Amplified Bible

Ezekiel 34

Prophecy against the Shepherds of Israel

1And the word of the Lord came to me, saying, “Son of man, prophesy against the shepherds of Israel. Prophesy and say to them, the [spiritual] shepherds, ‘Thus says the Lord God, “Woe (judgment is coming) to the [spiritual] shepherds of Israel who have been feeding themselves! Should not the shepherds feed the flock? You eat the fat [the choicest of meat], and clothe yourselves with the wool, you slaughter the best of the livestock, but you do not feed the flock. You have not strengthened those who are weak, you have not healed the sick, you have not bandaged the crippled, you have not brought back those gone astray, you have not looked for the lost; but you have ruled them with force and violence. They were scattered because there was no shepherd, and when they were scattered they became food for all the predators of the field. My flock wandered through all the mountains and on every high hill; My flock was scattered over all the face of the earth and no one searched or sought them.”’”

Therefore, you [spiritual] shepherds, hear the word of the Lord: “As I live,” says the Lord God, “certainly because My flock has become prey, My flock has even become food for every predator of the field for lack of a shepherd, and My shepherds did not search for My flock, but rather the shepherds fed themselves and did not feed My flock; therefore, you [spiritual] shepherds, hear the word of the Lord: 10 ‘Thus says the Lord God, “Behold, I am against the shepherds, and I will demand My flock from them and make them stop tending the flock, so that the shepherds cannot feed themselves anymore. I will rescue My flock from their mouth, so that they will not be food for them.”’”

The Restoration of Israel

11 For thus says the Lord God, “Behold, I Myself will search for My flock and seek them out. 12 As a shepherd cares for his sheep on the day that he is among his scattered flock, so I will care for My sheep; and I will rescue them from all the places to which they were scattered on a cloudy and gloomy day. 13 I will bring them out from the nations and gather them from the countries and bring them to their own land; and I will feed them on the mountains of Israel, by the streams, and in all the inhabited places of the land. 14 I will feed them in a good pasture, and their grazing ground will be on the mountain heights of Israel. There they will lie down on good grazing ground and feed in rich pasture on the mountains of Israel. 15 I will feed My flock and I will let them lie down [to rest],” says the Lord God. 16 “I will seek the lost, bring back the scattered, bandage the crippled, and strengthen the weak and the sick; but I will destroy the fat and the strong [who have become hard-hearted and perverse]. I will feed them with judgment and punishment.

17 “And as for you, My flock, thus says the Lord God, ‘Behold, I judge between one sheep and another, between the rams and the male goats [between the righteous and the unrighteous]. 18 Is it too little a thing for you that you [unrighteous ones who are well-fed] feed in the best pasture, yet you must trample down with your feet [of wickedness] the rest of your pastures? Or that you drink clear [still] water, yet you must muddy with your feet [of wickedness] the rest [of the water]? 19 As for My flock (the righteous), they must feed on what you trample with your feet and drink what you muddy with your feet!’”

20 Therefore thus says the Lord God to them, “Behold, I Myself will judge between the [well-fed] fat sheep and the lean sheep. 21 Because you push with side and shoulder, and gore with your horns all those that have become weak and sick until you have scattered them away, 22 therefore, I will rescue My flock, and they shall no longer be prey; and I will judge between one sheep [ungodly] and another [godly].

23 “Then I will appoint over them one shepherd and he will feed them, [a ruler like] My servant [a]David; he will feed them and be their shepherd. 24 And I the Lord will be their God, and My servant David will be a prince among them; I the Lord have spoken.

25 “I will make a covenant of peace with them and will eliminate the predatory animals from the land so that they may live securely in the wilderness and sleep [safely] in the woods. 26 I will make them and the places around My hill (Jerusalem, Zion) a blessing. And I will make showers come down in their season; there will be [abundant] showers of blessing (divine favor). 27 Also the tree of the field will yield its fruit and the earth will yield its produce; and My people will be secure on their land. Then they will know [with confidence] that I am the Lord, when I have broken the bars of their yoke and have rescued them from the hand of those who made them slaves. 28 They will no longer be prey to the nations, and the predators of the earth will not devour them; but they will live safely, and no one will make them afraid [in the [b]day of the Messiah’s reign]. 29 I will prepare for them a place renowned for planting [crops], and they will not again be victims of famine in the land, and they will not endure the insults of the nations any longer. 30 Then they will know [with assurance] that I the Lord their God, am with them and that they, the house of Israel, are My people,” says the Lord God. 31 “As for you, My flock, the flock of My pasture, you are men, and I am your God,” says the Lord God.

Notas al pie

  1. Ezekiel 34:23 The name of David is used here as in Ezek 34:24; 37:24, 25; Jer 30:9; Hos 3:5, to represent the Messiah, not the man, David king of Israel. It is believed that this Messianic prophecy would have been understood by Ezekiel’s audience.
  2. Ezekiel 34:28 One day when Jesus visited the synagogue in Nazareth (Luke 4:16-21), He was handed the roll of the book of Isaiah to read aloud. He turned to Is 61, which tells what His coming to the world would mean. Jesus read only a few lines of the chapter, stopping in the middle of a sentence, and said, “Today this Scripture has been fulfilled in your hearing” (Luke 4:21). He had just read of His coming to preach the Gospel, to proclaim release to the captives, to give sight to the blind, to set free the bruised, and to proclaim the acceptable year of the Lord. He stopped there, for the rest of the chapter could not be fulfilled until His second coming, of which Isaiah’s prophecy tells. The following section in Ezekiel (vv 24-31) is telling about the same Messianic reign of which so many Scripture passages speak, the Messianic reign for which Jesus promised to return to earth (Matt 24:30; 25:31-34; Rev 1:7, 8; see also Luke 1:32, 33; Acts 1:10, 11).

