Wɔhyɛ Yerusalem Gye Ho Nkɔm
1Bere a ɔhene Hesekia tee eyinom no, osunsuan ne ntade mu, na ofuraa atweaatam, na ɔkɔɔ Awurade asɔredan mu. 2Na ɔsomaa Eliakim a ɔhwɛ ahemfi ntotoe so, Sebna, a ɔyɛ ɔkyerɛwfo ne asɔfo akunini a wɔn nyinaa furafura atweaatam, kɔɔ Amos babarima Odiyifo Yesaia nkyɛn. 3Wɔka kyerɛɛ no se, “Sɛnea ɔhene Hesekia ka ni: Saa da yi yɛ ɔhaw, animka ne animguase da. Ayɛ te sɛ nea mmofra awo du so, na ahoɔden a wɔde bɛwo wɔn nni hɔ. 4Nanso ebia Awurade, mo Nyankopɔn ate sɛ Asiria nanmusini no regu Onyankopɔn teasefo no anim ase, na wɔbɛtwe nʼaso wɔ ne nsɛnkeka no ho. Enti bɔ mpae ma yɛn a yɛaka no!”
5Bere a Ɔhene Hesekia mpanyimfo no de ɔhene no nkra brɛɛ Yesaia no, 6Yesaia ka kyerɛɛ wɔn se, “Ka kyerɛ wo wura se, ‘Sɛnea Awurade se ni: Mma abususɛm a Asiriahene asomafo no ka tiaa me no nhaw wo. 7Muntie! Mede honhom bi rebɛhyɛ ne mu, sɛnea ɛbɛyɛ a sɛ ɔte asɛm bi a ɔbɛsan akɔ ne man mu na hɔ na mɛma wɔde afoa akum no.’ ”
8Bere a ɔsahene no tee sɛ Asiriahene afi Lakis no, ɔsan nʼakyi kohuu sɛ ɔhene no ne Libna reko.
9Ankyɛ, ɔhene Sanaherib nyaa nkra se, Tirhaka Etiopiani a ɔyɛ Misraimhene di asraafo anim rebɛko atia no. Bere a ɔtee no, ɔsomaa abɔfo kɔɔ Hesekia nkyɛn de nkra kɔmaa no se, 10“Monka nkyerɛ Yudahene Hesekia se: Mma onyame a wode wo ho ato no so no nnaadaa mo nka se, ‘Wɔremfa Yerusalem mma Asiriahene.’ 11Moate nea Asiria ahemfo ayɛ amanaman no nyinaa. Wɔasɛe wɔn pasaa. Na mo de, wobegye mo ana? 12Anyame a wɔwɔ aman a me nenanom sɛee wɔn no, aman te sɛ, Gosan, Haran, Resef ne Edenfo a na wɔwɔ Talasar no anyame gyee wɔn ana? 13Nsɛm bɛn na ɛtotoo Hamathene ne Arpadhene? Nsɛm bɛn nso na ɛtotoo Sefarwaim, Hena ne Iwa ahemfo?”
Hesekia Mpaebɔ
14Hesekia nsa kaa krataa a abɔfo no de bae no, ɔkenkanee. Afei ɔforo kɔɔ Awurade asɔredan no mu kɔtrɛw mu wɔ Awurade anim. 15Na Hesekia bɔɔ mpae kyerɛɛ Awurade se, 16“Asafo Awurade, Israel Nyankopɔn a wɔasi wo hene wɔ Kerubim ntam. Wo nko ara na woyɛ Onyankopɔn wɔ asase so ahenni nyinaa so. Wo na wobɔɔ ɔsoro ne asase. 17Brɛ wʼaso ase, Awurade, na tie! Bue wʼani, Awurade, na hwɛ. Tie nsɛm a Sanaherib asoma de abɛsopa Onyankopɔn teasefo no.
18“Awurade, ɛyɛ nokware sɛ Asiria ahemfo asɛe aman yi nyinaa, sɛnea nkra no ka no. 19Na wɔatow anyame a wɔwɔ saa aman yi so no agu gya mu, ahyew wɔn, efisɛ wɔnyɛ anyame, na mmom wɔyɛ nnua ne abo a nnipa de wɔn nsa ayɛ. 20Afei Awurade, yɛn Nyankopɔn, gye yɛn fi ne nsam, na ama ahenni a ɛwɔ asase so nyinaa ahu sɛ, wo nko ara, Awurade, ne Onyankopɔn.”
Sanaherib Asehwe
21Na Amos babarima Yesaia de saa nkra yi kɔmaa Hesekia se, “Sɛɛ na Awurade, Israel Nyankopɔn se: Esiane sɛ woabɔ me mpae afa Asiriahene Sanaherib ho nti, 22eyi ne asɛm a Awurade aka atia no:
“Ɔbabeabun Sion sopa wo,
na ɔserew wo.
Ɔbabea Yerusalem di wo ho fɛw,
na ɔwosow ne ti bere a woreguan.
