Amplified Bible

Ezekiel 24

Parable of the Boiling Pot

1Again in the ninth year [of King Jehoiachin’s captivity by Nebuchadnezzar of Babylon], in the tenth month, on the tenth [day] of the month, the word of the Lord came to me, saying, “Son of man, record the name of the day, this very day. The king of Babylon has laid siege to Jerusalem this very day. Speak a parable against the rebellious house [of Judah] and say to them, ‘Thus says the Lord God,

“Put on a pot; put it on and also pour water into it;

“Put in it the pieces [of meat],
Every good piece (the people of Jerusalem), the thigh and the shoulder;
Fill it with choice bones.

“Take the choicest of the flock,
And also pile wood under the pot.
Make it boil vigorously
And boil its bones in the pot.”


‘Therefore, thus says the Lord God,
“Woe (judgment is coming) to the bloody city,
To the pot in which there is rust
And whose rust has not gone out of it!
Take out of it piece by piece,
Without making any choice.

“For her blood [that she has shed] remains in her midst;
She put it on the bare rock;
She did not pour it on the ground
To cover it with dust.

“That it may cause wrath to come up to take vengeance,
I have put her blood [guilt for her children sacrificed to Molech] on the bare rock,
That it may not be covered.”

‘Therefore, thus says the Lord God,
“Woe to the bloody city!
I will also make the pile [of wood] high.
10 
“Heap on wood, kindle the fire,
Boil the meat well [done]
And mix in the spices,
And let the bones be burned.
11 
“Then set the empty pot (Jerusalem) back on the coals
So that it may be hot
And its bronze may glow
And its filthiness may be melted
And its rust (scum) may be consumed.
12 
“She has wearied Me with toil,
Yet her great rust has not left her;
Her thick rust and filth will not be burned away by fire [no matter how hot the flame].
13 
“In your filthiness are lewdness and outrage.
Therefore I would have cleansed you,
Yet you were not [willing to be] cleansed,
You will not be cleansed from your filthiness again
Until I have satisfied My wrath against you.

14 I the Lord have spoken; it is coming and I will act. I will not relent, and I will not have compassion and I will not be sorry; in accordance with your ways and in accordance with your deeds I will judge and punish you,” says the Lord God.’”

Death of Ezekiel’s Wife Is a Sign

15 Also the word of the Lord came to me, saying, 16 “Son of man, listen carefully, I am about to take away from you the desire of your eyes [your wife] with a single stroke. Yet you shall not mourn and you shall not weep, and your tears shall not flow. 17 Sigh and groan in silence; do not mourn for the dead. Bind on your turban and put your sandals on your feet, and do not cover your mustache or eat the bread of [mourners furnished by other] men.” 18 So I spoke to the people in the morning, and [a]in the evening my wife died. And the next morning I did as I was commanded. 19 The people said to me, “These things that you are doing—tell us, what do they mean for us?” 20 Then I answered them, “The word of the Lord came to me, saying, 21 ‘Speak to the house of Israel, “Thus says the Lord God, ‘Behold, I will [b]profane My sanctuary, the pride of your strength, the desire of your eyes, and the delight of your soul; and your sons and your daughters whom you have left behind [in Jerusalem] will fall by the sword. 22 You will do as I [Ezekiel] have done; you shall not cover your mustache nor eat the bread of [mourning brought to you by other] men. 23 Your turbans will be on your heads and your sandals on your feet. You will not mourn or weep, but you will rot away in your sins and you will groan to one another. 24 So Ezekiel will be a sign to you; in accordance with all that he has done you will do. And when this [destruction of the temple] comes, then you will know [without any doubt] that I am the Lord God.’”

25 ‘As for you, son of man, on the day when I take their strength and their stronghold from them, their joy and their glory, the desire of their eyes and [c]their heart’s [chief] delight (the temple), and I also take their sons and their daughters, 26 that on that day a survivor will come to you to let you hear [of the destruction of Jerusalem] with your [own] ears. 27 On that day [d]your mouth will be opened to him who escaped, and you will speak and no longer be mute. In this way you shall be a sign to them, and they will know [without any doubt] that I am the Lord.’”

