Israel Pa Onyankopɔn Akyi
1Awurade asɛm baa me so: 2“Kɔpae mu ka ma Yerusalem nte:
“ ‘Mekae sɛnea wode wo ho maa me wo mmabun bere mu,
sɛnea wodɔɔ me wɔ wʼayeforo bere mu
na wudii mʼakyi wɔ sare so,
asase a wonnuaa hwee wɔ so no.
3Na Israel yɛ kronkron ma Awurade,
ne twabere mu aduankan;
wɔn a wodii nʼani no wobuu wɔn fɔ,
na amanehunu baa wɔn so,’ ”
sɛnea Awurade, se ni.
4Muntie Awurade asɛm, mo Yakob asefo,
mo Israel mmusuakuw nyinaa.
5Eyi ne nea Awurade se:
“Mfomso bɛn na mo agyanom huu wɔ me ho a
ɛma wɔtwee wɔn ho kɔɔ akyirikyiri sɛɛ?
Wodii ahoni a wɔn so nni mfaso akyi,
maa wɔn ankasa bɛyɛɛ ahuhufo.
6Wɔammisa se, ‘Ɛhe na Awurade wɔ?
Nea oyii yɛn fii Misraim
na ɔde yɛn faa sare wosee so,
nweatam ne abonabon asase
a awo na ayɛ owubon no.
Asase a obiara mfa so na obiara nte so no.’
7Mede mo beduaa asasebere so
sɛ munni so nnuaba ne ɛso nnepa.
Nanso mubeguu mʼasase ho fi,
na moyɛɛ mʼagyapade akyiwade.
8Asɔfo no ammisa se,
‘Ɛhe na Awurade wɔ?’
Wɔn a wɔde mmara yɛ adwuma no anhwehwɛ me;
ntuanofo sɔre tiaa me.
Adiyifo no de Baal hyɛɛ nkɔm,
na wodii ahoni huhuw akyi.
9“Ɛno nti, merebɔ mo kwaadu bio,”
nea Awurade se ni.
“Na mɛbɔ mo mma mma kwaadu.
10Muntwa nkɔ Kitim mpoano nkɔhwɛ,
monsoma nkɔ Kedar nkɔhwehwɛ mu yiye;
monhwɛ sɛ biribi a ɛte sɛɛ asi wɔ hɔ:
11Ɔman bi asesa wɔn anyame pɛn ana?
Nso wɔnnyɛ anyame mpo.
Nanso me nkurɔfo de wɔn anuonyam
asesa ahoni huhuw.
12Mo ɔsorosoro, momma mo ho nnwiriw mo wɔ eyi ho,
na mo ho nwosow wɔ akomatu mu,”
nea Awurade se ni.
13“Me nkurɔfo ayɛ bɔne ahorow abien:
Wɔapa me,
me a meyɛ nkwa asubura no,
na wɔatutu wɔn ankasa mmura amoa,
mmura a apaapae a entumi nkora nsu.
14Israel yɛ akoa anaa ɔsomfo fi awo mu ana?
Adɛn nti na wayɛ asade yi?
15Gyata abobɔ mu;
wɔaworo so akyerɛ no.
Wɔama nʼasase ada mpan;
wɔahyehyew ne nkurow ayɛ no amamfo.
16Afei Memfis ne Tapanhes mmarima
ayi wo ti so nwi.
17Ɛnyɛ wo na woama eyi aba wo so
sɛ wopaa Awurade wo Nyankopɔn akyi,
wɔ bere a ɔrekyerɛ wo kwan no?
18Afei adɛn nti na wokɔ Misraim
kɔnom Sihor mu nsu?
Na adɛn nti na wokɔ Asiria
kɔnom Asubɔnten no mu nsu?
19Wo amumɔyɛ bɛtwe wʼaso;
wo nsanakyi bɛka wʼanim.
Enti dwene ho na hu sɛ,
sɛ wopa Awurade wo Nyankopɔn akyi
na woannya ne ho suro a,
ɛyɛ bɔne ne ɔyaw ma wo.”
Awurade, Asafo Awurade na ose.
20“Tete mmere no, wububuu wo konnua mu,
na wotetew wo nkɔnsɔnkɔnsɔn mu;
na wokae se, ‘Merensom wo!’
Ampa, wɔ koko biara so
ne dua biara a adennan ase
na wotena bɔɔ aguaman.
21Miduaa wo sɛ bobe ankasa
a efi bobe a ase ye pa ara mu.
Na ɛyɛɛ dɛn na wodan wʼakyi kyerɛɛ me
bɛyɛɛ bobe a anyin asɛe wɔ wura mu yi?
22Sɛ wode soda
ne samina bebree guare mpo a,
wʼafɔdi nkekae da so wɔ mʼanim ara,”
sɛnea Otumfo Awurade se ni.
23“Ɛbɛyɛ dɛn na woaka se, ‘Me ho nguu fi ɛ;
minnii Baalnom akyi ɛ’?
