Amplified Bible

Ezekiel 3

Ezekiel’s Commission

1He said to me, “Son of man, eat what you find [in this book]; eat this scroll, then go, speak to the house of Israel.” So I opened my mouth, and He fed me the scroll. He said to me, “Son of man, eat this scroll that I am giving you and fill your stomach with it.” So I ate it, and it was as sweet as honey in my mouth.

Then He said to me, “Son of man, go to the house of Israel and speak My words to them. For you are not being sent to a people of unintelligible speech or difficult language, but to the house of Israel, not to many peoples of unintelligible speech or difficult language, whose words you cannot understand. But I have sent you to them who should listen to you and pay attention to My message; yet the house of Israel will not be willing to listen to you and obey you, since they are not willing to listen to Me and obey Me, for the entire house of Israel is stubborn and obstinate. Behold, I have made your face as hard as their faces and your forehead as hard as their foreheads. I have made your forehead like emery (diamond), harder than flint. Do not be afraid of them or be dismayed before them, though they are a rebellious house.” 10 Moreover, He said to me, “Son of man, receive into your heart all My words which I will speak to you and hear with your ears (listen closely). 11 Go to the [Jewish] exiles [in Babylon], to the children of your people, and speak to them, whether they listen or not, and tell them, ‘Thus says the Lord God.’”

12 Then the Spirit lifted me up, and I heard a great rushing sound behind me, “Blessed be the glory of the Lord in His place [above the expanse].” 13 And then I heard the sound of the wings of the living beings as they touched one another and [I heard] the sound of the wheels beside them, a great rushing sound. 14 So the Spirit lifted me up and took me away, and I went embittered [by the sins of Israel] in the rage of my spirit; and the hand of the Lord was strong on me. 15 Then I came to the exiles who lived beside the River Chebar at Tel Abib. I sat there for seven days [in the place] where they were living, overwhelmed with astonishment [by my vision and the work before me].

16 At the end of seven days the word of the Lord came to me, saying, 17 “Son of man, I have appointed you as a watchman to the house of Israel; whenever you hear a word from My mouth, warn them from Me. 18 When I say to the wicked, ‘You will certainly die,’ and you do not warn him or speak out to tell him to turn from his wicked way to save his life, that same evil man will die in his sin, but you will be responsible for his blood. 19 However, if you have warned the wicked and he does not turn from his wickedness or from his wicked way, he will die in his sin; but you have [a]freed yourself [from responsibility]. 20 Again, when a righteous man turns from his righteousness (right standing with God) and sins, and I place an obstacle before him, he will die; since you have not warned him, he will die in his sin, and the righteous deeds which he has done will not be remembered; but you will be responsible for his blood. 21 However, if you have warned the righteous man not to sin and he does not sin, he will surely live because he took warning; also you have [b]freed yourself [from responsibility].”

22 The hand of the Lord was on me there, and He said to me, “Arise, go out to the plain, and I will speak to you.” 23 So I got up and went out to the plain; and behold, the glory and brilliance of the Lord was standing there, like the glory I had seen by the River Chebar, and I fell face downward. 24 Then the Spirit entered me and made me stand on my feet; He spoke and said to me, “Go, shut yourself up in your house. 25 As for you, son of man, they will put ropes on you and bind you with them so that you cannot go out among them. 26 And I will make your tongue stick to the roof of your mouth so that you cannot talk and you cannot be a man who rebukes the people, for they are a rebellious house. 27 But when I speak with you, I will open your mouth and you will say to them, ‘Thus says the Lord God.’ He who hears, let him hear; and he who refuses [to hear], let him refuse; for they are a rebellious house.

Notas al pie

  1. Ezekiel 3:19 Lit delivered.
  2. Ezekiel 3:21 Lit delivered.

Swedish Contemporary Bible

Ezekiel 3

1Sedan sa han till mig: ”Du människa, ät upp vad som finns framför dig, ät upp den här bokrullen! Gå sedan och tala till israeliterna!” 2Jag öppnade munnen, och han gav mig bokrullen att äta. 3”Människa”, sa han till mig, ”ät upp och fyll din buk med denna bokrulle som jag ger dig.” Jag åt, och den smakade sött som honung.

