1Afei Elihu kae se,
2“Mo anyansafo, muntie me nsɛm;
mo nimdefo monyɛ aso mma me.
3Efisɛ aso sɔ nsɛm hwɛ
sɛnea tɛkrɛma ka aduan hwɛ no.
4Momma yɛnsese, nhu nea eye ma yɛn.
Momma yɛn nyinaa mmɔ mu nsua nea eye.
5“Hiob ka se, ‘Me ho nni asɛm,
nanso Onyankopɔn abu me ntɛnkyew.
6Ɛwɔ mu sɛ mʼasɛm da kwan mu,
nanso wobu me ɔtorofo;
ɛwɔ mu sɛ menyɛɛ bɔne biara,
nanso ne bɛmma no ama me apirakuru a enwu da.’
7Onipa bɛn na ɔte sɛ Hiob a
ɔnom animtiaabu sɛ nsu?
8Ɔne amumɔyɛfo nantew;
na ɔne atirimɔdenfo nso bɔ.
9Efisɛ ɔka se, ‘Sɛ onipa bɔ mmɔden sɛ ɔbɛsɔ Onyankopɔn ani a
onnya so mfaso biara.’
10“Enti mo mmarima a mowɔ ntease muntie me.
Ɛmpare Onyankopɔn sɛ ɔbɛyɛ bɔne,
sɛ Otumfo no bɛyɛ mfomso.
11Nnipa nneyɛe so na ɔhwɛ tua wɔn ka;
nea ɛfata ne nneyɛe na ɔma ɛba ne so.
12Ɛmfata sɛ wɔde mfomso susuw Onyankopɔn,
na ɛmfata sɛ wɔde ntɛnkyew susuw Otumfo.
13Hena na ɔde no sii asase so?
Hena na ɔde wiase nyinaa hyɛɛ ne nsa?
14Sɛ ɛyɛɛ ne pɛ
na oyii ne Honhom ne nʼahome a,
15anka adesamma nyinaa bɛbɔ mu ayera,
na onipa bɛsan akɔ mfutuma mu.
16“Sɛ mowɔ nhumu a, muntie eyi;
muntie nea meka.
17So obi a okyi atɛntrenee betumi adi nnipa so?
Mubetumi abu Ɔtreneeni kɛse no fɔ ana?
18Ɛnyɛ Ɔno na ɔka kyerɛ ahemfo se, ‘Mo so nni mfaso,’
na ɔka kyerɛɛ atitiriw se, ‘Moyɛ atirimɔdenfo,’
19nea ɔnhwɛ mmapɔmma anim
na onyiyi adefo ne ahiafo mu,
efisɛ wɔn nyinaa yɛ ne nsa ano adwuma.
20Wowuwu mmere tiaa bi mu, wɔ anadwo dasu mu;
nnipa no ho wosow na wɔsen kɔ;
ahoɔdenfo totɔ a emfi nipa.
21“Nʼani hwɛ nnipa akwan;
na ohu wɔn anammɔntu biara.
22Baabiara nni hɔ a aduru sum, sum kabii,
a amumɔyɛfo betumi ahintaw.
23Ɛho nhia Onyankopɔn sɛ ɔbɛhwehwɛ nnipa mu bio,
a enti ɛsɛ sɛ wɔba nʼanim begye atemmu.
24Ɔbobɔ abirɛmpɔn gu a ɔnyɛ nhwehwɛmu biara,
na ɔde afoforo sisi wɔn anan mu.
25Efisɛ ohu wɔn nneyɛe,
otu wɔn gu anadwo na wɔdwerɛw wɔn.
26Otua wɔn amumɔyɛsɛm so ka
wɔ faako a obiara betumi ahu wɔn,
27efisɛ wɔman fii nʼakyi kɔe
na wɔampɛ nʼakwan biara anhwɛ.
28Wɔmaa ahiafo sufrɛ duu nʼanim
na ɛma ɔtee mmɔborɔni su.
29Nanso sɛ ɔyɛ komm a, hena na obetumi abu no fɔ?
Sɛ ɔde nʼanim hintaw nso a, hena na obehu no?
Nanso odi onipa ne ɔman so pɛpɛɛpɛ,
30ɔmma onipa a onnim Nyame nni hene,
sɛnea ɔrensum nnipa no mfiri.
31“Sɛ ɛba sɛ onipa ka kyerɛ Onyankopɔn se,
‘Mayɛ bɔne na merenyɛ bɔne bio.
32Kyerɛ me na minhu;
na sɛ mayɛ bɔne a, merenyɛ saa bio.’
