Atemmu A Etia Ahemfo Amumɔyɛfo
1Sɛɛ na Awurade se, “Sian kɔ Yudahene ahemfi na kɔpae mu ka saa asɛm yi: 2‘Tie Awurade asɛm, Yudahene, wo a wote Dawid ahengua so, wo, wʼakannifo ne wo nkurɔfo a wɔfa apon yi mu. 3Sɛɛ na Awurade se: Monyɛ nea ɛteɛ na ɛnam kwan mu. Munnye nea wɔabɔ no korɔn mfi ne hyɛsofo nsam. Monnyɛ ɔhɔho, ayisaa ne okunafo bɔne na monnyɛ wɔn basabasa nso, na munnhwie mogya a edi bem ngu wɔ ha. 4Sɛ moyɛ ahwɛyie na mudi saa ahyɛde yi so a, ɛno de ahemfo a wɔte Dawid ahengua so ne wɔn adwumayɛfo ne wɔn nkurɔfo bɛfa saa ahemfi apon yi mu, a wɔtete nteaseɛnam mu ne apɔnkɔ so. 5Enti sɛ moanni saa nhyehyɛe yi so a, Awurade na ose, “Meka me ho ntam sɛ, saa ahemfi yi bɛdan ofituw.” ’ ”
6Nea Awurade ka fa Yudahene ahemfi ho ni:
“Ɛwɔ mu wote sɛ Gilead ma me,
te sɛ Lebanon mmepɔw atifi,
nokware, mɛyɛ wo sɛ nweatam,
sɛ nkurow a obiara nte mu.
7Mɛsoma asɛefo abɛtoa mo,
obiara ne nʼakode,
wobetwitwa mo sida mpuran fɛfɛ no mu
na wɔatow agu ogya no mu.
8“Nnipa a wofifi aman bebree so betwa mu wɔ kuropɔn yi so, na wobebisabisa wɔn ho wɔn ho se, ‘Adɛn nti na Awurade ayɛ saa kuropɔn kɛse yi sɛɛ?’ 9Na mmuae no bɛyɛ sɛ, ‘Efisɛ wɔagyaw Awurade, wɔn Nyankopɔn apam no akɔsɔre anyame afoforo asom wɔn.’ ”
10Munnsu ɔhene a wafi mu, na munni ne ho awerɛhow;
mmom, munsu dennen mma nea ɔkɔ nnommum mu,
efisɛ ɔrensan nʼakyi
na ɔrenhu asase a wɔwoo no wɔ so no bio.
11Na sɛɛ na Awurade ka faa Yosia babarima Salum a odii nʼagya ade sɛ Yudahene na wafi ha no ho: “Ɔrensan mma bio. 12Obewu wɔ faako a wɔafa no nnommum kɔ hɔ; na ɔrenhu saa asase yi bio.”
13“Nnome nka nea ɔmfa ɔkwan trenee so nsi nʼahemfi,
ɔde asisi si nʼabansoro,
ɔma ne manfo yɛ adwuma kwa,
ontua wɔn apaade so ka.
14Ɔka se, ‘Mesi ahemfi kɛse ama me ho
nea ɛwɔ abansoro adan a mu soso.’
Enti ɔyɛ mfɛnsere akɛse wɔ mu,
ɔde sida dura mu
na ɔde ahosu kɔkɔɔ hyehyɛ mu.
15“Wowɔ sida bebree a
na ɛma woyɛ ɔhene ana?
Na wʼagya nni aduan ne nsa ana?
Ɔyɛɛ nea ɛfa ne kwan mu na ɛteɛ,
enti esii no yiye.
16Odii mmɔborɔfo ne ahiafo nsɛm maa wɔn,
enti biribiara yɛɛ yiye maa no.
Na ɛnyɛ eyi na ɛkyerɛ sɛ obi nim me ana?”
Awurade na ose.
17“Mo ani ne mo koma
wɔ mfaso bɔne nko ara so,
sɛ muhwie mogya a edi bem gu
na moyɛ nhyɛso ne asisi nso.”
18Ɛno nti, sɛɛ na Awurade ka fa Yudahene Yosia babarima Yehoiakim ho:
“Wɔrensu no:
‘A, me nuabarima! A, me nuabea!’
Wɔrensu no:
‘A, me wura! A, nʼahoɔfɛ!’
19Wobesie no sɛ afurum,
wɔbɛtwe nʼase na wɔatow no akyene
Yerusalem apon akyi.”
20“Monkɔ Lebanon nkosu,
momma wɔnte mo nne wɔ Basan,
munsu mfi Abarim,
efisɛ wɔadwerɛw mo dɔm nyinaa.
21Mebɔɔ wo kɔkɔ, bere a na ɛyɛ wo sɛ wʼasom adwo wo no,
nanso wokae se, ‘Merentie!’
Eyi ne ɔkwan a wonam so fi wo mmerantebere mu;
woanyɛ osetie amma me.
22Mframa bɛbɔ wo nguanhwɛfo nyinaa akɔ,
na wʼapamfo nyinaa bɛkɔ nnommum mu.
Afei wʼani bewu na wʼanim agu ase
esiane wʼamumɔyɛ nyinaa nti.
23Mo a mote Lebanon,
na modeda sida adan mu,
sɛnea mubesi apini wɔ ɔyaw mu,
ɔyaw ɛte sɛ ɔbea a ɔreko awo de.
24“Nokware, sɛ mete ase yi,” Awurade na ose, “Mpo sɛ wo Yehoiakin, Yudahene Yehoiakim babarima yɛ me nsa nifa so nsɔwano kaa a, anka mɛworɔw wo. 25Mede wo bɛma wɔn a wɔrehwehwɛ wo kra, wɔn a wusuro wɔn no; Babiloniahene Nebukadnessar ne Babiloniafo. 26Mɛpam wo ne ɛna a ɔwoo wo no akogu ɔman foforo so, baabi a ɛnyɛ hɔ na wɔwoo mo mu biara, hɔ na mo baanu bewuwu. 27Morensan mma asase a mo kɔn dɔ sɛ mobɛsan aba so no so bio.”
