Israel, Nea Wɔapaw No
1“Na afei tie, Yakob me somfo,
Israel, nea mapaw no.
2Sɛɛ na Awurade se,
nea ɔnwen wo, na ɔyɛɛ wo wɔ awotwaa mu,
ɔno na ɔbɛboa wo:
Nsuro Yakob, me somfo,
Yeshurun, a mapaw no.
3Na mehwie nsu agu asase a awo no so,
ne nsuten wɔ asase kesee so;
mehwie me Honhom agu wo mma so,
ne me nhyira agu wʼasefo so.
4Wobefifi sɛnea sare fifi wɔ mmoa adidibea,
te sɛ mpampuro a ɛwɔ asuten ho.
5Obi bɛka se, ‘Meyɛ Awurade de’;
ɔfoforo bɛfrɛ ne ho se Yakob;
afoforo bɛkɔ so akyerɛw wɔn nsa ho se, ‘Awurade de,’
na wɔafa din Israel.
Ɛyɛ Awurade, Ɛnyɛ Ahoni
6“Sɛɛ na Awurade
Israelhene ne Ogyefo, Asafo Awurade se:
Mene odikanfo ne okyikafo;
Onyankopɔn biara nni hɔ sɛ me.
7Hena na ɔne me sɛ? Ma ɔmpae mu nka.
Ma ɔnka na ɔnkyerɛ wɔ mʼanim
nea asisi fi bere a migyee me tete nkurɔfo sii hɔ,
ne nea ɛrebɛba.
Yiw, ma ɔnhyɛ nea ɛreba ho nkɔm.
8Mommma mo ho mpopo, munnsuro.
Mampae mu anka eyi, manhyɛ ho amfi teteete ana?
Mone me nnansefo. Onyankopɔn foforo bi ka me ho ana?
Dabi, Ɔbotan foforo bi nni hɔ; minnim baako mpo.”
9Wɔn a wɔyɛ ahoni nyinaa nka hwee,
na nneɛma a ɛsom wɔn bo no so nni mfaso.
Wɔn a anka wɔkasa ma wɔn no ani afura;
wonnim wɔn ankasa animguase ho hwee.
10Hena na ɔbɔ onyame na ogu ohoni,
a ne so mma no mfaso biara?
11Ɔno ne wɔn a wɔte sɛ no nyinaa anim begu ase;
adwumfo nyɛ hwee sɛ nnipa.
Momma wɔn nyinaa mmɔ mu nsɔre nnyina,
ehu ne animguase na ɛbɛka wɔn.
12Ɔtomfo fa nʼatonnade
ɔde hyehyɛ nnyansramma mu;
ɔde asae bobɔ so yɛ no ohoni,
ɔde nʼabasa mu ahoɔden mmoroso na ɛyɛ;
ɔkɔm de no na ɔyɛ mmrɛw;
ɔnnom nsu nti ɔtɔ beraw.
13Duadwumfo de hama susuw
na ɔde kyerɛwdua sensan;
na ɔde pɛe yiyi ho
afei ɔde kɔmpaase hyɛ no agyirae.
Osen na ɛyɛ sɛ onipa sɛso,
ɛyɛ sɛ onipa wɔ nʼanuonyam nyinaa mu,
sɛ wɔde besi abosonnan mu.
14Otwitwaa sida,
anaasɛ ebia ɔfaa kwabɔhɔre anaa odum.
Ɔma enyinii wɔ kwae mu,
anaa oduaa ɔpepaw, na osu ma enyinii.
15Ɛyɛ nea onipa de sɔ ogya;
ɔde bi ka ne ho hyew,
ɔde bi sɔ ogya to brodo.
Nanso ɔde bi sen onyame na ɔsɔre no;
ɔyɛ ohoni na ɔkotow no.
16Ɔde dua no mu fa sɔ ogya;
so na ɔnoa nʼaduan,
ɔtoto ne nam wɔ so na wawe amee.
Afei ɔka ne ho hyew na ɔka se,
Aa! mahu ogya; me ho ayɛ me hyew.
17Nkae no ɔde yɛ onyame, ne ohoni;
ɔkotow no na ɔsɔre no.
