Amplified Bible

Psalm 106

Israel’s Rebelliousness and the Lord’s Deliverances.

1Praise the Lord! (Hallelujah!)
Oh give thanks to the Lord, for He is good;
For His mercy and lovingkindness endure forever!

Who can put into words the mighty deeds of the Lord?
Or who can proclaim all His praise [that is due Him]?

Blessed are those who observe justice [by honoring God’s precepts],
Who practice righteousness at all times.


Remember me, O Lord, when You favor Your people.
Visit me with Your salvation [when You rescue them],

That I may see the prosperity of Your chosen ones,
That I may rejoice in the gladness of Your nation,
That I may glory with Your inheritance.


We have sinned like our fathers;
We have committed iniquity, we have behaved wickedly.

Our fathers in Egypt did not understand nor appreciate Your miracles;
They did not remember the abundance of Your mercies nor imprint Your lovingkindnesses on their hearts,
But they were rebellious at the sea, at the [a]Red Sea.

Nevertheless He saved them for His name’s sake,
That He might make His [supreme] power known.

He rebuked the Red Sea, and it dried up;
And He led them through the depths as through a pasture.
10 
So He saved them from the hand of the one that hated them,
And redeemed them from the hand of the [Egyptian] enemy.
11 
And the waters covered their adversaries;
Not one of them was left.
12 
Then Israel believed in [the validity of] His words;
They sang His praise.

13 
But they quickly forgot His works;
They did not [patiently] wait for His counsel and purpose [to be revealed regarding them],
14 
But lusted intensely in the wilderness
And tempted God [with their insistent desires] in the desert.
15 
So He gave them their request,
But sent a wasting disease among them.

16 
They envied Moses in the camp,
And Aaron [the high priest], the holy one of the Lord,
17 
Therefore the earth opened and swallowed Dathan,
And engulfed the company of Abiram.
18 
And a fire broke out in their company;
The flame consumed the wicked.

19 
They made a calf in Horeb (Sinai)
And worshiped a cast image.
20 
Thus they exchanged [the true God who was] their glory
For the image of an ox that eats grass.
21 
They forgot God their Savior,
Who had done such great things in Egypt,
22 
Wonders in the land of Ham,
Awesome things at the Red Sea.
23 
Therefore He said He would destroy them,
[And He would have done so] had not Moses, His chosen one, stepped into the gap before Him,
To turn away His wrath from destroying them.
24 
Then they despised the pleasant land [of Canaan];
They did not believe in His word nor rely on it,
25 
But they sulked and complained in their tents;
They did not listen to the voice of the Lord.
26 
Therefore He lifted up His hand [swearing] to them,
That He would cause them to fall in the wilderness,
27 
And that He would cast out their descendants among the nations
And scatter them in the lands [of the earth].

28 
They joined themselves also to [the idol] Baal of Peor,
And ate sacrifices offered to the dead.
29 
Thus they provoked Him to anger with their practices,
And a plague broke out among them.
30 
Then Phinehas [the priest] stood up and [b]interceded,
And so the plague was halted.
31 
And that was credited to him for righteousness,
To all generations forever.

32 
They provoked Him to anger at the waters of [c]Meribah,
So that it went hard with Moses on their account;
33 
Because they were rebellious against His Spirit,
Moses spoke recklessly with his lips.

34 
They did not destroy the [pagan] peoples [in Canaan],
As the Lord commanded them,
35 
But they mingled with the [idolatrous] nations
And learned their ways,
36 
And served their idols,
Which became a [dreadful] snare to them.
37 
They even sacrificed their sons and their daughters to demons
38 
And shed innocent blood,
Even the blood of their sons and of their daughters,
Whom they sacrificed to the idols of Canaan;
And the land was polluted with their blood.
39 
In this way they became unclean in their practices;
They played the prostitute in their own deeds [by giving their worship, which belongs to God alone, to other “gods”].

40 
Therefore the anger of the Lord was kindled against His people
And He detested His own [d]inheritance.
41 
He gave them into the hands of the nations,
And those who hated them ruled over them.
42 
Their enemies also oppressed them,
And they were subdued under the [powerful] hand of their enemies.
43 
Many times He rescued them;
But they were rebellious in their counsel,
And sank down in their wickedness.

44 
Nevertheless He looked [sympathetically] at their distress
When He heard their cry;
45 
And He remembered His covenant for their sake,
And relented [rescinding their sentence] according to the greatness of His lovingkindness [when they cried out to Him],
46 
He also made them objects of compassion
Among those who had carried them away captive.

47 
Save us, O Lord our God,
And gather us from among the nations,
That we may give thanks to Your holy name
And glory in praising You.
48 
Blessed be the Lord, the God of Israel,
From everlasting even to everlasting.
And let all the people say, “Amen.”
Praise the Lord! (Hallelujah!)

Notas al pie

  1. Psalm 106:7 Lit Sea of Reeds; and so throughout.
  2. Psalm 106:30 The exact meaning of the Hebrew here has been debated since ancient times. The term interceded probably is best because it could refer to Phinehas’ intervention by executing the guilty couple (Num 25:7f), or to his interceding through prayer in behalf of Israel. No such prayer is recorded, but it is certainly possible that Phinehas prayed for relief before or after the execution. The ancient rabbis mostly understood the intercession as a prayer, but some of them took the meaning of the Hebrew to be that Phinehas interceded essentially by arguing with God as to whether it was fair to destroy so many people for the sins of two.
  3. Psalm 106:32 Lit strife.
  4. Psalm 106:40 I.e. people.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 106

Psalm 106

Herrens nåd, Israels otro

1Halleluja!

