Awurade Apam Bɔhyɛ A Ɔde Ma Dawid
1Dawid bɔɔ ne ho atenase wɔ nʼahemfi hɔ no, ɔka kyerɛɛ odiyifo Natan se, “Me de, manya ahemfi a wɔde sida asi no fɛfɛ mu atena, nanso Awurade Apam Adaka no de, ɛhyɛ ntamadan mu.”
2Natan buae se, “Nea ɛwɔ wʼadwene mu a wopɛ sɛ woyɛ no, kɔ so na Onyankopɔn ka wo ho.”
3Saa anadwo no ara, Onyankopɔn ka kyerɛɛ Natan se,
4“Kɔka kyerɛ me somfo Dawid se, ‘Sɛnea Awurade se ni: ɛnyɛ wo na ɛsɛ sɛ wusi asɔredan ma me tena mu. 5Efi bere a mede Israelfo fii Misraim besi nnɛ, mentenaa asɔredan mu da. Daa, mete ntamadan mu na wɔde di atutena. 6Na mannwiinwii ankyerɛ Israel ntuanofo no a wɔyɛ me nkurɔfo nguanhwɛfo no da. Mimmisaa wɔn da sɛ: “Adɛn nti na munsii sida dua asɔredan fɛfɛ mmaa me?” ’
7“Afei, kɔka kyerɛ me somfo Dawid se, ‘Sɛnea Asafo Awurade se ni: Miyii wo sɛ di me nkurɔfo Israelfo anim bere a na woyɛ abarimaa guanhwɛfo a worehwɛ wo nguan wɔ adidibea. 8Baabiara a wokɔe no, mekaa wo ho. Na masɛe wʼatamfo nyinaa. Na afei, mɛma wo din ahyeta wɔ asase so baabiara. 9Mama me nkurɔfo Israelfo no baabi a wɔbɛtena afebɔɔ. Beae bi a ɛwɔ bammɔ a obiara renhaw wɔn. Ɛhɔ bɛyɛ wɔn ankasa asase a aman amumɔyɛfo renhyɛ wɔn so, sɛnea wɔyɛɛ bere bi a atwa mu no, 10fi bere a miyii atemmufo sɛ wonni me nkurɔfo so no. Na mɛka wʼatamfo nyinaa ahyɛ.
“ ‘Na merepae mu aka se, Awurade besi fi ama wo, ahenni nnidiso. 11Na sɛ wuwu a, mɛma wo mmabarima no mu baako so, na mama nʼahenni ayɛ den. 12Ɔno ne obi a obesi fi a ɛyɛ asɔredan no ama me. Na metim nʼahengua ase afebɔɔ. 13Mɛyɛ nʼagya na ɔbɛyɛ me ba. Merenyi me dɔ a ɛnsa da no mfi ne so, sɛnea miyi fii Saulo a wudii nʼade so no. 14Mɛma nʼase atim wɔ mʼahenni nnidiso ne mʼaheman mu bere nyinaa mu, na nʼahengua no bɛtena hɔ daa.’ ”
15Enti Natan san kɔɔ Dawid nkyɛn kɔkaa nsɛm a Awurade aka no nyinaa kyerɛɛ no.
Dawid Aseda Mpaebɔ
16Afei, ɔhene Dawid kɔtenaa Awurade anim bɔɔ mpae se,
“Me ne hena, Awurade Nyankopɔn, na mʼabusua yɛ abusua bɛn a nti wode me abedu saa tebea yi mu? 17Na mprempren, Awurade, eyi nyinaa akyi no, woka se wobɛma me ahenni nnidiso afebɔɔ. Wokasa me ho te sɛ obi a meyɛ ɔkɛse pa ara, Awurade Nyankopɔn!
18“Dɛn na menka bio mfa ɔkwan a woafa so ahyɛ me anuonyam yi ho? Wunim sɛnea mete ankasa. 19Awurade, me nti ne wo pɛ mu nti, woayɛ saa nneɛma akɛse yi nyinaa, na woada no adi.
20“Awurade, obiara nni hɔ a ɔte sɛ wo. Onyame foforo bi nni hɔ! Yɛntee da mpo sɛ onyame foforo bi wɔ hɔ te sɛ wo! 21Ɔman foforo bɛn na ɛwɔ asase so a, ɛte sɛ Israel? Ɔman foforo bɛn, Onyankopɔn, na woayi no afi nkoasom mu de wɔn abɛyɛ wʼankasa wo nkurɔfo? Bere a wugyee wo nkurɔfo fii Misraim no, wode gyee din. Wonam nsɛnkyerɛnne a ɛyɛ ahodwiriw so pam aman a wɔayɛ akwanside ama wɔn no. 22Wuyii Israel sɛ wɔmmɛyɛ wo nkurɔfo afebɔɔ, na wo, Awurade, woabɛyɛ wɔn Nyankopɔn.
23“Awurade, afei yɛ nea woahyɛ ho bɔ afa me ne mʼabusuafo ho no. Ma ɛnyɛ bɔhyɛ a ebetim hɔ daa. 24Wo din ase ntim, na wɔnhyɛ no anuonyam afebɔɔ sɛnea ɛbɛyɛ a wiase nyinaa bɛka se, ‘Asafo Awurade yɛ Onyankopɔn wɔ Israel!’ Na ma wo somfo Dawid ahenni nnidiso no ase ntim wɔ wʼanim.
