Amplified Bible

Job 14

Job Speaks of the Finality of Death

1“Man, who is born of a woman,
Is short-lived and full of turmoil.

“Like a flower he comes forth and withers;
He also flees like a shadow and does not remain.

“You also open Your eyes upon him
And bring him into judgment with Yourself.

“Who can make a clean thing out of the unclean?
No one!

“Since his days are determined,
The number of his months is with You [in Your control],
And You have made his limits so he cannot pass [his allotted time].

“[O God] turn your gaze from him so that he may rest,
Until he fulfills his day [on earth] like a hired man.


“For there is hope for a tree,
If it is cut down, that it will sprout again,
And that the shoots of it will not cease nor fail, [but there is no such hope for man].

“Though its roots grow old in the earth
And its stump dies in the dry soil,

Yet at the scent of water [the stump of the tree] will flourish
And bring forth sprigs and shoots like a seedling.
10 
“But [the brave, strong] man must die and lie face down;
Man breathes his last, and where is he?
11 
“As water evaporates from the sea,
And a river drains and dries up,
12 
So man lies down and does not rise [again].
Until the heavens are no longer,
The dead will not awake nor be raised from their sleep.

13 
“Oh, that You would hide me in Sheol (the nether world, the place of the dead),
That You would conceal me until Your wrath is past,
That You would set a definite time and then remember me [and in Your lovingkindness imprint me on your heart]!
14 
“If a man dies, will he live again?
I will wait all the days of my struggle
Until my change and release will come.
15 
“[Then] You will call, and I will answer You;
You will long for [me] the work of Your hands.
16 
“But now You number [each of] my steps;
You do not observe nor take note of my sin.
17 
“My transgression is sealed up in a bag,
And You cover my wickedness [from Your view].

18 
“But as a mountain, if it falls, crumbles into nothing,
And as the rock is moved from its place,
19 
Water wears away the stones,
Its floods and torrents wash away the soil of the earth,
So You [O Lord] destroy the hope of man.
20 
“You prevail forever against him and overpower him, and he passes on;
You change his appearance and send him away [from the presence of the living].
21 
“His sons achieve honor, and he does not know it;
They become insignificant, and he is not aware of it.
22 
“But his body [lamenting its decay] grieves in pain over it,
And his soul mourns over [the loss of] himself.”

Swedish Contemporary Bible

Job 14

Job ifrågasätter Guds handlande

1Människan, av kvinna född,

lever ett kort liv, fyllt av bekymmer.

2Hon växer som en blomma, vissnar

och försvinner som en flyende skugga.

3Och en sådan stirrar du på

och kräver räkenskap av!

4Vem kan begära renhet av en som är oren?

Ingen![a]

5Du har ju bestämt människans dagar

och antal månader,

satt en gräns för hennes liv som hon inte kan överskrida.

6Vänd då bort din blick från henne,

låt henne vara ifred

och unna henne lite ro

innan hennes dagar är över som en daglönares!

7Det finns alltid hopp för ett träd.

Om det blir nerhugget,

kan det växa upp igen och skjuta nya skott.

8Även om dess rötter åldras i jorden

och dess stubbe tynar bort,

9kan det spira igen och skjuta skott som en ung planta

så fort det får en aning vatten.

10Men när en människa dör,

när hon ger upp andan och blir liggande – 

var är hon då?

11Som vattnet försvinner från havet,

och som en flod sinar och torkar ut,

12så lägger sig en människa ner

och reser sig inte

förrän himlarna inte längre finns till.

Hon väcks inte upp ur sin sömn.

13Om du ändå ville gömma mig i dödsriket

och dölja mig tills din vrede har gått över,

bestämma en tid då du vill komma ihåg mig igen!

14Om en människa dör, kan hon då få liv igen?

Då skulle jag hålla ut i min trältjänsts dagar,

fram till dess att min avlösning kom.

15Då skulle du kalla på mig,

och jag skulle svara.

Du skulle längta efter den du skapat.

16Du räknar mina steg,

men inte mina synder.

17Mina överträdelser ligger förseglade i en pung,

och du täcker över min synd.

18Bergen vittrar sönder och rasar,

klippan förflyttar sig från sin plats.

19Så som vattnet mal stenen till sand

och vattenströmmarna sköljer bort jorden,

så utplånar du människans hopp.

20Du slår ner henne för alltid,

och hon försvinner från scenen.

Du förändrar hennes utseende,

och sedan skickar du bort henne.

21Om hennes söner blir hedrade

får hon aldrig veta,

om de blir ringa

ser hon det inte.

22Hon känner bara smärtan i sin egen kropp

och sorgen i sin själ.

Notas al pie

  1. 14:4 Grundtextens innebörd är osäker.