Nteaseɛnam Anan
1Memaa mʼani so bio, na mihuu nteaseɛnam anan a efi mmepɔw abien ntam reba, mmepɔw no yɛ kɔbere mfrafrae. 2Teaseɛnam a edi kan no, na apɔnkɔ kɔkɔɔ na wɔtwe, na apɔnkɔ tuntum nso twe nea ɛto so abien no. 3Nea ɛto so abiɛsa no, na apɔnkɔ fitaa na wɔtwe. Nea ɛto so anan no, na apɔnkɔ ntokontrama na wɔtwe, na apɔnkɔ no nyinaa ho yɛ den. 4Mibisaa ɔbɔfo a na ɔne me rekasa no se, “Me wura, eyinom yɛ dɛn?”
5Ɔbɔfo no buaa me se, “Eyinom yɛ ahonhom anan a wofi ɔsoro, na wɔrefi wiase nyinaa Awurade no anim akɔ. 6Teaseɛnam a apɔnkɔ tuntum retwe no rekɔ ɔman a ɛwɔ atifi fam no so. Teaseɛnam a apɔnkɔ fitaa retwe no rekɔ atɔe fam; na nea apɔnkɔ ntokontrama twe no rekɔ anafo fam.”
7Apɔnkɔ ahoɔdenfo no fii adi no, wɔpɛɛ sɛ wɔkɔ asase nyinaa so. Na ɔbɔfo no kae se, “Monkɔ asase nyinaa so!” Enti wɔkɔɔ asase so mmaa nyinaa.
8Afei ɔfrɛɛ me se, “Hwɛ, wɔn a wɔrekɔ atifi fam man so no ama me Honhom ahomegye wɔ atifi fam asase no so.”
Yosua Ahenkyɛw
9Awurade asɛm baa me nkyɛn. Ɔkae se, 10“Gye sikakɔkɔɔ ne dwetɛ fi wɔn a wɔatwa wɔn asu, Heldai, Tobia ne Yedaia a wofi Babilonia aba no nkyɛn. Da no ara kɔ Sefania babarima Yosia fi. 11Gye dwetɛ ne sikakɔkɔɔ na fa yɛ ahenkyɛw, hyɛ ɔsɔfopanyin Yosua a ɔyɛ Yehosadak babarima no ti. 12Ka kyerɛ no se, sɛɛ na Asafo Awurade se: ‘Ɔbarima a wɔfrɛ no Dubaa no ni, na ɔbɛfefɛw afi hɔ akosi Awurade asɔredan no. 13Ɔno na obesi Awurade asɔredan no, na wɔbɛhyɛ no anuonyam, na ɔbɛtena nʼahengua so adi ne hene, na ɔbɛyɛ ɔsɔfo wɔ nʼahengua so. Afei asomdwoe bɛba abien no ntam.’ 14Wɔde ahenkyɛw no bɛma Heldai, Tobia, Yedaia ne Sefania babarima Hen, na wɔde ayɛ nkae ade wɔ Awurade asɔredan mu. 15Wɔn a wɔwɔ akyirikyiri no bɛba abɛboa Awurade asɔredan no si, na mubehu sɛ Asafo Awurade na wasoma me mo nkyɛn. Sɛ moyɛ osetie ma Awurade mo Nyankopɔn nokware mu a, eyi bɛba mu.”
De fyra vagnarna
1När jag sedan lyfte blicken fick jag se fyra vagnar komma fram mellan två berg, berg av koppar. 2Den första vagnen drogs av röda hästar, den andra av svarta, 3den tredje av vita hästar och den fjärde av spräckliga hästar. De var starka. 4Jag frågade ängeln som talade med mig: ”Vad är dessa för något, herre?”
5Ängeln svarade mig: ”Dessa är himlens fyra vindar6:5 Eller andar. som drar ut och som stått inför hela jordens Herre. 6Vagnen med de svarta hästarna drar mot landet i norr, de vita hästarna följer efter, och de spräckliga drar mot landet i söder.”6:6 Enligt föreslagen rättelse (något av texten tycks saknas): Vagnen med de röda hästarna drar mot landet i öster, de svarta hästarna mot landet i norr, de vita mot landet i väster och de spräckliga mot landet i söder.
7De starka hästarna gick ut, ivriga att få ge sig ut över jorden. Han sa: ”Gå ut över jorden!” Då gav de sig ut över jorden.
8Därefter kallade han på mig och sa: ”Se, de som drar mot landet i norr låter min Ande finna ro där.6:8 Eller: …låter min vrede stillas/tömmas ut där.”
Översteprästen Josuas kröning
9Herrens ord kom till mig: 10”Ta emot gåvorna av de deporterade, Heldaj, Tobia och Jedaja. Gå samma dag till Josias, Sefanjas sons, hus, dit de har kommit från Babylonien. 11Ta silvret och guldet, gör en krona och sätt den på översteprästen Josuas, Josadaks sons, huvud.
12Säg till honom: Så säger härskarornas Herre: ’Här är en man, vars namn är Skottet6:12 Skottet och spira/gro kommer från samma rot i hebreiskan. Se även not till 3:8.. Där han är ska det spira, och han ska bygga Herrens tempel. 13Han ska bygga Herrens tempel, kläs i majestät och sätta sig för att regera på sin tron. Han ska vara en präst på sin tron, och det ska vara harmoni mellan de två.’ 14Kronan ska vara kvar i Herrens tempel till minne av Heldaj, Tobia, Jedaja och Hen6:14 Namnen här bör jämföras med v. 10, varav Heldaj (Helem i den masoretiska texten) är taget enligt ett rättelseförslag. Hen, eller Josia, enligt samma rättelseförslag, jfr v. 10, tolkas i Septuaginta som nåd, som i så fall riktades till Sefanjas son., Sefanjas son. 15Man ska komma fjärran ifrån för att bygga Herrens tempel, och ni ska inse att det är härskarornas Herre som har sänt mig till er. Detta ska ske om ni noga lyder Herren, er Gud.”
