Yesu Sa Ɔbarima Bi A Ɔwɔ Ahonhommɔne Yare
1Yesu ne nʼasuafo no twaa ɔtare no koduu Gerasefo asase so. 2Ɔresi afi ɔkorow no mu no, ɔbarima bi a ahonhommɔne wɔ ne mu de mmirika fi amusiei behyiaa no. 3Na saa ɔbarima yi te abonna mu a obiara ntumi mfa nkɔnsɔnkɔnsɔn nkyekyere no bio. 4Ɔyɛ obi a na ne ho yɛ den yiye nti, sɛ wɔde nkɔnsɔnkɔnsɔn gu ne nsa mpo a, otumi bubu mu a obiara ntumi nkɔ nʼanim. 5Anadwo ne awia nyinaa na ɔnenam amusiei hɔ mmepɔw no mu a, ɔde abo a ano yɛ nam twitwa ne ho.
6Ɔbarima yi huu Yesu wɔ akyirikyiri no, otuu mmirika, bebuu no nkotodwe. 7Ɔteɛteɛɛ mu se, “Yesu, Ɔsorosoro Nyankopɔn no Ba, dɛn na wowɔ ne me yɛ? Onyankopɔn din mu, nyɛ me ayayade biara!” 8Yesu teɛɛ honhommɔne a ɛwɔ ɔbarima no mu no se, “Honhommɔne, fi ne mu kɔ!”
9Yesu bisaa no se, “Wɔfrɛ wo dɛn?”
Obuaa Yesu se, “Me din de ‘Dɔm’ efisɛ yɛdɔɔso.” 10Afei ɔsrɛɛ Yesu anibere so sɛ ɔmmpam wɔn nnkɔ akyirikyiri.
11Saa bere no na mprakokuw bi redidi wɔ bepɔw no nkyɛn baabi a ɛbɛn po no. 12Enti ahonhommɔne no srɛɛ Yesu se, “Tu yɛn na yɛnkɔhyɛ mprako no mu.” 13Yesu maa wɔn ho kwan ma wɔkɔhyɛɛ mprako no mu. Mprakokuw bɛyɛ mpenu no de ahoɔhare sian bepɔw no koguu po no mu ma ɛfaa wɔn.
14Mprakohwɛfo no guan baa nkurow a ɛbɛn hɔ no mu bɛkaa nea wɔahu no kyerɛɛ wɔn. Wɔn a wɔtee no kɔhwɛɛ nea asi no. 15Nnipakuw no duu faako a Yesu wɔ no wohuu ɔbarima a na honhommɔne ahyɛ no ma no sɛ ɔte hɔ dinn a nʼadwene mu atew no. Eyi maa wɔn ho dwiriw wɔn. 16Wɔn a wohuu asɛm a asi no ka kyerɛɛ afoforo. 17Afei nnipakuw no fii ase srɛɛ Yesu se, omfi wɔn man mu nkɔ!
18Yesu reforo ɔkorow akɔtena mu no, ɔbarima a na honhommɔne wɔ ne mu no srɛɛ Yesu sɛ ɔpɛ sɛ ɔne no kɔ. 19Nanso Yesu kae se, “Dabi, na kɔ na kɔka anwonwade a Onyankopɔn ayɛ ama wo yi ne nʼahummɔbɔ ho asɛm kyerɛ wʼabusuafo.” 20Enti ɔbarima no fi hɔ kɔɔ Dekapoli, “Nkurow Du” no a ɛwɔ saa ɔmantam no mu no mu kɔkaa anwonwade a Yesu ayɛ ama no no kyerɛɛ obiara. Wɔtee asɛm no wɔn ho dwiriw wɔn.
Ɔbea Bi Ayaresa Ne Abeawa Bi Nyan
21Yesu de ɔkorow no twa baa po no fa baabi no, nnipakuw betwaa ne ho hyiaa wɔ mpoano hɔ. 22Asafopanyin a na wɔfrɛ no Yairo baa hɔ na ohuu Yesu no obuu nkotodwe, 23srɛɛ no se ɔnsa ne babea yare mma no. Ofi ahoyeraw mu ka kyerɛɛ Yesu se, “Abofra no rewu, enti mesrɛ wo sɛ, fa wo nsa bɛka no na onya nkwa.” 24Yesu ne no kɔe a nnipakuw no di wɔn akyi.
