them,
And rescued them from their destruction.
21 
Let them give thanks to the Lord for His lovingkindness,
And for His wonderful acts to the children of men!
22 
And let them offer the sacrifices of thanksgiving,
And speak of His deeds with shouts of joy!

23 
Those who go down to the sea in ships,
Who do business on great waters;
24 
They have seen the works of the Lord,
And His wonders in the deep.
25 
For He spoke and raised up a stormy wind,
Which lifted up the waves of the sea.
26 
They went up toward the heavens [on the crest of the wave], they went down again to the depths [of the watery trough];
Their courage melted away in their misery.
27 
They staggered and trembled like a drunken man,
And were at their wits’ end [all their wisdom was useless].
28 
Then they cried out to the Lord in their trouble,
And He brought them out of their distresses.
29 
He hushed the storm to a gentle whisper,
So that the waves of the sea were still.
30 
Then they were glad because of the calm,
And He guided them to their desired haven (harbor).
31 
Let them give thanks to the Lord for His lovingkindness,
And for His wonderful acts to the children of men!
32 
Let them exalt Him also in the congregation of the people,
And praise Him at the seat of the elders.

33 
He turns rivers into a wilderness,
And springs of water into a thirsty ground;
34 
A productive land into a [barren] salt waste,
Because of the wickedness of those who dwell in it.
35 
He turns a wilderness into a pool of water
And a dry land into springs of water;
36 
And there He has the hungry dwell,
So that they may establish an inhabited city,
37 
And sow fields and plant vineyards,
And produce an abundant harvest.
38 
Also He blesses them so that they multiply greatly,
And He does not let [the number of] their cattle decrease.

39 
When they are diminished and bowed down (humbled)
Through oppression, misery, and sorrow,
40 
He pours contempt on princes
And makes them wander in a pathless wasteland.
41 
Yet He sets the needy securely on high, away from affliction,
And makes their families like a flock.
42 
The upright see it and rejoice;
But all unrighteousness shuts its mouth.
43 
Who is wise? Let him observe and heed these things;
And [thoughtfully] consider the lovingkindness of the Lord.

Notas al pie

  1. Psalm 107:3 Lit sea.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 107

Femte boken

(107—150)

Psalm 107

Tacksamhet och lovprisning till Herren

1Prisa Herren, för han är god,

hans nåd består för evigt.

2Så ska de säga som Herren har friköpt,

de som han har befriat ur fiendens våld,

3samlat från länderna,

från öster och väster, från norr och söder.

4De irrade omkring i öknen, i ödemarken,

utan att finna någon boplats.

5De var hungriga, törstiga,

och deras liv tynade bort.

6De ropade till Herren i sin nöd,

och han befriade dem ur deras trångmål.

7Han förde dem till den rätta vägen,

till en plats där de kunde bo.

8De ska prisa Herren för hans nåd

och för allt underbart han gjort för människobarnen.

9Han gav vatten till den törstige

och den hungriges själ mättade han med sitt goda.

10Där fanns de som satt i djupaste mörker,

fångna i lidandets järnbojor,

11för de hade gjort uppror mot Guds ord

och föraktat den Högstes råd.

12Därför lät han dem slita ont.

De föll, och ingen kunde hjälpa dem.

13De ropade till Herren i sin nöd,

och han räddade dem ur deras trångmål.

14Han ledde dem ut ur det djupaste mörkret

och bröt sönder deras bojor.

15De ska prisa Herren för hans nåd

och för allt underbart han gjort för människobarnen.

16Han krossar portarna av koppar

och bryter sönder järnbommarna.

17Andra var dåraktiga

och fick lida för sin upproriskhet och sina synder.

18De avskydde all mat

och närmade sig dödens portar.

19De ropade till Herren i sin nöd,

och han räddade dem ur deras trångmål.

20Han sa bara ett ord och de blev botade,

han räddade dem från graven.

21De ska prisa Herren för hans nåd

och för allt underbart han gjort för människobarnen.

22De ska frambära tack som offer,

sjunga om allt han gjort.

23Andra seglade på haven med skepp

och drev handel på de stora vattnen.

24De såg Herrens gärningar

och hans under i djupen.

25Han talade, och en stormvind blåste upp,

så att vågorna gick höga.

26De reste sig mot himlen

och störtade sedan mot djupen.

Modet svek dem i olyckan,

27och de raglade och stapplade som berusade,

och all deras vishet var borta.

28De ropade till Herren i sin nöd,

och han befriade dem ur deras trångmål.

29Han lugnade stormen

och vågorna tystnade.

30De gladde sig över att det hade blivit lugnt,

och han förde dem till den hamn dit de ville.

31De ska prisa Herren för hans nåd

och för allt underbart han gjort för människobarnen.

32De ska prisa honom när folket samlas

och lova honom i de äldstes krets.

33Han förvandlar floder till öken,

vattenkällor till torr mark

34och det bördiga landet till saltöken,

för dess invånares ondska.

35Han gör ökenlandet till sjöar

och det uttorkade landet till vattenkällor.

36Han låter de hungriga bosätta sig där

och bygga en stad att bo i.

37De sår sina åkrar,

planterar sina vingårdar

och får sedan rika skördar.

38Han välsignar dem, och de får många barn.

Han låter inte heller deras boskapshjordar minska.

39Om de blir färre, blir förödmjukade[a]

och nedtryckta av bekymmer och sorg,

40öser han olycka över härskarna

och låter dem irra omkring i en väglös öken.

41Men han lyfter de fattiga ur deras förtryck

och låter deras familjer föröka sig som hjordar.

42De rättsinniga ser det och gläder sig,

medan all ondska måste tiga.

43Den som är vis bör lägga detta på minnet

och tänka på Herrens nådegärningar.

Notas al pie

  1. 107:39 Hebreiskans tempusform här och t.o.m. vers 42 kan betyda både något som redan hänt eller något som pågår nu.