25“Wo me Nyankopɔn, masi me bo abɔ saa mpae yi, efisɛ woada no adi sɛ wubesi fi ama me, mʼahenni nnidiso a ɛbɛtena hɔ daa. 26Efisɛ woyɛ Onyankopɔn, Awurade. Na me, wo somfo, woahyɛ me nneɛma pa yi ho bɔ. 27Na afei asɔ wʼani sɛ wubehyira me ne mʼabusuafo, sɛnea yɛn ahenni nnidiso bɛkɔ so afebɔɔ wɔ wʼanim. Na sɛ wuhyira a, Awurade, ɛyɛ nhyira a ɛtena hɔ daa nyinaa!”
Guds löften till David
(2 Sam 7:1-17)
1När David hade bott en tid i sitt nya palats, sa han till profeten Natan: ”Här bor jag i ett hus med väggar av cederträ, medan Herrens förbundsark får stå i ett tält!” 2”Gör vad du har i sinnet”, svarade Natan, ”för Gud är med dig.”
3Men samma natt kom Guds ord till Natan:
4”Gå och säg till min tjänare David: ’Så säger Herren: ”Du är inte den som ska bygga mig ett hus att bo i. 5Jag har aldrig bott i hus, utan har ständigt bott i tält och flyttat från det ena stället till det andra, ända sedan jag förde Israel ut ur Egypten. 6Under hela denna tid som jag förflyttat mig med israeliterna har jag väl aldrig frågat någon av Israels ledare17:6 Ordagrant: domare., de som jag utsåg till herdar för mitt folk, varför de inte byggt mig ett hus av cederträ?” ’
7Säg så här till min tjänare David: ’Så säger härskarornas Herre: ”Jag tog dig från betesmarken och fåren, när du var en herde, och har gjort dig till furste över mitt folk Israel. 8Jag har varit med dig vart du än gått. Jag har utrotat dina fiender framför dig. Jag ska göra ditt namn lika ryktbart som de största på hela jorden. 9Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel i ett land där de kan få ett hem utan att bli störda. Ogudaktiga folk ska inte längre kunna hota dem som de gjorde tidigare 10på den tiden när jag tillsatte domare över mitt folk Israel. Jag ska kuva alla dina fiender.
Jag förkunnar nu att Herren ska bygga ett hus åt dig. 11När dina dagar är till ända och du har gått till dina förfäder, ska jag upphöja din avkomling17:11 Bokstavligen din säd. Se not till 1 Mos 12:7, en av dina söner, på din tron, och jag ska befästa hans kungarike. 12Han är den som ska bygga ett hus åt mig, och jag ska befästa hans tron för evigt. 13Jag ska vara hans Far, och han ska vara min son, och jag ska aldrig låta min nåd vika från honom, som jag lät den vika från din företrädare. 14Jag ska sätta honom över mitt hus och över mitt rike för evigt, och hans tron ska bestå i evighet.” ’ ”
15Natan berättade för David allt det som Herren hade sagt och uppenbarat.
David böjer sig för Herrens vilja
(2 Sam 7:18-29)
16Då gick kung David in och satte sig inför Herren och sa:
”Herre Gud, vem är jag och vad är min familj, eftersom du har fört mig ända hit? 17Skulle inte det du redan har gjort vara nog i dina ögon, o Gud? Nu har du också berättat om framtiden för din tjänares ätt, och du har sett mig som den mest upphöjde bland människor, o Herre, Gud17:17 Innebörden i den sista delen av versen är oklar och översättningen därför osäker.!
18Vad ska David mera säga till dig inför denna ära du visat din tjänare? Du känner din tjänare. 19Herre, för din tjänares skull och enligt din vilja, har du gjort allt detta stora och låtit mig få veta alla dessa stora ting.
20Herre, det finns ingen som du och det finns ingen annan Gud än du! Det har vi hört med våra egna öron. 21Vilket folk på jorden är som ditt folk Israel, den enda nation på jorden med en Gud som har lett och räddat den åt sig, för att göra sitt namn känt genom stora och mäktiga under och genom att fördriva andra folk för ditt folk, som du har räddat ut ur Egypten? 22Du har gjort ditt folk Israel till ditt eget för evigt, och du, Herre, har blivit deras Gud.
23Herre, låt nu det ord stå fast som du har talat om mig, din tjänare, och om min ätt, och gör vad du lovat. 24Låt det stå fast, och ditt namn kommer att bli ärat i evighet. Människor kommer att säga: ’Härskarornas Herre är verkligen Israels Gud!’ Och din tjänare Davids hus kommer att bestå inför dig.
25Min Gud, du har uppenbarat för mig, din tjänare, att du vill bygga ett hus åt mig. Därför har jag, din tjänare, frimodighet att be till dig. 26För du, Herre, är Gud, som har lovat mig, din tjänare, allt detta underbara. 27Nu har du velat välsigna din tjänares hus, så att det för evigt får bestå inför dig, för du, Herre, har välsignat det, och det är för alltid välsignat.”