4Sedan sa han till mig: ”Du människa, gå nu till israeliterna och tala mina ord till dem. 5Det är inte till ett folk med ett främmande och obegripligt språk som du sänds ut, utan till israeliterna, 6inte till många folk vars främmande språk och svårbegripliga tal du inte kan förstå. Om jag hade sänt dig till dem skulle de ha lyssnat till dig. 7Men israeliterna vill inte lyssna till dig mer än de vill lyssna till mig. Alla israeliterna har hårda pannor och hårda hjärtan. 8Men jag ska göra ditt ansiktsuttryck lika hårt som deras och din panna lika hård. 9Jag ska göra din panna hård som den hårdaste sten, hårdare än flinta. Var inte rädd för dem, låt dig inte skrämmas av dem. De är ju ett upproriskt släkte.”

10Sedan sa han: ”Du människa, lägg allt jag säger på minnet! Lyssna noga! 11Gå till dina landsmän i fångenskapen, tala till dem, och vare sig de lyssnar eller inte, ska du säga till dem: ’Så säger Herren, Herren.’ ”

12Sedan lyfte Anden mig upp. Bakom mig hörde jag då ett väldigt dån: ”Välsignad vare Herrens härlighet[a] från denna plats!” 13Dånet kom från varelsernas vingar när de rörde vid varandra och ljudet från hjulen intill dem, ett väldigt dån. 14Anden lyfte mig upp och förde mig bort. Jag var bitter och upprörd medan jag gick. Herrens hand vilade tungt på mig. 15Jag kom till de bortförda i Tel Aviv[b], som bodde vid floden Kevar. Där blev jag sittande bland dem i sju dagar, modfälld.

16När sju dagar hade gått kom Herrens ord till mig: 17”Du människa, jag har utsett dig till en väktare för israeliterna. Lyssna till vad jag har att säga och varna dem för mig. 18När jag säger till den gudlöse: ’Du ska dö,’ och du inte varnar honom eller tillrättavisar honom för hans onda leverne, för att rädda hans liv, då ska den gudlöse dö i sin synd, men vedergällningen för hans liv ska jag kräva av dig. 19Men om du varnar den gudlöse och han inte vänder om från sin ondska eller sitt onda leverne, då ska han dö i sin synd, men du har räddat ditt liv.

20Likaså om en rättfärdig vänder bort från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, ska jag lägga en stötesten framför honom, och han ska dö. Om du inte har varnat honom måste han dö i sin synd. Man ska inte komma ihåg hans rättfärdiga gärningar, och vedergällningen för hans liv ska jag kräva av dig. 21Men om du varnar den rättfärdige för att synda, och han inte syndar, då ska han få leva därför att han lät varna sig, och då har du också räddat ditt liv.”

22Herrens hand var över mig där, och han sa till mig: ”Gå bort till dalen, så ska jag tala med dig där.” 23Jag reste mig och gick till dalen. Där stod Herrens härlighet, på samma sätt som jag hade sett vid floden Kevar. Då föll jag ner med ansiktet mot jorden.

24Sedan kom Anden in i mig och reste mig upp på fötterna. Han talade till mig och sa: ”Gå och stäng in dig i ditt hus! 25Människa, de kommer att binda dig med rep, så att du inte kan gå ut bland dem. 26Jag ska låta din tunga fastna i gommen, så att du blir stum och inte kan tillrättavisa dem. De är ju ett upproriskt släkte. 27Men när jag talar med dig ska jag lösa din tunga, och du ska säga till dem: ’Så säger Herren, Herren!’ Den som vill lyssna, ska lyssna, den som inte vill, lyssnar inte. De är ju ett upproriskt släkte.

Notas al pie

  1. 3:12 Enligt Vulgata och flera moderna översättningar: …när Herrens härlighet lyfte från sin plats. Hebreiskans ord för välsigna och lyfta/höja sig är mycket lika och kan lätt ha förväxlats i gamla handskrifter.
  2. 3:15 En stad i södra Babylonien.