25Na ɔbea bi a watu mogya mfe dumien ka nnipakuw no ho. 26Ɔde ne yare no akyin ayaresafo bebree so, atua sika bebree ama wayɛ ohiani, nanso na ne ho ntɔ no ara. 27Na wate anwonwade a Yesu ayɛ no nyinaa, na ɛno nti ɔde ne ho fraa nnipakuw no, de ne nsa besoo Yesu atade mu no. 28Ɔdwenee ho kae se, “Sɛ mitumi nya ne ho kwan, de me nsa so nʼatade mu kɛkɛ a, me ho bɛtɔ me.” 29Ampa ara, so a osoo nʼatade no mu pɛ na mogya no twa maa ne ho tɔɔ no.
30Amono mu hɔ ara, Yesu tee nka sɛ tumi bi afi ne mu. Ɔdan ne ho kyerɛɛ nnipakuw no bisae se, “Hena na osoo mʼatade mu no?”
31Nʼasuafo no buae se, “Saa nnipakuw a obiara de ne ho twitwiw ne yɔnko yi na worebisa se, ‘Hena na ɔde ne nsa aka mʼatade?’ ”
32Nanso ɔpɛɛ sɛ ohu onipa ko a osoo nʼatade mu no. 33Bere a ɔbea no huu asɛm a asi no, ɔde ahopopo bebuu Yesu nkotodwe kaa nea ɔyɛe no kyerɛɛ no. 34Yesu ka kyerɛɛ no se, “Ɔbabea, wo gyidi ama wo ho atɔ wo; fa asomdwoe kɔ; wo yare no agyae.”
Yairo Babea No Nyan
35Ogu so rekasa akyerɛ ɔbea no, abɔfo fi Yairo fi bɛkae se, “Wo babea no awu; adɛn na woda so haw kyerɛkyerɛfo no?”
36Yesu antie nea na wɔreka no koraa, na ɔka kyerɛɛ Yairo se, “Nsuro, gye di ara.”
37Afei, Yesu amma obiara anni nʼakyi ankɔ Yairo fi hɔ, gye Petro, Yakobo ne Yohane. 38Bere a Yesu duu hɔ no, ohuu sɛ hɔ nyinaa ayɛ manyamanya a nnipa retwa agyaadwo. 39Ɔkɔɔ ofi no mu ne wɔn a wɔwɔ hɔ no kɔkasae. Obisaa wɔn se, “Adɛn ne agyaadwotwa ne gyegyeegye yi? Abofra no nwui; nna na wada!” 40Wɔn a wɔwɔ hɔ no tee asɛm a Yesu kae no, wɔserew no.
Yesu ka kyerɛɛ wɔn a wɔwɔ fie hɔ no se, wɔn nyinaa mfi adi. Ɔne abofra no agya ne ne na ne nʼasuafo baasa no kɔɔ nea abofra no da hɔ. 41Osoo abofra no nsa kae sɛ, “Talita, Kuum!” a ase ne sɛ “Abaawa, mise wo sɛ sɔre!” 42Amono mu hɔ ara, abeawa no sɔree, na ofii ase nantewee (na wadi mfe dumien). Asɛm a esii yi maa wɔn ho dwiriw wɔn yiye. 43Yesu bɔɔ wɔn ano ketee sɛ wɔnnka asɛm a asi no nkyerɛ obiara, na mmom, wɔmma abofra no aduan nni.
Jesus befriar en man som är besatt av onda andar
(Matt 8:28-34; Luk 8:26-37)
1Så kom de över till andra sidan sjön, till området kring Gerasa5:1 Andra handskrifter: Gedara eller Gergesa. Jfr Matt 8:28. Området var icke-judiskt.. 2När Jesus steg ur båten kom en man emot honom från gravplatsen. Han var besatt av en oren ande 3och levde bland gravarna. Numera gick det inte att binda honom ens med kedjor. 4Man hade flera gånger försökt binda både hans händer och fötter, men varje gång hade han slitit sönder kedjorna och fotbojorna. Ingen kunde rå på honom. 5Dag och natt höll han till bland gravarna eller uppe bland bergen och skrek och skar sönder sig själv med stenar.
6Mannen hade fått syn på Jesus redan då han var långt borta och kom nu rusande och föll ner för honom. 7”Lämna mig ifred, Jesus, du den högste Gudens Son! Svär inför Gud att inte plåga mig!” skrek han, 8för Jesus hade just befallt: ”Far ut ur mannen, du orena ande.”
9Jesus frågade nu: ”Vad heter du?” Han svarade: ”Jag heter legion5:9 Legion var en romersk arméavdelning på 6 000 man., för vi är många.” 10Och gång på gång bad han att Jesus inte skulle köra bort dem ifrån området.
