Awurade Adom Afe
1Otumfo Awurade Honhom wɔ me so,
efisɛ, wɔafrɛ me
sɛ memmɛka asɛmpa nkyerɛ ahiafo.
Wasoma me se, menkɔkyekye wɔn a wɔn koma abubu werɛ,
se mempae mu nka ahofadi nkyerɛ nnommum
na wonyi nneduafo mfi sum mu,
2se mempae mu nka Awurade adom no ho asɛm,
ne yɛn Nyankopɔn aweretɔ da.
Wasoma me se, menkyekye wɔn a wodi awerɛhow nyinaa werɛ,
3na memma wɔn a wodi awerɛhow wɔ Sion no nea wohia,
na menhyɛ wɔn ahenkyɛw fɛfɛ
nsi nsõ anan mu,
anigye ngo
nsi awerɛhowdi anan mu,
ayeyi atade
nsi abasamtu honhom anan mu.
Wɔbɛfrɛ wɔn trenee adum
nea Awurade adua
de ada nʼanuonyam adi.
4Wobesi tete mmubui no bio,
na wɔasiesie mmeaemmeae a asɛe dedaada no;
wɔbɛyɛ nkuropɔn a asɛe no foforo
nea asɛe awo ntoatoaso bebree no.
5Ananafo bɛhwɛ mo nguankuw;
ahɔho bɛyɛ adwuma wɔ mo mfuw ne bobeturo mu.
6Na wɔbɛfrɛ mo Awurade asɔfo,
wɔbɛto mo din sɛ yɛn Nyankopɔn asomfo.
Amanaman no ahonya no na mubedi
na wɔn ahode na mode bɛhoahoa mo ho.
7Wɔn animguase anan mu
me nkurɔfo benya anuonyam mmɔho,
na ahohora anan mu
wɔbɛsɛpɛw wɔn ho wɔ wɔn adedi mu;
ne saa nti wɔn asase no so kyɛfa bɛyɛ mmɔho,
na anigye a enni awiei bɛyɛ wɔn dea.
8“Na me Awurade, mepɛ atɛntrenee.
Mikyi korɔn ne nnebɔne.
Me nokware mu, mɛbɔ wɔn aba so
na me ne wɔn ayɛ apam a ɛbɛtena hɔ daa.
9Wɔn asefo begye din wɔ amanaman no mu
ne wɔn mma wɔ nkurɔfo no mu.
Wɔn a wohu wɔn nyinaa begye ato mu sɛ
wɔyɛ nnipa a Awurade ahyira wɔn.”
10Awurade mu na me ho sɛpɛw me mmoroso,
me Nyankopɔn mu na me kra di ahurusi.
Efisɛ, ɔde nkwagye ntama afura me
na ɔde trenee atade yuu awura me,
sɛnea ayeforokunu siesie me ti so sɛ ɔsɔfo,
ne sɛnea ayeforo de nnwinne hyehyɛ ne ho no.
11Na sɛnea asase ma afifide pue
na turo nso ma aba nyin no,
saa ara na Otumfo Awurade bɛma trenee ne ayeyi
apue wɔ amanaman anim.
Nådens år
1Herrens, Herrens Ande är över mig,
för Herren har smort mig
till att förkunna goda nyheter till de förtryckta.
Han har sänt mig till att ge de förkrossade bot,
att förkunna frihet för de fångna
och befrielse för de bundna,
2att ropa ut ett nådens år från Herren,
en hämndens dag från vår Gud,
att trösta alla som sörjer
3och ge de sörjande i Sion
en huvudprydnad i stället för aska,
glädjens olja i stället för sorgdräkt,
lovsång i stället för modlöshet.
De ska kallas ’rättfärdighetens ekar’,
som Herren har planterat till sin ära.
4De ska bygga upp de gamla ruinerna
och resa upp det som länge legat öde.
De ska återuppbygga förstörda städer
som legat öde i generationer.
5Främlingar ska valla era hjordar,
utlänningar bruka era åkrar och vingårdar.
6Ni ska kallas Herrens präster,
benämnas som vår Guds tjänare.
Ni ska få njuta av folkens välfärd
och berömma er av deras rikedomar.
7De har fått dubbelt upp av skam,
hån och förakt har de fått sig till dels.
Så ska de också få dubbel del i sitt land
och evig glädje.
8För jag är Herren som älskar rättvisa.
Jag hatar plundring och brott.
Jag ska troget belöna dem
och ingå ett evigt förbund med dem.
9Deras ättlingar ska bli kända bland folken,
deras efterkommande bland folkslagen.
Alla som ser dem ska inse
att de är ett släkte som Herren har välsignat.”
10Jag gläder mig i Herren
och jublar över min Gud,
för han har klätt mig i frälsningens dräkt
och svept mig i rättfärdighetens klädnad,
som när en brudgum sätter på sig sin högtidsturban
och brud pryder sig med sina smycken.
11Liksom jorden får sin gröda att spira
och trädgården sin sådd att växa fram,
så låter Herren, Herren rättfärdigheten
och lovsången växa fram inför alla folk.
