Yeremia 30 – AKCB & NUB

Akuapem Twi Contemporary Bible

Yeremia 30:1-24

Wogye Israel Si Hɔ

1Asɛm a efi Awurade nkyɛn baa Yeremia hɔ ni: 2“Sɛɛ na Awurade, Israel Nyankopɔn, se: ‘Kyerɛw nsɛm a maka akyerɛ wo nyinaa gu nhoma mu. 3Nna bi reba,’ sɛnea Awurade se, ‘a mede me nkurɔfo Israelfo ne Yudafo befi nnommum mu asan aba na mede wɔn aba asase a mede maa wɔn agyanom sɛ wɔmfa ntena so no so,’ Awurade na ose.”

4Eyi ne nsɛm a Awurade ka faa Israel ne Yuda ho: 5“Nea Awurade se ni:

“ ‘Akomatu nteɛteɛmu na mete,

mete basabasayɛ, na ɛnyɛ asomdwoe.

6Mummisa na munhu:

Ɔbarima betumi awo mma ana?

Afei, adɛn nti na mihu ɔbarima hoɔdenfo biara

sɛ ne nsa gu ne yafunu so te sɛ ɔbea a ɔwɔ awoko mu,

na anim biara ayɛ bosaa saa?

7Sɛnea da no bɛyɛ hu afa!

Da biara renyɛ sɛ ɛno.

Ɛbɛyɛ amanehunu bere ama Yakob,

nanso wobeyi no afi mu.

8“ ‘Saa da no,’ Asafo Awurade na ose,

‘Mebubu konnua no afi wɔn kɔn mu,

na matetew wɔn nkyehama no mu;

ananafo remfa wɔn nyɛ nkoa bio.

9Na mmom wɔbɛsom Awurade, wɔn Nyankopɔn

ne Dawid, wɔn hene,

a mɛpagyaw no ama wɔn.

10“ ‘Enti nsuro, Yakob, me somfo;

mma wʼaba mu mmu, Israel,’

nea Awurade se ni.

‘Nokware, megye wo afi akyirikyiri,

ne wʼasefo afi wɔn nnommum asase so.

Yakob bɛsan anya asomdwoe ne bammɔ

na obiara renhunahuna no bio.

11Me ne wo wɔ hɔ na megye wo nkwa,’

Awurade na ose.

‘Ɛwɔ mu, mesɛe amanaman no nyinaa pasaa,

emu na mebɔ mo ahwete kɔ,

nanso merensɛe mo korakora.

Mɛteɛteɛ mo, nanso mɛyɛ no wɔ trenee kwan so;

meremma mo mfa mo ho nni koraa a merentwe mo aso.’

12“Sɛɛ na Awurade se:

“ ‘Wʼapirakuru ayɛ akisikuru,

na wontumi nsa.

13Obiara nni hɔ a ɔbɛka bi ama wo,

wo kuru no rennya aduru,

na worennya ayaresa.

14Wʼapamfo nyinaa werɛ afi wo;

wo ho biribiara mfa wɔn ho.

Mabɔ wo sɛnea wo tamfo bɛyɛ

na matwe wʼaso sɛnea otirimɔdenfo bɛtwe,

efisɛ wʼafɔdi so dodo

na wʼamumɔyɛ nso dɔɔso.

15Adɛn nti na wusu dennen wɔ wʼapirakuru,

wo yawdi a ano nni aduru no ho?

Wʼafɔdi kɛse ne wʼamumɔyɛ bebrebe nti

na mede saa nneɛma yi ayɛ wo.

16“ ‘Nanso wɔbɛsɛe wɔn a wɔsɛe mo;

mo atamfo nyinaa bɛkɔ nnommum mu.

Wɔn a wɔfow mo no wɔbɛfow wɔn

wɔn a wɔtow hyɛɛ mo so no, mɛtow ahyɛ wɔn so.

17Nanso mɛma wo ahoɔden bio

na masa wʼapirakuru,’

Awurade na ose,

‘efisɛ wɔfrɛ wo nea wɔapam no,

Sion a wo ho nhia obiara.’ ”

18Sɛɛ na Awurade se:

“ ‘Mɛsan de Yakob ntamadan mu ahonyade aba

na manya ayamhyehye ama nʼatenae ahorow no;

wɔbɛkyekye kuropɔn no bio wɔ ne mmubui so,

na ahemfi no besi nea ɛsɛ sɛ esi.

19Wɔn mu na aseda nnwom befi aba

ne ahosɛpɛw nnyigyei.

Mɛma wɔadɔɔso,

na wɔn dodow no so rentew;

mɛhyɛ wɔn anuonyam,

na wɔremmu wɔn abomfiaa.

20Wɔn mma bedi yiye sɛ kan no,

mɛma wɔn asafo atim wɔ mʼanim;

wɔn a wɔhyɛ wɔn so nyinaa mɛtwe wɔn aso.