33So ɛsɛ sɛ Onyankopɔn gyina nea woka so tua wo ka,
wɔ bere a woayɛ sɛ worennu wo ho ana?
Ɛsɛ sɛ wusi gyinae, ɛnyɛ me;
enti ka nea wunim kyerɛ me.
34“Nnipa a wɔwɔ ntease pae mu ka,
nimdefo a wotie me ka kyerɛ me se,
35‘Hiob nkasa nimdeɛ kwan so;
aba biara nni ne kasa mu.’
36Ao, sɛ wɔsɔɔ Hiob hwɛ kɔɔ akyiri a anka eye,
efisɛ oyiyii nsɛm ano sɛ omumɔyɛfo!
37Ɔde atuatew ka ne bɔne ho;
ɔde ahantan bɔ ne nsam gu yɛn so
na ɔma ne nsɛm a ɔka tia Onyankopɔn no dɔɔso.”
1Elihu fortsatte:
2Hör på mig, ni som är så visa,
lyssna på vad jag säger, ni lärda!
3Örat prövar orden och tungan maten.
4Låt oss därför urskilja det rätta,
tillsammans finna ut vad som är gott.
5Job säger: ”Jag är oskyldig,
men Gud vägrar mig rättvisa.
6Jag har rätt men betraktas som lögnare,
jag är oskyldig
men får av en pil ett oläkligt sår.”
7Var finns en människa som Job,
en som dricker hån som vore det vatten,
8som umgås med dem som gör orätt
och slår följe med de ogudaktiga?
9Han säger: ”Det är meningslöst för en människa
att försöka behaga Gud.”
10Hör på mig nu, ni förståndets män!
Fjärran från Gud är ondskans gärningar,
ogudaktiga handlingar från den Väldige.
11Han vedergäller en människa för hennes gärningar
och ger henne vad hon förtjänar.
12Det är otänkbart att Gud skulle göra något som är ont,
den Väldige förvränger inte rätten.
13Vem utnämnde honom till jordens härskare,
vem satte honom över hela världen?
14Om han ville dra tillbaka sin ande,
ta bort sin livsfläkt,
15skulle hela mänskligheten förgås
och människan återvända till stoftet.
16Lyssna nu om du har förstånd,
hör på när jag talar!
17Kan en som avskyr rättvisan härska?
Tänker du döma den rättfärdige och mäktige,
18den som säger till en kung: ”Du är värdelös”,
och till stormän: ”Ni är ogudaktiga”,
19den som inte är partisk till förmån för furstar,
eller favoriserar rika framför fattiga?
Han har skapat dem allesammans.
20De dör på ett ögonblick, mitt i natten,
folk bävar och förgås,
de starka rycks bort
utan att någon mänsklig hand drabbat dem.
21Han vakar över människans vägar,
han ser varje steg hon tar.
22I inget mörker, i ingen djup skugga
kan de som gör orätt gömma sig.
23Gud behöver inte granska en människa vidare
för att ställa henne till svars.
24Han krossar de mäktiga utan förhör
och sätter andra i deras ställe.
25Han känner till deras gärningar,
och en natt förgör han dem
så att de krossas.
26Han bestraffar dem för deras ogudaktighet
så att alla kan se det,
27för de har vänt sig bort från honom
och inte brytt sig om hans vägar.
28Det fick de fattiga att ropa till honom,
och han hör de nödställdas rop.
29Men om han tiger, vem kan då döma honom?
Om han döljer sitt ansikte,
vem kan då se honom?
Där är både folk och enskilda individer lika.34:29 Innebörden i grundtexten är osäker, och delar av översättningen av verserna är högst osäkra, t.ex. sista satsen i v. 29.
30Han hindrar den ogudaktige från att regera
och lägga ut snaror för folket.
31Har någon sagt till sin Gud:
”Jag har syndat och ska inte göra det mer?
32Lär mig det jag inte ser, och om jag har gjort fel
så ska jag inte göra så igen.”
33Ska Gud forma sin rättvisa efter din vilja,
trots att du förkastar honom?
Du får avgöra, inte jag!
Tala om vad du vet!
34Förståndiga män säger,
kloka män som hör mig:
35Job talar utan kunskap,
hans ord saknar insikt.
36Måtte Job bli prövad till det yttersta
för att han svarar som en som gör orätt!
37Till sina synder lägger han nu också uppror:
Föraktfullt klappar han i händerna åt oss
och yttrar sig ännu mer emot Gud.
