Nyansa Frɛ
1Tie: Nyansa refrɛ.
Ntease ma ne nne so.
2Ɔkwan no so, sorɔnsorɔmmea hɔ,
nkwantanan no so, ɛhɔ na egyina,
3apon a ɛkɔ kuropɔn no mu no ho,
ɛteɛ mu wɔ abobow ano hɔ se,
4“Ao, mo nnipa na meteɛ mu refrɛ;
meteɛ mu frɛ adesamma nyinaa.
5Mo a moyɛ ntetekwaa, momma mo ani ntew;
mo a moyɛ nkwaseafo, munnya ntease.
6Muntie, na mewɔ nsɛm pa bi ka kyerɛ mo;
mibue mʼano ka nea eye.
7Mʼano ka nea ɛyɛ nokware,
efisɛ mʼanofafa kyi amumɔyɛsɛm.
8Mʼanom nsɛm nyinaa yɛ pɛ;
biara nni mu a ɛyɛ nkontompo anaa nnaadaasɛm.
9Ne nyinaa mu da hɔ ma nea ɔwɔ nhumu;
ɛho nni asɛm ma wɔn a wɔwɔ nimdeɛ.
10Mompo dwetɛ na momfa mʼakwankyerɛ,
momfa nimdeɛ na mompo sikakɔkɔɔ ankasa.
11Efisɛ nimdeɛ som bo sen bota,
na worentumi mfa nea wopɛ biara ntoto no ho.
12“Me, nyansa, mene anitew na ɛte;
nimdeɛ ne nhumu wɔ me.
13Sɛ wosuro Awurade ɛne sɛ wokyi bɔne;
mikyi ahantan ne ahomaso,
ɔbra bɔne ne nnaadaasɛm.
14Afotu ne atemmu pa wɔ me;
mewɔ ntease ne tumi.
15Me so na ahemfo nam di ade
na sodifo nam me so hyehyɛ mmara a ɛyɛ pɛ;
16Mmapɔmma de me bu ɔman
ne atitiriw nyinaa a wodi asase so hene.
17Medɔ wɔn a wɔdɔ me,
na wɔn a wɔhwehwɛ me no hu me.
18Ahonyade ne anuonyam wɔ me nkyɛn,
ahode a ɛkyɛ ne yiyedi nso saa ara.
19Mʼaba ye sen sikakɔkɔɔ ankasa;
nea efi me mu boro dwetɛ a wɔasɔn so so.
20Trenee akwan so na menam,
atɛntrenee akwan so,
21mede ahode ma wɔn a wɔdɔ me
na mehyɛ wɔn adekoradan amaama.
22“Awurade bɔɔ me sɛ nʼabɔde mu abakan
dii ne tete nneyɛe anim;
23oyii me sii hɔ fi tete,
ansa na wiase refi ase.
24Wɔwoo me ansa na wɔrebɔ po kakraka no,
ansa na wɔreyɛ nsuti a nsu ahyɛ no ma no,
25ansa na wɔde mmepɔw resisi hɔ;
wɔwoo me ansa na nkoko reba,
26ansa na ɔbɔɔ asase ne ne mfuw
anaa dɔte biara a ɛwɔ asase so.
27Mewɔ hɔ ansa na wɔbɔɔ ɔsoro,
bere a otwaa ɔhye too ebun no ani no,
28bere a ɔbɔɔ omununkum wɔ soro
na ɔde ebun mu nsuti tintim hɔ dennen no;
29bere a otwaa ɔhye maa po
sɛnea nsu no rentra ne hye,
ne bere a otwaa asase fapem no,
30na meyɛ odwumfo a mete ne nkyɛn.
Anigye hyɛɛ me ma daa
na midii ahurusi wɔ nʼanim bere biara,
31na mʼani gye wɔ ne wiase nyinaa mu
na mʼani ka wɔ adesamma mu.
32“Enti me mma, muntie me;
nhyira ne wɔn a wɔnantew mʼakwan so.
33Muntie mʼakwankyerɛ na munhu nyansa;
mummmu mo ani ngu so.
34Nhyira ne onipa a otie me,
ɔwɛn mʼabobow ano daa,
na ɔtwɛn wɔ hɔ.
35Na obiara a ohu me no nya nkwa,
na onya anisɔ fi Awurade nkyɛn.
36Na nea wanhwehwɛ me no haw ne ho
na wɔn a wɔtan me no dɔ owu.”
Visheten ropar
1Hör, visheten ropar,
förståndet höjer sin röst!
2Den står uppe på höjderna,
vid vägar och vägskäl.
3Vid stadsportarna och vid ingångarna
ropar den högt:
4”Jag ropar till er, människor,
jag höjer min röst till alla människobarn.
5Ni okunniga, lär er klokhet,
ni dårar, lär er förnuft!
6Lyssna, för jag talar om det som är ädelt,
mina läppar säger vad rätt är.
7Sanning är vad min mun vill tala,
för mina läppar avskyr det onda.
8Alla mina ord är rättfärdiga,
i inget av dem finns något falskt eller förvänt.
9De är klara för de förstående
och riktiga för dem som har kunskap.
10Ta emot min förmaning hellre än silver
och kunskap hellre än rent guld.
11För visheten är mer värd än rubiner,
inga skatter kan jämföras med den.
12Jag, visheten, bor tillsammans med klokheten,
och hos mig finns kunskap om hur man blir förståndig.
13Att frukta Herren är att hata det onda.
Jag hatar stolthet, högmod, ont leverne och falskt tal.
14Hos mig finns råd och förnuft.
Jag är förstånd, och hos mig finns makt.
15Genom mig regerar kungar
och härskare som stiftar rätta lagar.
16Genom mig härskar furstar och stormän,
alla som styr rättfärdigt.
17Jag älskar alla som älskar mig.
De som söker mig ska finna mig.
18Hos mig finns rikedom och ära,
bestående välfärd och rättfärdighet.
19Min frukt är bättre än finaste guld,
det jag ger är bättre än renaste silver.
20Jag vandrar på rättfärdighetens väg
och på rättvisans stigar.
21Jag lönar med rikedom dem som älskar mig
och fyller deras förråd.
22Herren skapade mig redan i begynnelsen av sitt verk,
före allt som han sedan gjorde.
23I urtiden formades jag,
från begynnelsen, innan jorden fanns.
24Jag föddes innan djupen blev till,
när det ännu inte fanns några vattenkällor.
25Innan bergens grund lades och kullarna blev till
föddes jag,
26innan han skapat land och fält
och jorden på marken.
27Jag var med när han bredde ut himlarna
och spände upp dess valv över djupen,
28när han satte upp molnen
och lät källorna i djupet flöda fram,
29när han satte en gräns för havet
och gav vattnen befallning att inte överskrida den.
När han lade jordens grund.
30Jag var alltid vid hans sida8:30 Det hebreiska ordets betydelse, som här översatts alltid , är osäker. Alternativa tolkningar är bl.a: Jag var vid hans sida som barn…som den älskade…som hantverkare..
Jag var hans ständiga glädje,
i hans närhet fröjdades jag.
31Jag jublade över hela hans värld
och gladde mig över människosläktet.
32Lyssna därför till mig, mina barn!
Lyckliga är de som följer mina vägar.
33Lyssna till min förmaning och bli visa!
Förkasta den inte!
34Lycklig är den människa som lyssnar till mig,
som dagligen vakar vid mina dörrar
och väntar vid min tröskel.
35Den som finner mig finner livet
och Herrens välbehag.
36Men den som syndar mot mig skadar sig själv.
De som hatar mig älskar döden.”