11Där gick en stor svinhjord och betade på berget. 12Andarna tiggde därför och bad: ”Skicka iväg oss till svinen, så att vi kan fara in i dem”, 13och Jesus lät dem få som de ville. Då lämnade de orena andarna mannen och for in i svinen, och hela hjorden på omkring 2 000 svin störtade utför bergssluttningen och drunknade i sjön.
14Herdarna som vaktat svinen sprang till staden och till landsbygden och berättade alltihop, och folket gick då ut för att ta reda på vad som hade hänt. 15När de kom fram till Jesus fick de se mannen som varit besatt av legionen sitta där, påklädd och fullständigt normal, och de blev förskräckta. 16Ögonvittnena berättade vad som hade hänt med den besatta mannen och hur det hade gått för svinen. 17Men då bad folket Jesus att lämna deras område.
18När han steg i båten, bad mannen som varit besatt att han skulle få följa med Jesus. 19Men Jesus ville inte ta med honom. ”Gå hem till de dina”, sa han, ”och berätta för dem vad Herren har gjort med dig, och hur han förbarmade sig över dig.”
20Då gick mannen iväg och berättade i hela Tiostadsområdet5:20 Tiostadsområdet, eller Dekapolis som det hette på grekiska, var ett stadsförbund mellan tio städer, som alla utom en låg öster om floden Jordan. vad Jesus hade gjort med honom. Alla häpnade.
Jesus botar en kvinna med blödningar och uppväcker en död flicka
(Matt 9:18-26; Luk 8:41-56)
21När Jesus hade åkt tillbaka till andra sidan sjön, samlades mycket folk omkring honom. Och medan han var där på stranden, 22kom en synagogföreståndare som hette Jairos dit. Så fort han fick syn på Jesus, föll han ner framför honom 23och vädjade: ”Min lilla dotter håller på att dö. Jag ber dig, kom och lägg händerna på henne så att hennes liv kan räddas.” 24Jesus gick genast med honom, följd av mycket folk som trängde på från alla håll.
25Där fanns också en kvinna, som under tolv års tid lidit av blödningar. 26Hon hade plågats mycket och behandlats av många läkare, men trots att hon gjort slut på allt hon ägde, hade hon inte blivit bättre, utan snarare sämre. 27Nu hade hon hört om Jesus och trängde sig fram bakom honom i folksamlingen och rörde vid hans mantel, 28för hon sa: ”Om jag bara får röra vid hans kläder så kommer jag att bli frisk.” 29Och så snart hon rört vid honom, stannade blödningen och hon kände att hon var befriad från sitt lidande.
30Jesus märkte genast att det hade gått ut kraft från honom, och han vände sig om och frågade: ”Vem rörde vid mina kläder?”
31Hans lärjungar sa till honom: ”Folk tränger ju på från alla håll, självklart måste någon ha rört vid dig!” 32Men Jesus såg sig omkring för att få reda på vem som hade gjort det.
33Kvinnan blev förskräckt,5:33 Jfr Matt 9:22 med not. eftersom hon visste vad som hade hänt med henne, men hon kom darrande fram och föll ner för Jesus och berättade hur allt hade gått till. 34Då sa Jesus till henne: ”Min dotter, din tro har gjort dig frisk5:34 Den grekiska verbformen kommer från samma ord som rädda, frälsa.. Gå i frid! Bli helad från ditt lidande!”
35Medan Jesus fortfarande talade, kom det en budbärare från synagogföreståndarens hus och meddelade: ”Din dotter har dött. Det är ingen idé att du stör Mästaren längre.” 36Men Jesus brydde sig inte om deras ord, utan sa till synagogföreståndaren: ”Var inte rädd! Tro bara.” 37Sedan lät han bara Petrus, Jakob och Johannes, Jakobs bror, följa med.
38När de kom fram till synagogföreståndarens hem, såg Jesus en upprörd skara som grät och klagade högljutt. 39Och han gick in till dem och sa till dem: ”Varför gråter ni och är så upprörda? Flickan är inte död, hon sover.” 40Då hånskrattade de åt honom, men han körde ut dem allihop och tog med sig flickans föräldrar och lärjungarna och gick in i rummet där flickan låg. 41Så tog han flickan i handen och sa till henne: ”Talita koum!5:41 Talita koum är arameiska, ett av de språk som talades i Israel på den här tiden, och antagligen Jesus och lärjungarnas modersmål. Sannolikt kunde de flesta av dem dessutom hebreiska och grekiska och möjligen latin.” (det betyder: Lilla flicka, jag säger dig, ställ dig upp!) 42Och flickan, som var tolv år gammal, reste sig genast upp och började gå omkring. De blev mycket häpna, 43men Jesus förbjöd dem att berätta för någon vad som hade hänt. Sedan sa han åt dem att ge flickan något att äta.