21Wɔn kannifo bɛyɛ wɔn ankasa nipa;

na wɔn sodifo befi wɔn mu.

Mɛka no abata me ho na wabɛn me,

na hena na ɔde ne ho bɛma

sɛ ɔbɛbɛn me?’ ”

Awurade na ose.

22“ ‘Enti mobɛyɛ me nkurɔfo,

na mayɛ mo Nyankopɔn.’ ”

23Hwɛ, Awurade ahum

betu abufuwhyew mu,

mfɛtɛ bedi kyinhyia wɔ

amumɔyɛfo mpampam.

24Awurade abufuw rennwo

kosi sɛ obewie

ne koma mu nhyehyɛe nyinaa.

Nna a ɛreba no mu no

mobɛte eyi ase.

Swedish Contemporary Bible

Jeremia 30:1-24

Gud lovar att återupprätta sitt folk

(30:1—33:26)

1Detta är det budskap som kom till Jeremia från Herren: 2”Så säger Herren, Israels Gud: ’Skriv ner i en bokrulle allt jag har talat till dig. 3Det kommer nämligen en tid, säger Herren, då jag ska föra tillbaka mitt folk, Israel och Juda, från fångenskapen, säger Herren. Jag ska föra dem tillbaka till det land som jag gav deras förfäder. De ska ta det i besittning.’ ”

4Detta är vad Herren talade beträffande Israel och Juda. 5”Så säger Herren:

’Man hör skrik av skräck,

ångest, inte frid.

6Fråga, se efter:

Inte kan väl en man föda barn?

Varför ser jag alla män

med händerna på magen,

som kvinnor i födslovåndor?

Varför har alla ansikten

blivit dödsbleka?

7Vilken förfärlig dag detta ska bli!

Den kommer inte att likna någon annan.

Det är en bedrövelsens tid som väntar Jakob,

men han ska bli räddad ur den.

8Den dagen, säger härskarornas Herre,

ska jag bryta av oken från deras nackar

och slita av deras bojor.

De ska inte längre behöva arbeta som slavar åt främlingar.

9De ska tjäna Herren, sin Gud,

och David, sin kung,

som jag ska låta uppstå åt dem.

10Var därför inte rädd, min tjänare Jakob, säger Herren,

var inte skräckslagen, Israel,

för jag ska rädda dig från en avlägsen plats,

dina efterkommande från landet dit de förvisats.

Jakob ska återvända

och leva i ro och trygghet.

Ingen ska skrämma honom.

11För jag är med dig,

säger Herren,

för att rädda dig.

Jag ska utplåna alla de folk

bland vilka jag har skingrat dig.

Men dig ska jag inte utplåna.

Jag ska tukta dig, men med rättvisa

– helt ostraffad ska jag inte släppa dig.’

12För så säger Herren:

’Din skada är obotlig,

ditt sår är oläkligt.

13Det finns ingen som tar sig an din sak,

ingen läkedom finns för ditt sår,

inget helande för dig.

14Alla dina älskare har glömt dig

och bryr sig inte om dig längre.

Jag har slagit dig så som en fiende skulle ha gjort,

jag har straffat dig grymt

eftersom din skuld är så stor

och dina synder så många.

15Varför klagar du över din skada

och över din obotliga smärta?

För att din skuld var så stor

och dina synder så många

har jag gjort dig detta.

16Men alla som ätit av dig ska själva ätas,

och alla dina fiender ska föras bort i fångenskap.

De som plundrar dig

ska själva bli plundrade,

och de som skövlar dig

ska bli skövlade.

17Jag ska låta dig återfå din hälsa

och läka dina sår, säger Herren,

dig som man kallat ”den fördrivna”

och ”Sion som ingen bryr sig om”.’

18Så säger Herren:

’Se, jag ska resa Jakobs tält på nytt

och förbarma mig över hans boningar.

Staden ska byggas upp på sina ruiner,

och palatset ska stå på sin rätta plats.

19Därifrån ska höras lovsång

och rop av glädje.

Jag ska föröka dem,

de ska inte bli färre.

Jag ska göra dem ärade,

de ska inte vara utan betydelse.

20Deras barn ska bli som i gångna tider,

deras menighet upprättas inför mig,

och jag ska straffa alla som förtrycker dem.

21Deras ledare ska komma ur deras egna led,

deras härskare uppstå mitt ibland dem.

Jag ska låta honom nalkas mig

och komma mig nära.

Vem skulle annars våga komma nära mig? säger Herren.

22Ni ska vara mitt folk

och jag ska vara er Gud.’ ”

23Se, en stormvind från Herren

bryter fram i vrede, en virvelstorm.

Den drar fram över de ogudaktigas huvuden.

24Herrens brinnande vrede vänder inte

förrän han fullbordat sina planer.

I kommande dagar ska ni förstå det.