Nebukadnessar Daeso
1Nebukadnessar adedi mfe abien so, ɔsosoo dae bi ma ɛhaw no ara kosii sɛ, na ontumi nna. 2Ɔfrɛɛ ne nkonyaayifo, pɛadeahufo, ntafowayifo ne Kaldeafo, ka kyerɛɛ wɔn se, wɔnkyerɛ no dae ko no. Wobegyinaa ɔhene no anim no, 3ɔkae se, “Maso dae bi a ɛhaw me, enti mepɛ sɛ mokyerɛ me dae ko a mesoe no, efisɛ ɛsɛ sɛ mihu.”
4Na Kaldeafo no buaa no wɔ Arameike kasa mu se, “Ɔhene nkwa so! Ka dae no kyerɛ yɛn, na yɛbɛkyerɛ ase.”
5Nanso ɔhene no ka kyerɛɛ Kaldeafo no se, “Eyi ne gyinae a masi wɔ asɛm yi ho. Sɛ moantumi anka me dae no, na moankyerɛ me ase a, wobetwitwa mo mu asinasin, na wobebubu mo afi, ama afuw wura. 6Na sɛ moka me dae no, kyerɛ me ase a, mɛma mo akyɛde a ɛso bi mmaa da, na mabɔ mo aba so. Monka dae no, na monkyerɛ me ase.”
7Wɔkaa bio se, “Yɛsrɛ wo, Nana, ka dae no kyerɛ wʼasomfo, na yɛbɛkyerɛ wo ase.”
8Ɔhene no buae se, “Mahu mo nnaadaa no. Mahu sɛ, moretwentwɛn bere no so, na munim gyinae a masi wɔ asɛm a mekae no ho. 9Sɛ moanka dae no ankyerɛ me a, asotwe baako pɛ na ɛda hɔ ma mo. Moapam sɛ mubedi atoro adaadaa me. Mususuw sɛ asɛm no bɛsesa. Monka dae no nkyerɛ me, na ɛbɛma mahu sɛ mubetumi akyerɛ ase.”
10Kaldeafo no buaa Ɔhene no se, “Onipa teasefo biara nni hɔ a obetumi akyerɛ wo, Nana, wo dae a woaso no. Na ɔhene biara nso nni hɔ, sɛ ɔkorɔn anaa ne tumi so, a wabisa nkonyaayifo, pɛadeahufo anaa Kaldeafo saa asɛm yi bi pɛn. 11Ɔhene abisade yi yɛ den dodo. Obiara nni hɔ a obetumi aka wo dae no gye anyame. Nanso wɔn tenabea nni wiase yi mu.”
12Ɔhene no tee saa asɛm no, ne bo fuw yiye, enti ɔhyɛɛ sɛ, wonkunkum anyansafo a wɔwɔ Babilonia nyinaa. 13Na esiane ɔhene no mmaraden sɛ wonkunkum anyansafo no nti, wɔsomaa mmarima sɛ wɔnkɔhwehwɛ Daniel ne ne nnamfonom, na wonkunkum wɔn.
14Bere a, Ariok a ɔyɛ ɔhene no awɛmfo so panyin baa sɛ ɔrebekum wɔn no, Daniel faa nyansakwan so ne no kasae. 15Daniel bisaa Ariok se, “Adɛn nti na ɔhene hyɛɛ mmara a ano yɛ den saa?” Na Ariok kaa nea asi nyinaa kyerɛɛ no. 16Daniel kohuu Ɔhene no, na ɔsrɛɛ no sɛ ɔmma no bere kakra na ɔbɛba abɛkyerɛ dae no ase.
17Na Daniel kɔɔ ne fi kɔbɔɔ ne nnamfonom Hanania, Misael ne Asaria amanneɛ faa asɛm a asi no ho. 18Ɔhyɛɛ wɔn sɛ, wɔnsrɛ ɔsoro Nyankopɔn na ɔnnom wɔn nʼahummɔbɔ sɛnea wɔrenkum wɔn mfra anyansafo nkae a wɔwɔ Babilonia no mu. 19Anadwo no, ɔdaa kokoamsɛm no adi kyerɛɛ Daniel wɔ anisoadehu mu. Na Daniel kamfoo ɔsoro Nyankopɔn 20se,
“Ayeyi nka Onyankopɔn din daa nyinaa,
ɔno nko na ɔwɔ nyansa ne tumi.