Prisa Herren, för han är god.

Hans nåd varar i evighet.

2Vem kan räkna upp Herrens väldiga gärningar,

förkunna allt hans lov?

3Lyckliga är de som bevarar det som är rätt

och alltid gör det rättfärdiga.

4Tänk på mig, Herre,

när du visar välvilja mot ditt folk!

Kom till min hjälp med din räddning!

5Låt mig få se det goda hos dina utvalda

och dela ditt folks glädje,

prisa dig tillsammans med dem

som är din egendom.

6Vi har syndat liksom våra fäder,

vi har handlat fel och gjort det onda.

7Våra fäder i Egypten förstod inte Herrens under.

De glömde hans nådegärningar

och gjorde uppror vid Sävhavet.

8Ändå räddade han dem för sitt namns skull

för att göra sin makt känd.

9Han riktade sin befallning mot Sävhavet, och det blev torrt.

Han ledde dem genom djupen som genom en öken.

10Han räddade dem från dem som hatade dem

och befriade dem från deras fiender.

11Vattnet täckte deras fiender.

Inte en enda en av dem undkom.

12Då trodde de hans ord

och lovade honom med sin sång.

13Men snart glömde de allt han gjort.

De väntade inte på hans råd.

14De greps av begär i öknen

och utmanade Gud i ödemarken.

15Då gav han dem vad de begärde,

men han sände också förödande sjukdomar över dem.[a]

16De blev avundsjuka på Mose och Aron,

som var helgade åt Herren.

17Jorden öppnade sig och svalde Datan,

begravde Avirams hop.

18Eld flammade upp bland deras anhängare,

lågorna uppslukade de onda.

19De gjorde en kalv vid Horeb

och tillbad en gjuten avgud.

20De bytte ut sin härlighet

mot en avbild av en tjur som äter gräs.

21De glömde Gud, sin räddare,

som gjort så stora ting i Egypten,

22mirakel i Hams land

och märkliga gärningar vid Sävhavet.

23Därför bestämde han sig för att förgöra dem.

Men Mose, hans utvalde, ställde sig framför honom

för att hålla tillbaka hans vrede,

så att han inte skulle förinta dem.

24Sedan föraktade de det underbara landet,

och de trodde inte på hans ord.

25De gnällde i sina tält,

och de ville inte lyssna till Herren.

26Därför lyfte han sin hand och svor

att han skulle döda dem i öknen,

27och att deras barn skulle skingras bland främmande folk

och spridas ut till andra länder.

28De förenade sig med Baal-Pegor,

och de åt offer som offrats till livlösa avgudar.[b]

29Genom sina gärningar retade de Herren till vrede,

så att en plåga bröt ut bland dem.

30Men Pinechas grep in och kom emellan,

så att plågan upphörde.

31För detta räknades han som rättfärdig

från generation till generation, för evigt.

32Vid Merivas vatten förargade de Herren igen

och ställde till bekymmer för Mose.

33De var upproriska mot hans ande, så

att han[c] talade utan att tänka efter.

34De förgjorde inte heller folken,

som Herren hade sagt till dem,

35utan beblandade sig med främmande folk

och tog efter deras seder och bruk.

36De tillbad deras avgudar,

och detta blev en fälla för dem.

37De offrade sina söner och döttrar

till demoner.

38De utgöt oskyldigt blod, sina söners och döttrars,

som de offrade åt Kanaans avgudar,

och landet blev vanhelgat genom dessas blod.

39De vanhelgade sig själva genom sina handlingar

och agerade i otrohet.

40Herrens vrede upptändes mot hans folk,

och han avskydde sin arvedel.

41Han överlämnade dem åt främmande folk,

och de som hatade dem fick härska över dem.

42Deras fiender förtryckte dem,

och de fick underkasta sig deras makt.

43Gång på gång befriade han dem,

men de fortsatte att göra uppror,

och de sjönk allt djupare i sin synd.

44Ändå såg han till dem i deras nöd

när han hörde deras rop.

45Han kom ihåg sitt förbund med dem

och var mild i sin stora nåd.

46Han lät dem finna förbarmande

hos dem som höll dem fångna.

47Rädda oss, Herre, vår Gud!

Samla oss från dessa folk,

så att vi får prisa ditt heliga namn

och tacka och lova dig.

48Lovad vare Herren, Israels Gud, från evighet till evighet!

Och allt folket ska säga: ”Amen!”

Halleluja!

Notas al pie

  1. 106:15 Översättningen förödande sjukdomar är osäker. Utifrån Septuaginta m.fl. (som översätter uttrycket tillfredsställelse/mättnad) kan versens senare del tolkas så här: …och sände dem föda som mättade dem. Utifrån den faktiska historiska händelsen i 4 Mos 11 är båda tolkningarna riktiga.
  2. 106:28 Mer ordagrant: …till döda, men sammanhanget och den historiska bakgrunden talar för att det var frågan om avgudar och inte döda/livlösa generellt.
  3. 106:33 Eller: De gjorde hans ande så bitter att han.