1Mene ɔbarima a mahu amane
wɔ nʼabufuw abaa ano.
2Wapam me afi ne ho ama manantew
sum mu na ɛnyɛ hann mu;
3Ampa ara wama nsa so atia me
mpɛn bebree, da mu nyinaa.
4Wama me were ne me nam anyin
Na wabubu me nnompe.
5Waka me ahyɛ mu, na watua me ano
ɔde nweenwen ne ahokyere atwa me ho ahyia.
6Wama matena sum mu
sɛ wɔn a wɔawuwu dedaw no.
7Wato ɔfasu atwa me ho ahyia enti mintumi nguan;
wagu me nkɔnsɔnkɔnsɔn ama matɔ beraw.
8Mpo sɛ mefrɛ anaasɛ mebɔ mpae srɛ mmoa a
osiw me mpaebɔ ano.
9Ɔde abotan asiw me kwan;
wama mʼakwan ayɛ kɔntɔnkye.
10Te sɛ sisi a ɔda hɔ retwɛn,
te sɛ gyata a watɛw,
11ɔtwee me fii ɔkwan no mu bebaree me
na ogyaw me a minni mmoa biara.
12Okuntun ne ta mu
na ɔde ne bɛmma kyerɛɛ me so.
13Ɔde bɛmma a efi ne kotoku mu
hwirew me koma mu.
14Meyɛɛ akyiwade maa me nkurɔfo nyinaa;
wɔto akutia nnwom
de di me ho fɛw da mu nyinaa.
15Ɔde nhaban nweenwen ahyɛ me ma.
Wama me bɔnwoma anom.
16Ɔde mmosea abubu me se;
na watiatia me so wɔ mfutuma mu.
17Wɔama asomdwoe abɔ me;
na me werɛ afi yiyedi.
18Enti mise, “Mʼanuonyam asa,
nea mede mʼani too so Awurade mu no nyinaa.”
19Mekae mʼamanehunu wɔ mʼakyinkyinakyinkyin mu,
nweenwen ne bɔnwoma mu.
20Mekae yiye,
na me kra abotow wɔ me mu.
21Nanso midwen eyi ho;
saa nti mewɔ anidaso.
22Awurade dɔ kɛse nti yɛnsɛee ɛ.
Nʼayamhyehye nni huammɔ.
23Ɛyɛ foforo anɔpa biara;
wo nokwaredi yɛ kɛse.
24Meka kyerɛ me ho se,
“Awurade yɛ me kyɛfa, enti mɛtwɛn no.”
25Awurade ye ma wɔn a wɔn anidaso wɔ ne mu,
onipa a ɔhwehwɛ no no;
26Eye sɛ wɔyɛ komm
de twɛn Awurade nkwagye.
27Eye ma ɔbarima sɛ ɔsoa konnua no
wɔ ne mmerantebere mu.
28Ma ɔntena ase komm,
efisɛ Awurade de ato ne so.
29Ma ɔmfa nʼanim nsie wɔ mfutuma mu,
ebia anidaso wɔ hɔ.
30Ma ɔmfa nʼafono mma nea ɔpɛɛ sɛ ɔbɔ no no
na ɔnhyɛ no aniwu.
31Na Awurade ntow onipa biara nkyene koraa.
32Ɛwɔ mu, ɔde awerɛhow ba de, nanso obenya ayamhyehye.
Ne dɔ kɛse no to rentwa da.
33Ofi amemenemfe mu de amanehunu
anaa awerɛhow brɛ nnipa mma.
34Sɛ wɔde wɔn nan dwerɛw
nneduafo a wɔwɔ asase no so a,
35sɛ wotiatia obi ahofadi so
wɔ Ɔsorosoroni no anim a,
36anaa sɛ wobu obi ntɛnkyew a,
Awurade renhu saa nneɛma yi ana?
37Hena na obetumi aka na wama aba mu
wɔ bere a ɛnyɛ Awurade na ɔhyɛe?
38Ɛnyɛ Ɔsorosoroni no anom
na mmusu ne nnepa fi ana?
39Adɛn nti na ɛsɛ sɛ ɔteasefo nwiinwii
bere a wɔatwe nʼaso wɔ ne bɔne ho?
40Momma yɛnhwehwɛ yɛn akwan mu na yɛnsɔ nhwɛ,
na yɛnsan nkɔ Awurade nkyɛn.