21Ɔno na ɔsesa mmere ne nnipa nkrabea;
osi ahene, na otu wɔn ade so.
Ɔma anyansafo hu nyansa,
na ɔma nhumu ho nimdeɛ.
22Ɔda nneɛma a mu dɔ na ɛyɛ nwonwa adi,
na onim nea ahintaw wɔ sum mu;
hann atwa ne ho ahyia.
23Meda wo ase, kamfo wo mʼagyanom Nyankopɔn,
efisɛ, woama me nyansa ne tumi,
woaka nea yebisaa wo akyerɛ me,
ada nea ɔhene bisae no adi akyerɛ yɛn.”
Daniel Kyerɛ Dae No Ase
24Afei Daniel kohuu Ariok a wɔahyɛ no sɛ onkunkum anyansafo a wɔwɔ Babilonia no, ka kyerɛɛ no se, “Nkunkum anyansafo a wɔwɔ Babilonia no. Fa me kɔ ɔhene no nkyɛn, na mɛkyerɛ no ne dae no ase.”
25Na ntɛm ara, Ariok de Daniel kɔɔ ɔhene no anim kae se, “Mahu nnommum a wofi Yuda no mu baako a ɔbɛkyerɛ wo, Nana, dae no ase.”
26Ɔhene no bisaa Daniel (a wɔsan frɛ no Beltesasar) no se, “Ɛyɛ nokware? Wubetumi akyerɛ me nea mihuu wɔ me dae no mu na woakyerɛ me ase?”
27Daniel buae se, “Nana, anyansafo, pɛadeahufo, nkonyaayifo anaa ntafowayifo biara nni hɔ a wobetumi akyerɛ ahintasɛm a worebisa yi! 28Nanso Onyankopɔn bi wɔ ɔsoro a ɔda kokoamsɛm adi, na wakyerɛ ɔhene Nebukadnessar asɛm a ebesi daakye. Wo dae no ne anisoadehu a bere a woda wo mpa so no wuhui ni:
29“Nana, bere a woreda no, wʼadwene kosisii nsɛm bi a ebesisi so. Nea ɔkyerɛ ahintasɛm mu no akyerɛ wo nea ɛrebɛba. 30Na ɛnyɛ sɛ, Nana, minim nyansa kyɛn onipa teasefo biara nti, na mmom Onyankopɔn pɛ sɛ Nana nya ahintasɛm no nkyerɛase na ɔte nea ɛbaa nʼadwene mu no ase.
31“Nana, wʼanisoadehu no mu, wuhuu ohoni kɛse bi sɛ ogyina wʼanim a ɔso pa ara na ɛheran hyerɛnn, na ne ho yɛ hu yiye. 32Sikakɔkɔɔ na wɔde yɛɛ ne ti; Dwetɛ na wɔde yɛɛ ne koko ne nʼabasa. Kɔbere na wɔde yɛɛ ne yafunu ne nʼasrɛ. 33Dade na wɔde yɛɛ nʼanan, na wɔde dade ne dɔte a wɔde afra yɛɛ ne nansabon. 34Na, Nana, worehwɛ no, ɔbo bi a nsa biara nkura mu, tew bɛhwee dade ne dɔte nansabon no so, pɛtɛw no pasaa. 35Afei Nana, ohoni mu no nyinaa, a ɛyɛ dade, dɔte, kɔbere, dwetɛ ne sikakɔkɔɔ no nyinaa yam fekɔfekɔ, maa ɛyɛɛ sɛ ahuhurubere mu awiporowbea so ntɛtɛ, maa mframa behuw ne nyinaa kɔe a, hwee anka hɔ. Nanso ɔbo a ɛpem ohoni no hwee fam no dan bepɔw kɛse a ɛkataa asase nyinaa so.
