Dwom 71
1Awurade, wo mu na maguan ahintaw;
mma mʼanim ngu ase da.
2Wo trenee no nti, yi me na gye me;
tie me na gye me nkwa.
3Yɛ me nkwagye botan,
faako a metumi akɔ daa;
hyɛ ma wommegye me nkwa,
na wone me botan ne mʼabandennen.
4Me Nyankopɔn, gye me fi amumɔyɛfo nsam,
gye me fi nnebɔneyɛfo ne atirimɔdenfo nsam.
5Na woayɛ mʼanidaso, Asafo Awurade,
mʼahotoso fi me mmabun bere mu.
6Mede me ho ato wo so fi awo mu;
wo na wuyii me fii me na yafunu mu.
Mɛkamfo wo daa.
7Mayɛ nsɛnkyerɛnne ama bebree,
nanso wo ne me guankɔbea dennen.
8Wo nkamfo ahyɛ mʼanom ma,
mekamfo wʼanuonyam da mu nyinaa.
9Ntow me nkyene bere a mabɔ akwakoraa;
mʼahoɔden sa wɔ me mu a, nnyaw me.
10Efisɛ mʼatamfo kasa tia me
wɔn a wɔtwɛn sɛ wobekum me no bɔ mu pam me ti so.
11Wɔka se, “Onyankopɔn agyaw no mu;
momma yentiw no na yɛnkyere no,
na obiara nni hɔ a obegye no.”
12Me Nyankopɔn, mfi me nkyɛn nkɔ akyiri;
Onyankopɔn, yɛ ntɛm bɛboa me.
13Ma wɔn a wɔbɔ me sobo no nsɛe wɔ animguase mu;
wɔn a wɔpɛ sɛ wopira me no
ma ahohora ne animguase nkata wɔn so.
14Nanso me de, menya anidaso daa;
mɛkɔ so akamfo wo.
15Mɛka wo trenee ho asɛm,
ne wo nkwagye da mu nyinaa,
nanso minnim ano.
16Otumfo Awurade, mɛba abɛpae mu aka wo nnwuma akɛse no;
mɛpae mu aka wo trenee, wo nko ara de no, akyerɛ.
17Onyankopɔn, efi me mmabun bere na wokyerɛkyerɛɛ me,
na ebesi nnɛ yi meka wʼanwonwade a woayɛ kyerɛ.
18Mpo sɛ mebɔ akwakoraa na mifuw dwen a,
Onyankopɔn, nnyaw me,
kosi sɛ mɛka wo tumi ho asɛm akyerɛ nkyirimma,
ne wo kɛseyɛ akyerɛ wɔn a wɔbɛba nyinaa.
19Onyankopɔn, wo trenee du ɔsorosoro,
wo a woayɛ nneɛma akɛse.
Onyankopɔn, hena na ɔte sɛ wo?
20Mmom woama mahu ɔhaw bebree a ɛyɛ yaw;
nanso wobɛma me nkwa bio;
na wubeyi me bio,
afi asase yam.
21Wobɛhyɛ me anuonyam bebree
na woakyekye me werɛ bio.
22Mede sanku bɛkamfo wo
me Nyankopɔn, wo trenee nti
mɛto wʼayeyi dwom wɔ sankuten so,
Israel Kronkronni.
23Mʼanofafa de anigye bɛteɛ mu
bere a meto dwom kamfo wo,
me a woagye me no.
24Me tɛkrɛma bɛka wo trenee nnwuma
da mu nyinaa,
efisɛ wɔn a wɔpɛ sɛ wɔhaw me no
kɔ animguase ne basaayɛ mu.
Psalm 71
Den åldrandes bön om hjälp
(Ps 30:2-4)
1Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,
låt mig aldrig komma på skam.
2Befria mig och befria mig i din rättfärdighet.
Lyssna till mig och rädda mig.
3Var en klippa för mig, en tillflykt,
dit jag alltid får komma,
du som har gett en befallning om min räddning,
du min klippa och min borg.
4Befria mig, min Gud, ur de ondas grepp,
ur de orättfärdiga och grymma människornas våld.
5Du är mitt hopp, Herre, min Gud,
min förtröstan alltsedan jag var ung.
6Sedan jag föddes har du varit mitt stöd;
du har lett mig sedan min tillblivelse i moderlivet.
Jag vill alltid prisa dig.
7Jag har blivit ett tecken för många,
men du är min starka tillflykt.
8Min mun fylls av din lovprisning,
din ära dagen lång.
9Förkasta mig inte på ålderns höst.
Överge mig inte när mina krafter avtar.
10Mina fiender talar mot mig,
de som vill ta mitt liv gör en konspiration.
11De säger: ”Gud har övergett honom!
Jaga honom, grip honom!
Det finns ingen som kan rädda honom.”
12Gud, var inte så långt borta!
Skynda till min hjälp, min Gud!
13Låt mina motståndare komma på skam och förgås.
Låt dem höljas i förakt och vanära som vill skada mig.
14Jag ska alltid hoppas på dig
och prisa dig mer och mer.
15Jag vill förkunna din rättfärdighet,
dagen lång din räddning,
även om jag inte fattar vidden av den71:15 Grundtextens innebörd är osäker i versens sista del..
16Jag ska komma och berätta om min Herres, Herrens, väldiga kraft,
din, endast din, rättfärdighet.
17Gud, du har varit min lärare från min ungdom,
och fortfarande förkunnar jag dina underverk.
18Överge mig inte, Gud, nu när jag är gammal och gråhårig.
Låt mig förkunna din kraft för nästa generation,
din makt för dem som ska komma.
19Din rättfärdighet, Gud, når upp till skyarna.
Gud, du som har gjort stora ting,
vem är som du?
20Du har ställt mig inför mycket och bittert lidande,
men du ger mig ändå liv på nytt
och lyfter mig upp ur djupen.
21Du upprättar mig igen
och möter mig med ny tröst.
22Jag vill prisa dig till harpa
för din trofasthet, min Gud,
och lovsjunga dig till lyra,
du Israels Helige.
23Jag vill jubla och lovsjunga dig,
för du har friköpt mig.
24Dagen lång vill jag berätta om din rättfärdighet,
för de som ville mig ont
har förödmjukats och kommit på skam.
