Israel Amumɔyɛ Ne Ɔsomfo No Setie
1Sɛɛ na Awurade se:
“Ɛhe na awaregyae ho adansedi nhoma,
nea migyinaa so gyaa no kwan no wɔ?
Anaa sɛ mʼadefirifo mu hena
na metɔn wo maa no?
Wo bɔne nti na wɔtɔn wo;
Wʼamumɔyɛ nti na wɔpam wo na.
2Mebae no, adɛn nti na na obiara nni hɔ?
Mefrɛe no, adɛn nti na obiara annye so?
Na me nsa yɛ tia dodo sɛ ebegye wo ana?
Minni ahoɔden a mede begye wo ana?
Mede mʼanimka kɛkɛ no ma po yow,
medan nsubɔnten nweatam
mu mpataa porɔw esiane nsu a wonnya nti
na osukɔm kum wɔn.
3Mede sum fura ɔsoro
na mema atweaatam yɛ ne nkataho.”
4Asafo Awurade ama me nkyerɛkyerɛ tɛkrɛma
sɛ ɛnka asɛm a ɛhyɛ ɔbrɛfo den.
Onyan me anɔpa biara,
na obue mʼaso ma mitie sɛ obi a ɔregye nkyerɛkyerɛ.
5Otumfo Awurade abue mʼaso
na menyɛɛ otuatewfo ɛ;
na mensan mʼakyi ɛ.
6Mede mʼakyi maa wɔn a wɔboro me,
ne mʼafono maa wɔn a wotutu mʼabogyesɛ.
Mamfa mʼanim anhintaw wɔn
fɛwdi ne ntasu ho.
7Esiane sɛ, Asafo Awurade boa me nti,
wɔrengu mʼanim ase.
Enti na mayɛ mʼanim sɛ ɔtwɛrebo,
na minim sɛ mʼanim rengu ase.
8Nea obu me bem no abɛn.
Enti hena na ɔbɛbɔ me kwaadu?
Ɔmma yenhyia mu!
Hena na ɔbɔ me sobo?
Ma ɔnka nsi mʼanim!
9Asafo Awurade na ɔboa me.
Hena ne nea obebu me fɔ?
Wɔn nyinaa bɛtetew sɛ atade;
nnwewemmoa bɛwe wɔn.
10Mo mu hena na osuro Awurade,
na odi ne somfo asɛm so?
Ma nea ɔnam sum mu
nea onni hann no,
onnye Awurade din nni
na ɔmfa ne ho nto ne Nyankopɔn so.
11Na afei, mo a mososɔ ogya nyinaa
na moyɛ ogyatɛn ma mo ho,
monkɔ, nkɔnantew mo gya hann no,
ne ogyatɛn a wɔasɔ ano no mu.
Eyi ne nea mubenya afi me nsa mu;
mobɛdeda fam wɔ ɔyaw mu.
Israels synd och Herrens lydige tjänare
1Så säger Herren:
”Var är skilsmässobrevet,
genom vilket jag försköt er mor?
Eller till vilken av mina fordringsägare
fick jag sälja er?
Nej, ni såldes för era synders skull,
och er mor försköts för era överträdelser.
2Varför var ingen där när jag kom?
Varför svarade ingen när jag ropade?
Är min arm för kort för att befria er?
Har jag inte makt att hjälpa?
Jag kan befalla havet och det torkar ut,
och förvandla floderna till öken.
Fisken ruttnar av brist på vatten
och dör av törst.
3Jag klär himlen i mörker
och höljer den i sorgdräkt.”
4Herren, Herren har gett mig lärdomens ord
så att jag vet hur jag ska stödja den trötte.
Varje morgon väcker han mig
till att lyssna på lärjungavis.
5Herren, Herren har fått mig att lyssna,
och jag har inte varit upprorisk,
jag har inte vänt mig bort.
6Jag böjde min rygg mot dem som slog mig
och vände ansiktet mot dem som ryckte mig i skägget.
Jag gömde inte mitt ansikte
för hån och spott.
7Därför att Herren, Herren hjälper mig,
känner jag mig inte förödmjukad.
Jag har gjort mitt ansikte hårt som flinta,
och jag vet att jag inte kommer att bli sviken.
8Han som rättfärdiggör mig är nära.
Vem kan gå till rätta med mig?
Låt oss mötas!
Vem är min motpart?
Låt honom träda fram!
9Herren, Herren hjälper mig.
Vem kan döma mig?
De ska alla slitas ut som klädesplagg,
som malätna kläder.
10Vem bland er fruktar Herren
och lyder hans tjänare?
Om någon vandrar i mörker utan någon strimma av ljus,
låt då denne lita på Herren
och förtrösta på sin Gud!
11Men ni, som gör upp eld
och förser er med brinnande pilar,
gå genom lågorna av er egen eld
och era brinnande pilar!
Detta är vad min hand ska ge er,
och ni kommer att ligga i plågor.
