1Mma wʼani mmere amumɔyɛfo,
mfa wo ho mmɔ wɔn;
2Efisɛ wɔn koma dwene atirimɔdensɛm ho,
na wɔn ano ka nea ɛde basabasayɛ ba ho asɛm.
3Wɔde nyansa na esi fi,
na nhumu mu na wɔma etim;
4ɛnam nimdeɛ so na wonya ademude a ɛho yɛ na
na ɛyɛ fɛ hyehyɛ nʼadan mu.
5Onyansafo wɔ tumi a ɛso,
na onimdefo nyin ahoɔden mu;
6nea ɔretu sa hia akwankyerɛ,
nea ɔrehwehwɛ nkonimdi no hia afotufo pii.
7Nyansa wɔ soro dodo ma ɔkwasea;
wɔ apon ano aguabɔ mu no, ɛnsɛ sɛ wobue wɔn ano.
8Onipa a ɔbɔ pɔw bɔne no,
wɔbɛfrɛ no ɔkɔtwebrɛfo.
9Ogyimifo nhyehyɛe yɛ bɔne,
nnipa kyi ɔfɛwdifo.
10Sɛ wʼaba mu gow wɔ ɔhaw mu a,
na wʼahoɔden sua!
11Gye wɔn a wɔde wɔn rekɔ akokum wɔn no nkwa;
na sianka wɔn a wɔtɔ ntintan kɔ akumii.
12Sɛ woka se, “Na yennim eyi ho hwee a,”
nea ɔkari koma hwɛ no nhu ana?
Nea ɔbɔ wo nkwa ho ban no nnim ana?
Ɔrentua nea obiara ayɛ so ka ana?
13Me ba, di ɛwo, efisɛ eye;
ɛwokyɛm mu wo yɛ wʼanom dɛ.
14Hu nso sɛ nyansa yɛ wo kra dɛ;
sɛ wunya a, wowɔ anidaso ma daakye,
na wʼanidaso renyɛ ɔkwa.
15Nkɔtɛw ɔtreneeni fi sɛ ɔkwanmukafo,
na nkɔtow nhyɛ nʼatenae so,
16Ɛwɔ mu sɛ ɔtreneeni hwe ase mpɛn ason de, nanso ɔsɔre bio,
na amumɔyɛfo de amanehunu baako ma wɔhwe ase.
17Sɛ wo tamfo hwe ase a mma ɛnyɛ wo dɛ;
na sɛ ohintiw a mma wo koma nni ahurusi,
18efisɛ Awurade behu wʼadwene na ɔrempɛ
na obeyi nʼabufuwhyew afi no so.
19Nhaw wo ho wɔ abɔnefo nti,
na mma wʼani mmere amumɔyɛfo nso,
20efisɛ, ɔbɔnefo nni anidaso biara daakye,
na wobedum amumɔyɛfo kanea.
21Me ba, suro Awurade ne ɔhene,
na mfa wo ho mmɔ atuatewfo ho,
22efisɛ saa baanu yi de, ɔsɛe bɛba wɔn so mpofirim;
na hena na onim amanehunu ko a wobetumi de aba?
Anyansafo Nsɛnka A Ɛkeka Ho
23Eyinom nso yɛ anyansafo Nsɛnka:
Atemmu a nhwɛanim wɔ mu no nye:
24Obiara a ɔbɛka akyerɛ nea odi fɔ se, “Wo ho nni asɛm” no,
nnipa bɛdome no na amanaman remmɔ no din pa.
25Na wɔn a wobu afɔdifo fɔ no, ebesi wɔn yiye,
na nhyira bɛba wɔn so.
26Mmuae pa
te sɛ mfewano.
27Wie wo mfikyidwuma
na siesie wo mfuw;
ɛno akyi, si wo fi.
28Nni adanse ntia ɔyɔnko a ɔnyɛɛ wo hwee,
na mfa wʼano nnaadaa.
29Nka se, “Nea wayɛ me no me nso mɛyɛ no bi;
nea ɔyɛe no mitua no so ka.”