Swedish Contemporary Bible

Ezekiel 34

Profetia mot Israels herdar

1Herrens ord kom till mig: 2”Du människa, profetera mot Israels herdar, profetera och säg till dem: ’Så säger Herren, Herren till dessa herdar: Ve er, Israels herdar som bara vallar er själva! Ska inte herdarna valla fåren? 3Ni äter upp grädden, gör kläder av ullen och slaktar de bästa djuren, men ni vallar inte fåren. 4Ni har inte stärkt de svaga, inte helat de sjuka eller förbundit de sårade. Ni har inte heller fört tillbaka de försvunna eller sökt efter de vilsegångna. I stället har ni härskat över dem med hårdhet och grymhet. 5De skingrades eftersom de inte hade någon herde, och blev alla vilddjurens rov. Så skingrades de, 6och så har mina får irrat omkring på alla berg och höjder. Över hela jorden har min fårahjord skingrats, men ingen letar efter dem eller frågar efter dem.

7Hör därför Herrens ord, ni herdar: 8Så sant jag lever, säger Herren, Herren, eftersom mina får blev utan herde blev de ett byte och rov för alla vilddjur. Mina herdar letade inte efter dem utan vallade bara sig själva, inte mina får. 9Hör därför Herrens ord, ni herdar: 10Så säger Herren, Herren: Jag är emot herdarna och ska kräva tillbaka mina får av dem. Jag ska avsätta dem från deras herdeuppgift, så att de inte längre får valla sig själva. Jag ska rycka mina får ur deras gap; de får inte bli deras föda.

11Så säger Herren, Herren: Jag ska söka efter mina får och ta hand om dem. 12Som en herde tar hand om sin hjord när han är bland sina får, de skingrade, så ska jag ta hand om mina får. Jag ska rädda dem från alla de platser dit de blivit utspridda en mörk och dyster dag. 13Jag ska leda dem tillbaka från alla folken och samla dem från olika länder och leda dem tillbaka till deras eget land. Jag ska valla dem på Israels berg och vid floderna och där landet är bebott. 14Jag ska föra dem i bet på goda betesmarker. Israels höjder ska bli deras betesmarker. Där ska de få ligga i lugn och ro på goda betesmarker och äta av frodig grönska på Israels berg. 15Jag ska själv valla mina får och låta dem vila i lugn och ro, säger Herren, Herren. 16Jag ska söka upp de försvunna och föra tillbaka de vilsegångna. Jag ska förbinda de sårade och hela de sjuka. Men de feta och starka ska jag utplåna.[a] Jag ska valla dem med rättvisa.

Herren som herde

17Och ni, mina får: Så säger Herren, Herren: Jag ska döma mellan får och får, mellan baggar och bockar. 18Är det inte nog för er att få beta på de bästa betesmarkerna? Måste ni också trampa ner de övriga av era betesmarker? Är det inte nog att ni får dricka klart vatten? Måste ni med era fötter grumla det som finns kvar? 19Måste mina får beta av det som ni har trampat ner och dricka av det som ni med era fötter har grumlat?

20Därför säger Herren, Herren till dem: Jag ska själv döma mellan de feta och de magra fåren. 21Ni knuffar med sida och bog alla de svaga och tränger undan dem med era horn tills ni drivit bort och skingrat dem. 22Därför ska jag själv rädda mina får så att de aldrig mer blir till ett byte. Jag ska själv döma mellan fåren.

23Jag ska sätta en herde över dem, min tjänare David, som ska valla dem. Han ska valla dem och vara en herde för dem. 24Jag, Herren, ska vara deras Gud, och min tjänare David ska vara en furste bland dem. Jag, Herren, har talat.

25Jag ska ingå ett fredsförbund med dem. Jag ska utrota vilddjuren i landet, så att man tryggt kan bo i öknen och sova i skogarna. 26Jag ska välsigna dem, mitt berg och dess omgivningar. Jag ska sända regn i rätt tid, skurar av välsignelse ska komma. 27Markens träd ska bära sin frukt och jorden ge sin gröda, och de ska leva i trygghet i sitt land. De ska inse att jag är Herren, när jag bryter sönder deras ok och befriar dem från dem som hållit dem i slaveri. 28De ska inte mer bli ett byte för andra folk, och vilddjuren i landet ska inte äta dem mer. De ska bo i trygghet, och ingen ska skrämma dem.

29Landet där de ska få bo ska vara känt för sina goda skördar, och mitt folk ska aldrig mer behöva svälta eller bli föraktade av andra folk. 30Då ska de inse att jag, Herren, deras Gud, är med dem och att de, israeliterna, är mitt folk, säger Herren, Herren. 31Ni är min hjord, fåren på mina betesmarker. Ni är människor, och jag är er Gud, säger Herren, Herren.’ ”

Notas al pie

  1. 34:16 Enligt bl.a. Septuaginta: Jag ska se till de feta och starka.