Amplified Bible

Ezekiel 17

Parable of Two Eagles and a Vine

1Now the word of the Lord came to me, saying, “Son of man, ask a riddle and tell a [a]parable to the house of Israel, saying, ‘Thus says the Lord God, “A great eagle (Nebuchadnezzar) with great wings, long pinions and a rich plumage of many colors came to Lebanon (Jerusalem) and took away the top of the cedar (Judah). He broke off the topmost of its young twigs (young King Jehoiachin) and carried it to a land of traders (Babylonia); he set it in a city of merchants (Babylon). He also took some of the seed of the land ([b]Zedekiah, of the royal family) and planted it in fertile soil and a fruitful field; he placed it beside abundant waters and set it like a willow tree. Then it sprouted and grew and became a low, spreading vine whose branches turned [in submission] toward him, but its roots remained under it. So it became a vine and yielded shoots and sent out branches.

“There was [also] another great [c]eagle with great wings and many feathers; and behold, this vine (Zedekiah) bent its roots toward him and sent out its branches toward him, away from the beds where it was planted, for him to water. It was planted in good soil where water was plentiful for it to produce leaves and branches and to bear fruit, so that it might become a splendid vine.”’ Thus says the Lord God, ‘Ask, “Will it thrive? Will he (Nebuchadnezzar) not uproot it and strip off its fruit so that all its sprouting leaves will wither? It will not take a strong arm or many people to uproot it [ending Israel’s national existence]. 10 Though it is planted, will it thrive and grow? Will it not completely wither when the east wind touches it? It will wither in the beds where it grew.”’”

Zedekiah’s Rebellion

11 Moreover, the word of the Lord came to me, saying, 12 “Say now to the rebellious house, ‘Do you not know (realize) what these things mean?’ Tell them, ‘Hear this, the king of Babylon came to Jerusalem and took its king [Jehoiachin] and its princes and brought them with him to Babylon. 13 And he took a member of the royal family [the king’s uncle, Zedekiah] and made a covenant with him, putting him under oath. He also took the important leaders of the land, 14 so that the kingdom would be in subjection, unable to restore itself and rise again, but that by keeping his covenant it might continue. 15 But Zedekiah rebelled against Nebuchadnezzar by sending his ambassadors to Egypt so that they might give him horses and many troops. Will he succeed? Will he who does such things escape? Can he indeed break the covenant [with Babylon] and [still] escape? 16 As I live,’ says the Lord God, ‘surely in the country of the king (Nebuchadnezzar) who made Zedekiah [the vassal] king, whose oath he despised and whose covenant he broke, in Babylon Zedekiah shall die. 17 Pharaoh with his mighty army and great company will not help him in the war, when they (the Babylonians) put up ramps and build siege walls to destroy many lives. 18 Now Zedekiah dishonored the oath by breaking the covenant, and behold, he gave his hand and pledged his allegiance, yet did all these things; he shall not escape.’” 19 Therefore, thus says the Lord God, “As I live, I will bring down on his own head My oath [made on My behalf by Nebuchadnezzar] which Zedekiah dishonored and My covenant which he broke. 20 I will spread My net over him, and he will be caught in My snare; and I will bring him to Babylon and will enter into judgment with him there for his treason which he has committed against Me. 21 All the choice men [from Judah] in all his troops will fall by the sword, and those that survive will be scattered to every wind; and you will know [without any doubt] that I the Lord have spoken.”

22 [d]Thus says the Lord God, “I Myself will take a twig from the lofty top of the cedar and will set it out; I will crop off from the topmost of its young twigs a tender one and I will plant it on a high and lofty mountain. 23 I will plant it on the mountain heights of Israel, that it may grow boughs and bear fruit and be a noble and stately cedar. And birds of every kind will live under it; they will nest [securely] in the shade of its branches. 24 All the trees of the field will know that I the Lord bring down the tall tree, exalt the low tree, dry up the green tree, and make the dry tree flourish. I am the Lord; I have spoken, and I will fulfill it.”

Notas al pie

  1. Ezekiel 17:2 The parable is told in vv 3-10. The explanation follows in vv 11-24.
  2. Ezekiel 17:5 Nebuchadnezzar appointed Zedekiah to rule in Judah as his vassal king.
  3. Ezekiel 17:7 Most likely a reference to Pharaoh Hophra (Apries) of Egypt (Jer 44:30). He ruled from 589-570 b.c. In the third century a.d. an obelisk attributed to him was taken to Rome by the Emperor Diocletian where it remains to this day.
  4. Ezekiel 17:22 These next three verses contain a word of prophecy regarding the coming of the Messiah, from the line of David, and His worldwide reign in the Millennium.

