Elifas Mmuae A Ɛto So Abien
1Na Temanni Elifas buae se,
2“Enti onyansafo de nsɛm a aba biara nni mu beyi nʼano
anaasɛ ɔde apuei mframa a emu yɛ hyew bɛhyɛ nʼafuru ma?
3Ɔde nsɛm huhuw begye akyinnye,
aka nsɛm a mfaso biara nni so ana?
4Wototo onyamesuro ase mmom
na wusiw Onyankopɔn som ho kwan.
5Wo bɔne kyerɛ wʼano nea ɔnka;
na woafa anitew tɛkrɛma.
6Wʼankasa wʼano bu wo kumfɔ, ɛnyɛ me de;
wʼankasa wʼano di adanse tia wo.
7“Wone onipa a wɔwoo wo dii kan ana?
Wɔwoo wo ansa na wɔrewo nkoko ana?
8Wutie Onyankopɔn afotu ana?
Wo nko ara na wunim nyansa ana?
9Dɛn na wunim a, yennim?
Nhumu bɛn na wowɔ a yenni?
10Nea wafuw dwen ne akwakoraa wɔ yɛn afa
wɔn a wɔanyinyin sen wʼagya mpo.
11Onyankopɔn awerɛkyekye
ne nsɛm a wɔka no brɛoo kyerɛ wo no sua ma wo ana?
12Adɛn nti na wo koma atwe wo akɔ
adɛn nti na wʼani asɔ gya,
13na woadan wʼabufuw agu Onyankopɔn so
na woma saa nsɛm yi pue fi wʼano?
14“Ɔdesani ne hena a obetumi ayɛ pɛ,
anaasɛ nea ɔbea awo no bɛn na obetumi ayɛ ɔtreneeni?
15Onyankopɔn nni ahotoso wɔ nʼakronkronfo mu
ɔsorosoro mpo nyɛ kronkron wɔ nʼani so,
16na me ne onipa debɔneyɛfo ne omumɔyɛfo a
ɔnom bɔne sɛ nsu.
17“Tie me, na mɛkyerɛ wo mu;
ma menka nea mahu nkyerɛ wo,
18nea anyansafo apae mu aka,
a wɔamfa biribiara a wonya fii wɔn agyanom hɔ no ansie
19(wɔn nko ara na wɔde asase no maa wɔn
bere a ananafo biara nni wɔn mu):
20Omumɔyɛfo kɔ ahohia mu, ne nkwanna nyinaa,
na basabasayɛni nso, ne mfe a wɔahyehyɛ ama no nyinaa.
21Nnyigyei a ɛyɛ hu hyɛ nʼasom ma;
na sɛ ɛyɛ sɛ nneɛma rekɔ yiye ma no a, akorɔmfo tow hyɛ ne so.
22Ɔpa abaw sɛ obeguan afi sum mu;
wɔabɔ no ato hɔ ama afoa.
23Okyinkyin hwehwɛ aduan;
onim sɛ sum da no abɛn.
24Ɔhaw ne ahoyeraw yi no hu;
ɛhyɛ ne so sɛ ɔhene a wasiesie ne ho ama ɔko,
25efisɛ ɔteɛteɛ ne nsa kyerɛ Onyankopɔn
na ɔma ne ho so tia Otumfo,
26wɔde nkatabo a mu piw na ɛyɛ den
kɔ ne so a, onsuro obiara.
27“Ɛwɔ mu sɛ srade ama nʼafono atotɔ
na nʼasen mu nam abubu agu so de,
28nanso ɔbɛtena nkurow a agu so
na watena afi a obi nte mu,
afi a ɛrebubu mu.
29Ɔrenkɔ so nyɛ ɔdefo bio, na nʼahonya rennyina,
na nʼagyapade so bɛtew na ayera wɔ asase so.
30Ɔrenguan sum no;
ogyaframa bɛhyew ne mman,
na Onyankopɔn anom ahomegu bɛsoa no akɔ.
31Ɛnsɛ sɛ ɔde ne ho to nneɛma huhuw so de daadaa ne ho,
efisɛ ɔrennya hwee mfi mu.