41Momma yɛmma yɛn koma ne yɛn nsa so,
nkyerɛ Onyankopɔn wɔ ɔsoro, na yɛnka se:
42“Yɛayɛ bɔne, na yɛatew atua
na wamfa ankyɛ.
43“Wode abufuw akata wo ho ataa yɛn;
na woakunkum a woannya ahummɔbɔ.
44Wode wo ho asie omununkum mu
nti mpaebɔ biara nnu wo nkyɛn.
45Woayɛ yɛn atantanne ne nwura
wɔ amanaman no mu.
46“Yɛn atamfo nyinaa abaa wɔn anom tɛtrɛɛ
de tia yɛn.
47Yɛabrɛ ne ahunahuna ne akukuruhwease,
mmubui ne ɔsɛe.”
48Me nusu sen sɛ asuten
efisɛ wɔasɛe me nkurɔfo.
49Me nusu bɛsen ara,
na ɛrennyae,
50kosi sɛ Awurade bɛhwɛ
afi ɔsoro, na wahu.
51Nea mihu no ma me kra werɛ how,
me kuropɔn no mu mmea nyinaa nti.
52Mʼatamfo a menyɛɛ wɔn hwee
pampam me sɛ anomaa.
53Wɔpɛɛ sɛ wotwa me nkwa so
na wosiw me abo wɔ amoa mu;
54nsu bu faa me ti so,
na ɛyɛɛ me sɛnea wɔrewie me.
55Mebɔɔ wo din, Awurade
fii amoa no ase tɔnn.
56Wotee me sufrɛ: “Nsiw wʼaso
wɔ me gye sufrɛ ho.”
57Wutwiw bɛn me bere a mefrɛɛ wo no,
na wokae se, “Nsuro.”
58Wo Awurade, wudii mʼasɛm maa me;
na wugyee me nkwa.
59Woahu bɔne a wɔayɛ me, Awurade.
Di mʼasɛm ma me!
60Woahu wɔn aweretɔ no mu den,
wɔn pɔw a wɔbɔ tia me no nyinaa.
61Awurade, woate wɔn ntwirii,
wɔn pɔw a wɔbɔ tia me no nyinaa,
62nea mʼatamfo ka no asomsɛm na wɔka no brɛoo
de tia me da mu nyinaa.
63Hwɛ wɔn! Sɛ wogyinagyina hɔ anaasɛ wɔtete hɔ,
wɔto akutia nnwom de di me ho fɛw.
64Fa nea ɛfata tua wɔn so ka, Awurade,
nea wɔn nsa ayɛ nti.
65Pirim wɔn koma,
na ma wo nnome mmra wɔn so.
66Fa abufuw taa wɔn, na sɛe wɔn
fi Awurade ɔsorosoro ase.
Tredje sången om lidande och hopp
1Jag är mannen3:1 Vem denne man representerar framgår inte, men kanske Jeremia själv (som antas ha skrivit Klagovisorna); kanske för han s.a.s. det lidande folkets talan. Annars skildras Jerusalem som en kvinna, dotter Sion. som upplevt lidande
under hans vredes gissel.
2Han har drivit mig in i ett mörker
där inget ljus finns.
3Han har vänt sin hand mot mig,
om och om igen, dagen lång.
4Han har slitit sönder mitt kött och min hud
och krossat benen i min kropp.
5Han har byggt en mur omkring mig
och omslutit mig med bitterhet och elände.
6I mörker har han låtit mig bo,
liksom de som är döda sedan länge.
7Han har stängt in mig så att jag inte kan fly,
tunga bojor har han satt på mig.
8Hur jag än klagar och ropar,
vänder han sig bort från min bön.
9Med stenblock har han stängt vägen för mig
och gjort mina stigar oländiga.
10Han lurar på mig som en björn,
som ett lejon i ett gömställe.
11Han har fört mig bort från vägen,
slitit mig i stycken och sedan lämnat mig övergiven.
12Han har spänt sin båge
och riktat den mot mig.
13Pilar från hans koger
har genomborrat mina njurar.
14Jag har blivit till åtlöje för hela mitt folk,
en visa har jag blivit för dem.
15Han har fyllt mig med bitterhet
och gett mig malört att dricka.
16Han har krossat mina tänder med stenar
och trampat ner mig i stoftet.