Ɔbɔ no mpae se,
“Gye me; wo ne me nyame.”
18Wonnim hwee, na wɔnte hwee ase;
wɔatare wɔn ani so nti wonhu ade,
wɔato wɔn adwene mu nti wɔnte hwee ase.
19Obiara nna nnwen ho,
obiara nni nimdeɛ anaa nhumu a ɔde bɛka se,
“Mede fa sɔɔ ogya;
na mpo metoo brodo wɔ ne nnyansramma so;
metotoo nam wɔ so wee.
Ɛsɛ sɛ mede nkae no yɛ akyiwade ana?
Ɛsɛ sɛ mekotow gyentia ana?”
20Saa onipa no di nsõ, nnaadaa koma ma no to kwan;
ɔrentumi nnye ne ho, anaa nka se,
“Nea mikura wɔ me nsa nifa yi nyɛ atoro ana?”
21“Kae saa nneɛma yi, Yakob,
efisɛ, woyɛ me somfo, Israel.
Me na meyɛɛ wo, woyɛ me somfo;
Ao Israel, me werɛ remfi wo.
22Mapra wo mfomso agu te sɛ omununkum
ne wo bɔne te sɛ anɔpa bosu.
San bra me nkyɛn,
efisɛ magye wo.”
23Momfa ahosɛpɛw nto dwom, ɔsorosoro,
na Awurade na wayɛ eyi.
Mommɔ ose, asase ase.
Momma nnwonto so, mo mmepɔw,
mo kwae ne emu nnua nyinaa,
na Awurade agye Yakob,
wada nʼanuonyam adi wɔ Israel.
Wɔbɛtena Yerusalem
24“Sɛɛ na Awurade se,
wo Gyefo a ɔnwen wo wɔ awotwaa mu no:
“Mene Awurade,
nea wayɛ nneɛma nyinaa,
nea ɔno nko ara trɛw ɔsoro mu
nea ɔno nko ara twee asase mu,
25nea ɔsɛe atoro adiyifo nsɛnkyerɛnne
na ɔma nkɔmhyɛfo yɛ nkwaseafo,
nea otutu anyansafo adenim gu
na ɔdan no nkwaseasɛm,
26nea ɔma nʼasomfo nsɛm ba mu
nea ɔhyɛ nʼasomafo nkɔmhyɛ mu ma,
“nea ɔka fa Yerusalem ho se, ‘Wɔbɛtena mu,’
ne Yuda nkurow ho se, ‘Wɔbɛkyekye,’
ne mmubui ho se, ‘Mɛyɛ no foforo,’
27nea ɔka kyerɛ asubun se, ‘Yow,
na mɛma wo nsuwa ayoyow,’
28nea ɔka wɔ Kores ho se, ‘Ɔyɛ me guanhwɛfo
na obewie nea mepɛ nyinaa yɛ;
ɔbɛka afa Yerusalem ho se, “Ma wɔnkyekyere bio,”
na waka afa asɔredan no ho se, “Ma wɔnto ne fapem.” ’ ”
Den ende Guden
1Lyssna nu, min tjänare Jakob,
Israel, som jag har utvalt:
2Så säger Herren,
som skapade dig
och formade dig i moderlivet,
han som hjälper dig:
Var inte rädd, min tjänare Jakob,
Jeshurun44:2 Namnets betydelse på hebreiska är rättrådig, Lagens väktare., som jag har utvalt.
3Jag ska utgjuta vatten över törstande mark,
floder över uttorkat land.
Jag ska utgjuta min Ande
över dina barn
och mina välsignelser
över dina ättlingar.
4De ska växa upp bland gräset,
som pilträd på en flodstrand.
5En ska säga: ’Jag tillhör Herren’,
en annan bära Jakobs namn,
en tredje ska skriva
att han är Herrens
och hedras med namnet Israel.”
6Så säger Herren, Israels kung och befriare,
härskarornas Herre:
”Jag är den förste och jag är den siste.
Det finns ingen annan Gud än jag.
7Vem är som jag?
Låt honom tala om det,
förklara, lägga fram för mig
vad som hänt sedan jag formade mitt folk i urtiden,
och vad som ska komma.44:7 I versens mittdel är grundtextens innebörd oviss.