32Ansa na ne da bedu no, wobetua no ka a bi nka,
na ne mman renyɛ frɔmfrɔm.
33Ɔbɛyɛ sɛ bobedua a wɔaporow so aba a ennyin ɛ,
te sɛ ngodua a ne nhwiren reporow gu fam.
34Na abɔnefo fekuw a wonnim Onyankopɔn no rensow aba,
na ogya bɛhyew wɔn a wɔdɔ kɛtɛasehyɛ no ntamadan.
35Wonyinsɛn ɔhaw na wɔwo bɔne;
wɔn awotwaa siesie nnaadaa.”
Elifas talar en andra gång
1Elifas från Teman svarade:
2Ska en vis man tala så i vädret,
fylla sitt bröst med het östanvind?
3Ska han försvara sig med meningslöst prat,
med värdelöst tal?
4Ja, verkligen! Du undergräver fundamentet för gudsfruktan,
du hindrar andakt inför Gud.
5Det är din synd som lägger orden i din mun,
och du väljer ett listigt tal,
6men din egen mun dömer dig, inte jag.
Dina egna ord vittnar mot dig.
7Var du den första människa som föddes?
Föddes du innan höjderna fanns?
8Har du lyssnat till Guds råd?
Har du begränsat visdomen till dig själv?
9Vad vet du mer än vi?
Vad är det för insikter du har och som vi saknar?
10På vår sida står gamla, grånade män,
som är äldre än din far.
11Är Guds tröst inte nog för dig,
ord som talas i mildhet?
12Varför tillåter du ditt hjärta att dra i väg med dig,
varför dessa flammande blickar?
13Du vänder din vrede mot Gud
och låter orden flöda ur din mun.
14Skulle en människa kunna vara ren,
en av kvinna född rättfärdig?
15Han litar inte ens på sina heliga.
Inte ens himlarna är rena inför honom.
16Hur mycket mindre då en människa,
som är fördärvad och korrumperad
och som dricker synd som vatten!
17Lyssna på mig, så ska jag förklara något för dig,
låt mig få berätta vad jag har sett,
18sådant som visa män kan berätta
utan att dölja något
av det de har fått av sina förfäder,
19(av dem som fick det här landet
då inga främlingar bodde bland dem).
20Den ogudaktige ängslas under hela sitt liv,
våldsmannen alla de år han får.
21Han hör skrämmande ljud,
och när han känner sig trygg
kommer plundrarna över honom.
22Han har inget hopp om att komma ut ur mörkret,
svärdet är bestämt för honom.
23Han vandrar omkring efter mat
men finner ingen.
Han vet att mörkrets dag är nära.
24Han skräms av nöd och ångest,
som en kung, beredd för strid,
25därför att han har knutit näven mot Gud
och utmanat den Väldige.
26Med sin envishet som en kraftig sköld framför sig
har han gått emot honom.
27Hans ansikte är fett
och hans midja sväller av fetma.
28Han bor i ruinstäder
och i hus där ingen kan bo,
hus som är dömda till att bli ruiner.
29Han ska inte få någon rikedom,
hans ägodelar ska inte spridas ut över landet.15:29 Eller: hans ax/skörd ska inte böja sig mot marken. Grundtextens innebörd är osäker.
30Han ska inte undkomma mörkret.
Hans rotskott förbränns av en flamma.
Hans anda ska förgöra honom.15:30 Eller, om hans syftar på Gud: Guds Ande/anda/andedräkt. ”Hans” kan också översättas dess, och anda, vind/vindfläkt (ande/anda och vind är ett och samma ord i hebreiskan), men då blir syftningen ännu osäkrare.
31Han bör inte lita på tomhet,
för då blir han bedragen,
och tomhet blir hans lön.
32Innan hans tid är inne
får han sin lön,
och hans krona ska inte grönska mer.
33Han blir som en vinranka
som fäller karten,
som ett olivträd som fäller sina blommor.
34De gudlösas hop blir ofruktsam,
och Guds eld förtär deras tält som tar mutor.
35De är havande med ofärd
och föder olycka,
deras livmoder danar bedräglighet.