23Hena na wugye di sɛ woyeyaw no, di ne ho fɛw nso?
Hena na womaa wo nne so tiaa no
na wohwɛɛ no ahantan so?
Ɛyɛ Israel ɔkronkronni no!
24Wonam wʼasomafo so
adi Awurade ho fɛw.
Na woaka se,
‘Me nteaseɛnam dodow nti
maforo mmepɔw atenten.
Yiw Lebanon mmepɔw a ɛwoware pa ara no.
Matwitwa ne sida atenten no,
ne nʼapepaw a ɛyɛ fɛ no agu fam.
Madu ne mmepɔw a ɛwɔ akyirikyiri no so,
ne ne kwaeberentuw mu.
25Matutu mmura wɔ ahɔho nsase bebree so
de ne nsu pa no adwudwo me ho.
Mpo, mepaee Misraim nsubɔnten mu
sɛnea mʼakofo betumi atwa!’
26“Na Montee ɛ?
Bere tenten a atwam, na mehyɛ too hɔ.
Bere bi a atwam no na medwenee ho;
afei mama aba mu sɛ,
moadan ɔman a mosɛe nkuropɔn a wɔabɔ
ho ban.
27Wɔn nkurɔfo a tumi afi wɔn nsa no
ho adwiriw wɔn, na animguase aka wɔn.
Wɔte sɛ afuw so nnua,
ne afifide foforo a ɛyɛ mmrɛw.
Wɔte sɛ sare a efifi ɔdan atifi
a ɛhyew ansa na anyin.
28“Nanso minim nea wote
bere a woba ne bere a wokɔ
ne sɛnea wo bo huru tia me.
29Na esiane sɛ wo bo huru tia me
na wʼahantan adu mʼasom nti,
mede me darewa bɛhyɛ wo hwenem,
na mede akwankyerɛ dade ahyɛ wʼanom,
mɛma wo afa ɔkwan a wofaa so bae no so
asan wʼakyi.
30“Eyi na ɛbɛyɛ nsɛnkyerɛnne ama wo, Hesekia:
“Saa afe yi wubedi nea ɛno ankasa fifii.
Afe a ɛto so abien no, wubedi nea efi mu ba.
Nanso afe a ɛto so abiɛsa no de, wo ara dua na twa,
yɛ bobe nturo na di so aba.
31Bio, nkae bi a ofi Yuda fi
begye ntin wɔ fam na wasow aba wɔ soro.
32Na nkae bi befi Yerusalem aba,
na nkae dɔm afi Bepɔw Sion so.
Asafo Awurade pɛ mu na eyi bɛyɛ.
33“Eyi ne asɛm a Awurade ka fa Asiriahene ho:
“Ɔrenhyɛn saa kuropɔn yi mu
na ɔrentow bɛmma wɔ ha.
Ɔremfa nkatabo mmegyina kuropɔn no akyi
na ɔrensi pie ntua nʼano.
34Ɔhene no kwan a ɔfaa so bae no ara so na ɔbɛsan afa akɔ nʼankasa man mu.”
Awurade ka se,
“Ɔrenwura saa kurow yi mu.
35Esiane mʼankasa mʼanuonyam ne mʼakoa Dawid nti,
mɛbɔ ho ban.”
36Afei Awurade bɔfo fii adi na okunkum asraafo mpem ɔha aduɔwɔtwe anum wɔ Asiria nsraban mu. Bere a nnipa no sɔree anɔpa no, wohuu sɛ amu gugu baabiara! 37Enti Asiriahene Sanaherib pɔn nʼakofo. Ɔsan kɔɔ Ninewe kɔtenaa hɔ.
38Da bi a na ɔresɔre ne nyame Nisrok wɔ abosonnan mu no, ne mma mmarima baanu, Adramelek ne Sareser de afoa kokum no, na woguan kɔɔ Ararat asase so. Na ne babarima Esarhadon bedii nʼade sɛ Asiriahene.
Herren ska befria Jerusalem
(2 Kung 19:1-19)
1När kung Hiskia fick höra detta, rev han också sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg. Sedan gick han till Herrens hus. 2Han sände Eljakim, chefen för palatset, kungens sekreterare Shevna och de äldste bland prästerna, alla klädda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son. 3De sa till honom:
”Så säger Hiskia: ’Det här är en nödens, bestraffningens och skammens dag. Barnen ska födas, men det finns ingen kraft att föda. 4Men kanske Herren, din Gud, hör vad den assyriske befälhavaren säger, han som hans herre, den assyriske kungen, har sänt för att håna den levande Guden. Herren, din Gud, ska nog straffa honom för dessa ord som han hört. Be därför för den rest som finns kvar!’ ”
5När kung Hiskias tjänare kom till Jesaja 6svarade han dem: ”Säg till er herre: Så säger Herren: ’Var inte rädd för vad du har hört, hädelser av den assyriske kungens tjänare. 7Se, jag ska inge honom att lyssna till ett rykte så att han återvänder till sitt eget land, och där ska jag låta honom bli dödad med svärd.’ ”
8Den assyriske befälhavaren vände tillbaka och fann den assyriske kungen i en strid mot Livna; han hade nämligen hört att denne hade lämnat Lakish.