Låt dem berätta vad som ska komma att ske.
8Var inte förskräckta, var inte rädda!
Har jag inte förkunnat
och förutsagt detta för länge sedan?
Ni är mina vittnen.
Finns det någon annan Gud än jag?
Nej, ingen annan klippa finns, jag vet ingen.”
Avgudarnas meningslöshet
9De som bygger avgudar åt sig är ingenting.
Deras älskade beläten har ingen hjälp att ge.
Deras vittnen ser inget och vet inget,
de får stå där med skam.
10Vem gör sig en gud, gjuter en gudabild
som inte är till någon nytta för honom?
11Alla hans anhängare ska stå med skam,
för hantverkarna som gjort dem är själva bara människor.
Låt dem alla samlas och ställa sig där.
Alla ska de stå där med skam och i skräck.
12Smeden bearbetar järn vid sitt städ, i glöden,
och formar det med hammare med all sin kraft.
Han blir hungrig och trött,
dricker inget vatten och blir matt.44:12 Grundtextens innebörd är osäker.
13Snickaren tar mått med band,
sätter ut märken med krita
och hugger ut den med stämjärn.
Han märker ut formen med passare,
formar den som en människa i all hennes glans,
som sedan kan bo i ett tempel.
14Man hugger ner cedrar åt sig,
tar cypress och ek
och låter dem växa bland skogens träd,
eller planterar ett cederträd som regnet får att växa.44:14 Vilka träd det är exakt som avses är osäkert.
15Av trädet får man sedan ved
att värma sig med
och för att tända en eld för att baka bröd.
Men man gör också en gud som man tillber
och faller ner inför.
16Hälften av träet använder man till en brasa
där man lagar mat och steker kött att mätta sig med,
värmer sig och säger:
”Så, nu är jag varm, nu kan jag sitta och se på elden.”
17Av resten gör man en gud, en avgud,
som man faller ner för, dyrkar
och ber till och säger:
”Rädda mig! Du är min gud!”
18Dessa vet ingenting, förstår ingenting,
deras ögon är tillslutna så att de inte kan se,
liksom deras sinnen så att de inte kan fatta.
19Ingen tänker efter,
ingen har vett och förstånd att säga:
”Jag har eldat upp hälften av det
för att baka bröd på kolen, steka kött och äta.
Skulle jag då av resten göra en avskyvärd avgud?
Skulle jag falla ner för ett stycke trä?”
20Den som sätter sin lit till aska lurar sig själv.
Han kan inte rädda sig själv
eller säga: ”Det som jag har här i min hand är en lögn.”
Guds skaparmakt
21”Tänk på detta, Jakob,
Israel, för du är min tjänare!
Jag har format dig, du är min tjänare, Israel,
och jag ska inte glömma bort dig.
22Jag har utplånat dina synder som ett moln,
dina brott som morgondimman.
Vänd om till mig,
för jag har friköpt dig.”
23Sjung av glädje, ni himlar,
om vad Herren har gjort!
Ropa högt, jordens djup!
Stäm upp en sång, ni berg,
du skog med alla dina träd,
för Herren har friköpt Jakob
och visar sig härlig i Israel!
Jerusalem ska bli bebott
24Så säger Herren, din befriare,
han som formade dig i moderlivet:
”Jag är Herren
som har skapat allt,
som ensam spänt upp himlarna
och ensam brett ut jorden.
25Jag är den som tillintetgör de falska profeterna
och gör spåmännen till dårar,
som förkastar de visas lärdom
och gör den till dårskap.
26Men jag verkställer mina tjänares ord
och fullföljer vad mina sändebud sagt.
Jag säger om Jerusalem:
’Det ska bli bebott,’
och om Juda städer:
’De ska bli uppbyggda.’
Jag ska resa upp deras ruiner igen.
27Jag säger till havsdjupet:
’Torka ut!’
Och jag torkar ut dina floder.
28Jag säger om Kyros: ’Han är min herde,
han ska förverkliga allt jag vill.’
Han ska säga om Jerusalem:
’Det ska bli uppbyggt,’
och om templet:
’Dess grund ska läggas.’
