Dwom 31
Dawid dwom.
1Wo mu, Awurade na manya guankɔbea;
mma mʼanim ngu ase;
fi wo trenee mu gye me.
2Yɛ aso ma me,
bra ntɛm begye me;
yɛ me bammɔ botan,
aban a mʼatamfo nsa renka me.
3Sɛ woyɛ me botan ne mʼaban nti,
wo din nti di mʼanim na kyerɛ me kwan.
4Gye me fi afiri a wɔasum me no mu,
efisɛ wo ne me guankɔbea.
5Wo nsam na mede me kra hyɛ;
gye me bio, Awurade, Onyankopɔn nokwafo.
6Mikyi wɔn a wɔsom abosom huhuw;
mede me ho to Awurade so.
7Mʼani begye na madi ahurusi wɔ wo dɔ mu,
efisɛ wuhu mʼamanehunu,
na wunim me kra mu haw.
8Womfaa me nhyɛɛ ɔtamfo no nsa
mmom wode me nan asisi petee mu.
9Hu me mmɔbɔ, Awurade, efisɛ me ho yeraw me;
awerɛhow ama mʼani so ayɛ kusuu
ɔyaw ama me kra ne me honam ayɛ mmerɛw.
10Ɔyawdi retew me nkwa so,
na abooboo tew me mfe so;
ɔhaw nti mʼahoɔden kɔ fam,
na me nnompe nso ahodwow.
11Mʼatamfo nyinaa nti,
mayɛ ahohora wɔ me nnamfonom mu;
nnipa a wonim me suro me,
na wɔn a wohu me mmɔnten so guan.
12Obiara werɛ afi me te sɛ nea mawu;
mayɛ sɛ kuku a abɔ.
13Mete asomsɛm dodow a wɔka
ahunahuna atwa me ho ahyia.
Wɔrepam me ti so,
na wɔbɔ pɔw sɛ wobekum me.
14Nanso mede me ho ato wo so, Awurade;
meka se, “Woyɛ me Nyankopɔn.”
15Me mmere wɔ wo nsam
gye me fi mʼatamfo
ne wɔn a wɔtaa me no nsam.
16Tew wʼanim kyerɛ wo somfo;
gye me wɔ wo dɔ a enni huammɔ no mu.
17Mma mʼanim ngu ase, Awurade,
efisɛ masu afrɛ wo;
mmom, ma amumɔyɛfo anim ngu ase
na wɔnna wɔn nna mu komm.
18Mua atorofo ano,
efisɛ wɔde ahantan ne animtiaabu
kasa tia atreneefo.
19Wo papayɛ dɔɔso,
ɛno na woakora ama wɔn a wosuro wo no
ɛno na wode ma wɔn a woguan toa wo no
wɔ nnipa anim.
20Wode wɔn sie wʼanim bammɔ mu
fi nnipa nsusuwii bɔne ho;
wo tenabea hɔ na wode wɔn sie dwoodwoo
fi tɛkrɛma a ɛbɔ sobo ho.
21Ayeyi nka Awurade!
Sɛ wayi ne dɔ nwonwaso akyerɛ me
bere a na mewɔ kuropɔn a atamfo atwa ho ahyia no mu no.
22Mebɔɔ huboa no mekae se:
“Woayi wʼani afi me so!”
Nanso wotee me mmɔborɔsu
bere a mekotow srɛɛ wo no.
23Monnɔ Awurade mo a moyɛ nʼahotewfo nyinaa!
Awurade kora wɔn a wodi nokware so,
na ahomasofo de, otua wɔn ka pɛpɛɛpɛ.
24Monyɛ den na momma mo bo ntɔ mo yam,
mo a mowɔ anidaso wɔ Awurade mu nyinaa.
Psalm 31
Klagan, bön om räddning
(Ps 71:1-3)
1För körledaren. En psalm av David.
2Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,
låt mig aldrig komma på skam.
Befria mig i din rättfärdighet.
3Lyssna till mig,
skynda dig att rädda mig.
Var en klippa för mig, en fästning,
en borg där jag finner frälsning.
4Du är min klippa och min borg.
Led mig, vägled mig för ditt namns skull!
5Frigör mig ur nätet som har gillrats åt mig.
Du är min fästning.
6I dina händer överlämnar jag min ande,
för du befriar mig, Herre, du trofaste Gud.
7Jag hatar dem som tillber avgudar.
Jag förtröstar på Herren.
8Jag jublar av glädje för din nåd.
Du såg mitt lidande
och du såg min själs ångest.
9Du överlämnade mig inte åt min fiende.
Du ledde mig ut i frihet.
10Herre, var nådig mot mig, för jag är i nöd,
mina ögon är matta av sorg,
likaså min kropp och själ.
11Mitt liv försvinner i ångest och mina år i suckan,
min styrka och min kropp håller på
att tyna bort på grund av min skuld.
12För alla mina fienders skull hånas jag,
mina grannar förfärar sig31:12 Det hebreiska uttryckets innebörd är osäker. över mig,
och de som ser mig på gatan flyr från mig.
13Jag är lika bortglömd som en död,
jag har blivit som en krossad kruka.
14Jag hör mångas skvaller,
skräck finns på alla håll,
de går samman mot mig
för att röja mig ur vägen.
15Men jag förtröstar på dig, Herre!
Jag säger: ”Du är min Gud.”
16Mina tider ligger i dina händer,
rädda mig ur mina fienders hand,
från dem som förföljer mig.
17Låt ditt ansikte lysa över din tjänare!
Rädda mig i din nåd!
18Herre, låt mig inte komma på skam
när jag ropar till dig.
Låt i stället de gudlösa få skämmas
och lägga sig stilla i dödsriket,
19där deras lögnaktiga läppar till sist har tystnat,
dessa fräcka, som högmodigt och föraktfullt
talar mot de rättfärdiga.
20Stor är din godhet
som du har sparat åt dem som fruktar dig
och som du inför alla ger dem som tar sin tillflykt till dig.
21Du gömmer dem hos dig,
skyddade mot människors sammansvärjning,
du förvarar dem i din hydda
i trygghet mot elaka tungor.
22Välsignad vare Herren,
för han visade mig sin underbara nåd i en belägrad stad.
23Förskräckt tänkte jag: ”Jag är bortstött från dig.”
Men du hörde mina böner,
när jag ropade till dig om hjälp.
24Älska Herren, alla hans fromma.
Herren bevarar de trogna,
men dem som handlar i övermod straffar han strängt.
25Var starka, fatta mod,
alla ni som hoppas på Herren.