Swedish Contemporary Bible

Ezekiel 17

Örnen, cedern och vinrankan

1Herrens ord kom till mig: 2”Du människa, ge israeliterna en gåta, berätta en liknelse för dem. 3Säg: ’Så säger Herren, Herren: En stor örn med starka vingar och långa vingpennor, med täta fjädrar i många färger kom till Libanon och tog cederträdets topp. 4Han bröt av toppskottet och tog det med sig till handelsmännens land. Där planterade han det i handelsstaden.

5Han tog en planta från landet och planterade den i bördig jord. Han satte den som ett pilträd vid rikligt vatten. 6Det slog rot och blev en lågväxande, utbredd vinstock. Dess rankor vände sig mot honom, och dess rötter förblev under honom. Så blev den till en vinstock, som fick grenar och sköt skott.

7Men det kom en annan stor örn med stora vingar och täta fjädrar. Då sköt denna vinstock sina rötter mot honom och sträckte sina grenar mot honom från den plats där den var planterad, för att han skulle ge den vatten. 8Den var redan planterad i god jord vid rikligt vatten, så att den kunde få rankor, bära frukt och bli till en utsökt vinstock.’

9Säg: ’Så säger Herren, Herren: Ska den komma att grönska? Ska han inte dra upp dess rötter och riva av frukten, så att den torkar och de friska skotten vissnar? Det krävs ingen stor kraft eller människoskara för att rycka upp den med rötterna. 10Den är planterad. Ska den komma att grönska? Kommer den inte att torka bort när östanvinden slår den, vissna på den plats där den var planterad?’ ”

11Herrens ord kom till mig: 12”Säg nu till detta upproriska släkte: ’Förstår ni inte vad detta betyder?’ Säg till dem: ’Kungen av Babylonien kom till Jerusalem och tog kungen och furstarna och förde dem med sig till Babylon. 13Sedan tog han en ättling av den kungliga familjen och slöt förbund med honom och lät honom svära en ed. Han förde bort de mäktiga i landet, 14för att riket skulle hållas nere och inte kunna resa sig. Bara genom att hålla fast vid förbundet med honom skulle det bestå.

15Men kungen gjorde uppror mot honom och skickade sändebud till Egypten för att skaffa fram hästar och en stark armé. Kommer han att lyckas? Kan den som gör så komma undan? Kan den som bryter förbundet komma undan?

16Så sant jag lever, säger Herren, han ska dö i Babylon, den kungens land som gjorde honom till kung, för han föraktade eden han svurit honom och bröt förbundet han slutit med honom. 17Farao och hans mäktiga armé och stora här ska inte vara till någon hjälp för honom i kriget, när belägringsvallar reses och stormningsramper byggs för att förgöra många liv. 18Han föraktade eden och bröt förbundet. Han gjorde allt detta, trots att han gett sitt löfte. Han ska inte komma undan.

19Därför säger Herren, Herren: Så sant jag lever, jag ska låta det komma över honom att han föraktade den ed han svurit i mitt namn och bröt mitt förbund. 20Jag ska breda ut mitt nät över honom, han kommer att fångas i min snara, och jag ska ta med honom till Babylon. Där ska jag döma honom för hans trolöshet mot mig. 21Alla hans flyende trupper ska falla för svärdet och de överlevande skingras för alla vindar. Då ska ni inse att jag, Herren, har talat.

22Så säger Herren, Herren: Jag ska själv ta en kvist från den höga cederns topp och plantera den. Jag ska ta ett litet skott från den översta grenen och själv plantera det på toppen av ett högt och mäktigt berg. 23På det höga berget i Israel ska jag plantera det. Det ska få grenar och bära frukt och bli till en ståtlig ceder. Alla slags fåglar ska bo där, bland dess grenar ska de finna skugga. 24Alla markens träd ska förstå att det är jag, Herren, som gör det höga trädet lågt och låter det låga trädet skjuta i höjden, att det är jag som låter det gröna trädet vissna och det torra trädet grönska.

Jag, Herren, har talat, och jag kommer också att göra det.’ ”