36“Nana, dae no ni o, afei, yɛrebɛkyerɛ wo ase. 37Nana, woyɛ ahene bebree so hene. Ɔsoro Nyankopɔn ayɛ wo ahene mu hene, ama wo tumi, ahoɔden ne anuonyam. 38Ɔde wiase nnipa, mmoa a wɔwɔ wuram ne nnomaa a wotu ahyɛ wo nsa. Baabiara a wɔwɔ no, wɔayɛ wo wɔn sodifo. Wo na woyɛ saa sikakɔkɔɔ ti no.
39“Na wʼahenni aba nʼawiei akyi no, ahemman a ɛnto wo de no bɛsɔre abesi wʼanan mu. Sɛ saa ahemman no gu a, ahemman kɛse foforo a ɛto so abiɛsa a kɔbere yafunu ne asrɛ no gyina hɔ ma no no bɛsɔre adi wiase so. 40Nea ebedi saa ahemman no akyi no, ɛbɛyɛ ahemman a ɛto so anan a so na ahoɔden wɔ te sɛ dade. Saa ahemman no bebubu, ayam aman a adi kan no nyinaa te sɛnea dade bubu yam biribiara a ɛne no hyia no. 41Nana, sɛnea wuhu sɛ nansabon ne nansoaa yɛ dade ne dɔte a adi afra no kyerɛ sɛ, saa ahemman yi mu bɛkyekyɛ. 42Nʼafaafa bi bɛyɛ den sɛ dade, na bi ayɛ mmerɛw sɛ dɔte. 43Saa dade ne dɔte mfrafrae no san kyerɛ sɛ, saa ahemman no bɛyɛ nnipa ahorow a wɔadi afra a wontumi nka wɔn ho mmɔ mu sɛnea dade ne dɔte ntumi nni afra no.
44“Saa ahemfo no adedi mu no, Ɔsoro Nyankopɔn bɛbɔ ahemman bi atenase a ɛrensɛe da; na obiara renni so da. Ebedwiriw ahemman ahorow yi nyinaa de wɔn aba awiei, na ɛno de, ebegyina afebɔɔ. 45Ɔbo no a nsa biara nkura mu na etwa fii bepɔw no so a ɛyam dade, kɔbere, dɔte, dwetɛ ne sikakɔkɔɔ mfrafrae ohoni no gyina hɔ ma saa ɔman no.
“Onyankopɔn kɛse akyerɛ Nana, nea ɛbɛba daakye. Dae no yɛ nokware, na ne nkyerɛase yɛ kann.”
Nebukadnessar Bɔ Daniel Aba So
46Ɔhene Nebukadnessar bɔɔ ne mu ase wɔ Daniel anim, som no, na ɔhyɛɛ ne manfo se, wɔmfa afɔrebɔde mmra, na wɔnhyew aduhuam wɔ nʼanim. 47Ɔhene no ka kyerɛɛ Daniel se, “Nokware, wo Nyankopɔn yɛ Nyankopɔn wɔ anyame mu; ɔyɛ Awurade wɔ ahene so ahintasɛm mu kyerɛfo, efisɛ wo na woatumi akyerɛ saa kokoamsɛm yi mu.”
48Afei, ɔhene no maa Daniel dibea a ɛkorɔn yiye san yɛɛ no ayɛ a ɛsom bo yiye. Ɔmaa Daniel hwɛɛ Babilonia amantam no nyinaa so, na ɔde no sii nʼanyansafo no nyinaa so hene. 49Daniel ka ma wɔyɛɛ Sadrak, Mesak ne Abednego, Babilonia asase no so ahwɛfo, na Daniel yɛɛ ɔsomfo wɔ ɔhene aban mu.
Profetior över världens nationer
(2:1—7:28)
1I sitt andra regeringsår hade Nebukadnessar drömmar, och han blev orolig och kunde inte sova. 2Kungen gav order om att tillkalla magikerna, besvärjarna, trollkarlarna och astrologerna för att de skulle tala om för honom vad det var han hade drömt. De kom och ställde sig inför kungen.