Hwɛ sɛnea woyɛɛ wo ho wɔ obon no mu;
dwene nea woayɛ no ho.
Woyɛ yomabere hoɔharefo
a wutu mmirika kɔ ha ba ha,
24wura mu afurum a nweatam so tena akokwaw no,
ohuahua bere a ɔpɛ sɛ onini hyia no.
Sɛ nʼakɔnnɔ no ano yɛ den a hena na obesianka no?
Anini biara a wɔtaa no no nhaw wɔn ho bebree;
edu bere a ɛsɛ sɛ wohyia no a wobenya no.
25Ntu mmirika nkosi sɛ wʼanan ase bɛyɛ kwaterekwa,
na wo mene mu bɛyow.
Nanso wokae se, ‘So nni mfaso!
Mepɛ ananafo anyame,
na ɛsɛ sɛ midi wɔn akyi.’
26“Sɛnea wɔkyere ɔkorɔmfo a wogu nʼanim ase no,
saa na wɔagu Israelfi anim ase,
wɔn ankasa, wɔn ahemfo ne wɔn adwumayɛfo,
wɔn asɔfo ne wɔn adiyifo.
27Wɔka kyerɛ dua se, ‘Woyɛ mʼagya,’
ne ɔbo se, ‘Wo na wowoo me.’
Wɔadan wɔn akyi akyerɛ me
na ɛnyɛ wɔn anim;
nanso sɛ amanehunu bi ba wɔn so a, wɔka se,
‘Bra begye yɛn!’
28Anyame a moyɛ maa mo ho no wɔ he?
Momma wɔmmra sɛ wobetumi agye mo
bere a mowɔ amanehunu mu!
Efisɛ mowɔ anyame bebree
te sɛ nea mowɔ nkurow bebree no, Yuda.
29“Adɛn nti na mobɔ me sobo?
Mo nyinaa ayɛ dɔm atia me,”
Awurade na ose.
30“Metwee mo nkurɔfo aso kwa;
wɔamfa me nteɛso.
Wʼafoa akunkum wʼadiyifo
te sɛ gyata a nʼani abere.
31“Mo nnɛmmafo, munnwen Awurade asɛm ho:
“Mayɛ sɛ, nweatam ama Israel ana?
Anaasɛ asase a so aduru sum kabii ana?
Adɛn nti na me nkurɔfo ka se, ‘Yɛwɔ ho kwan sɛ yekyinkyin;
yɛremma wo nkyɛn bio.’
32Ɔbabun werɛ fi ne mpempranne,
ayeforo werɛ befi nʼahyehyɛde ana?
Nanso me nkurɔfo werɛ afi me
nna a wontumi nkan.
33Hwɛ nyansa a mowɔ de pɛ mo adɔfo!
Mmea a wɔnsɛ hwee koraa tumi sua mo akwan.
34Mo adurade mu wɔ
ahiafo a wodi bem mogya,
nanso moankyere wɔn sɛ wɔrebubu akɔ mu.
Eyinom nyinaa akyi
35woka se, ‘Midi bem;
ne bo mfuw me.’
Nanso mebu wo atɛn
efisɛ woka se, ‘Menyɛɛ bɔne biara ɛ.’
36Adɛn nti na wukyinkyin sɛɛ,
sesa wʼakwan?
Misraim bedi wo huammɔ
sɛnea Asiria yɛe no.
37Afei wubefi saa beae hɔ
a wo nsa gu wo ti so.
Efisɛ Awurade apo wɔn a wode wo ho too wɔn so no;
wɔremmoa wo.
Varningar och förmaningar till Juda
(2:1—29:32)
Guds folks trolöshet
1Herrens ord kom till mig: 2”Gå och förkunna för Jerusalem: Så säger Herren:
’Jag minns hur hängiven du var i ungdomen,
hur du älskade mig som brud
och hur du följde mig genom öknen,
genom ett land där ingen sår något.
3Israel var heligt för Herren,
det första av hans skörd.
Alla som åt av det
drog på sig skuld
och blev drabbade av olycka, säger Herren.’ ”
4Hör Herrens ord, Jakobs ätt, Israels alla släkter! 5Så säger Herren:
”Vad var det för fel era fäder fann hos mig,
eftersom de gick bort från mig
och följde de värdelösa avgudarna
och själva blev värdelösa?
6De frågade inte: ’Var är Herren,
som ledde oss ut ur Egypten,
genom öknen,
genom ett öde, oländigt land,
torkans och skuggornas land,
ett land som ingen vill passera igenom
och där ingen vill bo?’
7Jag ledde er till ett bördigt land,
för att ni skulle få äta av dess frukt och dess goda.
Men när ni kom dit orenade ni mitt land
och gjorde min egendom avskyvärd.
8Prästerna frågade inte:
’Var är Herren?’
De som hade hand om lagen
kände mig inte,
ledarna satte sig upp mot mig,
profeterna profeterade i Baals namn
och följde värdelösa avgudar.
9Därför kommer jag att gå till rätta med er än en gång, säger Herren,
ja, även med era barn i kommande generationer ska jag gå till rätta.