Notas al pie

  1. Ezekiel 24:18 This was the same day that the temple in Jerusalem was burned (586 b.c).
  2. Ezekiel 24:21 I.e. allow the temple in Jerusalem to be destroyed by pagans.
  3. Ezekiel 24:25 Lit the lifting up of their soul.
  4. Ezekiel 24:27 At the beginning of Ezekiel’s prophetic ministry (see 3:26, 27; 33:22) God told him he would be mute except when he was speaking a divine prophecy.

Swedish Contemporary Bible

Ezekiel 24

Liknelsen om grytan

1I det nionde året, på tionde dagen i tionde månaden[a] kom Herrens ord till mig: 2”Du människa, anteckna detta datum, just denna dag, för just denna dag har kungen av Babylonien anfallit Jerusalem. 3Ge det upproriska släktet denna liknelse, säg: ’Så säger Herren, Herren:

Sätt på en gryta, sätt på den

och häll vatten i den!

4Lägg i den köttbitar,

de bästa köttbitarna

från lår och bog,

och fyll på med de bästa benen.

5Ta de bästa i fårhjorden

och lägg ved under grytan

för att koka benen.

Låt den koka

och benen koka med.

6Så säger Herren, Herren:

Ve över den blodbefläckade staden,

en rostig gryta vars rost inte går bort!

Ta bort köttstyckena ur den, bit för bit,

utan att kasta lott om dem.

7Stadens blod som den utgjutit är i dess mitt.

Den har utgjutit det på den kala klippan,

inte på marken där stoft skulle kunna övertäcka det.

8För att ge utlopp åt min vrede

och hämnas har jag låtit dess eget blod

utgjutas på den kala klippan där det inte kan täckas över.

9Så säger därför Herren, Herren:

Ve över den blodbefläckade staden!

Jag ska lägga där ved till ett stort bål.

10Lägg på mer ved, tänd upp eld,

låt köttet koka väl och spadet koka in,

låt benen bli förbrända.

11Sätt sedan den tomma grytan på den glödande kolen,

tills den blir så upphettad att kopparen glöder

och orenhet och rost bränns bort.

12Men arbetet är förgäves, den myckna rosten går inte bort, inte ens i elden.

13Din orenhet är skamlig. Därför att jag nu ville rena dig och du inte ville bli ren, får du förbli oren, tills jag har fullbordat min vrede på dig.

14Jag, Herren, har talat. Det kommer att ske. Jag ska göra det. Jag ska inte hålla något tillbaka, inte visa skonsamhet, inte ångra mig. Efter dina gärningar ska du dömas, säger Herren, Herren.’ ”

15Herrens ord kom till mig: 16”Du människa, jag kommer att plötsligt ta ifrån dig dina ögons lust. Men du får inte klaga eller gråta, inte fälla några tårar. 17Sörj bara tyst för dig själv. Håll ingen dödsklagan. Sätt på dig turbanen och skorna, dölj inte ditt ansikte och ät inget sorgebröd[b].”

18Jag talade till folket på morgonen, och på kvällen dog min hustru. Följande morgon gjorde jag som jag hade blivit befalld.

19Då sa folket till mig: ”Vill du inte säga oss vad det betyder som du gör?”

20Jag svarade: ”Herrens ord kom till mig: 21Säg till israeliterna: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska vanhelga min helgedom, ert fäste och er stolthet, era ögons lust, ert käraste. Era söner och döttrar som ni lämnat kvar kommer att falla för svärdet. 22Ni kommer då att göra som jag har gjort. Ni kommer inte att dölja ert ansikte och inte äta sorgebröd. 23Behåll turbanen och skorna på era fötter. Ni ska inte sörja eller gråta. Ni ska tyna bort för era synders skull och sucka med varandra. 24Hesekiel är ett tecken för er. Ni kommer att få göra som han har gjort. Och när det sker, då ska ni inse att jag är Herren, Herren.’

25Du människa, den dag jag tar ifrån dem deras fästning, glädjen över deras härlighet, deras ögons lust och det käraste de har, deras söner och döttrar, 26då ska en flykting komma till dig för att tala om detta. 27Då ska din mun öppnas inför flyktingen, och du kan tala och är inte mer stum. Du ska bli ett tecken för dem, och de ska inse att jag är Herren.”

Notas al pie

  1. 24:1 Den 15 jan. 588 f.Kr.
  2. 24:17,22 Ordagrant: människors bröd; syftar på mat som vanligen lagades av släkt och vänner åt de sörjande.