3Kungen sa till dem: ”Jag har haft en dröm som gör mig oroad, och jag vill veta vad det var för en dröm.” 4Då svarade astrologerna kungen på arameiska2:4 Texten i 2:4b—7:28 är på arameiska, f.ö. på hebreiska.: ”O kung, må du leva för evigt! Tala om drömmen för oss, dina tjänare, så ska vi sedan förklara vad den betyder.” 5Men kungen svarade astrologerna: ”Nej, detta är mitt fasta beslut: Om ni inte kan tala om för mig vad det var jag drömde och vad det betyder, ska ni huggas i stycken och era hus förvandlas till sophögar. 6Men om ni kan redogöra för drömmen och dess betydelse ska ni få både gåvor och belöningar och stora hedersbevis av mig. Så tala nu om för mig vad det var jag drömde och vad det betyder!” 7De sa än en gång: ”Må kungen tala om drömmen för sina tjänare, så ska vi berätta vad den betyder.” 8Kungen svarade: ”Jag inser tydligt att ni bara försöker vinna tid, eftersom ni förstår att mitt beslut står fast. 9Om ni inte kan tala om vad jag drömde, kan domen över er bara bli en. Ni har gjort en konspiration att tala om för mig falska och lögnaktiga ting, i hopp om att situationen ska förändras. Tala alltså nu om för mig vad jag har drömt, så vet jag att ni också kan säga vad det betyder!”
10Astrologerna svarade kungen: ”Det finns ingen människa på jorden som kan tala om det kungen begär! Aldrig har någon kung, hur stor och mäktig han än har varit, bett om något liknande av en magiker, besvärjare eller astrolog. 11Det kungen begär är för svårt. Det kan ingen uppenbara för kungen, förutom gudarna, och de bor ju inte bland människorna.”
12Detta gjorde kungen så vred och rasande att han befallde att alla visa i Babylon skulle avrättas. 13När påbudet om de visas avrättning hade utfärdats, sökte man även efter Daniel och hans kamrater, för att döda också dem. 14Då talade Daniel med kloka, välvalda ord till Arjok, befälhavaren över kungens livvakt, som gått ut för att döda de visa i Babylon. 15Han frågade Arjok, kungens befälhavare: ”Varför har kungen utfärdat en sådan sträng befallning?” Då berättade Arjok för Daniel vad som hade hänt. 16Daniel gick in till kungen och bad om att få tid på sig, så skulle han berätta vad drömmen betydde.
17Sedan gick han hem och talade om för sina kamrater Hananja, Mishael och Asarja hur det låg till. 18Han uppmanade dem att be himlens Gud visa dem barmhärtighet och avslöja hemligheten, så att Daniel och hans kamrater inte skulle avrättas med de övriga visa i Babylon.
19Om natten uppenbarades hemligheten för Daniel i en syn. Daniel prisade då himlens Gud 20och sa:
”Välsignat är Guds namn
i all evighet,
för visheten och kraften är hans.
21Han låter tider och skeden skifta.
Han avsätter kungar,
och han tillsätter kungar.
Han ger de visa deras vishet
och de förståndiga deras förstånd.
22Han avslöjar det som är djupt och fördolt,
han vet vad som finns i mörkret,
och hos honom bor ljuset.
23Dig, mina förfäders Gud,
tackar och prisar jag,
för du har gett mig vishet och kraft,
och nu har du låtit mig veta
det som vi bad dig om.
Du har låtit oss veta
svaret på kungens fråga.”
Daniel tyder drömmen
24Sedan gick Daniel till Arjok, som fått befallningen av kungen att avrätta Babylons alla visa män, och sa till honom: ”Avrätta inte de visa i Babylon! För mig bara till kungen, så ska jag berätta för honom uttydningen.”
25Arjok skyndade iväg med Daniel till kungen och sa till honom: ”Jag har hittat en man bland de judiska landsflyktiga som kan ge kungen uttydningen.”
26Kungen frågade Daniel, som fått namnet Belteshassar: ”Kan du tala om för mig vad jag drömde och vad det betyder?”