10Dra bort till kittéernas2:10 Syftar på Cypern. kuster
och se efter,
sänd någon till Kedar
för att noga undersöka
om något sådant har skett:
11Har något annat folk någonsin bytt ut sina gudar,
som ändå inte är några gudar?
Men mitt folk har bytt bort sin härlighet2:11 En urtida skriftlärd tradition som är omnämnd i den masoretiska texten visar att den ursprungliga formuleringen löd: min härlighet.
mot en värdelös avgud.
12Häpna över detta, ni himlar,
rys och bäva, säger Herren.
13Mitt folk har begått en dubbel synd:
Det har övergett mig,
källan med det levande vattnet,
och de har grävt dåliga brunnar åt sig,
brunnar som inte håller vatten.
14Är Israel en tjänare eller född till slav?
Varför har han blivit ett byte?
15Lejonen ryter och morrar mot honom.
De har lagt hans land öde
och bränt ner hans städer,
så att ingen kan bo i dem.
16Män från Memfis och Tachpanches
betar din hjässa kal.
17Är det inte du själv som har dragit detta över dig
genom att du övergav Herren, din Gud,
när han ville leda dig på vägen?
18Varför ska du nu gå till Egypten
för att dricka Shichors vatten?
Och varför gå till Assyrien
för att dricka av Eufratflodens vatten?
19Din ondska kommer att straffa dig,
ditt avfall att tukta dig.
Besinna och inse därför
hur ont och bittert det är
att du överger Herren, din Gud,
och inte fruktar mig längre, säger Herren, härskarornas Herre.
20För länge sedan bröt jag sönder ditt ok
och slet av dina band.2:20 Enligt Septuaginta: …bröt du sönder ditt ok…
Du sa: ’Jag vill inte tjäna.’
På varje höjd och under varje grönskande träd
lade du dig ner och prostituerade dig.
21Jag planterade dig som ett ädelt vin
av allra bästa slag.
Hur har du kunnat förvandlas för mig
till en oduglig, vildvuxen ranka?
22Även om du tvättar dig med lut
och rikligt med såpa
består din synds fläckar inför mig,” säger Herren, Herren.
23”Hur kan du säga:
’Jag har inte orenat mig
och inte sprungit efter baalsgudarna’?
Tänk efter hur du bar dig åt i dalen,
beakta vad du har gjort.
Du är som ett oroligt kamelsto,
som irrar hit och dit,
24som en vildåsna, van vid öken,
som flåsar under parningstiden.
Vem kan tygla dess begär?
Ingen behöver springa sig trött efter den,
i parningstiden är den lätt att finna.
25Akta dig, så du inte springer av dig skorna
och får din strupe torr.
Men du säger:
’Det är ingen idé.
Jag älskar främmande gudar,
och dem måste jag följa.’
26Som en tjuv tagen på bar gärning
ska Israel stå där med skam,
med sina kungar, furstar,
präster och profeter,
27de som säger till en trästolpe: ’Du är min far’
och till en sten: ’Du har fött mig.’
De vänder ryggen mot mig,
inte ansiktet,
men när olyckan kommer ropar de:
’Kom och rädda oss!’
28Var är då de gudar som du har gjort åt dig själv?
Låt dem nu komma till din räddning i olyckan, om de kan!
Du har ju lika många gudar
som du har städer, Juda.
29Varför vill ni gå till rätta med mig?
Ni har ju alla gjort uppror mot mig, säger Herren.
30Till ingen nytta har jag straffat era söner,
de tog inte emot någon tillrättavisning.
Som rovlystna lejon
har ert svärd ätit upp profeterna.
31Ni släkte, ge akt på Herrens ord!
Har jag varit en öken för Israel,
ett mörkrets land?
Varför säger mitt folk:
’Vi går vart vi vill,
vi kommer inte mer tillbaka till dig.’
32Skulle en ung flicka kunna glömma sina smycken,
eller en brud sin gördel?
Men av mitt folk har jag varit glömd i alla tider.
33Hur skickligt hittar du inte vägen
i ditt sökande efter kärlek!
Till och med de sämsta bland kvinnorna
har en hel del att lära av dig.2:33 Grundtextens innebörd är osäker. Tanken kan också vara: Därför har du också vant dig vid ondskans vägar.
34Dina kläder är fläckade av blod
från fattiga och oskyldiga.
De ertappades inte vid inbrott.
Trots allt detta2:34 Grundtextens innebörd är osäker, men det är troligt att sista satsen i versen hör ihop med början av nästa vers.
35säger du: ’Jag är oskyldig.
Han är inte vred på mig längre.’
Jag ska döma dig,
därför att du säger att du inte har syndat.
36Varför far du än hit och än dit,
för att ta en annan väg?
Du ska bli besviken på Egypten
på samma sätt som du blev besviken på Assyrien.
37Också därifrån kommer du att få gå
med händerna över huvudet.
Herren har förkastat dem som du litade på,
och du ska inte ha framgång med hjälp av dem.