28Saa ɔbarima Yehoiakin yi yɛ asɛnka a abɔ
ade a obiara mpɛ ana?
Adɛn nti na wɔbɛpam ɔne ne mma,
akogu asase a wonnim so no so?
29Ao, asase, asase, asase!
Tie Awurade asɛm!
30Sɛɛ na Awurade se:
“Monkyerɛw ɔbarima yi ho asɛm nto hɔ te sɛ obi a onni ba,
ɔbarima a ɔrennya nkɔso ne nkwa nna nyinaa
na nʼasefo mu biara rennya nkɔso,
na wɔn mu biara rentena Dawid ahengua so
na wɔrenni Yuda so hene bio.”
1Så sa Herren: ”Gå bort till Judas kungs palats och tala där dessa ord: 2’Lyssna till Herrens ord, du kung av Juda på Davids tron, du och dina tjänare och ditt folk som går in genom dessa portar! 3Så säger Herren: Gör det som är rättvist och rättfärdigt. Rädda den plundrade ur förtryckarens våld. Gör inget orätt mot främlingen, den faderlösa och änkan. Bruka inte våld mot dem, och utgjut inte oskyldigt blod på denna plats. 4Om ni verkligen följer dessa ord, ska kungar som sitter på Davids tron komma in med hästar och vagnar genom portarna till detta palats, följda av sina tjänare och sitt folk.
5Men om ni inte lyssnar till dessa ord, svär jag vid mig själv, säger Herren, att det här palatset ska bli en ruinhög.’ ”
6För så säger Herren om Judas kungs palats:
”Du är för mig som Gilead,
som Libanons topp.
Men jag ska göra dig till en öken,
till städer där ingen bor.
7Jag ska utse fördärvare att komma emot dig,
var och en med sina vapen.
De ska hugga ner dina ståtliga cedrar
och kasta dem i elden.
8Folk från många länder ska gå förbi denna stad och säga till varandra: ’Varför gjorde Herren så mot denna stora stad?’ 9Och svaret kommer att bli: ’Därför att de övergav Herren, sin Guds förbund och tillbad och tjänade andra gudar.’ ”
10Gråt inte över den döde,
sörj honom inte.
Gråt i stället över den som vandrar bort,
för han ska aldrig mer återvända
och se det land där han föddes.
11För så säger Herren om Shallum, Josias son, Juda kung, som efterträdde sin far Josia och blev bortförd från denna plats: ”Han ska aldrig mer återvända hit. 12Han kommer att dö på den plats dit han bortfördes och aldrig mer få se detta land.”
13”Ve den som bygger sitt hus
med orättfärdighet
och sina övre salar med orätt,
som låter sin nästa arbeta för ingenting
och inte ger honom någon lön,
14den som säger:
’Jag ska bygga mig ett stort palats
med rymliga övre salar
och göra många fönster,
klä det med cederpanel
och måla det rött.’
15Är det att vara kung,
att stoltsera med cederträ?
Tänk på din far: han åt och drack
och gjorde det som var rätt och rättfärdigt,
och allt gick honom väl.
16Han värnade om den fattige och skaffade rätt åt den behövande,
och det gick väl för honom.
Är inte detta att känna mig?
säger Herren.
17Men dina ögon och tankar
är bara inriktade på oärlig vinning
och att utgjuta oskyldigt blod,
och på förtryck och våld.”
18Därför säger Herren så om kung Jojakim, Josias son, Juda kung:
”Ingen ska hålla dödsklagan över honom:
’Min broder, min syster!’
Ingen ska hålla dödsklagan över honom:
’Min herre, all hans prakt!’
19Han kommer att begravas som en åsna,
släpas ut och kastas utanför Jerusalems portar.”
20”Gå upp på Libanon och ropa,
höj din röst i Bashan!
Ropa högt från Avarim,
för alla dina älskare är krossade.
21När du levde i fred talade jag till dig,
men du svarade: ’Jag vill inte lyssna.’
Sådan var du sedan din ungdom,
du har aldrig velat lyssna på mig.
22Alla dina herdar
ska föras bort av vinden.
Dina älskare
ska föras bort i exil.
Du ska få stå där i skam och förödmjukelse
för all din ondskas skull.
23Du som bor på ’Libanon’22:23 Här använt om Jerusalem; jfr v. 6f. och Sak 11:1
och har ditt näste bland cedrarna,
hur ska du inte jämra dig,
när värkarna kommer över dig,
som en kvinna när hon ska föda.
24Så sant jag lever, säger Herren, även om du Konja, son till kung Jojakim av Juda, var sigillringen på min högra hand, skulle jag slita av den. 25Jag ska överlämna dig till dem som är ute efter ditt liv, till dem som du är så rädd för, nämligen Nebukadnessar, kungen av Babylonien, och kaldéerna. 26Dig själv och din mor, som födde dig, ska jag slunga iväg till ett annat land, där ni inte är födda, och där ska ni dö. 27De ska aldrig mer återvända till sin längtans land.”
28Är då denne Konja ett värdelöst, krossat kärl, en kruka som ingen vill ha? Varför kastas han och hans barn bort till ett land som är okänt för dem?
29O, land, land, land! Hör Herrens ord! 30Så säger Herren: ”Registrera denne man som barnlös, som en man som inte lyckades med något under sin livstid. För inget av hans barn ska lyckas uppnå att sitta på Davids tron och regera i Juda.”