27Daniel svarade kungen: ”Den hemlighet kungen frågar om kan inga visa män, besvärjare, magiker eller teckentydare avslöja för kungen. 28Men det finns en Gud i himlen som uppenbarar hemligheter, och han har låtit kung Nebukadnessar veta vad som ska ske i framtiden2:28 Ordagrant: i kommande dagar” eller ”vid dagarnas slut.. Detta var din dröm och dina syner du hade på din bädd:
29Du, o kung, låg på din bädd och kom att tänka på vad som ska ske i framtiden. Han som uppenbarar hemligheter lät dig veta vad som ska ske. 30Denna hemlighet har uppenbarats för mig, inte därför att jag skulle vara visare än alla andra levande varelser, utan för att du, o kung, ska få veta dess betydelse och förstå dina innersta tankar.
31Du såg, o kung, i din syn en stor staty, en väldig, starkt glänsande staty framför dig, förskräcklig att se på. 32Huvudet på statyn var av rent guld, bröstet och armarna av silver, buken och höfterna av koppar, 33benen av järn och fötterna dels av järn och dels av lera.
34Medan du såg på den rycktes en sten loss, men inte med människohänder. Den träffade statyns fötter av järn och lera och krossade dem. 35Då krossades alltsammans, järn, lera, koppar, silver och guld, och blev som agnarna på tröskplatserna om sommaren, bortförda av vinden, så att inget spår av dem längre gick att finna. Men stenen som träffade statyn blev till ett stort berg som uppfyllde hela jorden. 36Så var drömmen, och nu vill vi tala om för kungen vad den betyder.
37Dig, o kung, kungarnas kung, har himlens Gud gett rike, makt, styrka och ära. 38I din hand har han gett mänskligheten, var de än bor, markens djur och himlens fåglar, och låtit dig regera över dem alla. Du är huvudet av guld.2:38 Statyn framställer världsrikena Babylonien, Medo-Persien, Grekland (Alexander den Store) och Rom, som splittrades till olika europeiska stater som aldrig sedan dess kunnat enas.
39Men efter dig uppstår ett annat rike, ringare än ditt, och därefter ett tredje rike av koppar. Det ska regera över hela jorden. 40Det fjärde riket ska bli starkt som järn, och så som järnet krossar och slår sönder, så ska det krossa och bryta ner alla de andra. 41Att du såg fötterna och tårna vara dels av lera, dels av järn, betecknar ett splittrat rike, som dock har något av järnets fasthet; du såg ju järnet vara blandat med lera. 42Tårna, dels av järn och dels av lera, betyder att riket är delvis starkt, delvis svagt. 43Att du såg järnet vara blandat med lera betyder att det trots giftermål människor emellan inte kan förbli enat, lika lite som järn och lera kan förenas med varandra.
44Under dessa kungars tid kommer himlens Gud att upprätta ett rike som aldrig ska förstöras. Inte heller ska det överlämnas åt något annat folk. Det ska krossa och utplåna alla dessa andra riken och självt bestå för evigt. 45Du såg ju att en sten rycktes loss från berget, utan människohänder, och krossade järn, koppar, lera, silver och guld.
Den store Guden har visat kungen vad som kommer att ske i framtiden. Drömmen är sann och tydningen tillförlitlig.”
46Då föll Nebukadnessar ner inför Daniel och tillbad honom och befallde att man skulle bära fram offer och tända rökelse inför honom. 47Kungen sa till Daniel: ”Er Gud är sannerligen en Gud över alla gudar, en Herre över kungar, och en som uppenbarar hemligheter, eftersom du har kunnat avslöja denna hemlighet.”
48Kungen utnämnde Daniel till ett högt ämbete och överöste honom med många gåvor. Han gjorde honom till härskare över hela provinsen Babylon, och han blev chef över alla de visa där. 49På Daniels begäran utsåg kungen dessutom Shadrak, Meshak och Aved-Nego till att förvalta provinsen Babylon. Daniel själv stannade vid kungens hov.