30Menantew faa onihawfo afuw ho,
twaa mu wɔ nea onni adwene bobeturo nso ho;
31nsɔe afuw wɔ baabiara,
wura afuw akata asase no so,
na abo afasu no nso abubu.
32Mede me koma kɔɔ nea mihuu no so
na misuaa biribi fii mu:
33nna kakra, nkotɔ kakra,
nsa a woabobɔw de rehome kakra
34bɛma ohia aba wo so sɛ ɔkwanmukafo,
na nneɛma ho nna bɛba wo so sɛ obi a okura akode. Na ohia bɛtow akyere wo sɛ ɔkwanmukafo; ahokyere bɛtoa wo sɛ ɔkorɔmfowerɛmfo.
1Var inte avundsjuk på onda människor
och längta inte efter deras gemenskap.
2De planerar för våldsdåd,
och så fort de öppnar munnen skapar de ofärd.
3Med vishet byggs huset,
och genom gott omdöme befästs det,
4genom kunskap fylls rummen
med värdefulla och vackra saker.
5Den vise är stark
och en kunskapens man har en växande kraft.
6Med planläggning ska du föra krig,
och räddning kommer när det finns många rådgivare.
7Visheten är ouppnåelig för den dumme.
När rådsmötet hålls i byporten kan han inte öppna munnen.
8Den som planerar något ont
gör sig känd som intrigmakare.
9Den dummes planer är synd,
och smädaren är avskydd av alla.
10Om du blir modlös i nödens stund,
är din kraft ringa.
11Rädda dem som släpas till döden,
grip in när de stapplar till att slaktas.
12Om du säger: ”Vi kände inte till detta”,
så märker han som prövar hjärtan det,
han som vakar över ditt liv vet,
och han belönar varje människa efter vad hon gjort.
13Min son, ät honung, för det är gott,
honung från honungskakan smakar sött.
14Du ska veta att sådan är också visheten för din själ.
Om du finner den finns det en framtid för dig,
och ditt hopp görs inte om intet.
15Du gudlöse, ligg inte på lur vid den rättfärdiges hem,
ödelägg inte hans boning.
16Sju gånger kan de rättfärdiga falla och resa sig igen,
men de onda stupar i sin olycka.
17Bli inte skadeglad när din fiende råkar illa ut.
Tillåt dig inte att jubla när han faller,
18så att Herren ser på det med missnöje
och vänder sin vrede från honom.
19Reta dig inte på de onda,
avundas inte de gudlösa,
20för de onda har ingen framtid,
och de gudlösas ljus kommer att blåsas ut.
21Min son, frukta Herren och kungen,
och ha ingenting att göra med de upproriska.
22En olycka kan plötsligt drabba dem,
och vem vet när en katastrof kommer från någon av dem?24:22 Den sista delen av versen är svårtolkad i grundtexten; någon av dem är en dualis och det framkommer inte vilka två som avses (Herren och kungen?). Prepositionen från är också en osäker tolkning, och om den tolkas som över, blir tanken att en katastrof kan när som helst drabba de upproriska.
Tillägg till de visas ord
23Dessa är ytterligare ord av de visa:
Att döma partiskt är fel.
24Den som säger till den skyldige: ”Du är oskyldig”,
förbannas av folk och fördöms av nationer.
25Men den som dömer rätt går det väl,
och han får en rik välsignelse.
26Ett uppriktigt svar är
som en kyss på läpparna.
27Gör färdigt ditt arbete där ute och allting klart på åkern.
Därefter kan du bygga dig ett hus.
28Vittna inte mot din medmänniska utan orsak.
Varför skulle du ljuga?
29Säg inte: ”Nu kan jag ge igen för allt han gjort mot mig.
Jag vill ge honom vad han förtjänar.”
30Jag gick förbi en lat mans åker
och en vingård som tillhörde en man som saknade vett.
31Den var övervuxen med törnen, full av nässlor,
och stenmuren var nedriven.
32När jag såg på detta tog jag intryck
och lärde mig en läxa av vad jag såg:
33Lite extra sömn, lite mer slummer,
lite mer vila med armarna i kors,
34så kommer fattigdomen över dig som en rövare,
och armodet som en beväpnad24:34 Grundtextens innebörd är osäker. man.