9Sanherib nåddes av ett meddelande att Tirhaka, kungen av Kush, gått till anfall mot honom. Återigen skickade den assyriske kungen iväg sändebud med ett meddelande till kung Hiskia: 10”Så här ska ni säga till Hiskia, kungen av Juda: ’Låt inte din Gud som du förtröstar på lura dig till att tro att Jerusalem inte ska falla i den assyriske kungens händer.’ 11Du har ju hört vad de assyriska kungarna har gjort med alla länder, hur totalt de förintat dem. Skulle du då bli räddad? 12Blev de folk som mina förfäder förgjorde, Gosan, Harran, Resef, och Edens folk i Telassar, räddade av sina gudar? 13Var är kungen av Hamat, kungen av Arpad och kungarna av Sefarvajim, Hena och Avva?”
Hiskias bön
14När Hiskia hade mottagit brevet av sändebuden och läst det, gick han till Herrens hus och bredde ut det inför Herren 15och bad: 16”Härskarornas Herre, Israels Gud, du tronar över keruberna, du ensam är Gud och råder över alla riken på jorden. Du har gjort himmel och jord. 17Hör, Herre, lyssna! Öppna dina ögon, Herre, och se! Hör hur Sanherib hädar den levande Guden i sitt brev som han har skickat.
18Det är sant, Herre, att kungarna i Assyrien har ödelagt alla dessa folks länder 19och kastat deras gudar i elden. Men de var ju inga gudar utan människohänders verk av trä och sten. Därför kunde de förgöra dem. 20Herre, vår Gud, rädda oss ur hans makt, så att alla riken på jorden förstår att endast du är Herren, den ende!”
Herren ska krossa Sanherib
(2 Kung 19:20-34)
21Jesaja, Amos son, skickade då detta budskap till Hiskia: ”Så säger Herren, Israels Gud: Jag har hört din bön som du har bett angående Sanherib, Assyriens kung. 22Och det här är vad Herren har talat mot honom:
Jungfrun, dottern Sion, föraktar och hånar dig,
dottern Jerusalem skakar på huvudet åt dig.
23Vem har du hånat och smädat?
Mot vem har du höjt rösten
och kastat högmodiga blickar?
Mot Israels Helige!
24Genom dina tjänare har du
hädat Herren.
Du sa: ’Med mina många vagnar
har jag bestigit bergens höjder
och Libanons utkanter,
huggit ner dess högsta cedrar
och dess bästa cypresser.
Jag har tagit mig fram till dess bortersta höjder
och dess finaste skogar.
25Jag grävde brunnar
och drack deras vatten,
med mina fötter torkade jag ut
alla floder i Egypten.’
26Har du inte hört
att jag bestämde detta för länge sedan,
planerade det i en fjärran tid?
Nu har jag låtit det inträffa,
och du fick ödelägga befästa städer.
27Deras invånare blev maktlösa,
förskräckta och skamsna.
De var som plantor på åkern,
den spirande grönskan,
som gräs på taken,
som förbränns innan det växer upp.
28Men jag vet om du står eller sitter,
går ut eller kommer in
och hur du rasar mot mig.
29Därför att du rasar mot mig
och ditt högmod har nått mina öron,
ska jag sätta en krok i din näsa
och ett betsel i din mun
och leda dig tillbaka samma väg som du kom.
30Detta ska vara tecknet för dig, Hiskia:
I år ska ni få äta självvuxen säd,
och nästa år det som växer därifrån.
Men det tredje året ska ni så och skörda,
plantera vingårdar och äta deras frukt.
31Än en gång ska den räddade rest som är kvar av Juda slå rot och bära frukt.
32För en rest ska komma från Jerusalem, de räddade från Sions berg.
Härskarornas Herres lidelse ska göra detta.
33Därför säger Herren om kungen av Assyrien:
Han ska inte komma in i denna stad,
inte skjuta någon pil ditin,
inte gå fram i skydd av någon sköld
eller bygga någon vall mot den.
34Han ska vända tillbaka samma väg som han kom,
och han ska inte komma in i denna stad, säger Herren.
35Jag ska försvara och rädda denna stad för min
och min tjänare Davids skull.”
Jerusalem räddas och Sanherib får sitt straff
(2 Kung 19:35-37; 2 Krön 32:21)
36Herrens ängel gick ut och dödade 185 000 man i assyriernas läger, och på morgonen låg det döda kroppar överallt. 37Då bröt Sanherib, kungen av Assyrien, upp, vände tillbaka och stannade i Nineve.
38En gång när han tillbad i sin gud Nisroks tempel, dödade hans söner Adrammelek och Sareser honom med svärd. De flydde sedan till Ararat, och hans son Assarhaddon blev kung efter honom.