17All frid har försvunnit ur mitt liv,
och jag har glömt vad lycka är.
18Jag tänkte: ”Nu orkar jag inte mer,
jag hoppas inte längre på något från Herren.”
19Tanken på mitt elände och min hemlöshet
är som malört och gift.3:19-21 Grundtextens innebörd är osäker. …därför håller jag ut i v. 21 är mycket likt Därför vill jag hoppas på honom i v. 24 (samma verb i hebreiskan, så även i v. 26, vänta).
20Jag blir inte fri från minnena,
jag är bedrövad.
21Min vånda är stor, men jag har inte förlorat hoppet:
22Herrens nåd är det att det inte är slut med oss,3:22 Enligt andra handskrifter: Herrens nåd tar aldrig slut.
hans barmhärtighet upphör aldrig.
23Den är ny varje morgon,
stor är din trofasthet.
24”Herren är min andel,” säger jag till mig själv.
Därför vill jag hoppas på honom.
25Herren är god mot dem som väntar på honom,
mot den som söker honom.
26Det är gott att i stillhet
vänta på räddning från Herren.
27Det är nyttigt för en man
att bära ok som ung.
28Må han sitta ensam och i stillhet
när det läggs på honom.
29Må han trycka ansiktet mot marken,
kanske finns det ännu hopp.
30Må han vända kinden
mot dem som slår honom
och bli överöst med hån.
31Herren förkastar inte
för evigt.
32Även om han ger plågor,
så visar han åter barmhärtighet i sin stora nåd.
33För han vill inte ge människorna
plåga och sorg.
34Att man krossar under sina fötter
alla fångarna i landet,
35att man vägrar någon hans rätt inför den Högste,
36att man berövar en människa hennes rätt
– skulle inte Herren se det?
37Vem har kunnat tala och fått det att bli så,
om inte Herren befallt det?
38Kommer inte både ont och gott från den Högstes mun?
39Varför ska då någon levande människa
klaga över sina synder?3:39 Grundtextens innebörd är osäker. Möjligen: …klaga när hon straffas för sina synder.
40Låt oss granska vårt sätt att leva, pröva det
och återvända till Herren.
41Låt oss lyfta upp våra hjärtan
och händer till Gud i himlen:
42Vi har syndat och gjort uppror,
och du har inte förlåtit.
43Du har dolt dig i vrede och förföljt oss,
dödat utan förskoning.
44Du har höljt dig i ett moln
som ingen bön kan genomtränga.
45Du har gjort oss till sopor och avfall
bland folken.
46”Alla våra fiender
hångrinar åt oss.
47Skräck och fallgropar möter oss,
förödelse och undergång.”
48Strömmar av tårar flödar från mina ögon,
för dottern mitt folk går under.
49De flödar ur mina ögon
oupphörligen, ändlöst,
50tills Herren blickar ner
och ser det från himlen.
51Det gör mig ont att se
hur de unga kvinnorna i min stad lider.3:51 Grundtextens innebörd är osäker.
52De jagade mig som en fågel,
de som utan orsak var mina fiender.
53De försökte ta mitt liv i en grop
och kastade stenar på mig.
54Vattnet strömmade över mitt huvud,
jag tänkte att nu hade slutet kommit för mig.
55Men nerifrån gravens djup
ropade jag ditt namn, Herre,
56och du hörde min vädjan:
”Stäng inte dina öron för min bön om lindring och hjälp!”
57Du kom nära mig när jag ropade,
och du sa: ”Var inte rädd!”
58Herre, du har tagit dig an mig
och gett lösen för mitt liv.
59Du har sett de oförrätter som begåtts mot mig.
Herre, skaffa mig rätt!
60Du har sett deras hämndlystnad,
alla sammansvärjningar mot mig.
61Du har hört alla deras förolämpningar, Herre,
alla deras sammansvärjningar mot mig,
62allt som mina fiender
viskar och mumlar mot mig dagen lång.
63Se hur de sjunger nidvisor om mig
vare sig de sitter eller står.
64Herre, straffa dem
så som deras gärningar förtjänar.
65Täck deras innersta med en slöja,3:65 Grundtextens innebörd är osäker. Möjligen: Förmörka deras sinnen/innersta…
låt din förbannelse komma över dem.
66Förfölj dem i vrede och utplåna dem,
låt dem inte längre finnas under Herrens himmel!
