Dwom 49
Koramma dwom.
1Muntie, mo saa nnipa yi nyinaa;
monyɛ aso, mo a mowɔ wiase yi mu nyinaa,
2nea ɔyɛ abomfiaa ne nea odi mu,
adefo ne ahiafo nyinaa.
3Mʼano bɛka anyansasɛm;
nsɛm a efi me koma mu bɛma nhumu.
4Mɛbrɛ mʼaso ase atie mmebusɛm;
na sanku na mede bɛkyerɛ mʼabisae ase.
5Adɛn nti na ɛsɛ sɛ misuro, bere a nna bɔne aba,
bere a amumɔyɛfo nnaadaafo atwa me ho ahyia,
6wɔn a wɔde wɔn ho to wɔn ahonya so
na wɔde wɔn ade dodow hoahoa wɔn ho?
7Onipa biara rentumi nnye ne yɔnko nkwa
na ɔrentumi mfa mpata biara mma Onyankopɔn,
8nkwa ho mpata bo yɛ den,
akatua biara renso,
9sɛ ɛbɛma no atena ase afebɔɔ
a ɔrenhu porɔwee.
10Obiara nim pefee sɛ anyansafo wu;
saa ara na nkwaseafo ne agyimifo nso wu,
na wogyaw wɔn ahonya hɔ ma afoforo.
11Wɔn nna bɛyɛ wɔn afi afebɔɔ,
wɔn atenae wɔ awo ntoatoaso bere a enni awiei mu,
ɛmfa ho sɛ wɔde wɔn din atoto nsase so.
12Na onipa ahonya nyinaa akyi no, ɔrentena hɔ daa;
ɔte sɛ mmoa a wowu no ara.
13Eyi ne nea ɛda hɔ ma wɔn a wogye wɔn ho di,
ne wɔn akyidifo a wɔfoa wɔn nsɛm so.
14Wɔte sɛ nguan, na wɔbɛkɔ ɔda mu,
na owu de wɔn bɛyɛ nʼaduan.
Atreneefo bedi wɔn so anɔpa;
wɔn nipadua bɛporɔw wɔ ɔda mu,
na wɔne wɔn adan akɛse no ntam akwan bɛware.
15Nanso Onyankopɔn begye me afi ɔda mu;
ampa ara, ɔde me bɛkɔ ne nkyɛn.
16Sɛ onipa nya ne ho a, mma ɛnnhaw wo;
na sɛ ne fi anigye yɛ bebree a, mma ɛnnhaw wo;
17efisɛ, sɛ owu a ɔremmfa hwee nkɔ,
nʼanuonyam ne no renkɔ amoa mu.
18Mpo ɔte ase no, ɔfaa no sɛ wɔahyira no,
efisɛ wɔkamfo nnipa bere a wodi yiye,
19nanso ɔbɛkɔ akɔka nʼagyanom ho,
wɔn a wɔrenhu nkwa hann ara da no.
20Onipa a ɔwɔ ahonya na onni nhumu no
te sɛ mmoa a wowu.
Psalm 49
Det är fåfängt att lita på jordisk rikedom
1För körledaren. Av Korachs ättlingar. En psalm.
2Hör, alla folk!
Lyssna, alla världens invånare,
3hög och låg,
rik och fattig.
4Min mun talar visdomsord,
ur mitt innersta kommer förstånd.
5Jag böjer mitt öra till visdomsord,
jag förklarar min gåta till harpospel.
6Varför skulle jag vara rädd i olyckans tid,
när mina bedragares ondska omger mig?
7De litar på sin rikedom
och skryter med hur mycket de äger.
8Men ingen kan betala för någon annans liv,
och ingen kan ge Gud en lösesumma för någon.
9Priset för ett liv är högt,
och ingen betalning är tillräcklig
10för att någon ska få leva för evigt
och komma undan graven.
11Man ser de visa dö,
förgås som dåren och den oförnuftige,
och de lämnar sin rikedom till andra.
12Graven49:12 Egentligen deras inre (tankar), men här följer översättningen Septuaginta m.fl. gamla översättningar, eftersom sammanhanget tyder på graven. De två hebreiska orden liknar varandra och en förväxling kan ha skett i kopieringen av handskrifter. En möjlig översättning är dock: De tänker att deras hem/hus ska bestå för evigt… förblir deras hem för evigt,
deras boning generation efter generation,
fastän de har uppkallat sina gods efter sig själva.
13Men människan i all sin rikedom består inte49:13 Enligt Septuaginta m.fl. …är utan förstånd.,
hon är som djuren som förgås.
14Så går det för dessa som förtröstar på sig själva,
och deras anhängare som bejakar deras tal. Séla
15Som en fårhjord förs de till dödsriket,
och döden är deras herde.
De rättfärdiga ska härska över dem på morgonen.
Deras kroppar förmultnar i graven, borta från härliga boningar.49:15 I den senare hälften av versen är grundtexten mycket svårbegriplig och översättningen blir närmast en översättning av enstaka ord utan någon sammanhängande mening.
16Men Gud ska befria mig från dödsrikets grepp,
han ska ta emot mig. Séla
17Bli inte rädd när du ser någon bli rik,
när hans hus blir allt mer praktfullt,
18för när han dör kan han inte ta någonting med sig,
hans härlighet följer inte med honom ner.
19Även om en människa anser sig ha ett välsignat liv,
och din framgång prisas,
20går var och en ändå till sina fäder,
till dem som aldrig mer ser ljuset.
21Men människan i all sin rikedom består inte,
hon är som djuren som förgås.49:21 Se v. 13 med not.
